Besök på Minerva Plaza



Minerva Plaza är en plats för aktivt lärande inom den beteende-vetenskapliga fakulteten på Helsinki University. Vi har tidigare skrivit om den här, och detta inlägg refererar det besök som gjordes i samband med NUAS-konferensen.

Det är enklast att prata om Minverva Plaza utgående från en planbild. Torget är en atriumgård och ”blev över” när fakultetsbiblioteket krympte sina ytor. Gården är mångmöblerbar och kan anpassas för olika lärandesituationer. Detta demonstreras bäst i denna film – som är rätt talande (ledsen det går inte att bädda in den, så du får snällt titta på den på dess egen sida).



Runt gården ligger grupprum, seminarierum och även ett lärarrum, där övningar kan förberedas och där material kan förvaras. I lärarrummet finns också ett lite pentry och toaletter. Granne med Minerva plaza finns biblioteket med tillhörande Learning center (skymtas på någon av bilderna nedan, en våning upp från gården).

På gården finns en stor projektionsvägg och en kateder eller snarare en kontrollpanel. Härifrån styr föreläsaren det mesta. Hen kan välja ljussättning och färg på ljuset både på gården och i grupp-/seminarierummen. Hen kan lägga ut det som visas på projektionsväggen även på projektorerna inne i grupp-/seminarierummen. Hen kan även visa det som visas på någon av projektorerna inne i grupp-/seminarierummen på projektionsväggen på gården och/eller i de andra grupp-/seminarierummen. Hen kan styra ljudet och hålla styr på den verksamhet som pågår.

Grunden för arbete i och kring Minerva plaza är ett workshop-baserat arbetssätt. Läraren håller igång och styr aktiviteterna och studenterna kan gå från gården till grupprum och tillbaka igen. Detta kräver så klart en hel del kunnande kring tekniken från pedagogen (även om tekniker finns att tillgå) och att denne är ordentligt förberedd.

Icke att förglömma. På filmerna står grupparbetsborden väldigt tajt. Det förklaras av att borden tidigare gick att ”snäppa” ihop. En lösning som höll på att kosta förståndet hos de som ska möblera om och ställa ordning gården för nya aktiviteter. Man har helt enkelt tagit bort detta, borden står stadigt ändå. Stolarna är bekväma och höj- och sänkbara och på hjul.

Tillsammans med projektorn, på motsatta väggen mot projektionsväggen, finns en kamera som automatiskt kan filma övningen, något som kontrolleras från kontrollpanelen.

Nedsidan då. De akustiska förhållandena är inte optimala. Atriet är inte dämpat, och man kan lätt föreställa sig att det blir sorligt när många (upp till 200 personer går det in) arbetar samtidigt. Från början hade man satt in enkelglas i de övre våningsplanen runt atriumet, vilket gjorde att ljud läckte in till kontor och annat som finns där. Detta är nu åtgärdat. Sen är det självklart så att det inte är gjort i en handvändning att möblera om mellan olika typer av lärandesituationer, det tar både tid och kraft. Och så här i efterhand önskar man att även grupprummen skulle vara nåbara från korridor och kunna användas då gården är upptagen (precis såsom det fungerar med seminarierummen.

Nu följer en exposé av bilder från Minerva. Mkt nöje.



Vy mot projektionsvägg



Vy mot projektionsvägg och bibliotek



Vy mot bibliotek



Vy mot grupprum



Vy mot seminarierum



Vy mot projektionsduk och atrium



Vy mot bibliotek och atrium



Vy mot grupprum och atrium



Manöverpanel



Projektionsvägg från sidan



Teknikrum



Bordskopplingen som har plockats bort



Bord och stolar. Om det inte framgår av bilden



Projektor och kamera

Aalto med mycket mera


Glömde det i går. Och en sak till. Men först det första. Efter konferensen kommer alla anteckningar att läggas ut på konferensens hemsida, om det är så att det är något som du särskilt blir intresserad av. Det andra som jag glömde var att nämna att konferensbesöket är en del av det arbete som vi gör för Göteborgs universitet inom ramen för projekt Campus Näckrosen, och om det kan du läsa mer här.

Så, gårdagskvällen innehöll ett obligatoriskt besök på Hotelli Torni för att beundra utsikten, särskilt från bekvämlighetsinrättningarna (har du inte gjort det tidigare, så se till att ta dig dit nästa gång du är i Helsingfors). Idag så fick man ta bussen från Kamppi hela vägen förbi f.d. jättebolaget Nokia innan man framme i Utnäs.


Aaltos campusutveckling
Otaniemi-campuset är speciellt. Det är ritat i huvudsak av Alvar Aalto, och uppfördes i huvudsak under 1960-talet. Området domineras av ”hus i park”, rött tegel och boende/service i en sådan omfattning som behövs för att ett externcampus ska fungera.

Aalto universitet är en sammanslagning av tekniska högskolan, konstindustriella högskolan och handelshögskolan år 2010. Deras huvudcampus ligger i Otaniemi (Utnäs), men man har campus på flera andra ställen – men en koncentration är på gång (bl.a. ska man lämna Arabia 2017, ett campus vi har beskrivit i omvärldsanalysen här). Man har 20 000 studenter, 5 000 anställda, tre officiella campus, en årlig budget 400 mn € och 380 000 tkvm lokalyta. Är en stiftelsehögskola.

Kari Kontturi är en bekanting. Han har varit i Göteborg och tittat på hur Chalmers och GU arbetar innan man drog igång utvecklingen inom Aalto universitetsfastigheter AB. Bolaget ägs till 2/3 av universitetet och 1/3 av finska staten genom Senatsfastigheter, och man äger alla universitetets lokaler med undantag för nämnda Arabia-campuset. Kommande året kommer att vara fyllda av nyinvestering, som ett resultatet av den strävan man har att samla sig till Otaniemi, vilket har testats i den öppna arkitekttävling man genomförde förra året, mer information om denna här.

Campuset begränsas av två större vägar och vatten, man ligger egentligen på en halvö. Kärncampuset är omgivet av bostäder och näringsliv. Totalt har man närmare 50 ha markresurser i Otaniemi.

Ävensom universitetet ska expandera och koncentrera sig till Otaniemi, så ökar vakanserna genom att universitetet tränger ihop sig. Kring 2023 räknar man med att ha vakanser på 45-50 000 kvm. Sett till huvudstadsområdet är vakansgraden inte hög, men för Aalto fastigheter är det är alldeles för mycket. Så något måste göras.

Idén är att skapa innovationshubbar, där små nystartade bolag bereds plats och där tanken är att de ska växa till sig och bumsen bumsen så har man inte några vakanser. Men riktigt så enkelt är det inte. Otaniemi är inte det mest attraktiva området för finskt näringsliv i termer av vart de vill befinna sig. Andra studier man gjort (intrycket är att de arbetar synnerligen strukturerat) visar att andra delar, såsom närhet till forskning, kommunikationer – tunnelbanan är på väg till Utnäs, finns på plats. Så nu ska man göra olika åtgärder för att öka attraktiviteten – fler boende, bättre företagsstöd och mer service. Och sen ska man bli självförsörjande på energi.

Det handlar också om bygga varumärke, och det arbetet ska sjösättas under slutet av detta året. Bygger på mängder av trender, varav inga är nya – indidualism, co-working, förändringshastigheten ökar, tiden för pendling ska vara noll etc. Och sen hittar man sin plats i landskapet, som en del av en triangel som också innefattar centrala Helsingfors och Airpolis – dvs området runt flygplatsen. Man ska skapa en plats för arbete och ”lifestyle” där flera olika områden förbättras för att det ska vara och upplevas som attraktivt; såsom design, transport, naturen, mötesplatser, service etc.

Nordic Sustainable Campus Network
NSCN är ett nätverk för att skapa hållbara campus i Norden (okej, det kanske gick att förstå utan att jag förklarade det). Presentation inleds med att påvisa att internationella deklarationer/överenskommelser inom hållbarhetsområdet är en tradition sedan 1970-talet. NSCN lutar sig mot Rio+20-överenskommelsen, som inom universitetsområdet handlar om transparens, integrerad hållbarhet i all undervisning, attitydförändring och utveckling och användning av ny teknik. Så kokar det ner till effektiv trafikplanering, fastigheternas energiförbrukning, effektivt utnyttjande av resurser etc.

NSCNs målsättning är att hjälpa till att implementera Rio+20-överenskommelsen i norden, mycket baserar sig i Nordiska Ministerrådets ”Ett gott liv i ett hållbart Norden”. Erfarenhetsutbyte och draghjälp är andra självklara inslag. Och sen vill man ha fler medelemmar…

Nästa steg var en presentation av Aaltos hållbarhetsarbete, och om detta kan ni läsa mer här.


Co-designing/Learning HUBs/restauranger

Tre dragningar med konkret verklighet. Buntar ihop dem under en rubrik.

Co-designing är melodin då man skapar nya lokaler och miljöer för Aalto universitetet. En metod för hur man arbetar med användarna för att åstadkomma nya miljöer för (fa. studenter). Detta har vi (delvis) redan beskrivit här. I samma inlägg är även Learning Hubsen beskrivna, men det finns mer här. Learning Hubsen är egentligen en tillämpning av co-designing-konceptet.

Okej, slutsatsen är att grunder i att åstadkomma nya miljöer är att man bryter det klassiska sättet att programskriva, utan att man arbetar i öppen dialog med användare och flera olika experter (arkitekter, inredare, ”serviceutformare” etc.) innan man skapar en design som sedan går vidare till projektering.

Sedan staplas exemplen, och vi blir utlovade besök under eftermiddagen. Men det går att läsa mer här och här.

Måste ändå konkludera med den goa inställning som Learning HUB-projektet har burit med sig. Man söker efter döda ytor och sedan funderar man på hur man skulle kunna använda denna i stället, och sen omvandlar med dessa med enkla medel till samarbets-/studieytor. Enkelt, och effektivt. Säger de.

Sista dragningen i detta sjok behandlade hur man kan använda restauranger för studier när det inte är lunch-rusning. Ain’t rocket science, men ger goda exempel på hur man kan tänka för att nyttogöra tomma restauranger när ytan inte behövs för födointag.


Future Learning Environment
University Properties of Finland (UPoF) driver ett forskningsprogram kring framtidens lärandemiljöer. Startade 2011 och ska avlevereras 2015. Man kan läsa mer om det här (UPoF ägar alla universitetsfastigheter utom dem i huvudstadsregionen).

Olli Niemi har en skön attityd. Målsättningen är att UPoF ska vara den mest respekterade campusutvecklaren i Europa nästa år. Och det menar Olli är nästan ett löjeväckande. Men inte desto mindre ett faktum. Sen blir det en bakgrund

Forskningsprogrammet handlar en hel del om att beskriva best practice och dra slutsatser från dessa. Olli ställer den retoriska frågan (utgående från exvis Design Factory på Aalto) om det verkligen ska vara de professionella som bygger miljöer åt användarna, eller om man ska lämna skapandet av miljöerna åt användarna – för det verkar på ytan som om de gör det bättre än de professionella. Och utgående från denna fråga så sprutar frågeställningarna ur Olli.

Och konklusionen? ”Vi har lärt oss att designa ny miljöer”… resten får vi nog vänta på till nästa år. Sen följer en räcka av case studies, själva underlaget till forskningen.


From top to bottom and back again

Uppmaning: se campus som en plattform för att åstadkomma universitetets vision! Se gamla byggnader (med referens till Design Factory) som möjligheter att låta verksamheter fritt åstadkomma en miljö som passar för de mål och behov de har – och programmerar/designa inte ihjäl den!

Eller fyll gamla byggnader med nytt innehåll. Här med referens om att man bygger om tekniska högskolans ikoniska huvudbyggnad till en intra-disciplinär miljö för alla kandidat-program.

Huvudpoängen är att nya miljöer kan göras både genom underifrån-initiativ (Factory igen), eller genom uppifrån-beslut (Startup Sauna), men utmaningen är att få med ”mellancheferna”. Och utvärdera gamla sätt att åstadkomma nya miljöer.


Kampusareena – hub of science, research and technology.
Kampusareena är en byggnad hos tekniska högskolan i Tammerfors. Mitt på campus har man skapat ett kontorshus – för att få in näringsliv mitt på campus (60% av ytan kommer att hyras av tekniska högskolan). Men man vet inte vilka företag som ska in och man har heller ingen aning om vad som kommer hända med campus/universitetet när det väl är på plats. Ser det som ett fullskaleexperiment – med utmaningen är att hitta rätt hyresgäster, sådana som vill verka i ett öppet system och samarbeta med högskolan på olika sätt. Projektet ska stå klart i mars nästa år (idémässigt påminner det om initiativ som det som pågår på Chalmers Campus Johanneberg, och utseendemässigt så påminner det rätt mkt om biblioteket i Delft).


Co-creation – how to do it, what to learn
Olli kommer tillbaka och slänger ur sig exempel. De flesta finns i den här presentationen, och här, för den här killen (farbrorn) måste man lyssna på. Hinner inte skriva. Men han har en del att säga. Går ut på testatestatesta.

Vidare till Tampere och ett nytt begrepp kommer in Social Learning Space. Här har man skapat en informell plats kallade Oasis. Öppen, informell och lekfull.
Bilder instagram.com/oasisutafi från Oasis.

Nästa presentation var från University of Jyväskylä, där man har arbetat med co-creation för att åstadkomma nya miljöer för lärarhögskolan och en lär-hub, finns mer att läsa här.

Nästa, och sista, caset är Minerva Square som vi redan har beskrivit här.

Slutsatser
Så, då var det dags för slutsatser och summering. Jag slås av den förbluffande likheten i planeringsideal över Norden, det skrev jag om igår. Sen är det som vanligt den stora mängden exempel som är det intressanta. Och den finska forskningsansatsen är intressant. Vi tenderar i Sverige att blicka utåt mot andra länder så fort vi ska hitta goda exempel, men här tycker jag att finnarna gör en bra sak och lyfter vad som finns inom landets gränser. För det är oftast mycket bättre med exempel som går att relatera till kontextuellt, likartade situationer och kultur, annars finns risken att det blir väl mycket rymdskepp.

Strax dags att guidas på Design Factory. Får se om jag hinner skriva om det senare idag.

Campus i Norden, idag och i morgon

Nåväl. Någon gång igen ska jag få komma till Helsingfors i soligt väder. Men skam den som ger sig. I våras var det universitetsbiblioteksarkitekturskonferens (42 bokstäver). I regn. Och nu över till en konferens om campus- och stadsplanering i regi av Nordiska Universitetsadministratörssamarbetet (26 bokstäver). I regn. Senast jag var på en NUAS-konferens, typ år 2000, så var arbetsspråket nordiska – men finnarnas protester har varit framgångsrika, och det har justerats till engelska. 1809 är ganska länge sedan, svenskoket ska väl slängas någon gång, men lite trist finner jag det ändå vara. Den reaktionära ådran i mig bubblar fram igen.

Första dagens första pass ska ge en översikt över campusplanering i norden just nu. Lund, Reykjavik, Köpenhamn, Helsingfors och Uleåborg står på agendan. Därefter trender och scenarios. Det här blir nog livat. Först en historisk introduktion till Helsingfors universitet, mest notabelt är att det faktiskt flyttades från Åbo efter den stora branden där på 1820-talet. Ryssarna tyckte att det kunde vara bra att ha ett universitet i det nya storhertigdömets huvudstad. Nästa år firar Helsingfors universitet 175 år, vilket betyder att det då har varit längre tid i Helsingfors än det var i Åbo. Fantastiskt eller hur…

Summation


För att göra det enkel för er som läsare så sammanfattar jag dagen först. Och sen kan den som så önskar få en fördjupning av vad som egentligen sas under dagens alla föreläsningar.

Det första som är slående är att alla springer åt samma håll. Samma mål (täthet, flexibilitet, nya lärandeformer, mer attraktivt etc.) och i stort sett samma strategier (bättre kommunikationer, större öppenhet mot den omgivande staden etc.). Nästan alla vill växa (förutom Helsingfors universitet som krymper) och alla ska bli internationellt erkända. Sen kan detta ta olika form, mycket är kontextberoende, en del är kulturellt beroende.

Några som presenterades var dock nyheter såsom att

    1. Islands universitets finansierar sina byggnader genom ett nationellt lotteri
    2. Det finns en egen klubb för arktiska universitet (vari bl.a. Uleåborg, Luleå och Tromsö ingår)
    3. I Boston (med referens till Boston Innovation District) har man skippat masterplanen. Den är ointressant, det viktiga handlar i
    stället om ledarskap och beslutsprocess – vilket kan få den lilla demokraten i mig att oroa sig lite, men samtidigt så hoppar den lilla otåliga pragmatikern upp och ned av lycka att saker kanske från pratvärden faktiskt kanske kan ske.

Så fortsätt nu bara om du verkligen vill veta mer.


Lunds universitets campusplan
Grundat 1666, 48 000 studenter och 7 500 anställda. Säger säg vara det största universitetet i Sverige (Uppsala nickar bifallande, så det stämmer säkert).

Drivkraften bakom Lunds campusplan är etableringen av Max IV och ESS, som ska ske nordost om staden. Det är inte bara en plan för den nyetableringen utan även, och kanske inte minst, de existerande delarna av universitet i centrala Lund. I samarbete mellan universitetet, staden, Akademiska Hus m.fl. togs grunderna för planen fram, och två arkitektkontor, White och Juul+Frost, bjöds in för att studera möjligheterna till att förtäta centrala Lund. Båda kunde, med helt olika angreppssätt, visa att universitetet nästan kan fördubbla sin lokalyta inom den centrala staden. Båda kontorens idéer har legat till grund för det vidare arbetet med campusplanen.

Planen innehåller sex strategier. Universitetet som en integrerad del av staden, fokus på ett huvudstråk, en grön identitet, ett hållbart campus, koncentration och intimitet och inte minst skapa noder och mötesplatser.

Och vi känner igen dem alla. Skulle kunna vara hämtad från, eller användas i, hart när varje universitets campusplan (och vi har skrivit ner samma begrepp i många av våra planer, t.ex. här, här och här). Som popkollo ungefär. Eller en spegel. Eller en vind som blåser att samma håll. Men gör vi rätt? Eller springer vi bara dit alla andra springer?

Klart är att varje omgivning kräver sina unika angreppssätt. Eller i varje fall förhållningssätt till existerande miljöer. De kräver också en uttolkning av begreppen och en koppling till universitetets och stadens ambitioner och behov. I Lund ges detta utrymme i form av mer bostäder, men även tankar kring platser utomhus som kan användas för festivaler och andra publika event.

Vad Lund påvisar är hur en förtätning av en existerande stad kan göras, samtidigt som kollektivtrafiken byggs ut och en stor satsning görs i ett mer perifert läge. Men precis som andra så staplas referenserna och superlativen på varandra. Behöver nog upplevas, men helt klart är att det satsas en hel del i Lund, och att planen gjordes som en konsekvens av, för att möta, dessa satsningar. Inte för att förbereda för kommande okända dito. Och det är Lundaangreppet som är det brukliga, och enklare. Men kanske inte det mest intressanta.


University of Iceland

Inte varje dag man får isländska referenser presenterade för sig. Universitet grundades 1911 och är det enda universitetet i landet, 15 000 studenter varav 1 300 utländska studenter från 80 länder, 1 400 anställda. Starkt fokus på det som är unikt med Island och då framförallt seismologi och förnyelsebar energi.

Från början inhystes universitetet i Alltingets källare. Det krävdes en del lurande att komma på hur universitets första byggnad skulle finansieras. 1933 kom Alltinget fram till att det bästa sättet var gav universitetet tillstånd att driva ett nationellt lotteri – och med hjälp av överskottet bygga upp sina första byggnader. Lotteriet finns fortfarande kvar (universitetlotteriet) och intäkterna från detta gör att den isländska staten inte har behövt spendera en enda krona på universitetslokaler. En never heard of lösning på det finansiella dilemmat.



Reklamfilm för universitetslotteriet

Sigurlaug Lövdahl utgår från universitets historiska planering och landar i dagens campus. Det är ungefär 60 hektar stort och ligger 10 minuter promenad från Reykjaviks centrum, granne med en, ur biologisk mångfald, viktig våtmark. Genom campuset går en fyrfilig väg som delar upp det i en nordlig och en sydlig del. Drygt 50% av lärare och studenter tar sig till campus med egen bil.

Reykjavik är en relativt ung stad som domineras av låg villabebyggelse och små lägenhetshus. Det finns viss bostadsbrist, varför universitetet nu bygger studentbostäder, men det pågår också en satsning på en ny science park, som ska bidra till att transformera, eller utveckla, isländskt näringsliv efter den stora finanskraschen och hotet om statsbankrutt.

Sen blir det ”det vanliga” om förtätning, att få ihop universitetet och att skapa möjlighet att röra sig mellan olika universitetsdelar inomhus. Detta ges uttryck i det nya universitetscentret som samlar många av de sociala funktionerna på campus till en byggnad.

Universitet har också under våren genomfört en campusplaneringstävling för att få in goda idéer till den framtida utvecklingen. Men det blev en stor besvikelse, man fick bara in 5 bidrag, och inget av dem fick första pris! Och sen var Siguralugs tid slut och hon han bara retoriskt fråga varför det är så? Inte rörande tiden som stod till hennes förfogande, utan rörande varför de fick så få bidrag. Är denna typ av idétävlingar inte längre intressanta?

Å snabbt snabbt om en gammal amerikansk militärflygplats som skulle kunna vara nästa del i utvecklingen av Reykjavik, men det var tydligen en politiskt het potatis.


Copenhagen Science City

Med en referens bak till ingressen om att det tidigare arbetsspråket i NUAS var nordiska, så kan det vara lite vilsamt när danskar pratar engelska i stället för sitt modersmål. För det är lite ansträngande att hänga med.

Nåväl. Nu ska det bli varför, var, partners, företag och projekt om Copenhagen Science City, CSC.

Varför? CSC ska skapa värde, tillväxt och jobb inom ICT, Life o Health Sciences och Clean-Tech. Man menar att man har mycket goda förutsättningar för att lyckas då nya byggnader, ny infrastruktur finns på plats, det finns tusentals studenter och forskare och det finns många företag inom relevanta branscher.

CSC befinner sig fysiskt i och kring Rigshospitalet och universitetsparken, en kvarts promenad från Köpenhamns absoluta centrum. Universitetet (UCPH), sjukhuset, fastighetsägare och ett antal fonder (m.fl.) ingår som partners i projektet. De företag som finns inom CSC är små (mindre än 5 personer), hälften är verksamma inom målsektorerna och 1/3 av företagen använder sig av CSC.

Tre stora projekt på gång just nu:

    – Maersk Building, finansierad av rederiets forskningsfond, ska användas av universitetets hälsovetenskapliga- och medicinska fakultet, en investering på 200 mn €.
    – Niels Bohr Building – ska användas av naturvetenskapliga fakulteten, fysik och datavetenskap, och är en investering på 180 mn €
    – University Hospital – vårdbyggnad, patienthotell , parkering m.m. 250 mn €, ökar sjukhusets yta med 40% och därigenom möjliggöra helt ny verksamhet

Hans Halvorsen från UCPH fortsätter med att utveckla universitets ingång till CSC-projekt. Han menar att innovationslandskapet håller på att förändras. I Boston finns ingen masterplan, här satsar man på ledarskap och att ”bring the light toghether”, dvs. ju högre täthet, ju större sannolikhet att människor möts och hittar på nya saker tillsammans.

Och detta ska ses som en utveckling från, och skillnad i, hur det har gått till hittills. Innovationslandskapet håller på att förändras. Under de senaste 50 åren har innovationsföretagen förlagts utanför städernas center, i egna byggnader och i en ny byggnad för varje ny idé. Men ny är riktningen inåt. Hans avslutar och rekommenderar en artikels från Brookings om The Rise of Innovation Districts, som belyser hur det poppar upp inovationsdistrikt i var stad med lite självaktning.


Helsingfors
En hel del av det som sägs här har vi tidigare skrivit om här och här. Men en del av detta är nytt. Helsingfors universitet äger sina egna fastigheter (helt eller delvis), det gör även Aalto universitetet, och sen finns det ett bolag (SYK) som äger fastigheterna för resterande universitetet i Finland. Man har ett hyressystem och varje fakultet (motsv.) ser sin egen hyra.

I Helsingfors gjordes en campusvision 1972 (uppdaterad 1991) och den var fullt ut genomförd kring 2005. Man skapade 4 campus, centrum, Vikki (här vill man skapa ett innovationsdistrikt), Meilahti (inkl. universitetssjukhuset) och Kumpula (naturvetenskap). Traditionella byggnader och verksamheter i centrum och det laborativa längre ut. Målet var att koppla samma olika institutioner inom ett campus, att centralisera viss service (bibliotek, lektionssalar etc.) etc.

Vad är då nästa steg? Ja, i huvudsak vill man förädla det bestånd man har. Renoverat, utveckla och förfina. Det är portalen i deras campusutvecklingsstrategi. Inte en massa nya byggnader (som i Lund och Köpenhamn), utan snarare förbättra och förtäta och på så sätt minska den lokalyta som universitetet använder sig av (från 530 tkvm till 380 tkvm på tio år). Man pratar om delade arbetsytor och även öppna kontorslandskap (sic!).

Som bas i Helsingfors campusutveckling ligger ett antal trender som man sedan har (delvis) omformulerat till mål:

    – Lärandesituationen förändras för att tillåta aktivt lärande
    – Biblioteken förändras, färre böcker, mer plats för lärande
    – Använda och vara sparsam med de resurser som finns (ekonomiska, personella, energimässiga etc.)
    – Historiskt bevarande av de äldsta universitetsbyggnader
    – Och ett stärkt behov av att erbjuda god service på campus, studentbostäder och att integrera sig med staden

Som slutsats presenterades ett antal punkter (campusutveckling är ett långsiktigt arbete, hållbarhetsfrågorna allt viktigare, attraktivitet viktigt etc.) och den kanske mest överraskande var att man menar att de mål som universitetet satte för sina lokaler på 1970-talet fortfarande är giltiga (och här väcktes min nyfikenhet, vad menar de, hur tänker de, men icke – raskt vidare till nästa talare).


Universitetet i Uleåborg
Ville Niskasaari från Linja Architects presenterade den nya masterplanen för Universitet i Uleåborg. Den var klar 2013, första etappen ska vara färdigställd 2018 och helt genomförd till 2040, om man inte har gjort någon ny plan innan dess… Universitetet grundades 1958, 15 000 studenter och 3 000 anställda.

Jaha, man har tagit fram en plan som handlar om att det ska bli ett attraktivt campus, kopplat till staden och med god kommunikation. Man vill också få in andra verksamheter på campus såsom företag och andra organisationer.

Linnamaa campuset är ett externcampus (more or less), 10 km från stadscentret. Man ligger mellan två sjöar och är omgiven av bostäder och en företagsby. Det är byggt som ett ”arktiskt universitet” dvs. alla verksamheter finns under samma tak, och är utbyggt i flera faser från 70-talet och framåt.

Idén för att åstadkomma något mer levande är att låta grannskapet, bostäder och näringsliv, komma närmare universitetet och riva ner både synliga och osynliga murar, och inte minst att skapa nya tydliga entréer till universitetet (vilket saknas idag).

Hastig avslutande som går ut på att strategin är att man ska gå från ett funktionsseparerat campus till ett univerCITY. Man kan ju tro att killen är från Göteborg. Han var också rolig när han visade vad de har gjort med tråkkorridorer från sjuttiotalet (cellkontor), där de rivit väggar, men varit tvungna att behålla några kontor för ”high rank people”. Och sen det krassa konstaterandet att ”alla kan ju inte vara med och bestämma”.


NTNU – Visions for Campus development
Norska måste vara dyslektikernas förlovade språk ”Visjoner for campusutvickling, NTNU 2060” – som kommer i två versioner, en på 10 sidor och som är engelskspråkig och en på 250 sidor på norska. Undrar bara om det är fler ord i norska än i engelska, eller om den faktiskt fördjupar innehållet.

Bakgrund till rapporten är resultatet av en intraakademisk intensiv diskussion under ett halvår, med 40-50 möten innan det fanns en rapport att presentera, och oändligt många fler möten för att presentera resultatet. Den är skriven för de som arbetar eller studerar på campus, den ska med andra ord vara av god akademisk kvalitet, och tåla kritik och reflektion.

Bakgrund; NTNU har totalt 300 tkvm lokalyta, utspritt på 12-13 olika platser runt staden. NTNU/Dragvoll campus ligger ungefär 5 km från Trondheims centrum. 1969 gjordes en plan av Henning Larsen som klarade upp till 500 000 kvm, men bara 80 000 av dessa är byggda. Man upplevde (2013) att det saknades yta, att det var överbefolkat och att det var svårt att anpassa det till dagens behov och krav.

När man har tagit fram den nya campusplanen har man inte bara tittat på hur byggnaderna ska slängas ut, utan även hur universitetet ska utvecklas och koppla detta till den fysiska utvecklingen. Rektorn gav utredningen ett antal målsättningar, däribland att Trondheim ska bli den främsta universitetsstaden i Norge, genom att vara attraktivt både för studenter och anställda.

Under arbetet har det funnits ett bra utbyte av information mellan NTNU och Trondheims kommun, men bara på en informell nivå. Visionen baserar sig på NTNUs vision och strategi, vilka faktorer som kan/kommer påverka universitetet och med detta som bas utvecklat fyra utvecklingsperspektiv. I rapporten gås omvärldsfaktorer och trender igenom och man drar fram vad de i sin tur betyder för universitetets verksamhet och campusutvecklingen.

De fyra utvecklingsperspektiven/-scenariorna :

    Tillväxt: fördubblat antalet studenter, flera campus behöver utvecklas, scenariot kan kombineras med Topp 50/Elit nedan.
    Topp 50/Elit: fokus på masterstudenter och forskning
    Digitalt: mer kurser och material på nätet, färre studenter på campus
    Urbant: utveckla universitetet i centrum, fokus på informella platser för studenter utanför universitetet, färre studenter på campus

Nu har man tagit ställning för att utveckla Tillväxt och Elit, att det är den vägen man ska försöka ta i framtiden. Fysiskt betyder det att man nu satsar mer på de informella platserna, ”mellanrommet”, och att hitta högre kvalitet i dessa platser (exempel från bl.a. Newcastle, Au, och Brisbane, hur man har ökat sittplatserna för studenter etc.). Men inte minst hur olika situationer (individuellt/i grupp) ska kunna samsas på samma campus.

Det var det hela, bumsenbumsen gruppdiskussioner (om drivkrafter och hinder för campusplanering) och därefter besök på Minerva Square. Och det tänker jag skriva om senare.