Byggplatsbesök: Kuggen Learning Commons

unadjustednonraw_thumb_2e

Vissa uppdrag erbjuder mer direkt visuell feed back till oss som arkitekter än andra uppdrag. I vårt uppdrag för Chalmers bibliotek (fast och lös inredning) och Chalmersfastigheter (bygg) med omvandlingen av tre våningar i Kuggen på Chalmers Lindholmen till ett Learning Commons ligger merparten av våra insatser nära ytan och ger en omedelbar och taktil återkoppling.

Vi ser fram emot att få redovisa det färdigställda projektet om ett par månader, men redan nu vill vi gärna visa några bilder från byggplatsen. PEAB:s byggåtgärder är i stort sett klara, Bröderna Perssons Specialsnickeri håller på med montage av fast inredning. Lös inredning återstår.

Inobi har, utöver ombyggnaden av huset (originalarkitekt: Wingårdhs), ritat all ny fast inredning och även stora delar av den kommande lösa inredningen. Även om det naturligtvis fortfarande krävs en hel del fantasi, så är det tydligt att Chalmers biblioteks satsning på ett Learning Commons på Campus Lindholmen kommer att få lokaler som motsvarar de höga och väl formulerade ambitionerna i den vision som låg till grund för projektet. Chalmers bibliotek har tillsammans med Chalmersfastigheter, Chalmers tekniska högskola, inobi m fl lyckats driva projektet till ett resultat att vara stolt över (vågar vi redan nu påstå). För inobi var detta projekt också det första i samverkan med Independent Interior, som har styrt upphandlingen av inredningen.

unadjustednonraw_thumb_2d

I den nedre bottenvåningen (ja, det är alltså en källare vi pratar om) skapar vi soffnischer i en kombinerad utställningsvägg och förvaringshylla. Tre kulörzoner med soffor, fåtöljer och matta i monokrom färgställning. I hyllan belyses utställningsfacken med LED-belysning och i vissa fack finns möjlighet att placera digitala exposkärmar.

unadjustednonraw_thumb_2funadjustednonraw_thumb_31

En av flera muntra medarbetare!

unadjustednonraw_thumb_30unadjustednonraw_thumb_32

unadjustednonraw_thumb_2b

Entréplanets pendlade undertak över den blivande cirkulära infodisken. (Stor vikt har lagts på hur mötet med personal ska ske i denna kombinerade infozon och byggnadsreception. Men det kan vi orda mer om när det finns en färdig disk att orda om.)

unadjustednonraw_thumb_2c

Väggfast bänk för sökdatorer.

unadjustednonraw_thumb_27

En fast gradäng med sittkuddar ser vi här under färdigställande, i vad vi kallar ”Arena”. Tappra inredningssnickare sliter med motspänstiga vinklar, provocerande pelarplaceringar och detaljerade ritningar.

unadjustednonraw_thumb_29

Så här nätt kan man komplettera med ett ljudavskärmat kopieringsrum. Arbetsbänk i gul lackad Valchromat. (Ja, det är en hel del Vachromat i det här projektet…)

unadjustednonraw_thumb_39

På den övre våningen skapar vi en ombonad och dämpad miljö. Om man tänker bort den blå skyddsplasten så framträder en grön och en lila zon i den i övrigt mörka textilmattan. Zonerna har förtydligats och stärkts akustiskt av undertaksnedbyggnader. Här skall inredas med ett generöst utbud av varierade miljöer både för samverkan och enskilt arbete. Kommer bli toppen!

unadjustednonraw_thumb_34unadjustednonraw_thumb_38

Så kul har vi det på jobbet! Om några veckor är ni och resten av världen välkomna att beskåda underverket. Vi ses!

 

Högskolan i Dalarnas nya bibliotek i Falun

Vakna 05:30. Världens minsta och skumpigaste flyg till Borlänge. Taxi till Falun. Vad finns här då? Jo, Högskolan i Dalarnas nya biblioteks- och entrébyggnad. Nybyggt 2014 efter en tävlingsvinst av Adept Architects. Och så Kurt Byström, bibliotekets projektledare och Hans Danelid, tf bibliotekschef som guidar oss runt.

Byggnaden är en av referenserna i den omvärldsanalys som inobi gjort i Projekt Framtidens bibliotek för Göteborgs Universitet. Läs gärna om objektet i denna. Projektet finns även publicerat i olika former, bl a i A10 och på Archdaily (bra bilder).

Jo, visst är detta ett mindre projekt i glesbygd, men de flesta frågeställningar som behandlats i Falun är relevanta och aktuella även för oss. Och de frågeställningar vi har Campus Näckrosen har på olika sätt berörts i Falun. Som i alla biblioteksprojekt har processen varit lång och stött på många motgångar. Men resultatet är intressant. En liten pärla faktiskt.

Viktigaste lärdomar från besöket:

1. Här vill man inte kallas sig Media Center, Learning Lab, Information Common eller liknande. Man är det nya ’biblioteket’ och biblioteksbegreppet tål att utvecklas utan att behöva speciella benämningar. Ja, man jobbar med e-litteratur, utvecklar studiemiljön och är en arena för samverkan. Men allt det är inkluderat i en modern tolkning av biblioteksbegreppet. Vettigt.

2. Samarbetet med duon från Adept Architects lyfts fram som väldigt viktigt för bibliotekets lyckade utformning. Adept kommunicerade lyhört och professionellt med bibliotekets projektgrupp och hade därtill ansvaret för utformningen även avseende inredning. Viktigt.

3. Ge inte upp. Se till att biblioteket är representerat i alla organ, utskott, arbetsgrupper och projekteringssammanhang under projektets gång. Lätt att någon viktig funktion går i stöpet om helheten inte kan bäras fram till färdigt byggt resultat. I Falun har man fått kämpa och det var det värt.

Vi har som sagt beskrivit projektet i vår omvärldsanalys men lite kan kanske ändå tilläggas så här i samband med ett platsbesök:

Arena

Biblioteket är uppbyggt kring en amfiteaterliknande arena som också är byggnadens hjärta och nav. All orientering utgår från arenan. Viktigast är kanske det massiva intresse av att nyttja arenan som visade sig finnas. Både från högskolans utbildning, forskning och studenter. Även föreningar, kulturgrupper, företag mm vill nyttja arenan och en policyutveckling pågår för att hantera vilka som egentligen är välkomna. En smärre succé således.

Men akustiken är inte optimal och förbättringsåtgärder ska genomföras. En kritisk besökare noterar också att arenan är relativt statisk i sin karaktär, storlek och utformning. Också att den utgör stommen i byggnadens idémässiga utformning bidrar till att den är just statisk.

Arenan är ständigt närvarande i biblioteket. Var du än befinner dig har du en relation till arenan i form av ljud, ljus, siktlinjer eller annan kommunikation.

Entré och omvärld

Biblioteksbyggnaden är också den nya campusentrén. Vissa organisatoriska svårigheter har betytt att man trots det inte fullt ut samordnat bibliotekets entré med högskolans entré. Info- och entréfunktioner ligger som ett pärlband genom biblioteket, från det lilla caféet direkt i biblioteksentrén, via infopunkter i arenan till passagen med högskolans reception som första funktion när biblioteket passerats.

Infodiskarna är omsorgsfullt placerade lagom långt in i biblioteket och lagom centralt på arenan för att vara maximalt nyttiga och tillgängliga. Personalen har en något bullrig arbetsmiljö i disken. Många frågor slussas vidare in till campus-receptionen eller till bibliotekets personal för djupare handledning.

Lärmiljöer

Arenan är en lärmiljö i sig när den inte nyttjas för något event, men merparten av enskilda platser, grupparbetsplatser, grupprum, tysta rum etc ligger några steg utanför arenan. Man har uppnått en mycket bred variation i utbudet av lärmiljö och har i biblioteket 400 studieplatser till sina 18 000 studenter, varav hela 11 000 är nät-studenter (!) och alltså inte finns på plats på campus.

Programmets tysta läsesal delades upp i två mindre tysta läsesalar föra att bidra till denna variation. 10 av de 18 grupprummen har utrustats med stora bildskärmar för samarbete (och nät-samarbete).

I utbudet av lärmiljöer ryms också bl a ett mediarum, som möjliggör gemensamt lyssnande och tittande på media-material ur samlingarna samt på inlånat eller streamat material.

Exponering och bokförvaring

Mängden samlingar är inte så omfattande. Och mängden i arkiv är ganska minimal. Alla samlingar får plats i de öppna bokhyllor som utgör innerväggar. Alla innerväggar är bokhyllor. Men stor energi har också lagts på att tillgängliggöra det elektroniska materialet. Displayer erbjuder aktuella e-titlar inom olika ämnesområden.

En kul detalj är de flyttbara skyltar som styr sorteringen. Design by Adept i finstämt samarbete med bibliotekets projektgrupp, precis som allt annat i biblioteket – rumsligheter, material och inredning.

Kontorsmiljöer

I planeringen av biblioteket var det beslutat att kontorsplatser skulle placeras i en intilliggande byggnadskropp. När man sent i processen fick möjlighet att flytta in delar av kontorsplatserna i huvudbyggnaden blev det en mycket traditionell och i sammanhanget något märklig cellkontorslösning.

Och nu för dig som tycker att det är svårt att hitta foton från projektet. Håll till godo:



Lärkträ



Rastret ”reflekterar omgivningen”, tjänar som solskydd men är framförallt en konstnärlig utsmyckning av Jeppe Hein.



Tysta rum (2 st) är markerade med en orange kulör.



Wc är en färgklick.

Next Generation Learning

Dessutom så har man på Högskolan i Dalarna satsat på utveckling av ett NGL-centrum (Next Generation Learning). Det ”… handlar om pedagogik som utvecklar teknik och hur vi på ett innovativt sätt kan utnyttja de möjligheter som dagens teknik ger för att
möta pedagogiska utmaningar.” Naturligtvis mycket intressant för en högskola en bit från storstaden och med intresse i att utveckla sin distansundervisning. Eller nät-undervisning som man säger här. För i stor utsträckning är man personligare och närmare sina nät-studenter än sina campus-studenter.

Vi träffade Ragnar Olafsson, Utvecklingsansvarig digitala lärmiljöer, som beskriver hur personal på NGL-centrum har dubbelkompetenser inom både pedagogik och teknik. Man jobbar för att för nät-studenterna tillgängliggöra allt som campusstudenterna har tillgång till.

Högskolan i Dalarna har 70% nät-studenter. NGL-centrum har utvecklat egna verktyg och portaler för den samverkan, streaming och seminarieverksamhet som bedrivs. Förebilden för den nätbaserade utbildningen har varit den vanliga fysiska. Allt ska vara lika lätt och intuitivt. Ingen särskild ny pedagogik ska krävas. Ingen teknisk kunskap ska egentligen heller krävas. NGL-centrum tar hand om tekniken, användaren ska jobba intuitivt. Utmaningen är inte pedagogiken, utan att överbrygga avståndet. Det är det tekniken ska göra.

På högskolan har man 10 salar utrustade med utrustning och programvara för streaming. Med dessa producerar lärare och föreläsare ca 2 500 streamade föreläsningar/år. Dessa är tillgängliga för alla. Med besöksinloggning är det möjligt att delta i streamade event så väl som sparade. Man kan också delta i livechat även som besökare. Detta sänker trösklarna till högskolan och ger bra PR.

”No. More. Polar bears.”

Ok, dag 2 av 2 för mig på Making Universities Sustainable Conference 2014. Gårdagen hittar ni här. Vis av gårdagens pedagogiska session-leader börjar jag med att sammanfatta dagens 3 viktigaste lärdomar:

1. Kommunikation är viktigt! Oavsett om det gäller forskning inom hållbarhet eller något helt annat. Det spelar ingen roll hur duktig du är på att producera forskning eller bra lösningar om du inte får ut dem till dem som praktiskt ska genomföra något. Informationen måste också vara positiv, entiuasmerande och visa på den konkreta nyttan för genomföraren.

2. Tydliggör kundnytta! Mät och ta betalt för energiförbrukningen nedbrutet på individuellt lab, forskargrupp, våningsplan, institution eller liknande. Illustrera energikonsumtionen på ngt vis. Man kan också tänka sig ett lab-körkort, som innebär att du lär dig om labsäkerhet men också om energiförbrukning och hållbarhetsfrågor i lab.

3. Hållbarhetscertifieringssystem är bökiga och opraktiska, men ibland nödvändiga. I framtiden kommer man inte behöva dem eller de kommer se annorlunda ut. Nyttan nu är främst kvittot på att man åstadkommit något.

Dåså! Dagens keynote av CEO Laura Storm från den internationella organisationen Sustaina – “Rethinking sustainability communication at the university” – utlovar ”a presentation showing that most of our communication should be flipped on its head to effectively gain better leadership and employee buy-in. Och jag måste säga att Laura levererar!

Sustainia skapades efter det katastrofalt misslyckade klimatmötet i Köpenhamn COP15 2009. Laura ville ta tag i bristerna från mötet, titta på hur man kunde aktivera och entusiasmera istället för att teoretisera och komplicera. Kommunikationen kring hållbarhet har en tendens att fokusera på sckräckscenarion: klimatförändringarna, smältande isberg, ond bråd död. Men skrämmande bilder skapar inte action. Det leder till passivitet och distans. Vi går vidare som om inget hänt.

Snart är det dags för COP21 i Paris. För att åstadkomma något måste alla engagera sig. Universiteten har en viktig roll i att utbilda sina studenter i rätt riktning. Vi har samlat världens politiska och affärsledare, men erfarenheten är att det går inte att pucha den hållbara utvecklingen uppifrån.

Vi använder också ett svårt språk. Forskare skriver omständligt, tekniskt, kemiskt, förkortningar etc. Ingen fattar nåt. Ingen motiveras. Säkert toppenbra forskning, men budskapen måste på något sätt kommuniceras på ett stimulerande sätt. ”Empowering language!” En utmaning för forskare. Världens viktigaste kampanj har hittills letts av världens sämsta kommunikatörer.

Sustainia testar ett nytt, positivt och entusiasmerande kommunikationssätt. Men utöver de språkliga förbistringar finns andra utmaningar i att sälja in klimatsmart lösningar och att kommunicera hållbarhet. Frågan är komplicerad och helt enkelt svår att förstå. Lobbyorganisationer motarbetar och driver särintressen. Finanskrisen hjälper inte direkt till. Media missleder och blåser upp konfikter.

Men hur ska man göra då? Sustania har tittat på starka kampanjer i historien, tex Marthin Luther King. Där kan man snacka om empowering. Konkret agerande, språk och utstrålning. Sustainia vill göra samma sak. En vision att kommunicera positivt. Om att skapa lust. Vill prata om våra fantastiska nya liv med ny teknik. Alla spännande möjligheter. Man jobbar med att identifiera lösningarna. Tillgängliggöra och argumentera för dem. Man kommunicerar för ett engagera.

Resultatet av Sustainias arbete är ganska imponerande. Man har utvecklat och kommunicerat en mängd projekt, tex Copenhagen Climate Plan 2025. En från början aptrist rapport som Sustaina utvecklade till en smidig guidebook om framtiden med inspirerande visionära bilder. Sustaina har också varit en av drivkrafterna bakom Green Guide for Universities (som jag tog upp i gårdagens bloginlägg). Och så driver man Sustain 100. En slags samling av goda exempel och genomförda lösningar. I denna guldgruva gömmer sig exempelvis ’intelligent streetlight’ som sparar 80% energi, en ’social media plattform for tool sharing’ och ’the package free grocery-store’.

Är du en forskare som vill kommunicera tydligare? Gör så här: Lyft fram det positiva, det konkreta och uppnåeliga. Använd ord folk förstår. Använd få siffror och inga förkortningar. Gör det attraktivt och kul. Var ärlig, transparent och överdriv inte. Var spännande och behåll intresset. Testa gärna nya format. Tänk marknadsföring. Lyft fram fördelar för ’kunden’. ”What’s in it for me?” Positiva visioner. Inga negativa skrämmande hotbilder. No. More. Polar bears

Efter den starka inledningen ska vi titta på lab igen. Vad är viktigast egentligen? ’What are the key environmental priorities to design sustainable laboratories?’ Igår lärde vi oss att energiförbrukningen är 20% byggnadsrelaterad 80% utrustningsrelaterad. Idag kompletterar vi den kunskapen med att 60% av den utrustningsrelaterad energiförbrukningen går till ventilation. Oftast. Typ.

Demanding more: sustainable laboratory technologies and practices at the University of Cambridge

Catrin Darsley från Cambridge har i flera praktiska exempel arbetat med energiförbrukning i lab-byggander.

Beteendeförändring hos brukaren: I ett projekt tydliggjorde man energikostnader och mätte energiförbrukningen. Avvek man från sin energibudget fick man antingen betala eller fick betalt. Man betalade alltså inte direkt vad det kostade, utan jobbade för att minska relativt en budget. Energin köptes centralt av universitetet och mättes när det distribuerades internt. Funkade hyfsat. I ett annat projekt fick man labben att tävla om att spara mest, funkade bättre, men bara temporärt.

Tekniska förbättringar. I ett projekt hittande man ett antal viktiga komponenter att utveckla: belysningsarmaturer, filter i aggregat, kompressorer samt finjustering av ventilationssystemet.

Jobba tillsammans med leverantörer. En av de mer framgångsrika projekten de drivit är när de tillsammans med en tillverkare av labfrysar och glastorkskåp (vilka identifierades som energitjuvar) lyckades utveckla produkterna ffa med avseende på styrning av befintliga produkter och därmed fick stopp på processer som kördes över natten helt i onödan mm. Viktigt att denna typ av produktutveckling går hand i hand med vad forskarna faktiskt vill ha och vill köpa.

Man kan också tänka sig att försöka samordna olika avdelningar i gemensam användning av tex frysar. Använd en gemensam 150-liters frys istället för varsin 100-liters frys. (Jag sa väl det att en lab-frys kan dra lika mycket energi som en normal villa).

Men projektet med bäst effekt var att testa behovsstyrd ventilation. Sensorer läser av behovet i enskilda rum och styr aggregatet till optimal effekt. En bonus i det sammanhanget var att det blir mindre dragigt i labben! Ett praktiskt problem i många lab, pga den enorma luftomsättningen som krävs med många dragskåp.

Top priorities in lab design, UCPH

Härlig titel! Vilka är nu toppprioriteringarna enligt projektledare Preben Buhl från UCPH? (Här kommer strax en länk till presentationen med många fina och övertygande cirkeldiagram.) Mycket av hans slutsatser finns att kika på i ’Green Guide for Universities’ som han medverkat i.

Preben har landat i att det absolut viktigaste är energiförbrukningen. Visst ska man jobba med vattenförbrukning, allt miljöfarligt avfall som produceras, men energiförbrukningen är viktigast.

Toppprioriteringar var det. Ja, man måste fokusera och kan inte klara allt. Vad är då viktigast? På UCPH mättes och övervakades allt noggrant på 5 olika lab. Man fann att 50-90% av förbrukningen gick till ventilationen. Och att inom utrustningens förbrukning vann frysarna stort. I övrigt drar även belysning, LAF-bänkar och dragskåp en hel del. (Bland frysarna drar naturligtvis en -150° C-frys mer än en -20° C eller -80° C-frys. Men det finns färre -150° C-frysar.) I Maersk-projektet lyckades man oprimera frysanvändanet med 50% vilket gav ett genomslag på hela labenergiförbrukningen på 5-25%. Inte kattskit.

Men vad kan man klara med att stimulera brukarnas beteendeförändring? Preben testade att utbilda och inkludera brukare i energibesparingen. Klarade man vissa mål skulle man få en belöning. 10 000 DKK per våningsplan som övervakades. Detta ledde till vissa minskningar. Toppar i förbrukningen kapades, helger och nätter blev avsevärt bättre. I ett av försökslabben sjönk förbrukningen generellt. Tot 4-25 % besparing uppnåddes. Så ja, det går att påverka beteendet i viss mån och med stora variationer. I det långa loppet är det dock svårare. Besparingen under kampanjen varade inte. Kräver i så fall kontinuerligt arbete och tydliga kontinuerliga belöningar.

Prebens topp tre åtgärder: ventilationsåtgärder, frysarna och att utbilda brukarna.

Ventilationsårgärderna: På dragskåp, punktutsug och LAF-bänkar, stäng luckan, stäng av, sänk flöden när det är möjligt. Se till att utrustningen är programmerad att kunna gå i enersgisparläge. Det är dock viktigast att klara säkerheten. Ibland måste de gå 100% dygnet runt pga kemiklaier eller pågående experiment! Behovsstyrd ventliation kan vara en bra väg. Energieffektivisera aggregat, don och system

Frysar: Se till att forskaren vet vad de har i frysen. Registrera proverna. Det finns frysar som går i flera år utan att öppnas och utan att ngn vet vad som finns i dem. Köp effektivare frysar. Använd inte en för kall frys. Ibland räcker en -40° C-frys istället för -80° C-frys.

Utbilda brukarna: Det är viktigt med gröna ambassadörer i verksamheten för att utveckla den generell medvetenhet om tex energiförfrukningen. Man skulle kunna kräva en kort utbildning för ett lab-körkort i labsäkerhet och i labenergihushållning.

Safety meets sustainability,Yale

Robert Klein från Yale. Robert är säkerhetskille. Ser till att man använder handskar och tvättade rockar. Att man tar hand om farligt avfall på rätt sätt osv. Han ser också till att man har tillräckligt HÖGA luftflöden, för personsäkerheten.

Han säger att lab kommer aldrig bli hållbara, men de kan bli väldigt mycket bättre. Alla lab är individuella och kräver sin egen analys. PÅ Yale håller Bio-tech-labben på att växa. De är ny 70% av alla lab. Dessa lab tar 6% av likalytan, en står för 50% av driftskostnaderna.

Robert har förökt arbeta med den svåra ekvationen säkerhet vs. hållbarhet. För det finns säkerhetsrisker med att energiförbättra. För låga flöden ger risk för exponering. På Yale simulerade man kemikaliespill och testade olika ventflöden och don-designs för att hitta en optimal lösning. Med specialanpassade och färre don och lägre flöden nådde man högre koncentrationer av testkemikalierna men låga koncentrationer på tillräckligt kort tid. Effektivisering är alltså möjligt, men det finns risker med toppar av koncentrationerna. Man tillåter på Yale nu 6 luftomsättningar per timme, vilket är riktigt bra.

Ok, sista sessionen då. ’Is it worth to follow a certification scheme for university buildings? And if yes – which one?’ Toppenfråga! Tyvärr fick den inget tydligt svar.

Sustainable Lab Standard – lessons learned, ETH Zürich

Dominik Brem, redovisar ETH:s pågående resa mot hållbara lab. Motivationen är att labben använder en massa energi och skapar en hel del farligt avfall. Labben har också en hög livscykelkostnad, ska vara flexibla och kunna adoptera ny teknik samt bidra till att stärka kontakter mellan forskargrupper. Dominik har 4 labprojekt pågående i olika skeden på ETH. Målet i dessa projekt är hållbarhet, inte nödvändigtvis diplomering eller certifiering i ngt särskilt system. Man har utan system stöd lyckats bra med vattenkylda frysar och andra bra energilösningar. Det är också svårt att veta om man ska energieffektivisera en enskild byggnad eller se campus-övergripande på frågan.

Men, man vill väldigt gärna standardisera sin process, säkerställa ett hållbart tänkande och säkra sina miljömål. Så i sina projekt har man tittat på och använd tillgängliga system i möjlig mån. I ett projekt har man dessutom gått mot certifiering enligt SNGI. För att hitta ett system att certifiera sig mot gick man igenom tillgängliga böjligheter och det visade sig att bara ett par system tog hand om de områden man ville säkerställa kvalitet inom. Dessutom var det bara ett av dessa som var tillämpbara på labbyggnader. Dessvärre var detta system tyskt, så det krävdes en anpassning av det till den schweiziska kontexten.

I ytterligare ett nytt labprojekt har man jobbat enligt SGNI implementerat från start i planeringen. Detta har gått smidigare. Man ska inte certifiera detta projekt utan använder systemet som en checlista som säkerhet i projektets alla steg. Viktigt defineria systemet tidigt i processen och sätta upp en organisation som stöd för det. Viktigt utbilda konsulterna. Viktigt låta förprojekteringen ta tillräckligt lång tid för att reda ut alla svårigheter. Systemet för ha möjligheter till anpassning till platsens förutsättningar eller annan lokal kontext.

Getting standards to deliver specifics, Oxford

Tom Heel jobbar med standarder och certifieringssystem vid Oxford. Att tillämpa standarder är även det ett kapitel i boken Green Guide for Universities. Kan one size fit all? Oxford tillämpar Bream i nivån excellent på alla projekt över 1 M pund. Man har 20 projekt på gång just nu och upplever svårigheter att engagera och få alla på samma spår i systemen. Bream värderar bara energiförbrukning till 15% och för labbyggnader är det därför inte särskilt relevant. Så nej. One size for all går egenligen inte. System är rätt nu, men är inte del långsiktiga lösningen.

Vad behövs då för att få systemen att fungera och leverera nytta? En blandning mellan piska och morot. Hittills har han mest fungerat som piska i projekten och blivit bemött därefter, men han ser ändå att kraven i systemen leder till att alla tvingas anstränga sig och att fokus tvingas mot saker som annans skulle falla mellan stolarna.

Många av systemen leder till att det kommer in en konuslt från certifieringssystemet och hen har inte fokus på projektets mål utöver hållbarhetsmålen. Blir lätt överkörd. Bäst om man långsiktigt kan använda konsulter som har upparbetad kunskap i certifieringssystemen.

Det finns risker i projekten. Dessa är främst att man har fina ambitioner men att utförandet inte är lika bra. Det finns också en stor risk för att admnistrationen i systemen leder till att man helt enkelt inte orkar vara kreativ och finna nya bra lösningar. För att nå vissa mål i systemen kan ´vissa lösningar bli överkomplicerade och visa sig omöjliga att genomföra, att praktiskt handa av brukare eller att påverka vid ombyggand.

Så, är det värt det. Nej, men ur politisk synvinklel, Ja. Universiteten behöver certifieringen som ett kvitto på sin exellens. Dessutom har universiteten en särställning i samhället, de är långsiktiga, ska bidra till att utveckla lösningar och att utveckla själva systemen. Detta är en viktig del i universitetens byggande.

Konferensen landar i olika positioner i denna fråga. Men vill väldigt gärna finna egna vägar utanför existerande certifieringssystem, men ärligt talat, skulle man verkligen nå lika långt och få alla att agera samordnat utan systemen? Och vilket system som funkar bäst? Ja, den frågan kvarstår obesvarad.

Making Universities Sustainable Conference 2014, Köpenhamn

Att göra universitet hållbara. Det låter bra. Alla vill det. Nu ska vi se och prata om hur man gör runt om i världen. Dessutom så kommer denna konferens fokusera en hel del på lab-byggnader, Universitetens hållbarhetsakilleshäl! Energiförbrukningens King of Campus! Mumma! Dag 1 av 2.

I slutet av dagen bad session-leader Dominik Brem, från ETH Zürich, oss att notera 3 saker vi tar med oss från konferensens dag 1. Smart move. Det här är mina 3 grejjer:

1. Det är jätteviktigt att göra en bra förplanering! (Alltså det inobi gör bäst, så det är ju egentligen ingen nyhet, men ändå kul att alla verkar skriva under på detta…) Det går inte att lägga på miljökrav senare. Dessutom blir det dyrare och sämre. Alla måste gå in i projektet med samma vision. När pengarna inte räcker till måste man antingen minska på ytan eller på kvaliteten, då gäller det att man har en väldigt stark överenskommelse om hållbarhetsmål, tex med stöd av att man lovat att följa ngn nivå i ngt hållbarhetscertifieringssystem.

2. 80/20! I lab-byggnader kan man generellt räkna med att energiförbrukningen består till 20% av byggnadsrelaterad förbrukning och till 80% av utrustningsrelaterad utrustning. Visste ni tex att en -80° C-labfrys drar lika mycket energi som en normalstor villa? Då blir det liksom lite klurigt att använda certifieringssystemens och nationella krav på energihushållning, eftersom de bara tar hand om 20% av problemet. Man kan och ska naturligtvis jobba med de 80% verksamhetsrelaterad miljöpåverkan, men man får hitta egna vägar till ära och berömmelse.

3. Certifiera brukarna! När alla är överens om miljömålen så måste de kommuniceras i hela processen. Certifiera beställare, projektledare, konsulter, entreprenörer och brukare i det certifieringssystem man valt. Att certifiera brukarna är inte vanligt, men ger en massa fina effekter när klimatsmarta system och lösningar ska handhas i praktiken. Smart!

Äsch, jag lägger till en fjärde också:

4. Den planerade Maersk-byggnaden, nu under byggnation, jobbar hårt med balansen mellan flexibelt och specifikt. Man har fina lösningar på det. Viktigt och rätt! Hoppas det blir så bra som man avsett. You got to lika a guy who problematiserar flexibilitet, eller hur?

Ok, men hur var första dagen då? Well, danskar är lite svåra att förstå och då menar jag inte det köttiga uttalet utan ordens betydelse. Lunch betyder macka och middag betyder snittar. Ska försöka minnas det till imorgon och tanka en stadig frukost på hotellet.

Självklart åkte jag tåg hit, och lika självklart tänker konferensen ’walk the sustainability talk’: Maten är eko, vi dricker kranvatten, inget engångsporslin, inget merchandise och studenter vid Köpenhamns Universitet erbjuds den mat som vi inte gör slut på. Fint!

Konferensen ordnas av Köpenhamns universitet, inom ramen för samarbetet inom IARU (International Alliance of Research Universities). IARU har också alldeles nyligen gett ut en Green Guide for Universities, som ni självklart redan har läst. En handbok för alla universitet och campus i hållbarhetsarbetet. Och ja, det finns ett kapitel om lab i den.

Köpenhamn

Köpenhamn stad har en ambitiös plan att till 2025 bli världens första koldioxidneutrala huvudstad. Staden är också utsedd till EU:s Green Capital 2014. Man har projekt i form av gatubelysningsinitiativ, stadsodling, FoU med Köpenhamns universitet, stöd för cykelkulturen etc. Fram för allt har man en jobbat med hållbarhet som en fråga som inte är enskild utan integrerad i andra frågor om ekonomi, politik, forskning och utbildning etc. Man har också lyft fram vikten av det småskaliga. Institutioner kan paketera visioner, men det är individer som gör jobbet. Nations talk, cities act. Det är stadens jobb att praktiskt genomföra hållbarhetsåtgärder.

Köpenhamn är också en cykelstad. Dels är det platt i stan, men har också fattat att drivkraften för att få folk att cykla är att man måste göra det så smidigt att det uppfattas som det bästa och smidigaste sättet att transportera sig. Och dit har man faktiskt kommit!

Okej, show me some best practise nu! Eller som Erich Fromm sa: ”When people can see a vision and simultaneously recognize what can be done step by step in a concrete way to achieve it, they will begin to feel encouragement and enthusiasm instead of fright.”

The Mærsk laboratory building, UCPH

Mærsk-bygganden är nu under uppförande och ska vara klart 2016. Den kallas också ’the extension of the Panum complex’ eftersom den i egentligen är en utbyggnad av en befinlig labbyggnad. Utbyggnaden omfattar visserligen 43 000 kvm(!) så det är ett rejält utbyggnadsprojekt vi talar om. Informativ virtuell tour erbjuds här!

Projektledaren vid Köpenhamns Universitet Lars Ole Munch Nissen presenterar projektet som han arbetat med sedan tre år. Han lyfter fram 3 viktiga principer man jobbat efter: ’Programmering’, ’flexibilitet’ samt ’att lära av varandra’. (Här kommer det nog förhoppningsvis att kunna adderas en länk till hans presentation inom kort.)

Programmering- och förprojekteringsfaserna var väldigt viktiga. Man gjorde program i flera olika steg. Ett program inför arkitekttävlingen och ett för projekteringen. Lars Ole är väldigt nöjd med att arkitekttävlingen handlade om rätt frågor. Alla principer för forskargruppers organisation och byggnadens system (inkl hållbarhet) var redan specificerat i programmet. Man ville optimera interaktionen mellan 500 forskare, attrahera de bästa forskarna, bygga lab för framtiden, vara ett landmärke i staden, inkludera staden i byggnaden mm. Programmet var precist och gick att hålla fast i hela vägen. Man gav sig tid i början av processen att enas och förtydliga exakt vad man ville ha. Man var också väldigt tydlig i avtal mellan brukare och beställare om vad som gäller. Skriftliga överenskommelser om alla krav.

CF Möller vann med ett förslag som bl a innebar ett parklandskap, gröna tak, spolning med återanvänd dagvatten i toaletter mm. Man har också lyckats med att få reducerade p-tal och stödjer istället cykeltransporter. Kylning sker med havsvattten

Labvåningsplanen rymmer både lab och kontor för tre forskargrupper om 15 forskare, totalt 45 personer. Men, man har finurligt infört något man kallar ’flexizones’, projektets viktigaste scoop. Dessa ytor kan ställas om mellan lab och kontor och labverksamheten kan enkelt anpassas. Anpassning sker inte varje dag, men varje gång en ny professor rekryteras och ibland när ett nytt forskningsprojekt startar. Det betyder att flexibilitet råder inom vissa gränser. Hissar och annan infrastruktur är redan anpassad för 75 personer per plan. Inte total flexibilitet med ’möjligt att förändra’. Miljöerna man bli väldigt anpassade och specifika samtidigt som flexibiliteten vidmakthålls.

En viktig lösning för flexibiliteten är också att varje våningsplan lever sitt eget liv avseende media och försörjning. Man pumpar t ex spillvatten till närmsta schakt inom våningsplanet för att man inte vill att det ska gå igenom bjälklaget och påverka våningen under vid varje ombyggnad.

En annan viktig flexibilitetsstödjande lösning var något man lärde sig av rådande best practise på labventilations-området, genom sin medverkan i EGNATON, ett initiativ som ”promotes Europe as a high-efficient science place with excellent and sustainable laboratory buildings, which represent a maximum attractiveness for high end scientists”. (Låter ju bra och Lars Ole promotar organisationen.) Den i Mærsk-byggnaden aktuella ventilationslösningen innebär en lågtrycks loop-ventilation som reducerar energiförbrukning och dessutom går det att ansluta nya kopplingar till loop-kanalen utan att stänga ner systemet. ”So damn flexible!” Kylningen med havsvatten och lågtrycks loop-vest-systemet har sänkt energiförbrukningen väldigt mycket, men fortfarande gäller generellt att 20% av energiförbrukningen i en labbyggnad är byggnadsrelaterad och 80% är verksamhetsrelaterad, i form av el, vent och kyla för labprocesserna.

The Frank Fenner Building, ANU

Paul Sullivan från Australian National University presenterade sin hållbarhetscertifierade kontorsbyggnad på Acton Campus. Paul menar att det är svårt att veta vilka hållbarhetsriktlinjer som man bör tillämpa i vilka sammanhang. I arbetet med the Frank Fenner Building fanns riktlinjer på universitetet som bantades och renodlades, men som senare kompletterades med alla krav för att uppnå maximala 6 stjärnor i Green Building Council Australias certifieringssystem.

I slutänden har man en byggnad som är den absolut mest hållbara ANU producerat. 150% över nationella krav och en marknadsföringsmässig succé. Paul menar att certifieringssystemet är väldigt viktigt för att tidigt enas om vilka ambitioner som gäller för ett projekt och för att inte tappa det fokuset när ekonomin i projektet börjar svaja. Han liknar det vid att bowla (sic!). Även om du vet att du bara ska rulla klotet mot käglorna så krävs det att man gör en hel del komplicerade saker rätt för att lyckas (med sitt miljöarbete). Certifieringssystemen hjälper dig med detta och ser till att alla är i samma bowlinghall och på samma bana. Även brukaren måste vara med och bowla i programmering, projektering och inte minst i bruksskedet.

The Frank Fenner Building är en kombination av aktiva och passiva system. Särskilt de interiöra systemen har ofta en tendens att skapa osäkerhet hos brukaren. Får jag öppna fönstret? Ska jag höja ventilationen? Får jag sänka temperaturen? Förståelsen för systemen är viktig. I detta projekt har man använt några små signallampor i alla kontorsrum som betyder att olika klimatsystem är aktiverade och visar vad man kan och får göra i olika situationer om man vill justera något i klimatet i sitt rum. Alla fattar och behöver inte gissa. Hmm… Kanske finns en återanvändningspotential hos våra gamla kontors upptaget-/vänta-/kom in-lamppaneler ändå?

 

Liber LAG 2014

Nya äventyr. Dags för bibliotekskonferensen Liber LAG i Helsingfors. Med stor sannolikhet kommer det att trilla in bloggrapporter från lite olika håll under konferensen. Håller därför min rapport från dag 1 med tre st Pre-seminar Visits mycket kort. Följ också @inobigbg och #liberlag på Twitter.

Aalto University and the Learning Hub at Otaniemi

Aalto University är en sammanslagning av lite olika bl a tekniska och ekonomiska högskolor i Helsingfors. Aalto University Library har också utvecklats genom en sammanslagning av de tidigare skolornas bibliotek. Utvecklingen mot modernare lärandemiljöer har man haft ett intressant angreppsätt på. Grunden är att man ser biblioteket som en del av ett Learning Centre och Learning Centret utvecklar man via Learning Hubs. Biblioteket är i hög grad digitalt och det fysiska består i ett nätverk av Learning Hubs. (Grovt förenklat.)

En Learning Hub är en slags distribuerad lärmiljö som utvecklas på mycket enkelt manér, med tyngdpunkt på att studenter och brukare involveras. Prisvärda studentdrivna miljöer kan utvecklas snabbt och ges en inneboende flexibilitet. Målet är att biblioteket är representerat överallt på campus, hela tiden. Så hör gör man:

  1. Hitta plats
  2. Rekrytera lokal studentbrukargrupp (grundläggande och viktigast)
  3. Planera med lokal personal
  4. Designa
  5. Kommunicera processen
  6. Bygg med lokal personal
  7. Fira öppnandet
  8. Observera, lär och utveckla (också vital del i en kontinuerlig process)

Greenhouse Hub är en av de första hubbarna på Otaniemi:







Viikki Campus Library och Meilahti Campus Library

Två projekt från slutet av 90-talet. Båda står inför att nu, 15 år senare, hantera konsekvenserna av bibliotekens digitalisering och den pedagogiska utvecklingen med problembaserat lärande och fokus på ökad samverkan i grupper. Utan att fördjupa mig för mycket är det Meilahti som är den byggnad som har bäst förutsättningar inför denna förändring. Byggnaden är generell och generös. Material och arkitektur är naturliga och tidlösa. Grundläggande tydlighet i struktur och flöden finns på plats. Stor skillnad mot Viikkis mer daterade och komplexa uppbyggnad som blir svårare att bearbeta framgångsrikt.

Meilahti kommer att gallra 2/3 av sina samlingar. Ytan ska bli modern och varierad studiemiljö. Man har inte kommit längre än så i planeringen men vet att man vill vara föränderlig, inspirerande och engagera brukare i processen. Dessutom vet man en hel del om sina brukares önskemål och vanor. Det är faktiskt en väldigt viktig utgångspunkt. Ska bli intressant att följa processen.








Western Bank Library

Avslutar denna tripp till Storbritannien med ett spontant besök på Western Bank Library och The Arts Tower. Western Bank Library är University of Sheffields traditionella bibliotek från 1959, ritad av Gollins, Melvin, Ward & Partners. Byggnaderna är ”listed”, alltså typ motsvarande upptagna i stadens bevarandeplan.

Efter att Information Commons invigdes 2007 så har Western Bank Library utvecklats till ett ännu mer traditionellt universitetsbibliotek, med huvudsakligen tysta studieplatser, fokuserade forskarstudenter och universitetets samlingar. Information Commons är ett tillägg i universitetets biblioteksstruktur, men Western Bank Library är fortfarande dess huvudenhet.

Värt att notera är att man har en utställningsyta i bästa skyltläge, med utställningar som innehåller material från och baseras på universitets verksamhet. Bra där!

Byggnadens fantastiska och varsamt återställda modernism är i sig värd ett fotobloggalleri:


The University of Sheffield Information Commons

Information Commons vid the University of Sheffield är en separat byggnad uppförd 2007 i närheten av universitetsbibliotekets huvudbyggnad. Organisatoriskt är det en del av biblioteket, men också av universitetets IT service-avdelning. Denna samverkan är grunden i en samtida syn på information och blandning av olika media i studenter och forskares vardag. Fokus för IC är en ”integrated learning environment”, alltså en naturlig och lättillgänglig användning av olika källor, media och verktyg i studenternas lärmiljö.

The University of Sheffield Information Commons

Exteriör i koppar och klinker. Obs att allmänheten inte är välkommen.

FAKTA: 11 500 kvm BTA. Ritad av RMJM. RIBA-award belönad. 1 350 studieplatser (inkl 70 platser i ett ”cyberkafé”). 600 PC-datorer. 70 tunna klient-datorer. 13 grupprum. 200 tysta läsplatser. 4,0-4,2 kvm/studieplats. The University of Sheffield har 25 000 studenter.


Öppet atrium håller samman byggnaden.


IC är en sjuvåningsbyggnad med en skulpterad fasad i koppar och klinker. Ett fyra-vånings centralt atrium dominerar interiören som i övrigt utgörs av flexibla och generella öppna ytor. Byggnadens konstruktion med ett 500 mm installationsgolv, som egentligen är en gigantisk ventilationskanal, bidrar till denna flexibilitet. Eluttag i golven höll dock inte för den intensiva användningen och har nu ersatts av uttag på möbler och på vägg.

Man menar att en nyckel till att lyckas med byggnadens öppenhet och flexibilitet har varit en genomarbetad akustik- och belysningsstrategi. Mycket naturligt ljus flödar in på rätt ställen och kraven på det artificiella ljuset har hållits ner till endast 150 lux på allmänna ytor.

Andra ljuskrav än i Sverige

Andra ljuskrav än i Sverige.


Den akustiska strategin baseras på behovet av både helt tysta och nya typer av friare stadsmiljöer. Man beslöt att avskärma de helt tysta platserna och ge dem en egen känsla och utseende. Övriga miljöer har ljudzonerats med enklare och mer flexibla lösningar och med lägre ljudkrav.


Den tysta salen är fysiskt avgränsad från övriga öppen sammanhängande miljöer.


Studiemiljöer är varierade i ett brett utbud av ”micromiljöer”. Bokhyllor har placerats glest och är endast 5 hyllor höga, vilket ger en överblick och rymd trots zoneringen i mikromiljöerna.

Merparten av skyltningen är digital, in- och utpassager loggas och bokning av rum och andra resurser är digital. Vilket dels ger en bra flexibilitet, men man har också möjligheten att övervaka uttnyttjandegraden på olika funktionereller i olika zoner och via digitala tavlor också kommunicera denna data. Exempelvis tillgång lediga ‘grupprum med PC på plan 3’.

Över 4 kvm/studieplats ger en effektivare nyttjandegrad och ger möjlighet till både enskilt och gemensamt arbete.

Över 4 kvm/studieplats ger en effektivare nyttjandegrad och ger möjlighet till både enskilt och gemensamt arbete.


I brist på dokumenterad forskning på området (man kunde förstås ha pratat med sina grannar på Sheffield Hallam LRC som typ samtidigt höll på med en snarlik process) definierade projektet i arbetet med IC 9 st typer av studieplatser:

  • Individuella studieplatser i öppen planlösning
  • Tysta individuella studieplatser
  • Grupparbetsplatser i öppen planlösning
  • Grupparbetsplatser i halvöppen planlösning
  • Informellt ”mjukt” sittande
  • Grupprum
  • ”Flexispace” med mobila möbler
  • Lärosalar
  • Cybercaféplatser

Senare har även tillkommit en tionde:

  • Datorutrustade tysta individuella studieplatser

IC har också identifierat att behovet av studieplatser varierar under det akademiska året och upplåter delar av administrationens mötesplatser till studieplatser under tentamensveckor och motsvarande toppar. Man har också identifierat ett större behov av individuella platser än man förutspådde initialt. Man prövar därför nu att flexibelt bygga om delar av studiemiljön från grupparbetsplatser till enskilda tysta läsplatser några gånger om året för att balansera efterfrågan på specifika miljöer under olika delar av året.

En (enda) entré utgör gränssnittet mot omvärlden och byggnaden är bara öppen för universitetets studenter. Ingen samverkan med allmänhet sker i denna byggnad. I bibliotekets huvudbyggnad kan alla dock ta del av samlingarna.

En 200 kvm ”flexispace” på femte våningen är en speciell användarstyrd yta med mobila möbler och avgränsande skärmar.

Flexispace

Flexispace


I byggnaden har relativt sett lite pengar spenderats på inredningen och relativt sett mycket på byggnadens material med längre livslängd. Betong, trä, glas och metall dominerar och åldras med värdighet. Man har haft en mer kortsiktig syn på den lösa inredningen, ffa studieplatserna. En riktig prioritering kan man tycka, även om den säkerligen drevs lika mycket av att budgeten inte räckte hela vägen fram.

I planeringsarbetet inför IC var en svår fråga hur man skulle hantera den ständigt ökande samlingen av tryckt media. Det beslutades om en 0% tillväxtstrategi (för biblioteket som helhet) och mycket material gallrades ut (företrädelsevis tidskrifter) till förmån för digital media, scannad media och digitala databastjänster. Idag rymmer IC 110 000 volymer och det utgör 6 % av bibliotekets totala tryckta samlingar.

PS. Planeringen inför ytterligare ett Informations Commons med ytterligare 1000 studieplatser pågår just nu. I huvudsak upprepar man på vad man bedömer vara ett vinnande koncept, med tillägg av nya high tech media- och studiomiljöer och ytterligare fokus på flexibilitet.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre Refurbishment

Sheffield Hallam LRC är det första genomarbetade exemplet på ett LRC och det byggdes 1996. Det var universitets bibliotek som då flyttade och samtidigt fokuserade på lärmiljöer och att vara studentens arbetsplats. Många har besök det och mycket finns dokumenterat om detta projekt på andra ställen.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Ombyggnaden berörde bl a öppenheten i den vertikala kommunikationen. 


Mellan 2006 och 2010 har ett upprustning- och ombyggnadsprojekt ägt rum. LRC har byggts till och interiört har det mesta avseende inredningen förändrats.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Inget fokus på tryckt media i entrén.


Man genomförde en ambitiös studie av användarnas (företrädelsevis studenter inom grundutbildningen) vanor, rörelsemönster och synpunkter på det befintliga LRC. Hundratals kortintervjuer och beteendestudier gjordes av en Learning Resource Centre Redevelopment Group. Detta ledde till att man utvecklade ett antal frågeställningar vilka adresserades på olika vis:

  • Community: Den känsla av tillåtande öppenhet och samverkan som ska utstrålas.
  • Conversation: Ska inte vara tyst. Samverkan på LRC ska få brusa.
  • Identity: En yta ska helst vara så tydlig att den berättar om hur den kan användas utan skyltar och regler.
  • Destination: Naturlig layout. Placering av skrivare. Fördelning mellan olika typer av ytor.
  • Time: Fördelning bokningsbart och öppen tillgänglighet. Alla sorters miljötyper ska finnas bokningsbara.
  • Resources: Arbete med PC, laptop, smartphone och papper kräver större platser. Samverkan är något som kontinuerligt utvecklas.
  • Refreshments: Ett café her inte funnits tidigare(!)
  • Human factors: Ljus, ljud, klimat, ventilation etc.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Tyst rum med datorer.


Vad gäller studieplatser ledde undersökningarna och analysen bl a till ett ökat fokus på studieplatser som inte är helt tysta och avskilda och inte heller är helt öppna och avsedda för grupparbeten utan på alla sorters platser däremellan. Man utvecklade ett bredare utbud av platser som med olika kvaliteter bidrar till variationen på studieplatser. Bl a delades de tidigare helt öppna ytorna in i semiavgränsade zoner, dessa zoner har fått specifika inredningar och teman avsedda för olika scenarion för samverkan. Enskilt arbete och arbete i mindre grupper sker numera ofta ”tillsammans” i den betydelsen att det sker i närheten av och parallellt med varandra, inte nödvändigtvis vid samma bord.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Tidigare helt öppna miljöer har zonerats.


Ca 1/3 av platserna är på olika sätt enskilda, ca 1/3 grupprum eller mötesplatser och ca 1/3 utforskar ”working alongside” alltså enskilt eller gemensamt arbete i någon slags relation till andra men inte i arbete i grupp.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Working alongside.


Ombyggnaden hanterade också en del ljudproblem. Ljusabsorberande rumsligheter och avgränsningar byggdes på strategiskt utvalda platser i den öppna vertikala kommunikationszonen. Visuellt öppnades kommunikationszonen upp med glasräcken för att utnyttja dagsljuset bättre och ge en bättre överblick i byggnaden. Arkitekt för ombyggnaden var Alexi Marmot Associates.

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

En enkel men viktig förbättring var att kraftigt förtäta eluttagen. Alla platser ska ha minst två uttag och men vill inte använda el i luckor i golvet, utan använder möbler och väggar i anslutning till studieplatserna.


Ett ljudabsorberande rum…

Även om LRC menar att man är öppen för allmänhet och vill vara tillgänglig så får man nog konstatera att det bara vänder sig till universitetets studenter och att entrén är mycket dold. Universitetet i övrigt har ett urbant sammanhang men detta är inget som LRC utnyttjar.

England

Vissa miljöer är väldigt… brittiska.

PS. Det ska också sägas att Sheffield Hallam University är stadens nya och unga universitet sprunget ur sammanslagningen av lite olika lokala högskolor på 1990-talet. University of Sheffield å andra sidan är ett av Storbrittaniens klassiska och historiska universitet. Man lever i ngn slags hyfsat fredlig samexistens men inget egentligt samarbete (exempelvis inom att diskutera, analysera eller att utveckla biblioteks- och lärmiljöer, vilka båda gör med höga ambitioner) förekommer över huvud taget. Märkligt. Eller kanske helt naturligt?

The Library of Birmingham

Tillsammans med GU:s Universitetsbibliotek reser jag inom ramen för Projekt Campus Näckrosen till Storbritannien och närmare bestämt Birmingham och Sheffield. På agendan står besök på The Library of Birmingham, Sheffield Hallam University Learning Resource Centres och Sheffield University Information Commons. Kan bli bra.

The Library of Birmingham är ett publikt stadsbibliotek som efter en sedvanligt lång process slutligen kunde invigas 2013. Ritat av Mecanoo efter en arkitekttävling. Byggnaden har blivit den ikon och det spektakulära ”world class landmark” som den skulle bli. Investeringen i denna kulturinstitution är utan motstycke i regionen och en av bibliotekets viktigaste funktioner är att representera och kommunicera öppenhet, demokrati och mångfald.

Mecanoo

Mecanoo, 2013


Biblioteket har fått en placering intill ett antal teatrar och andra kulturinstitutioner. Biblioteket är också delvis sammanbyggt med och delar reception och entréfunktioner med The Repertory Theatre. Denna samverkan är något som både biblioteket, teatern och Birmingham som helhet drar nytta av. Man marknadsför varandra och samordnar viss programverksamhet. Biblioteket har blivit en populär, välbesökt och välintegrerad miljö i staden, för staden.

Samverkan mellan kulturinstitutioner

Samverkan mellan kulturinstitutioner


Interiören domineras av byggnadens öppna kärna som också är ljusschakt och vertikal kommunikation. Man rör sig i byggnaden främst med rulltrappor (vilket inte är särskilt tyst) och det ger en slags kommersiell och förtydligad urban karaktär åt byggnaden.

Köpcentrum?

Köpcentrum?


I många avseenden är detta ett traditionellt stadsbibliotek, visserligen modernt, tillgängligt och familjevänligt. Men man har tagit ut svängarna i en del avseenden, särskilt med musikavdelningen. En stor samling av noter och partitur har föranlett att man också erbjuder ett antal övningsrum med piano där mindre ensembler kan provspela sig igenom samlingarna.

En musikavdelning som är en musikavdelning

En musikavdelning som är en musikavdelning


Man erbjuder också tillgång till en topputrustad musikstudio(!). Värt att notera i övrigt är samverkan med intilliggande kulturinstitutioner, ett relativt kommersiellt konferenscenter, ett mediatek med fri tillgång till ett nationellt filmarkiv samt de utställningsytor som kan exponera värdefulla (och tidigare magasinerade) samlingar.

Mediatek

Mediatek


Utställningsytorna är avskilda säkerhets- och klimatmässigt. Känns inte så tillgängliga. Ytan är relativt museial, men är ett stort steg i rätt riktning. Och det är klart att det är en svår utmaning att både tillgängliggöra och skydda de fantastiska dyrgripar, av bl a Shakespeare och Picasso, som finns i arkiven.

Dyrgripar

Dyrgripar


I samband med flytten av biblioteket gjordes också en omorganisation i personalen. Tidigare jobbade man i egna avdelningar och specialområden utan vare sig intern eller extern samverkan. Nu är ledning, styrning och marknadsföring samordnad och endast ett fåtal experter i personalen är kopplade till olika fackområden. Merparten av personalen jobbar istället ”pool”-baserat med roterande arbetsscheman på olika funktioner. Merparten har inte heller fasta arbetsplatser.

Asplund?

Asplund?


Shakespeare har en central roll i Birmingham och ett rum från sent 1800-tal, byggt i åminne av 1700-tal, har demonterats och återskapats i ett ”Shakespeare memorial room”.

Shakespeare memorial room

Shakespeare Memorial Room


Som det samtida bibliotek det är har också stor vikt lagts på digitala tjänster, digital display av innehåll, möjligheter till uppkoppling och arbetsplatser med fast datorstöd. Vid vårt besök var biblioteket välbesökt. Att hitta en ledig läs- eller studieplats eller ett grupprum var svårt, trots att detta är det ”biggest regional library in Europe”.

Generösa terasser

Generösa terrasser


Fakta: ca 2 500 000 besökare/år. 35 000 kvm kostade 188 000 000 pund att bygga. 175 helårsekvivalenter personal. Öppet 8-20 alla dagar.

Sektion

PS. Temat i Mecanoos design är cirklar vilket återkommer i hela byggnaden på olika sätt. I fasaden representerar de stora svarta cirklarna Birminghamregionens historiska tunga tillverkningsindustri och de mindre cirklarna juvelindustrin. Nu vet ni det!