Designing for interprofessional learning

Facebook Twitter Pinterest


Har gått och grunnat på en grej sen gårdagens middag. Varför är simkunnigheten så låg i Indien? Generellt låg. Även i kuststäderna. Jag kan förstå, men inte acceptera, att kulturella aspekter gör den låg, framförallt hos kvinnor, i Abu Dhabi (eller vilken gulfstat det nu var Fanny ritade sin simhall), men inte i Indien. De har ju massor med kust och sjöar. Och ändå är simkunnigheten låg. Why oh why?

 

Nu blir det fler exempel.

 

Space, place and governance

 

Judith Mitchell, Longwood Health Systems Consulting, USA

 

Arkitekt i grunden,. Har under senaste åren arbetat mer med den ”mjuka” sidan av utveckling, dvs. sånt lull-lull som ledningsstruktur för att skapa en ”total” utveckling i samband med att man bygger nytt.

 

Okej, jag har alltid varit svag för Sasaki, så börjar man med ett Sasaki-projekt så är jag med. En ombyggnad av ett tidigare bibliotek, för att skapa en bättre studiemiljö och kommunikation mellan studenter och lärare/forskare. Följer grundtankarna i det som tidigare sagts på konferensen, och som är röda tråden i många andra lärandemiljöprojekt.

 



 

Men en spännande knorr var att man inte från början hade bestämt vem som skulle sitta i byggnaden (från personalen). Alla fick vara med i designprocessen, men på slutet gjorde man en ”tävling” där personalen fick föreslå och motivera exakt vilka av dem som skulle finnas i byggnaden och varför. Enligt Judith var detta framgångsrikt, men man skulle kunna misstänka att det blev lite friktion… Men intressant!

 

Byblos campus i Libanon. Lebanese American University, 20 minuter från Beirut. Här bygger man ett nytt campus för hälsovetenskap. Grundtanken är att läkar- och sjuksköterskeprogrammen delar alla ytor, med en central trappa, med balkonger som ska utgöra den huvudsakliga ”bump-platsen” i byggnaden. Organisationen är uppbyggd kring IPE (Interprofessional Education för er som glömt, eller inte läst tidigare inlägg), att stödja och realisera densamma.

 

 

Nu DEGW. Uni of Virginia, hörde lite om det igår. Behövde nya lärandemiljöer. Man arbetade parallellt med en ny utbildningsplan/pedagogik och att skapa den nya byggnaden. Detta kan bli problematiskt, då byggnaden ofta blir klar före den interna diskussionen. Men här verkar man ha lyckats. Även om man hade kort tid på sig, lyckades man driva projektet i en positiv anda. En av de saker som lyfts fram är den IPE lärstudio som var med som en tidig konceptuell idé och som nu har fyllts med innehåll.

 



 

Som parentes kan nämnas att ”utbildningsplanskommittén” har fortsatt sitt arbete nu när byggnaden är klar, för att fortsatt utveckla utbildningen och de grundläggande tankarna kring IPE.

 

Slutligen en monstermasterplan vid Ohio State University Medical Center. En av de första saker de först identifierade var en lista (se bilden) på vad det är som hindrar dem från att utveckla det de vill ha, och kom fram till att det främst handlade om kulturella problem. Inte fysisk struktur. Så parallellt med att den fysiska planen togs fram har man arbetat med kulturella och organisatoriska aspekter för att nå sina mål, och att söka fysiska lösningar på dessa problem, eller snarare som hjälpa så gott det går.

 

 

På slutet gick det fort, men Judith sammanfattar sina erfarenheter i nedanstående bild.

 

 

I åhörarkommentarerna underströks att detta, utbildningsplan, pedagogik, ledarskap och fysisk miljö, samt att utvecklingen inte tar slut i och med att huset står färdigt, hänger ihop om man vill skapa verklig förändring. Och att detta är den egentliga sammanfattningen av hela konferensen.

 


“A Library of Choice” – encouraging serendipity, experimentation and collaboration

 

Graham Legerton, Thomson Adsett, Australia

 

En emigrerad britt, numera boende i Australien. Biblioteksprojekt i Brisbane, Griffith University, gigantiskt utvecklingsområde, men detta lilla projekt – biblioteket, har som ambition att vara det viktigaste utvecklingsprojektet på campus. Graham karaktäriserar grunderna i biblioteket enligt nedanstående:

 

 

Okej, hur har de tänkt när de har ritat projektet:

 

– Den mest hållbara byggnaden är en byggnad som du inte behöver bygga (t.ex. genom att återanvända det man redan har)

 

– Man utvecklar den existerande byggnaden men gör tillägg till den så att den sträcker sig ut sig i det kringliggande landskapet

 

– Det ska vara inkluderande och ta hand om existerande (gång-) vägar. Taget klimatet är det enklare att hantera frågor som inne/ute, öppet/stängt…

 

– Då blir slutsatsen att bottenvåningen ska vara öppen och innehålla informella miljöer, en våning upp kan man bli mer formell, seminarierum, samarbetszoner, utställning etc. Här finns också boksamlingen, viktig, men inte central för det nya biblioteket

 

– Byggnaden ska upplevas som öppen, och är designat för att både upplevas dag som natt, och ska vara öppen 24/7 (även om man stänger ena av de båda ingångarna på natten)

 


Några ledord i vad man bör åstadkomma i en bra levande lärmiljö (illustreras av bilden först i detta blogginlägg):

 

– Corridor – som mötesplats, se bloggen från igår

 

– Visibility – spanläge

 

– Oxygen – luftigt

 

– Bump – roligare ord för oväntade möten

 

– Withdraw – behov av att kunna dra sig tillbaka, även i en publik miljö

 

– Exchange – plats för att kunna utbyta idéer