Mötesplatser i London


Jag trodde aldrig jag skulle få säga, eller skriva detta. Det var trevligt i London. Utomhus. Men inomhus var det generellt för varmt och dålig luft. Såja, lagomavädret har gjort promenadsnurrandet enklare. För idag har vi hunnit med fem studiebesök, allt inom ramen för det arbete vi gör kring Mötesplatser tillsammans med Chalmers och Chalmersfastigheter.

 

Först brutalismens högborg, The Barbican center. Ävensom vår guide inte gick med på epitetet. Brutalismen handlar om att vara sann mot material och funktion, och Barbican har alldeles för många rundade former, detaljeringar, bearbetningar och historiska referenser för att kunna ses som brutalistiskt. Nåväl, men fantastiskt bearbetat och väl utfört är det, sen kan man tycka vad man vill av den hamrade (sic!) betongen. Barbican finns väldokumenterat t.ex. här, här och här.

 

Barbican började byggas under tidigt 60-tal, och de sista delarna (Art Center) stod klart 1982. Sammanhållet och homogent. Var från början del av den strategi som City of London applicerade från 50-talet och framåt för att locka boende till staden, för den höll nämligen på att dö ut, människorna bodde i kringliggande sovstäder och åkte bara in till London för att arbeta (City hade då bara dryga 5 000 invånare). Barbican tog en 40 Acres (16 ha) stort grepp, där tyskarna hade bombat och förstört den gamla industribebyggelsen under ett bombanfall (det där med ödeläggelse som metod för att åstadkomma förändring har vi skrivit om tidigare). Totalt blev 2 014 lägenheter, och efter att de var klara började Art Centret att byggas.

 

Den något trista vandringen från stationen Barbican till the Barbican Art Centre

 

Och det var egentligen Art Centret som var anledningen till vårt besök. Här har man en konsertsal för 2 000 personer, en teater för ett antal hundra, flera biografer, restauranger, ett bibliotek, kafé och ett konferenscenter. Ungefär 8-9 000 besökande lockar man varje dag (och då undantas bibliotekets 2-3 000 besökande). Framförallt fokuserade vi på konferens- och eventdelarna. För det är ju inte det publika läget, och den flådiga entrén som drar in besökarna (okej, skrivet med ironi, entrén ligger efter att man gått genom en biltunnel, och den sker liksom bakvägen – nyanlagd för man har insett att alla inte kommer hit med bil, något 70-talets arkitekter trodde), utan det är så klart annat.

 

Ordentligt med plats och stora generösa ytor, kostar, men smakar!

 

Och en av anledningar är så klart storleken på salar och faciliteter. Att Barbican klarar av att ha en viss storlek på arrangemang. En annan anledning är att man vågade bygga stora, öppna och relativt flexibla foajéytor. Och en tredje är att man försöker arbeta med de som ska ha ett evenemang och bearbeta ”programmeringen” och involvera hela Barbicans kompetens, med skådespelare, regisörer och utställningar, ett exempel kan hittas här.

 

 

Boxpark

 

Okej, Boxpark är en bunte containrar som är ställda på hög. Kommers på nedra plan, med minibutiker, en i varje låda. Typ. På övre plan ligger restauranger och pubar. Enkelt, rustikt, funkar bättre en solig dag i juni än en blåsregning i november. Men ändock, ett fullskaletest på hur en pop-up-variant kan vitalisera en död yta fram till dess att något annat skall till. Ungefär som Lukas Memborn tänkt, fast i annan skala och med annat innehåll. 2015 flyttar Boxpark till Amsterdam.

 

 

Tech City

 

I samband med de olympiska spelen i London (nu senast alltså) körde regeringen igång en massa ”please them”-projekt. Ett var att boosta utvecklingen av nya arbetstillfällen i London, och då särskilt satsningen på Tech City, vilket är geografiskt placerat (till en början – nu finns det på flera platser i UK) norr om ”City” med sina finansföretag och banker.

 

Vi snurrade runt med vår guide Jannet på flera olika platser, och fick förevisat det ena nya bygget efter det andra, och en genomgång på tyst och snabb engelska om hyrespriser och hur startsupen flyttar längre norrut och österut, finansieringsstrukturer, marknadsvärderingar, arbetstillfällen (de är numera lika många anställda i London inom Tech-sektorn (hur den nu avgränsas?) som inom finans-dito) och ägande/finanisering, så slutar det ändå med att det första stället vi tittade på var det som är mest talande för de alla.

 

Campus London är ”Googles gåva till London”, när företaget flyttade till Kings Cross, så lämnade man en byggnad som man gav till City of London. Här finns nu Campus London. Det är enkelt uttryckt ett ställe dit man kan gå för att jobba, dra igång ett projekt eller starta ett nytt företag. Och det är gratis. Man är inte garanterad plats, men wifi, skrivare, föreläsningar etc. Det enda man behöver göra är att anmäla sig på en hemsida. Det är gratis!

 

Den viktigaste kommunikationsytan på digitala Campus London, anslagstavlan, som är full även fast alla anslag plockas ned en gång varannan vecka

 

Och vill man vara en aning coolare så betalar man en liten summa och får vara med i Tech Hub, då får man fler skrivbord, tillgång till mötesrum och andra kringfaciliteter. Och lite stöd, så att man boostar igång sitt bolag. Collaborative Workplace kallas det. Och på den lilla f.d. döda gata som Campus London ligger på så finns det nu fyra sådana delade arbetsplatser, de flesta tar lite betalt och det finns även ”for-profit” accelaratorer som än mer dedicerat (och bedömt, och utvärderat, och med krav) hjälper den som har en idé att skapa ett företag.

 

Guiden Jannet hade flera intressanta infallsvinklar på hur man skapar goda förutsättningar för tech-start-upsen. Bl.a. kan man inte skapa nya kreativa, enkla och billiga miljöer genom att arbeta med samma arkitekter som alltid. Ut med de gamla och in med de nya var hennes melodi. Liksom att prioritera rätt för att attrahera de klienter de önskade, inte agera riskkapitalist och ta delar i företagen mot att de fick sitta gratis under en viss period. Nä, istället handlar det om avtal som gör att företagen kan växa/krympa, befinna sig bland likasinnade, och verka i nära samverkan med sina kompisar. Och gott kaffe. Alltid detta goda kaffe. Väldigt likt House of win-win eller Rocket Space för den delen.

 

Cool grej #1, på den här hemsidan kan man se hur många företag det finns i Tech-sektorn i östra London

 

Cool grej #2, de är inte bara dåliga på marknadsföring av sitt Techcity, kolla på deras Youtube-kanal eller för den delen beskrivningen av White Collar Factory och kanske ffa filmen som är längst ner på princip-sidan.

 

 

Idea London

 

Sista egentliga besöket gick till ett annat projekt inom Techcity, Idea London, som är ett samarbetsprojekt mellan Univeristy College of London (UCL), Cicso och förläggaren DC Thomson. Detta är ett mer traditionellt universitetsdrivet innovations/Tech-transfer projekt, men med en twist.

 

De öppnade i september förra året. Målet är att hitta intressanta idéer (ffa innifrån UCL) och dra ut dem till något bra och kommersiellt. De vill vare sig kalla sig för inkubator eller accelerator, men verkar vara något sådant trots allt. Man ansöker för att få komma hit, en styrelse (med representanter från ägarna) avgör vilka som får komma in, och är man på insidan får man för en billig peng tillgång till lokaler, kompetens och utbildningar. Under 9 månader, sen åker man ut!

 

 

Drivkraften hos de ägarna är olika. Cisco vill gärna ha nya coola produkte, men att de är lite mer utvecklade än de kommer hinna bli under tiden hos Idea London. Thomson måste utveckla sin affär, och den som kommer in på rekommendation från Thomson får också sin avgift betald, och de vill snabbt få igång bolaget och investerar också i dess framtid. UCL har en mer akademisk hållning, det är viktigt att få ut idéer, men också att få intressanta människor att jobba ihop och att lära ut kunskap om entreprenörskap till studenter och anställda.

Kort sagt är idéerna som kommer till Ideal London längre drivna än de hos Campus London, de har typiskt redan varit en vända i en accelerator, men ska nu göras ännu vassare. Vår guide Allister menar att det är som Idel London har en funktion att spela. Inte den traditionella, som inkubatorer och andra höll på med för fem-tio år sedan. Allt man behöver för att starta ett bolag är idag gratis. Med Google-apps kan man få ordning på administrationen, kommunikation och marknadsföringsstrategier finns det gott om att luta sig mot. Nej, det som behövs är att hjälpa deltagarna att vässa sin produkt (vidareutveckla, göra kliniska försök, göra beta-releaser etc.)

 

Spännande att se nu vad som händer, om de verkligen skickar ut de äldsta klienterna nu när det gått nio månader. Men Ideal London har en funktion att spela inom Techcity-klustret.

 

 

En avslutande föreläsning

 

Inom ramen för Londons arkitekturvecka var vi till sist på en föreläsning om ”public spaces” i staden. Föredraget var teoretiskt intressant, men något kontext-beroende, och ärligt så var vi lite möra efter att i nio timmar sprungit fram och tillbaka på stan. Men platsen för föredraget är intressant, House of St Baranabas är en välgörenhetsstiftelse som arbetar med att bryta hemlöshetens oändliga cykel. Det gör man bland annat genom sin klubb som ligger mitt i Soho, där man ordnar olika event och tillställningar!

 

Dags att natta sig. I morgon skall vi till Cambridge. Rapport följer.

Pil

PRENUMERERA

MÅNADSARKIV

KATEGORIER

SENASTE NYTT:

Ny hemsida och grafisk profil!

LÄS MER

SENAST PÅ BLOGGEN:

Byggplatsbesök: Kuggen Learning Commons

LÄS MER

SENASTE TWEET:

Vår Fredrik Rosenhall skriver idag som ...

LÄS MER

SENAST PÅ INSTAGRAM: