Western Bank Library

Avslutar denna tripp till Storbritannien med ett spontant besök på Western Bank Library och The Arts Tower. Western Bank Library är University of Sheffields traditionella bibliotek från 1959, ritad av Gollins, Melvin, Ward & Partners. Byggnaderna är ”listed”, alltså typ motsvarande upptagna i stadens bevarandeplan.

Efter att Information Commons invigdes 2007 så har Western Bank Library utvecklats till ett ännu mer traditionellt universitetsbibliotek, med huvudsakligen tysta studieplatser, fokuserade forskarstudenter och universitetets samlingar. Information Commons är ett tillägg i universitetets biblioteksstruktur, men Western Bank Library är fortfarande dess huvudenhet.

Värt att notera är att man har en utställningsyta i bästa skyltläge, med utställningar som innehåller material från och baseras på universitets verksamhet. Bra där!

Byggnadens fantastiska och varsamt återställda modernism är i sig värd ett fotobloggalleri:


The University of Sheffield Information Commons

Information Commons vid the University of Sheffield är en separat byggnad uppförd 2007 i närheten av universitetsbibliotekets huvudbyggnad. Organisatoriskt är det en del av biblioteket, men också av universitetets IT service-avdelning. Denna samverkan är grunden i en samtida syn på information och blandning av olika media i studenter och forskares vardag. Fokus för IC är en ”integrated learning environment”, alltså en naturlig och lättillgänglig användning av olika källor, media och verktyg i studenternas lärmiljö.

The University of Sheffield Information Commons

Exteriör i koppar och klinker. Obs att allmänheten inte är välkommen.

FAKTA: 11 500 kvm BTA. Ritad av RMJM. RIBA-award belönad. 1 350 studieplatser (inkl 70 platser i ett ”cyberkafé”). 600 PC-datorer. 70 tunna klient-datorer. 13 grupprum. 200 tysta läsplatser. 4,0-4,2 kvm/studieplats. The University of Sheffield har 25 000 studenter.


Öppet atrium håller samman byggnaden.


IC är en sjuvåningsbyggnad med en skulpterad fasad i koppar och klinker. Ett fyra-vånings centralt atrium dominerar interiören som i övrigt utgörs av flexibla och generella öppna ytor. Byggnadens konstruktion med ett 500 mm installationsgolv, som egentligen är en gigantisk ventilationskanal, bidrar till denna flexibilitet. Eluttag i golven höll dock inte för den intensiva användningen och har nu ersatts av uttag på möbler och på vägg.

Man menar att en nyckel till att lyckas med byggnadens öppenhet och flexibilitet har varit en genomarbetad akustik- och belysningsstrategi. Mycket naturligt ljus flödar in på rätt ställen och kraven på det artificiella ljuset har hållits ner till endast 150 lux på allmänna ytor.

Andra ljuskrav än i Sverige

Andra ljuskrav än i Sverige.


Den akustiska strategin baseras på behovet av både helt tysta och nya typer av friare stadsmiljöer. Man beslöt att avskärma de helt tysta platserna och ge dem en egen känsla och utseende. Övriga miljöer har ljudzonerats med enklare och mer flexibla lösningar och med lägre ljudkrav.


Den tysta salen är fysiskt avgränsad från övriga öppen sammanhängande miljöer.


Studiemiljöer är varierade i ett brett utbud av ”micromiljöer”. Bokhyllor har placerats glest och är endast 5 hyllor höga, vilket ger en överblick och rymd trots zoneringen i mikromiljöerna.

Merparten av skyltningen är digital, in- och utpassager loggas och bokning av rum och andra resurser är digital. Vilket dels ger en bra flexibilitet, men man har också möjligheten att övervaka uttnyttjandegraden på olika funktionereller i olika zoner och via digitala tavlor också kommunicera denna data. Exempelvis tillgång lediga ‘grupprum med PC på plan 3’.

Över 4 kvm/studieplats ger en effektivare nyttjandegrad och ger möjlighet till både enskilt och gemensamt arbete.

Över 4 kvm/studieplats ger en effektivare nyttjandegrad och ger möjlighet till både enskilt och gemensamt arbete.


I brist på dokumenterad forskning på området (man kunde förstås ha pratat med sina grannar på Sheffield Hallam LRC som typ samtidigt höll på med en snarlik process) definierade projektet i arbetet med IC 9 st typer av studieplatser:

  • Individuella studieplatser i öppen planlösning
  • Tysta individuella studieplatser
  • Grupparbetsplatser i öppen planlösning
  • Grupparbetsplatser i halvöppen planlösning
  • Informellt ”mjukt” sittande
  • Grupprum
  • ”Flexispace” med mobila möbler
  • Lärosalar
  • Cybercaféplatser

Senare har även tillkommit en tionde:

  • Datorutrustade tysta individuella studieplatser

IC har också identifierat att behovet av studieplatser varierar under det akademiska året och upplåter delar av administrationens mötesplatser till studieplatser under tentamensveckor och motsvarande toppar. Man har också identifierat ett större behov av individuella platser än man förutspådde initialt. Man prövar därför nu att flexibelt bygga om delar av studiemiljön från grupparbetsplatser till enskilda tysta läsplatser några gånger om året för att balansera efterfrågan på specifika miljöer under olika delar av året.

En (enda) entré utgör gränssnittet mot omvärlden och byggnaden är bara öppen för universitetets studenter. Ingen samverkan med allmänhet sker i denna byggnad. I bibliotekets huvudbyggnad kan alla dock ta del av samlingarna.

En 200 kvm ”flexispace” på femte våningen är en speciell användarstyrd yta med mobila möbler och avgränsande skärmar.

Flexispace

Flexispace


I byggnaden har relativt sett lite pengar spenderats på inredningen och relativt sett mycket på byggnadens material med längre livslängd. Betong, trä, glas och metall dominerar och åldras med värdighet. Man har haft en mer kortsiktig syn på den lösa inredningen, ffa studieplatserna. En riktig prioritering kan man tycka, även om den säkerligen drevs lika mycket av att budgeten inte räckte hela vägen fram.

I planeringsarbetet inför IC var en svår fråga hur man skulle hantera den ständigt ökande samlingen av tryckt media. Det beslutades om en 0% tillväxtstrategi (för biblioteket som helhet) och mycket material gallrades ut (företrädelsevis tidskrifter) till förmån för digital media, scannad media och digitala databastjänster. Idag rymmer IC 110 000 volymer och det utgör 6 % av bibliotekets totala tryckta samlingar.

PS. Planeringen inför ytterligare ett Informations Commons med ytterligare 1000 studieplatser pågår just nu. I huvudsak upprepar man på vad man bedömer vara ett vinnande koncept, med tillägg av nya high tech media- och studiomiljöer och ytterligare fokus på flexibilitet.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre Refurbishment

Sheffield Hallam LRC är det första genomarbetade exemplet på ett LRC och det byggdes 1996. Det var universitets bibliotek som då flyttade och samtidigt fokuserade på lärmiljöer och att vara studentens arbetsplats. Många har besök det och mycket finns dokumenterat om detta projekt på andra ställen.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Ombyggnaden berörde bl a öppenheten i den vertikala kommunikationen. 


Mellan 2006 och 2010 har ett upprustning- och ombyggnadsprojekt ägt rum. LRC har byggts till och interiört har det mesta avseende inredningen förändrats.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Inget fokus på tryckt media i entrén.


Man genomförde en ambitiös studie av användarnas (företrädelsevis studenter inom grundutbildningen) vanor, rörelsemönster och synpunkter på det befintliga LRC. Hundratals kortintervjuer och beteendestudier gjordes av en Learning Resource Centre Redevelopment Group. Detta ledde till att man utvecklade ett antal frågeställningar vilka adresserades på olika vis:

  • Community: Den känsla av tillåtande öppenhet och samverkan som ska utstrålas.
  • Conversation: Ska inte vara tyst. Samverkan på LRC ska få brusa.
  • Identity: En yta ska helst vara så tydlig att den berättar om hur den kan användas utan skyltar och regler.
  • Destination: Naturlig layout. Placering av skrivare. Fördelning mellan olika typer av ytor.
  • Time: Fördelning bokningsbart och öppen tillgänglighet. Alla sorters miljötyper ska finnas bokningsbara.
  • Resources: Arbete med PC, laptop, smartphone och papper kräver större platser. Samverkan är något som kontinuerligt utvecklas.
  • Refreshments: Ett café her inte funnits tidigare(!)
  • Human factors: Ljus, ljud, klimat, ventilation etc.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Tyst rum med datorer.


Vad gäller studieplatser ledde undersökningarna och analysen bl a till ett ökat fokus på studieplatser som inte är helt tysta och avskilda och inte heller är helt öppna och avsedda för grupparbeten utan på alla sorters platser däremellan. Man utvecklade ett bredare utbud av platser som med olika kvaliteter bidrar till variationen på studieplatser. Bl a delades de tidigare helt öppna ytorna in i semiavgränsade zoner, dessa zoner har fått specifika inredningar och teman avsedda för olika scenarion för samverkan. Enskilt arbete och arbete i mindre grupper sker numera ofta ”tillsammans” i den betydelsen att det sker i närheten av och parallellt med varandra, inte nödvändigtvis vid samma bord.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Tidigare helt öppna miljöer har zonerats.


Ca 1/3 av platserna är på olika sätt enskilda, ca 1/3 grupprum eller mötesplatser och ca 1/3 utforskar ”working alongside” alltså enskilt eller gemensamt arbete i någon slags relation till andra men inte i arbete i grupp.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Working alongside.


Ombyggnaden hanterade också en del ljudproblem. Ljusabsorberande rumsligheter och avgränsningar byggdes på strategiskt utvalda platser i den öppna vertikala kommunikationszonen. Visuellt öppnades kommunikationszonen upp med glasräcken för att utnyttja dagsljuset bättre och ge en bättre överblick i byggnaden. Arkitekt för ombyggnaden var Alexi Marmot Associates.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

En enkel men viktig förbättring var att kraftigt förtäta eluttagen. Alla platser ska ha minst två uttag och men vill inte använda el i luckor i golvet, utan använder möbler och väggar i anslutning till studieplatserna.


Ett ljudabsorberande rum…

Även om LRC menar att man är öppen för allmänhet och vill vara tillgänglig så får man nog konstatera att det bara vänder sig till universitetets studenter och att entrén är mycket dold. Universitetet i övrigt har ett urbant sammanhang men detta är inget som LRC utnyttjar.

England

Vissa miljöer är väldigt… brittiska.

PS. Det ska också sägas att Sheffield Hallam University är stadens nya och unga universitet sprunget ur sammanslagningen av lite olika lokala högskolor på 1990-talet. University of Sheffield å andra sidan är ett av Storbrittaniens klassiska och historiska universitet. Man lever i ngn slags hyfsat fredlig samexistens men inget egentligt samarbete (exempelvis inom att diskutera, analysera eller att utveckla biblioteks- och lärmiljöer, vilka båda gör med höga ambitioner) förekommer över huvud taget. Märkligt. Eller kanske helt naturligt?

The Library of Birmingham

Tillsammans med GU:s Universitetsbibliotek reser jag inom ramen för Projekt Campus Näckrosen till Storbritannien och närmare bestämt Birmingham och Sheffield. På agendan står besök på The Library of Birmingham, Sheffield Hallam University Learning Resource Centres och Sheffield University Information Commons. Kan bli bra.

The Library of Birmingham är ett publikt stadsbibliotek som efter en sedvanligt lång process slutligen kunde invigas 2013. Ritat av Mecanoo efter en arkitekttävling. Byggnaden har blivit den ikon och det spektakulära ”world class landmark” som den skulle bli. Investeringen i denna kulturinstitution är utan motstycke i regionen och en av bibliotekets viktigaste funktioner är att representera och kommunicera öppenhet, demokrati och mångfald.

Mecanoo

Mecanoo, 2013


Biblioteket har fått en placering intill ett antal teatrar och andra kulturinstitutioner. Biblioteket är också delvis sammanbyggt med och delar reception och entréfunktioner med The Repertory Theatre. Denna samverkan är något som både biblioteket, teatern och Birmingham som helhet drar nytta av. Man marknadsför varandra och samordnar viss programverksamhet. Biblioteket har blivit en populär, välbesökt och välintegrerad miljö i staden, för staden.

Samverkan mellan kulturinstitutioner

Samverkan mellan kulturinstitutioner


Interiören domineras av byggnadens öppna kärna som också är ljusschakt och vertikal kommunikation. Man rör sig i byggnaden främst med rulltrappor (vilket inte är särskilt tyst) och det ger en slags kommersiell och förtydligad urban karaktär åt byggnaden.

Köpcentrum?

Köpcentrum?


I många avseenden är detta ett traditionellt stadsbibliotek, visserligen modernt, tillgängligt och familjevänligt. Men man har tagit ut svängarna i en del avseenden, särskilt med musikavdelningen. En stor samling av noter och partitur har föranlett att man också erbjuder ett antal övningsrum med piano där mindre ensembler kan provspela sig igenom samlingarna.

En musikavdelning som är en musikavdelning

En musikavdelning som är en musikavdelning


Man erbjuder också tillgång till en topputrustad musikstudio(!). Värt att notera i övrigt är samverkan med intilliggande kulturinstitutioner, ett relativt kommersiellt konferenscenter, ett mediatek med fri tillgång till ett nationellt filmarkiv samt de utställningsytor som kan exponera värdefulla (och tidigare magasinerade) samlingar.

Mediatek

Mediatek


Utställningsytorna är avskilda säkerhets- och klimatmässigt. Känns inte så tillgängliga. Ytan är relativt museial, men är ett stort steg i rätt riktning. Och det är klart att det är en svår utmaning att både tillgängliggöra och skydda de fantastiska dyrgripar, av bl a Shakespeare och Picasso, som finns i arkiven.

Dyrgripar

Dyrgripar


I samband med flytten av biblioteket gjordes också en omorganisation i personalen. Tidigare jobbade man i egna avdelningar och specialområden utan vare sig intern eller extern samverkan. Nu är ledning, styrning och marknadsföring samordnad och endast ett fåtal experter i personalen är kopplade till olika fackområden. Merparten av personalen jobbar istället ”pool”-baserat med roterande arbetsscheman på olika funktioner. Merparten har inte heller fasta arbetsplatser.

Asplund?

Asplund?


Shakespeare har en central roll i Birmingham och ett rum från sent 1800-tal, byggt i åminne av 1700-tal, har demonterats och återskapats i ett ”Shakespeare memorial room”.

Shakespeare memorial room

Shakespeare Memorial Room


Som det samtida bibliotek det är har också stor vikt lagts på digitala tjänster, digital display av innehåll, möjligheter till uppkoppling och arbetsplatser med fast datorstöd. Vid vårt besök var biblioteket välbesökt. Att hitta en ledig läs- eller studieplats eller ett grupprum var svårt, trots att detta är det ”biggest regional library in Europe”.

Generösa terasser

Generösa terrasser


Fakta: ca 2 500 000 besökare/år. 35 000 kvm kostade 188 000 000 pund att bygga. 175 helårsekvivalenter personal. Öppet 8-20 alla dagar.

Sektion

PS. Temat i Mecanoos design är cirklar vilket återkommer i hela byggnaden på olika sätt. I fasaden representerar de stora svarta cirklarna Birminghamregionens historiska tunga tillverkningsindustri och de mindre cirklarna juvelindustrin. Nu vet ni det!

Regeringens förslag till förenklade regler för småhusägare skapar fler problem än de löser


[Denna debattartikel publicerades först på Dagens Samhälles debattsida]

Nyligen riktade lagrådet hård kritik mot regeringens förslag till nya byggregler för småhusägare. Förslaget går ut på att man utan bygglov skall kunna uppföra komplementbyggnad på 25 m2, friggebod på 15 m2, bygga ut huvudbyggnaden med 15 m2, bygga två takkupor samt inreda en extralägenhet. Trots lagrådets starka och välmotiverade kritik har regeringen lämnat en proposition till riksdagen och hoppas att de nya reglerna skall börja gälla redan 2 juli. Att på detta sätt forcera igenom ett förslag som innebär en devalvering av detaljplanesystemet, vars praktiska konsekvenser är dåligt utredda, är högst anmärkningsvärt.

Som arkitekter med lång erfarenhet av bostadsbyggande delar vi lagrådets kritik fullt ut. Regeringens förslag syftar till att underlätta för småhusägare, men resultatet riskerar att bli det rakt motsatta. Istället för att undvika onödig byråkrati kommer det att skapa en komplex och svårtolkningsbar gråzon mellan detaljplanekrav och generella möjligheter till avsteg. En gråzon i vars förlängning man ser oklara regeltolkningar, inkonsekvent handläggning, rättslösa grannar och ökad risk för ovarsamma tillägg i den fysiska miljön.

Problemet med att hitta generella regler för byggande är att de just är generella. Möjligheten att kunna bygga ut sitt hus med 15 m2, bygga friggebod och komplementbyggnad på 15 respektive 25 m2 samt bygga två takkupor och inreda extralägenhet utan bygglov vore en utmärkt idé om alla svenska villor var 1,5-planshus på stora plana trädgårdstomter. De flesta villatomter, i synnerhet i de attraktiva storstadsnära villaområden som regeringen hoppas kunna förtäta genom de nya reglerna, är små, kuperade och bebyggda med hus av varierande storlek och form. Ofta råder en skör balans mellan utsikt, insyn, skuggning och integritet. Även små tillbyggnader kan leda till stora negativa konsekvenser för grannarna. Bygglovsprocesser kan därför lätt bli krångliga och långdragna. För att dylika områden skall utvecklas konstruktivt krävs såväl detaljplaner vars bestämmelser är avpassade efter platsens förutsättningar, som en öppen och god kommunikation mellan de som bygger, deras grannar och initierade bygglovsarkitekter.

Grundidén med förslaget, att underlätta för småhusägare att göra mindre ombyggnader, inreda extralägenheter eller bygga komplementbyggnader, är bra. Så som det är utformat saknar det dock förankring i den praktiska bygglovshandläggningen. Är syftet primärt att möjliggöra komplementbyggnader inredda som extralägenheter, varför inte bara öka tillåten storlek för friggebodar till 25 m2? Friggebodens storlek och form kan styras av generella regler eftersom den uppförs avskild från huvudbyggnaden och därför inte berörs av eventuella detaljplaneregler.

När det handlar om bygglovsbefriade åtgärder på huvudbyggnader blir det mycket mer komplicerat eftersom formen i många fall styrs av just detaljplaneregler. Riskerna med att skapa två parallella regelsystem; dels detaljplanerna, dels de åtgärder som man får utföra utan att söka bygglov oavsett om planen tillåter dem eller ej, är uppenbara. Bortsett från att detaljplanerna urholkas och att grannar plötsligt ställs inför fullbordade faktum att stora planvidriga förändringar sker på granntomterna utan möjlighet till påverkan, kommer det bli mycket svårt att i varje enskilt fall att avgöra om en åtgärd kräver bygglov eller ej.

Med tanke på svårigheterna i att hitta generella, juridiskt hållbara definitioner för byggnadshöjd, totalhöjd, sluttningsvåningar mm, inser man snabbt att ännu värre definitionsproblematik kommer uppstå kring de nya reglerna. Hur ser t ex en ”takkupa” ut på ett tak som inte är sadeltak? Tillåts kupor även på vindsvåningar som enligt plan inte får inredas? Tillåts utbyggnad på 15 m2 även om huset redan från början har större yta än vad planen tillåter? Kan man få bygga ut sitt hus med 15 m2 i flera plan, eller ovanpå andra byggdelar? Hur tillses att möjligheten att bygga ut ett hus med 15 m2 inte utnyttjas flera gånger? Vem avgör om ett hus har så stora kulturhistoriska värden att bygglovsbefriad tillbyggnad ej får ske? Hur skall man kunna bygga takkupor om inte husets konstruktion får ändras? Hur hanteras utfyllnader/markarbeten som kan behövas för utbyggnader? Frågelistan kan göras mycket lång, och vittnar om att kommunerna kommer att ställas inför svårigheter vid bedömningen av om en åtgärd behöver bygglov eller ej, med konflikter och kostsamma rättsprocesser som följd.

Lägg till detta att alla regler kommer utnyttjas till max. Det är t ex troligt att man vid bygglovsärenden för nya hus i stor utsträckning kommer att utelämna de 15 mest kontroversiella kvadratmetrarna samt takkupor, för att sedan bygga dessa utan lov i efterhand. Grannar kan i denna situation inte vara säkra på att man godkänner det utseende huset faktiskt kommer att få. Ett trixande med reglerna för att vinna maximal yta på den egna fastigheten kommer helt säkert att uppstå.

Det byråkratiska krångel som småhusägare stöter på ligger sällan i själva bygglovshanteringen utan i det faktum att många detaljplaner sätter stopp för naturliga tillbyggnader. Idag uppstår ofta konflikter mellan hårt skrivna detaljplaner från 1900-talets mitt och till synes självklara byggprojekt som att bygga ut äldre hus efter deras arkitektoniska stilart eller ta upp nivåskillnader på tomten med sluttningsvåningar. I vissa fall kan dagens tolkning av gamla detaljplaneregler motverka såväl god byggnadsvård som varsam terränganpassning. Det är t ex inte ovanligt att äldre kulturhistoriskt värdefulla hus står i områden som detaljplanerades på 1960-talet utifrån grundtanken att allt gammalt skulle rivas. Då dessa hus ofta har högre fasadliv än vad detaljplanerna tillåter blir de omöjliga att bygga om eller till utifrån sina arkitektoniska stilar enligt dagens stränga plantolkningar. Ofta är det i tolkningen av begreppet ”våning” som problemen uppstår. Hårklyverier kring markens medelnivå och takfotens höjd över bjälklaget tenderar att överskugga arkitektoniska frågor som husets verkliga höjd, utseende och anpassning till landskapet. Generella bygglovsbefriade åtgärder löser dock inte dessa problem. Om inte alla rigida gamla detaljplaner görs om (vilket är tids- och resurskrävande) behövs större frihet för kommunerna att godkänna välmotiverade planavvikelser, t ex inredning av extralägenheter, takkupor och mindre tillbyggnader. Detta måste dock ske i demokratiska bygglovsprocesser där aktuella förutsättningar rörande topografi, arkitektur, tomtstorlek och byggtraditioner vägs in och där grannar ges möjlighet att tycka till. Godkänns regeringens förslag är risken stor att många villaområden istället förvandlas till konflikthärdar där okänsligt utformade tillägg stör såväl den estetiska upplevelsen som grannfriden.

Fredrik Rosenhall
Arkitekt SAR/MSA

Stefan Rupert
Arkitekt