Högskolan i Dalarnas nya bibliotek i Falun

Vakna 05:30. Världens minsta och skumpigaste flyg till Borlänge. Taxi till Falun. Vad finns här då? Jo, Högskolan i Dalarnas nya biblioteks- och entrébyggnad. Nybyggt 2014 efter en tävlingsvinst av Adept Architects. Och så Kurt Byström, bibliotekets projektledare och Hans Danelid, tf bibliotekschef som guidar oss runt.

Byggnaden är en av referenserna i den omvärldsanalys som inobi gjort i Projekt Framtidens bibliotek för Göteborgs Universitet. Läs gärna om objektet i denna. Projektet finns även publicerat i olika former, bl a i A10 och på Archdaily (bra bilder).

Jo, visst är detta ett mindre projekt i glesbygd, men de flesta frågeställningar som behandlats i Falun är relevanta och aktuella även för oss. Och de frågeställningar vi har Campus Näckrosen har på olika sätt berörts i Falun. Som i alla biblioteksprojekt har processen varit lång och stött på många motgångar. Men resultatet är intressant. En liten pärla faktiskt.

Viktigaste lärdomar från besöket:

1. Här vill man inte kallas sig Media Center, Learning Lab, Information Common eller liknande. Man är det nya ’biblioteket’ och biblioteksbegreppet tål att utvecklas utan att behöva speciella benämningar. Ja, man jobbar med e-litteratur, utvecklar studiemiljön och är en arena för samverkan. Men allt det är inkluderat i en modern tolkning av biblioteksbegreppet. Vettigt.

2. Samarbetet med duon från Adept Architects lyfts fram som väldigt viktigt för bibliotekets lyckade utformning. Adept kommunicerade lyhört och professionellt med bibliotekets projektgrupp och hade därtill ansvaret för utformningen även avseende inredning. Viktigt.

3. Ge inte upp. Se till att biblioteket är representerat i alla organ, utskott, arbetsgrupper och projekteringssammanhang under projektets gång. Lätt att någon viktig funktion går i stöpet om helheten inte kan bäras fram till färdigt byggt resultat. I Falun har man fått kämpa och det var det värt.

Vi har som sagt beskrivit projektet i vår omvärldsanalys men lite kan kanske ändå tilläggas så här i samband med ett platsbesök:

Arena

Biblioteket är uppbyggt kring en amfiteaterliknande arena som också är byggnadens hjärta och nav. All orientering utgår från arenan. Viktigast är kanske det massiva intresse av att nyttja arenan som visade sig finnas. Både från högskolans utbildning, forskning och studenter. Även föreningar, kulturgrupper, företag mm vill nyttja arenan och en policyutveckling pågår för att hantera vilka som egentligen är välkomna. En smärre succé således.

Men akustiken är inte optimal och förbättringsåtgärder ska genomföras. En kritisk besökare noterar också att arenan är relativt statisk i sin karaktär, storlek och utformning. Också att den utgör stommen i byggnadens idémässiga utformning bidrar till att den är just statisk.

Arenan är ständigt närvarande i biblioteket. Var du än befinner dig har du en relation till arenan i form av ljud, ljus, siktlinjer eller annan kommunikation.

Entré och omvärld

Biblioteksbyggnaden är också den nya campusentrén. Vissa organisatoriska svårigheter har betytt att man trots det inte fullt ut samordnat bibliotekets entré med högskolans entré. Info- och entréfunktioner ligger som ett pärlband genom biblioteket, från det lilla caféet direkt i biblioteksentrén, via infopunkter i arenan till passagen med högskolans reception som första funktion när biblioteket passerats.

Infodiskarna är omsorgsfullt placerade lagom långt in i biblioteket och lagom centralt på arenan för att vara maximalt nyttiga och tillgängliga. Personalen har en något bullrig arbetsmiljö i disken. Många frågor slussas vidare in till campus-receptionen eller till bibliotekets personal för djupare handledning.

Lärmiljöer

Arenan är en lärmiljö i sig när den inte nyttjas för något event, men merparten av enskilda platser, grupparbetsplatser, grupprum, tysta rum etc ligger några steg utanför arenan. Man har uppnått en mycket bred variation i utbudet av lärmiljö och har i biblioteket 400 studieplatser till sina 18 000 studenter, varav hela 11 000 är nät-studenter (!) och alltså inte finns på plats på campus.

Programmets tysta läsesal delades upp i två mindre tysta läsesalar föra att bidra till denna variation. 10 av de 18 grupprummen har utrustats med stora bildskärmar för samarbete (och nät-samarbete).

I utbudet av lärmiljöer ryms också bl a ett mediarum, som möjliggör gemensamt lyssnande och tittande på media-material ur samlingarna samt på inlånat eller streamat material.

Exponering och bokförvaring

Mängden samlingar är inte så omfattande. Och mängden i arkiv är ganska minimal. Alla samlingar får plats i de öppna bokhyllor som utgör innerväggar. Alla innerväggar är bokhyllor. Men stor energi har också lagts på att tillgängliggöra det elektroniska materialet. Displayer erbjuder aktuella e-titlar inom olika ämnesområden.

En kul detalj är de flyttbara skyltar som styr sorteringen. Design by Adept i finstämt samarbete med bibliotekets projektgrupp, precis som allt annat i biblioteket – rumsligheter, material och inredning.

Kontorsmiljöer

I planeringen av biblioteket var det beslutat att kontorsplatser skulle placeras i en intilliggande byggnadskropp. När man sent i processen fick möjlighet att flytta in delar av kontorsplatserna i huvudbyggnaden blev det en mycket traditionell och i sammanhanget något märklig cellkontorslösning.

Och nu för dig som tycker att det är svårt att hitta foton från projektet. Håll till godo:



Lärkträ



Rastret ”reflekterar omgivningen”, tjänar som solskydd men är framförallt en konstnärlig utsmyckning av Jeppe Hein.



Tysta rum (2 st) är markerade med en orange kulör.



Wc är en färgklick.

Next Generation Learning

Dessutom så har man på Högskolan i Dalarna satsat på utveckling av ett NGL-centrum (Next Generation Learning). Det ”… handlar om pedagogik som utvecklar teknik och hur vi på ett innovativt sätt kan utnyttja de möjligheter som dagens teknik ger för att
möta pedagogiska utmaningar.” Naturligtvis mycket intressant för en högskola en bit från storstaden och med intresse i att utveckla sin distansundervisning. Eller nät-undervisning som man säger här. För i stor utsträckning är man personligare och närmare sina nät-studenter än sina campus-studenter.

Vi träffade Ragnar Olafsson, Utvecklingsansvarig digitala lärmiljöer, som beskriver hur personal på NGL-centrum har dubbelkompetenser inom både pedagogik och teknik. Man jobbar för att för nät-studenterna tillgängliggöra allt som campusstudenterna har tillgång till.

Högskolan i Dalarna har 70% nät-studenter. NGL-centrum har utvecklat egna verktyg och portaler för den samverkan, streaming och seminarieverksamhet som bedrivs. Förebilden för den nätbaserade utbildningen har varit den vanliga fysiska. Allt ska vara lika lätt och intuitivt. Ingen särskild ny pedagogik ska krävas. Ingen teknisk kunskap ska egentligen heller krävas. NGL-centrum tar hand om tekniken, användaren ska jobba intuitivt. Utmaningen är inte pedagogiken, utan att överbrygga avståndet. Det är det tekniken ska göra.

På högskolan har man 10 salar utrustade med utrustning och programvara för streaming. Med dessa producerar lärare och föreläsare ca 2 500 streamade föreläsningar/år. Dessa är tillgängliga för alla. Med besöksinloggning är det möjligt att delta i streamade event så väl som sparade. Man kan också delta i livechat även som besökare. Detta sänker trösklarna till högskolan och ger bra PR.

Volunteering in Kenya


Vår medarbetare Hanna Lindgren är under hösten tjänstledig för att arbeta som volontär i Kenya. Hon har tidigare skrivit om ett besök på barnhemmet Born Again och om hur hon med ett bidrag från oss hjälpt till med att laga deras fönster. Här skriver Hanna om sitt valhajsprojekt och en städdag på stranden.

”Kenya Vision 2030” is a new long-term development plan for the country. The goal of the vision is to create a ”globally competitive and prosperios country with a high quality of life by 2030” In Kenya, nature and tourism have always gone hand in hand. Wildlife has always served as one of the major tourist draw cards, and the resultant revenue has payed a major role in the country’s development. In recognition to this, the Government of Kenya has placed great priority on wildlife preservation in Kenya. Eco-tourism, and community wildlife and conservation ventures offer the visitor a personalized and rewarding wildlife experience that gives them a chance to appreciate, respect and protect Kenya’s wildlife. Throughout Kenya there is growing awareness of the benefits of community based tourism projects.

The whale shark project
The whale shark is a slow-moving filter feeding shark and the largest fish species in the world. The species originated approximately 60 million years ago. The biggest encountered was 12.65 meters long and weighed 21.5 tons. But we think there is even greater. In Swahili the whale shark is called Papa Shillingi, translating as “shark covered in shillings”. There is a local legend that God was so pleased when he created this beautiful fish, that he gave his angels handfuls of gold and silver coins to throw down from heaven onto its back. The whale shark is also called ”The Gentle Giant” on the grounds that it is totally harmless towards humans. The whale shark lives in tropical waters and can be up to 70 years old. It is a comparatively unexplored nature, there are many unanswered questions about its behavior.

The research project runs by Volker Bassen, named EAWST, East African Whale Shark Trust. Volker and his organization wants together with locals create the world’s largest enclosure (Waa Whale Shark Conservation Project) for two smaller whale sharks here in Diani Beach, with the main objective to increase awareness of this endangered specie. The introduction of whale sharks in open water enclosure would create more attraction to visitors both local and foreign and mark the begginning of whale shark tourism in Kenya and in Africa as well as raising much needed awareness for this fish.

The whale shark is hunted for their fins and their liver is used to protect the hulls of boats. But there are better options for this, such as cashewnutoil. Another danger to the whale shark is the plastic that floats around on the surface, a whale shark can die just by swallowing a piece of plastic with a size of a walnut, therefore we regularly organize schoolpresentations to increase the awareness of how much the trash can harm and we are also organizing so-called beach cleanups to minimize the risk.

Waa Whale Shark Conservation Project’s goal is to get politicians and the local people to understand that the whole community will make more money on a living whale shark than a dead one. But unfortunately the project meets a lot of resistance, it has taken the organization about 5 years to get through the certificate to even get to create an enclosure.

In Kenya, such an enclousure would mean increased income for the community and more tourists and job opportunities for the locals, but it would also mean increased revenue for research and conservation of the whale shark. Interest in ‘shark spotting ”just gets bigger and bigger. In the near future, tourists will have the opportunity to access information about the whale shark and then to swim with the whale shark in its natural environment at the Waa Whale Shark Conservation. Kenya would be able to promote themselves as the country with the ”Big 6” instead of the ”Big 5” and thus be able to compete in the ”International Tourism Market.”



This is the site for the enclosure that we gonna start building in november.



Whaleshark Adventures

If you wanna knot more about this project, follow the links below:

http://www.giantsharks.org/
http://www.whalesharkadventures.org/
PAPA SHILLINGI Short whale shark documentary

Beach Clean-up
This saturday we organized a monthly so called beach clean-up. We had some kids from Montessorischool to help us.

We do this to protect the ocean and keep the beaches clean from plastic and trash, both due to the tourism and the animals. We collected 15 bags with plastic and other trash this day.

Here are some pictures from our day at the beach.

En broöppnare?


Ola Nylander vänder i GT på perspektiven kring nya Hisingsbron. Är det verkligen så självklart att dagens Göta Älvbro måste rivas, frågar Nylander som menar att pratet om dess dåliga tekniska skick är en myt – i själva verket kan bron, som trots allt har både bebyggelsehistoriska och arkitektoniska värden, stå länge till.

Nylander kastar istället in ett nytt alternativ i brodiskussionen: behåll den befintliga bron för kollektivtrafiken men riv extrafilerna på sidorna som gjort den både klumpigare och mer underhållskrävande. Bygg samtidigt en ny lågbro för bilar, cyklister och gående, parallellt med den existerande bron. Göteborg behöver fler broar, inte färre, slår Nylander fast och jämför med andra flodstäder med livlig sjöfart där broarna per kilometer flod är fler än i Göteborg. Vid den nya lågbron ges sjöfarten företräde och broöppningar förekommer utan schema.
Det är alltid en fröjd när någon vågar lyfta in förslag från helt nya vinklar in i debatter som kört djupt ner i givna hjulspår.

Knäckfrågan kring Hisingsbron är som bekant höjden, där regionen och den regionala sjöfarten respektive staden Göteborg har olika intressen. Ur regionens perspektiv vill man undvika att bron sänks och påtvingar vänertrafiken att passara vid schemalagda broöppningar. Det komplicerar transportplaneringen och skapar merkostnader (Ja vadårå invänder kritiker, det finns ju redan många andra lågbroar som sjöfarten passerar längs vägen till/från Vänern. Skillnaden är dock att Hisingsbron är ojämförligt mycket mer trafikerad med kollektivtrafik som kör efter tidtabell än övriga broar.)

Ur stadens och stadsplaneringens perspektiv är bron å andra sidan för hög för att möjliggöra smidiga rörelser mellan älvens två sidor, den blir därmed till en barriär för rörelser till fots och med cykel. Till det kommer att stora ramper behövs på ömse sidor, vilket äter upp landyta som istället kunde förtätas med stadskvarter.

Med Nylanders förslag kan ramperna krympas avsevärt, då den enda trafik som blir kvar på bron är buss och spårvagn. Det avgör saken för min del. Om olika alternativ ställs mot varandra är detta det förslag som får min röst – jag avskyr att riva grejer som fortfarande fungerar.

Min personliga åsikt som varandes Hisingsbo sedan 10 år är för övrigt den att jag uppskattar höjden på dagens bro. Visst är det en uppförsbacke när man ska in till stan med cykel, men det är också den enda gången på dagen då jag upplever starkt att jag bor på en ö och att jag bor i en hamnstad. Vyn från toppen av brospannet över pråmar, kranar, hustak, kajer, ut mot havets släta vita linje långt i väster och skogarnas sågiga gröna linje bortom Partille i öster, är värd ansträngningen att ta sig upp dit. Den dagliga upplevelsen skulle gå förlorad om jag anvisades till en lågbro. Trist tycker jag, men med Ola Nylanders förslag kunde båda möjligheterna finns kvar.

Kasper Lennquist ny arkitekt på inobi


Den 3 november började arkitekt Kasper Lennquist på inobi. Kasper är utbildad på Chalmers Arkitektur med examen 2005.

De senaste åren har han arbetat på Pyramiden arkitekter som ansvarig arkitekt för en ny högteknologisk vårdbyggnad på Östra Sjukhuset. Kasper har även arbetat med diverse flerbostadshusprojekt, ritat och byggt flera småhus och varit drivande i utvecklingen av framtidens kontor för Volvo. Han nominerades 2005 till debutantpriset för sitt examensarbete villa Boa.

För inobi innebär rekryteringen av Kasper Lennquist att vi ytterligare stärker vår förmåga att arbeta med komplexa byggnadsprogram. Inobi grundades 2010 och har under 2014 vuxit från 9 till 14 fasta medarbetare.