Byggplatsbesök: Kuggen Learning Commons

unadjustednonraw_thumb_2e

Vissa uppdrag erbjuder mer direkt visuell feed back till oss som arkitekter än andra uppdrag. I vårt uppdrag för Chalmers bibliotek (fast och lös inredning) och Chalmersfastigheter (bygg) med omvandlingen av tre våningar i Kuggen på Chalmers Lindholmen till ett Learning Commons ligger merparten av våra insatser nära ytan och ger en omedelbar och taktil återkoppling.

Vi ser fram emot att få redovisa det färdigställda projektet om ett par månader, men redan nu vill vi gärna visa några bilder från byggplatsen. PEAB:s byggåtgärder är i stort sett klara, Bröderna Perssons Specialsnickeri håller på med montage av fast inredning. Lös inredning återstår.

Inobi har, utöver ombyggnaden av huset (originalarkitekt: Wingårdhs), ritat all ny fast inredning och även stora delar av den kommande lösa inredningen. Även om det naturligtvis fortfarande krävs en hel del fantasi, så är det tydligt att Chalmers biblioteks satsning på ett Learning Commons på Campus Lindholmen kommer att få lokaler som motsvarar de höga och väl formulerade ambitionerna i den vision som låg till grund för projektet. Chalmers bibliotek har tillsammans med Chalmersfastigheter, Chalmers tekniska högskola, inobi m fl lyckats driva projektet till ett resultat att vara stolt över (vågar vi redan nu påstå). För inobi var detta projekt också det första i samverkan med Independent Interior, som har styrt upphandlingen av inredningen.

unadjustednonraw_thumb_2d

I den nedre bottenvåningen (ja, det är alltså en källare vi pratar om) skapar vi soffnischer i en kombinerad utställningsvägg och förvaringshylla. Tre kulörzoner med soffor, fåtöljer och matta i monokrom färgställning. I hyllan belyses utställningsfacken med LED-belysning och i vissa fack finns möjlighet att placera digitala exposkärmar.

unadjustednonraw_thumb_2funadjustednonraw_thumb_31

En av flera muntra medarbetare!

unadjustednonraw_thumb_30unadjustednonraw_thumb_32

unadjustednonraw_thumb_2b

Entréplanets pendlade undertak över den blivande cirkulära infodisken. (Stor vikt har lagts på hur mötet med personal ska ske i denna kombinerade infozon och byggnadsreception. Men det kan vi orda mer om när det finns en färdig disk att orda om.)

unadjustednonraw_thumb_2c

Väggfast bänk för sökdatorer.

unadjustednonraw_thumb_27

En fast gradäng med sittkuddar ser vi här under färdigställande, i vad vi kallar ”Arena”. Tappra inredningssnickare sliter med motspänstiga vinklar, provocerande pelarplaceringar och detaljerade ritningar.

unadjustednonraw_thumb_29

Så här nätt kan man komplettera med ett ljudavskärmat kopieringsrum. Arbetsbänk i gul lackad Valchromat. (Ja, det är en hel del Vachromat i det här projektet…)

unadjustednonraw_thumb_39

På den övre våningen skapar vi en ombonad och dämpad miljö. Om man tänker bort den blå skyddsplasten så framträder en grön och en lila zon i den i övrigt mörka textilmattan. Zonerna har förtydligats och stärkts akustiskt av undertaksnedbyggnader. Här skall inredas med ett generöst utbud av varierade miljöer både för samverkan och enskilt arbete. Kommer bli toppen!

unadjustednonraw_thumb_34unadjustednonraw_thumb_38

Så kul har vi det på jobbet! Om några veckor är ni och resten av världen välkomna att beskåda underverket. Vi ses!

 

Högskolan i Dalarnas nya bibliotek i Falun

Vakna 05:30. Världens minsta och skumpigaste flyg till Borlänge. Taxi till Falun. Vad finns här då? Jo, Högskolan i Dalarnas nya biblioteks- och entrébyggnad. Nybyggt 2014 efter en tävlingsvinst av Adept Architects. Och så Kurt Byström, bibliotekets projektledare och Hans Danelid, tf bibliotekschef som guidar oss runt.

Byggnaden är en av referenserna i den omvärldsanalys som inobi gjort i Projekt Framtidens bibliotek för Göteborgs Universitet. Läs gärna om objektet i denna. Projektet finns även publicerat i olika former, bl a i A10 och på Archdaily (bra bilder).

Jo, visst är detta ett mindre projekt i glesbygd, men de flesta frågeställningar som behandlats i Falun är relevanta och aktuella även för oss. Och de frågeställningar vi har Campus Näckrosen har på olika sätt berörts i Falun. Som i alla biblioteksprojekt har processen varit lång och stött på många motgångar. Men resultatet är intressant. En liten pärla faktiskt.

Viktigaste lärdomar från besöket:

1. Här vill man inte kallas sig Media Center, Learning Lab, Information Common eller liknande. Man är det nya ’biblioteket’ och biblioteksbegreppet tål att utvecklas utan att behöva speciella benämningar. Ja, man jobbar med e-litteratur, utvecklar studiemiljön och är en arena för samverkan. Men allt det är inkluderat i en modern tolkning av biblioteksbegreppet. Vettigt.

2. Samarbetet med duon från Adept Architects lyfts fram som väldigt viktigt för bibliotekets lyckade utformning. Adept kommunicerade lyhört och professionellt med bibliotekets projektgrupp och hade därtill ansvaret för utformningen även avseende inredning. Viktigt.

3. Ge inte upp. Se till att biblioteket är representerat i alla organ, utskott, arbetsgrupper och projekteringssammanhang under projektets gång. Lätt att någon viktig funktion går i stöpet om helheten inte kan bäras fram till färdigt byggt resultat. I Falun har man fått kämpa och det var det värt.

Vi har som sagt beskrivit projektet i vår omvärldsanalys men lite kan kanske ändå tilläggas så här i samband med ett platsbesök:

Arena

Biblioteket är uppbyggt kring en amfiteaterliknande arena som också är byggnadens hjärta och nav. All orientering utgår från arenan. Viktigast är kanske det massiva intresse av att nyttja arenan som visade sig finnas. Både från högskolans utbildning, forskning och studenter. Även föreningar, kulturgrupper, företag mm vill nyttja arenan och en policyutveckling pågår för att hantera vilka som egentligen är välkomna. En smärre succé således.

Men akustiken är inte optimal och förbättringsåtgärder ska genomföras. En kritisk besökare noterar också att arenan är relativt statisk i sin karaktär, storlek och utformning. Också att den utgör stommen i byggnadens idémässiga utformning bidrar till att den är just statisk.

Arenan är ständigt närvarande i biblioteket. Var du än befinner dig har du en relation till arenan i form av ljud, ljus, siktlinjer eller annan kommunikation.

Entré och omvärld

Biblioteksbyggnaden är också den nya campusentrén. Vissa organisatoriska svårigheter har betytt att man trots det inte fullt ut samordnat bibliotekets entré med högskolans entré. Info- och entréfunktioner ligger som ett pärlband genom biblioteket, från det lilla caféet direkt i biblioteksentrén, via infopunkter i arenan till passagen med högskolans reception som första funktion när biblioteket passerats.

Infodiskarna är omsorgsfullt placerade lagom långt in i biblioteket och lagom centralt på arenan för att vara maximalt nyttiga och tillgängliga. Personalen har en något bullrig arbetsmiljö i disken. Många frågor slussas vidare in till campus-receptionen eller till bibliotekets personal för djupare handledning.

Lärmiljöer

Arenan är en lärmiljö i sig när den inte nyttjas för något event, men merparten av enskilda platser, grupparbetsplatser, grupprum, tysta rum etc ligger några steg utanför arenan. Man har uppnått en mycket bred variation i utbudet av lärmiljö och har i biblioteket 400 studieplatser till sina 18 000 studenter, varav hela 11 000 är nät-studenter (!) och alltså inte finns på plats på campus.

Programmets tysta läsesal delades upp i två mindre tysta läsesalar föra att bidra till denna variation. 10 av de 18 grupprummen har utrustats med stora bildskärmar för samarbete (och nät-samarbete).

I utbudet av lärmiljöer ryms också bl a ett mediarum, som möjliggör gemensamt lyssnande och tittande på media-material ur samlingarna samt på inlånat eller streamat material.

Exponering och bokförvaring

Mängden samlingar är inte så omfattande. Och mängden i arkiv är ganska minimal. Alla samlingar får plats i de öppna bokhyllor som utgör innerväggar. Alla innerväggar är bokhyllor. Men stor energi har också lagts på att tillgängliggöra det elektroniska materialet. Displayer erbjuder aktuella e-titlar inom olika ämnesområden.

En kul detalj är de flyttbara skyltar som styr sorteringen. Design by Adept i finstämt samarbete med bibliotekets projektgrupp, precis som allt annat i biblioteket – rumsligheter, material och inredning.

Kontorsmiljöer

I planeringen av biblioteket var det beslutat att kontorsplatser skulle placeras i en intilliggande byggnadskropp. När man sent i processen fick möjlighet att flytta in delar av kontorsplatserna i huvudbyggnaden blev det en mycket traditionell och i sammanhanget något märklig cellkontorslösning.

Och nu för dig som tycker att det är svårt att hitta foton från projektet. Håll till godo:



Lärkträ



Rastret ”reflekterar omgivningen”, tjänar som solskydd men är framförallt en konstnärlig utsmyckning av Jeppe Hein.



Tysta rum (2 st) är markerade med en orange kulör.



Wc är en färgklick.

Next Generation Learning

Dessutom så har man på Högskolan i Dalarna satsat på utveckling av ett NGL-centrum (Next Generation Learning). Det ”… handlar om pedagogik som utvecklar teknik och hur vi på ett innovativt sätt kan utnyttja de möjligheter som dagens teknik ger för att
möta pedagogiska utmaningar.” Naturligtvis mycket intressant för en högskola en bit från storstaden och med intresse i att utveckla sin distansundervisning. Eller nät-undervisning som man säger här. För i stor utsträckning är man personligare och närmare sina nät-studenter än sina campus-studenter.

Vi träffade Ragnar Olafsson, Utvecklingsansvarig digitala lärmiljöer, som beskriver hur personal på NGL-centrum har dubbelkompetenser inom både pedagogik och teknik. Man jobbar för att för nät-studenterna tillgängliggöra allt som campusstudenterna har tillgång till.

Högskolan i Dalarna har 70% nät-studenter. NGL-centrum har utvecklat egna verktyg och portaler för den samverkan, streaming och seminarieverksamhet som bedrivs. Förebilden för den nätbaserade utbildningen har varit den vanliga fysiska. Allt ska vara lika lätt och intuitivt. Ingen särskild ny pedagogik ska krävas. Ingen teknisk kunskap ska egentligen heller krävas. NGL-centrum tar hand om tekniken, användaren ska jobba intuitivt. Utmaningen är inte pedagogiken, utan att överbrygga avståndet. Det är det tekniken ska göra.

På högskolan har man 10 salar utrustade med utrustning och programvara för streaming. Med dessa producerar lärare och föreläsare ca 2 500 streamade föreläsningar/år. Dessa är tillgängliga för alla. Med besöksinloggning är det möjligt att delta i streamade event så väl som sparade. Man kan också delta i livechat även som besökare. Detta sänker trösklarna till högskolan och ger bra PR.

Seattle Public Library + Microsoft


Seattle är en ny bekantskap. Har aldrig varit här förut, men skulle nog kunna tänka mig att komma tillbaka. Dess huvudbibliotek är nu tio år gammalt, men lyfts fortfarande som ett av de bästa referensexemplen för nya bibliotek. I Redmond, om man nu kan säga att det ligger utanför Seattle vet i tusan, för allt hänger liksom ihop, ligger Microsofts campus. Vi var nyfikna på vad de gör för att skapa goda kreativa miljöer (i brist på bättre uttryck) för att utveckla sig och bibehålla sin marknadsdominans. Det här är den sjätte bloggposten på vår Nordamerikaresa inom ramen för vårt arbete med mötesplatser åt Chalmers och Chalmersfastigheter.

Seattle ligger, för er som inte har riktig koll eller ids googla, i staten Washington i nordvästra USA. Man har ungefär 600 000 invånare (i storstadsregionen 3,3 miljoner) och näringslivet domineras av aktörer Boeing och företag inom mjukvarusektorn. Störst är Microsoft (med huvudkontor och 40 000 av sina 120 000 anställda i och kring Seattle) som grundades av Seattlesonen Bill Gates. Andra notabla företag med huvudkontor i Rainy City är Amazon.com och Starbucks – Seattleborna är kända för sin höga kaffekonsumtion, men kaffet här är lika äckligt som i resten av amerikat.


Utsikt från Space Needle över downtown Seattle. Inbäddat mellan berg och hav ligger det. Grant som tusan.

Musiklivet är stort i Seattle. Hela grunge-grejen, Jimi Hendrix och Quincy Jones. Bara för att name-droppa några. Som en hyllning till Seattles populärkulturella scen har man, i anslutning till utställningsområdet från 1962 (med Space Needle och monorails) låtit uppföra ytterligare en helt vansinnig Gehry-skapelse kallad EMP, ett museum för film och musik. Samtidigt som vi lyfter stadens förtjänster måste sägas att Seattle har tydliga sociala problem. Utslagna och trasiga människor finns överallt. Droger handlas och används helt öppet. I det tämligen ordningställda och uppgraderade downtown finns hemlösa och narkomaner granne med lekplatser, turister och finanskvarter. Ger en stark känsla av en stad som har en bit kvar innan den går att definiera som en bra stad.


EMP. Galet. Byggt för soliga Kalifornien. Och en förstudie till någon Gehry-byggnad på Disney World/Land.

Seattle Public Library
Biblioteket firade i maj sitt tioårsjubileum. Delvis kritiserat, både för sin (framförallt) exteriöra utformning, att det är svårt att hitta entréer och för sitt läge i stan. Det ligger mitt i finanskvarteren, rätt långt från större bostadsområden. Men mest en stor framgång. Efter den stod klar har antalet bibliotekskortsinnehavare ökat och utlåningen gått upp. För Seattleborna vill gärna ha en bok till kaffet. De är de mesta läsarna i USA.

Det är en rätt stor kåk på 11 våningar. Upptar ett helt kvarter, på den plats där det gamla huvudbiblioteket låg. Av det gamla biblioteket återanvändes 75% av material, och det nya är byggt av 50% återvunnet material (inte nödvändigtvis från det gamla biblioteket). Under huset finns ett stort parkeringsgarage, som biblioteksbesökare har man 30 minuters fri parkering.

Biblioteket har i medeltal 5 000 besökare per dag och de arbetar 300 personer i byggnaden. Det är huvudbibliotek, det finns många ”stadsdelsbibliotek”, och har som sådant flera administrativa funktioner som inte hänger samman med verksamheten i själva huset.


Entrén från 4th Avenue, genom denna kommer 75% av de 5 000 besökarna. Den ceremoniella entrén från den fotogenique:a 5th Anvenue-sidan blir sekundär, då kollektivtrafiken finns vid 5th.


Snett till höger innanför entrén från 4th ligger återlämning- och utlåningsdiskarna. Detta är en av tre funktioner som finns på nedersta våningen. De andra är en stor barnavdelning, en aula med upp till 400 besökare och avdelningen med böcker på utländska språk – man tycker inte att just dessa besökare ska behöva leta sig genom hela biblioteket på jakt efter böcker på sina hemspråk. Rakt fram finns de gula rulltrapporna som tar en upp vidare in i biblioteket.


En rolig detalj är golvet framför lånediskarna. Maple hardwood, utkarvat finns första raden i de 10 populäraste böckerna på tretton språk. Spegelvänd är texten, för att påminna om en gammal tryckplåt.


Stora aulan, avdelningsbar på hälften


På första våningen ligger den stora hallen. Öppen hela vägen upp till 11.e våningen. Och denna finns en massa att skriva om. Det första man möts av är biblioteksshopen och bredvid denna cafét, för det är tillåtet att ta med sig dryck in i hela biblioteket. Till höger i bilden ser ni hur den stora aulan klättrar sig hela vägen upp i den stora hallen. Mellan aulan och shopen finns entrén från 5th Avenue. Till höger om kafét ligger läsplatser, för tidskrifter och tidningar.

Konstruktivt, eftersom Seattle ligger i en jordbävningsregion, så bärs innanmätet upp av en konstruktion, och glasfasaderna av en annan. Den inre konstruktionen hålls upp av betongpelaren till höger i bild. Glaset är hyperisolerande och kommer om det splittras att bli små ofarliga delar likt en bilvindruta.


Atriumet från 11 våningen och ner (180 grader från andra hållet jfr förra bilden). Till vänster syns betongpelaren, rakt fram och till höger klättrar bokmagasinen på sin resa uppåt. Lite ont under fötterna gjorde det att ta den här bilden.


Från andra våningen, stora hallen, leder oss rulltrappor upp till…


…datorrummet. Plats för 170 samtidiga användare.


Uppåt i huset blir det mer nördigt. Eller, det beror på hur man ser det. Här finns läsesal, forskarrum (forskare kan hyra ett skåp under upp till ett halvårför att förvara sitt material), musikrum (för provspelning av noter) och teatersal (för provspelning av pjäser). Här finns också bokmagasinen som går som en spiral runt hela byggnaden, där golvet sluttar så att de bygger en våning per varv (kräver en rätt stor kåk för att lutningen inte ska bli stor på ett varv). Vad är det fina med detta då? Jo, att man kan bygga vidare sina samingar utan alltför stora åthävor. Fylls en sektion så börjar man på nästa. Siffrorna i golvet indikerar sorteringen, och gör det lätt (nåja) att hitta.


Mellan stora hallen och datorrummet, på plan 3, finns en färgmässigt ganska omskakade korridor. (den ligger bakom det galler som syns ovan rulltrappan på bild 9) Här ligger en större mängd mötesrum, som kan hyras på kommersiella grunder eller till självkostnadspris, beroende på vilken organisation du tillhör. Används väldigt mycket till lite allt möjligt.


Kul detalj 1. Varje bibliotek av rang måste ju ha en egen polisstyrka (Seattle Library Police!), här utanför biblioteksshopen


Kul detalj 2. Kanske de tjusigaste undertaksplattorna jag sett.


Kul detalj 3. Kort med boktips på olika teman. Banned books är den som går bäst.

Hur var då Seattles stadsbibliotek? Har vi power of ten. Nja, njo, kanske nästan. Men vad vi har är en fantastiskt trevligt utförd byggnad. Fin i sin enkelhet, och man kan verkligen förstå varför det är en lockelse för användarna. Stora ytor – men med enkla material använda på ett nytt sätt. Gallerdurkar som räcken, standardbokhyllor etc. Något som säkert bidragit till att den blev billigare än budget. Den är väl värd ett besök, om du tar dig till Seattle.

Microsoft Building 99
Allt sker inte alltid sekventiellt. Inte heller denna berättelse. Liksom bröderna Cohen börjar jag i slutet och går bakåt i tiden. Besöket hos Microsoft i Redmond skedde dagen innan besöket på SPL. Och varför skriver om jag det sist undrar ni. Jo, så klart för att det inte var lika spännande, inte ur ett mötesplatsperspektiv i varje fall. Men några rader måste det bli. För de var otroligt välkomnande och öppna. Och det var snudd på oartigt att inte säga något.

Detta är mitt första besök till ett så kallat Corporate Campus, dvs. en sammanhållen stor företagsmiljö. I och kring campuset i Redmond (5 miles i varje riktning) har man 40 000 anställda. Totalt har man 1, 2 miljoner kvm lokalyta.


Atriet. Rakt fram och in till höger ligger café och restaurang, ännu mer till höger finns entrén och till vänster det gemensamma trapphuset som tar en upp till de övre våningarna.

Byggnaden är arbetsplats för 250 personer och är den doktorstätaste av alla Microsofts byggnader. Samtidigt är den uppförd under en tid (samma tid som nu egentligen) då Microsoft expanderade kraftigt, och är tämligen traditionell i sitt utförande. Det är egentligen två byggnader som ligger på varsin sida av ett atrium. Hårdvarulabb (en typ av labb som ingen av oss kunde tänka sig att Microsoft har), hörsalar (plats för 350 personer i platt sittning), mötesrum, utställningsytor och café på bottenvåningen. Våningarna upp är kontorsvåningar, där man har vissa gemensamma mötesmiljöer, men inget mer.


Ett mysigt 9×9 feets-kontor, här inrett för två personer. Interns.

Några intressanta saker kan ändock noteras:

1. Microsoft försöker att re-branda sig, att gå från ”big business” till att skapa en kultur med nyföretagar-/entreprenöriell anda. Detta ges uttryck i den fysiska miljön genom att det ska vara mindre ”ordningställ” och fint, lite ruffar helt enkelt.

2. Det sker en ständig omflyttning av människor inom Microsofts campus. I genomsnitt flyttar en anställd var 11 månad. Det har att göra med att grupper omgrupperas då de har eller borde ha behov att jobba närmare en annan grupp. Omflyttningarna i och till Building 99 är dock lägre, här sker nästan inga rörelser, då de anställda här har ett forskande uppdrag

3. Inom Microsoft delar man in sina 9 x 9 fot stora kontor i A, B och C-kategorier. Ett A-kontor ligger i fasad. I ett B-kontor kan man skymta dagsljus, oftast genom ett A-kontor. C-kontor har inget direkt ljus. Alls.

4. I nyare miljöer har man mer övergått till att ha en uppsättning av lokaler som anpassats för 16 personer (neighbourhood), 8 personer (group) eller 4 personer (focus team), med vidhäftade servicefunktioner såsom fikarum, mötesrum m.m. Microsoft har en 436-sidor lång Guideline and Standards som beskriver hur deras byggnader ska se ut.

5. De flexibla väggarna som testades i Building 99, för att ”enkelt” kunna förändra kontorsstorlekar, funkar inte. Inte ljudmässigt, inte att flytta – de går bara sönder. Och de ska aldrig användas igen.

För den som vill veta mer om just Building 99 så finns det en del skrivet, bl.a. på denna blogg.

Bryant Park och the power of ten


Ibland gör man dumma saker. Som att slicka på järnstänger när det är kallt ute. Eller som att gå till Bryant park utan en ordentlig kamera. Bara telefonen med, och visst den har sina förtjänster – det går till exempel att ringa från den, men den brister i bildkvalitet. Så håll till godo, det kanske är funktioner och berättelsen som är det intressanta, illustrationen av desamma kunde dock vara betydligt bättre. Och skarpare.

Hur som, Bryant park är parken bakom New York Public Librarys huvudbyggnad. Den anlades på 70-talet och den egentliga uppgraderingen har pågått sedan början av 80-talet. Och varför är den då spännande. Ju serni, här har vi ett bra exempel på ”the power of ten”, dvs det koncept som Project for Public Space utvecklat och som säger att kan man samla minst 10 av varandra oberoende aktiviteter till en definierad plats så skapas möjlighet för att människor upplever platsen som både aktiv och trivsam. PPS har också varit inblandade i omformandet av parken. I nedanstående bildsvit ges en uppfattning av vad det är man lyckats samla i parken


En finfin karta över Bryant Park. Jag tar er med medurs/-sols från nedre högra hörnet (42.dra gatan) och varvet runt för att se vad som gör Bryant till ett så lyckat exempel på the power of ten.


I ingången till parken, från det håll vi kom, ligger en kiosk och en yoghurtbar. Så småfika är aktivitet no 1.


Pingis. Så klart. Jättekul när det blåser… Aktivitet no 2.


Eller varför inte en gratis jongleringskurs på lunchrasten, och här har vi aktivitet no 3.


Japp, biblioteket flyttar ut i parken. En läsesal i det fria, en bibliotekarie lånar ut tidningar och tidskrifter. Även en småregnig dag som den vi var där. Aktivitet no 4.


Och, ville visa att läsesalen inte bara var en skylt. Här är verkliga människor som läser.


Sitta och hänga och göra vad man vill. Mängder av stolar av olika sort och kvalitet, det kanske ni kunnat gissa utgående från tidigare bilder. Sitta och hänga blir aktivitet no 5 (ävensom möjligheten i just denna aktivitet gör att den skulle kunna räknas som flera).


En pianospelare sitter bakom centralbiblioteket och klinkar. Ny pianist varje vecka gör att lyssna på konsert blir aktivitet no 6.


I parken finns ett antal skulpturer (i detta fall Getrude Stein) och också en guide så att man ska hitta dem, och man kan göra en egen konstvandring om man så önskar. Självklart kan man bara flanera planlöst, ävensom ytan för flanerandet är tämligen begränsat – parken upptar bara ett block/kvarter – så den är inte så stor. Skulpturvandring är aktivitet no 7 och flanera aktivitet no 8.


På baksidan av centralbiblioteket finns en ”fine dining”-restaurang och bar som under lunchtid var alldeles fullknökad. Käka fint, både middag och kväll, blir aktivitet no 9.


En detalj, vidhäftat till restaurangen finns en extra matsal i ett genomskinligt tält (med heltäckningsmatta på golvet…). För att låta naturen komma in har träden fått stå kvar och klättrar ut via varsin strumpa.


Karusellen blir aktivitet no 10


Och alla matställen för enklare mat utgör basen i aktivitet no 11


Och hur vore det utan en putting-green? Här som aktivitet no 12


Kubb – ”The Viking Game”, vi kanske skulle satsa på att bli Bryant park-mästare. Aktivitet no 13


Stilstudie. Folk spelar det faktiskt.


Och så en bouleodrom – det kanske mest givna inslaget, aktivitet no 13


Okej, det kanske inte är en aktivitet som går att särskilja från ”sitta och hänga”, men jag tycker nog att däcksstolarna såg så goa ut att jag vill ha sola till aktivitet no 14


Då var vi strax ute igen. En stor fontän är ett måste i varje park av dignitet. Något som, rätt självklart, inte syns på bilderna är att man vintertid spolar upp en is mitt på gräsmattan – till glädje för alla som vill utmana ödet att slå sig fördärvad i en piruett. Så plaska i fontänen är aktivitet no 15 och åka skridsko aktivitet 16.

Och då har jag inte räknat in biblioteket eller annat som vid en första anblick kanske inte är fullt så uppenbart. Men minst 16 oberoende aktiviteter på en så liten plats som Bryant park ändå är gör det till en myllrande och trivsam plats. Väl värd ett besök.

Nya New School



För två år sedan besökte jag New School senast. Då var de mitt uppe i att bygga sitt nya universitetscenter. Det invigdes i våras, och nu var vi tillbaka, inom ramen för arbetet med Chalmers mötesplatser, för att titta på resultatet. Ett litet debacle bara; två dagar innan de skulle ta byggnaden i bruk inträffade ett ledningsbrott i gatan, med tillhörande översvämning – vilket resulterade i att de två våningar som ligger under mark ännu inte kunnat tagits i drift. Vår guide Michael försöker påskina att det kanske var tur att det inträffade innan de hann flytta in – så man inte hade hunnit vänja sig, men erkänner samtidigt att de grät floder – vilket man väl kan ha viss förståelse för, ävensom den tillknäppta skandinav man är. Men trots detta följer här ett inlägg, med massor av bilder.

Okej, vad är då New School? För den som vill veta väldigt mycket mer så går det bra att läsa inlägget från den tidigare resan. Enkelt sagt är det ett lite egde:at universitet belägget nära Union Square på Manhattan. Man har aktivt arbetat med att visa upp verksamheten mot gatan, att låta universitetet bli trottoarens förlängning, man vill verkligen synas och se.


Sheila C. Johnson Design Center från ovan. Notera de vinklade glasen, allt för att öka synligheten från gatan, och på så vis göra utställningsytorna till trottoarens förlängning. Mer beskrivet här.

Deras universitetscenter är den första byggnaden som New School bygger sedan 1930-talet (alla andra byggnader som de bedriver verksamhet i har haft andra ändamål från början och anpassats till universitetsverksamheten). Tanken är att samla all undervisning i byggnaden, att designstudenter ska sitta granne med sociologistudenter som sitter granne med regiassistentsstudenter, som sitter granne med biologistudenter och så vidare. Det vill säga att i denna byggnad finns inga fasta platser för fakulteten, utan de enda som finns här är bibliotekarier, vakter, driftspersonal, IT-support och så vidare.

Formmässigt är den speciell. Den tar upp hela blocket (kvarteret) med sina nedersta sju våningar, och sedan ligger en studentbostadskloss, med plats för 600 studenter i dormatories, förskjuten ovanpå. Längst upp finns det teknikutrymmen. Fasaden är i en legering mellan koppar och mässing, och panelerna har böjts och skjuvats för att maximera möjligheten för ljus att ta sig in i byggnaden (så säger i varje fall arkitekterna SOM, och det är som vanligt svårt att avgöra om det är bullshitbingo och en förskönande efterhandskonstruktion, eller på något sätt förankrat i verkligheten).


Universitetscentret från norr. Notera fasaden, fönstren, brandtrappornas synlighet i fasaden och den tillbakadragna studentbostadskuben.

Som vanligt går jag inte loss på form – och tänker inte ha någon ambition att beskriva detaljerade element, det gör andra så mycket bättre, utan det som får igång mig är funktion och hur väl man lyckats att transkibera visionen till en byggnad. Och, för att gå händelserna i förväg så tycker jag nog att de har lyckats rätt väl. Men jag återkommer till grunderna i det påståendet.

Vad man ville, förutom att samla undervisning och studenter till en plats, var att skapa en ”quad” – ni vet den aktiva kvadratiska gräsmattan som är så vanlig i amerikanska colleges och universitet, fast på höjden. Så trapporna fick stå i fokus. Det är här som rörelserna ska ske och det kring trapphusen som aktivitetsskapande funktioner har placerats. I byggnadens kärna ligger undervisningssalar och studios. Även utrymningstrapporna har en funktion – de ska vara ”genvägen”, ”motorvägen” för desom har bråttom och inte vill riskera att träffa någon när de tar sig mellan punkt A och B. Men, säger Michel, de används mindre än de förväntat. Brandtrapporna ligger ”under” den vanliga trappan, men är synlig både inåt och utåt genom att man använt sig av mycket brandglas (borgmäster Bloomberg tycker att detta är toppen, han har dragit igång ett initiativ för att aktivera New Yorks brandtrappor). Detta är liksom gundkoncenptet, Fler detaljer hittar ni i bilderna nedan.


Här syns brandtrappornas uppglasning och dess påverkan på fasaden ännu tydligare.

För New School har universitetscentrat inneburit att de samlat sin verksamhet inom fem kvarter. Tidigare låg de utspridda över hela Manhattan. Men en annan, tämligen pekuniär tilldragelse påverkar också byggnaden. Den tidigare rektorn hade stora expansionsplaner – studentantalet skulle öka med 50% till 15 000 studenter inom fem år. Men den nya rektorn, som tillträdde under bygget, satte stopp för planerna – och nu ska man behålla de 10 000 studenterna under ”överskådlig framtid”. Vilket gör att universitetscentrat är något överdimensionerat, och man har fått flytta in verksamheter som inte skulle in från början – ett verkligt test på byggnadens flexibilitet. Samtidigt har de kunnat släppa andra förhyrningar och därigenom fortsatt ha en ekonomi i balans (Googla Cooper Union så kan ni läsa om hur det kan gå om ens framtidsvisioner saknar verklighetsförankring).


Huvudentrén i dag. Rakt fram ha ni quad-trappans början. Tänk dig ett tvåvånings atrium till vänster, i skarp blå kontrastfärg, med ”sitt-trappor”, vetenskapskafé och gym (för de som bor i studenbostäderna). Idag: en vit gipsvägg. Rätt trist faktiskt.

Miljömässigt är byggnaden Leed Gold Leed har gjort om sina kriterier, vilket betyder att de hade fått Leed Platinum för några år sedan. Stackars stackars. Några av de mer notabla åtgärderna är:

– Ration mellan fönster och solid vägg är 40/60, vilket ska vara optimalt för att få maximalt med dagsljus och minimalt med värmeförluster/-laster.
– Dagvattnet samlas upp och återanvänds för toalettspolning
– Även brunvattnet tas om hand, och fekalierna sorteras från vätskan, och efter rening återanvänds även detta till toalettspolning.
– Men än mer notabelt är att man fryser ”isblock” på natten som sedan kan användas för att kyla luft dagtid (vi debatterade en del varför denna åtgärd krävs – och landade i att det nog både handlar om att eltillgången i New York är högre på natten än på dagen och att det är lättare att kyla något när det lägre temperaturer ute – men att frysa? Känns lite korkat…)
– Man växlar också värme mellan bostäderna (som får överskott på nätterna) och undervisningslokalerna (som får överskott på dagarna).
– Byggnaden är fullproppad med givare och teknik, mer än vad driftsavdelningen klarar av att hantera… bland annat styr man luftflödet med både närvarogivare och luftkvalitetsdito.
– Man har ett (för) avancerat styrsystem för belysningen som känner av hur mycket dagsljus som strålar in och anpassar belysningen därefter
– Sammantaget använder man 25-30% mindre energi än motsvarande konventionella nybyggen.


Här syns relationen mellan quad-trappan och snabb-trappan (brandtrappan) tydligt. Den senare hänger under den förra.


Man ska väl vara noga med att säga att det inte bara finns en quad-trappa, utan tre. För att i huvud taget kunna orientera i denna ganska biffiga fyrkantiga byggnad ges möjlighet till utblickar, en tämligen distinkt färgsättning och skyltprogram ska också hjälpa till.


Kring quad-trappan har man placerat utrymmen för studier och möten, för att maximera möjligheten till möten och aktivitet


Studentutrymmen ges också rollen som fond-element i quad-trappan


Ytterligare exempel på mötesmiljö nära trappan


Och ett exempel till


För att göra snabb-trappan attraktiv dekoreras den just nu, här med namnen på notabla (gäst-)lärare och namnet på deras kurser.


Skyltprogrammet är snillrikt (men funktionellt?). Ju högre upp i byggnaden, ju längre skugga kastar bokstäverna. Lutningen på de mindre bokstäverna skvallrar också åt vilket håll ”det skyltade” är placerat.


Starka färger ska hjälpa orienterbarheten. Till höger i bilden syns skåp som kan hyras av lärare (eller snarare avdelningar) för förvaring av undervisningsmaterial – så de inte ska behöva släpa dessa från kontoren till universitetscentret


Kanske inte så stark färg, men monokromt. Skåpen hyrs av studenterna terminsvis, räcker inte till alla utan är dedicerade till studenter med mycket eget material, såsom design- och biologistudenterna.


Ytterligare ett färgexempel, detta är entrén direkt från studentbostäderna in i universitetscentret på sjätte våningen.


Ett undervisningslabb för biologi får påvisa hur New School arbetar med att integrera ICT i undervisningen. Först kan vi se en gul tub högt till vänster i bilden. Det har inget att göra med labbet i sig, utan är en konstinstallation som finns överallt i byggnaden. I denna går rör som används för att trycksätta brandtrapphusen, övertrycket ska hindra rök att ta sig in i händelse av evakuering. I mitten finns en projektor och till höger uppe på väggen sitter en kamera…


… projektorn kan projicera på en duk längst fram i salen, och längst fram till höger finns en dator, med kontrollpanelen för rummet. Här kan man styra väggkameran och på så vis filma, eller strömma, lektioner. Längst fram till vänster (syns lite dåligt) hänger det ner en mikrofon som fångar allt som sägs i rummet (läraren kan också vara mickad för att det ska höras ännu bättre)


Själva kontrollpanelen kan, som sagt, styra kameran, inspelningen och annan teknik (såsom ljuset). Det går också att bestämma vilken/-a bilder som ska visas på filmen/utsändningen – bara vad kameran fångar eller även vad som visas på projektorn.


Skärmen är en touchscreen, vilket gör att läraren kan skriva direkt på bilden, eller direkt ovanpå en power-point. Dessa ”skärmanteckningar” sparas också om lektionen spelas in


På motstående vägg mot kameran finns whiteboards för mer traditionell undervisning/genomgångar. Kameran kan, som sagt, styras och även filma vad som på denna vägg.

Denna teknik för inspelning och lärarstöd har New School rullat ut i alla sina klassrum och studios. Allt för att stärka. Innan har man gjort vissa försök, och bl.a. förenklat kontrollpanelen för att göra den så enkel som möjligt att använda. Okej, är detta då framtiden? Nja, det ska bli spännande att följa. Det är ju ingen ny pedagogisk metod som tekniken stödjer, utan bara ett sätt att dokumentera lektioner. Samtidigt är det på gränsen dumdristigt kan jag tycka att rulla ut så mycket och så avancerad teknik i alla undervisningslokaler. Och som Michael sa, det är ju stor risk att tekniken är utdaterad om två år…


En annan typ av ny lärmiljö är den distansundervisningssal som man har byggt upp. Denna gång bara i ett exemplar för att testa. Egentligen är det en liten gradängsal som försetts med teknik för distansundervisning.


Studenterna kan koppla in sig i distansundervisningen med sin egen dator, och på bordet finns en knapp med vilken man kan aktivera sin mikrofon.


Föreläsaren kan också styra vad som ska visas på skärmen. Antingen en bild från salen eller den sal som man är uppkopplat mot, (som vid vanlig videokonferens) eller bilder från en presentation eller något från en av deltagarnas laptops.

Egentligen inget märkvärdigt, lite elegant att ha en gradäng med lösa stolar, gör att man kan bruka salen på ett annat sätt, i samband med distansundervisning, än att bara sitta rakt upp och ner. Man kan t.ex. sitta bredvid sin kompis. Nära. Och bara det är ju en nyhet… Men samtidigt berättar Michael att salen inte, mest, används för sitt syfte, utan för att visa bilder och prata kring dessa på de tre skärmarna…


Så över till sorgebarnet. En fin kåk. Men så en sådan miss. En stor aula. Expanderbar gör att den kan rymma upp till 350 personer. Ett scengolv som kan göras om från catwalks till orkestrering relativt enkelt. Men sen har någon tänkt för långt. Stolarna har olika bredd, för att passa med en algoritm som ger maximala siktvinklar. Ingen ska skymmas. Ibland är bredden smal – vilket har fått vissa av de mer välvuxna att reagera. De fastnar liksom i stolen. Men det är inte det värsta.


Det värsta är benutrymmet. Hur i helsefyr kan man bygga en ny konsertsal (eller vad man nu ska kalla den – aula skrev jag visst förut) men inte anpassa benutrymmet efter välvuxna. Ska vi skicka ett exemplar av byggnadsstyrelsens projekteringsriktlinjer till SOM? För så här får man inte göra igen. Skämmes alla gubbarna!


Så, över till avdelningen, små bra saker. De har, i alla mindre klassrum, bord på jul, som enkelt kan fällas ihop och ställas undan.


Det här är bibliotekariernas hela miljö. Bara några kraschdown platser och ett mötesbord. Mer behövs inte som back-office.


Lärarrummet. De behöver en plats att sitta ”mellan lektioner”. Här finns några kraschdownplatser (skymtas till höger), fyra telefonhytter/platser för enskilda samtal med studenter, två mötesrum och ett pentry med kyl och microugnar.


29 På informationstavlorna, digitala – finns överallt, har de information om vart det finns lediga datorer – ett enkelt sätt att styra studenterna till platser de kanske aldrig har varit förrut.


Och slutligen – en vattenpåfyllningsautomat med både kallt och varmt vatten.

Kunskapsmiljöer på bloggen


Vi har under snart fyra års tid bloggat från konferenser och studieresor till olika universitetscampus, bibliotek, mötesplatser och kunskapsmiljöer. Det har med tiden blivit ett stort antal blogginlägg som beskriver ett stort antal olika platser och miljöer med inriktning på innovation, forskning, möten och lärande. En verklig skattkista för alla som jobbar med dessa frågor, om vi får säga det själva!

Dock: med tiden har det blivit svårt även för oss som vet var man ska leta att hitta tillbaka till de äldre blogginläggen. Det här är därför en första ansats till att summera upp de beskrivna miljöerna med länkar till respektive bloggpost, den här gången sorterade utifrån en geografisk indelning. Ett annat tips är att bläddra genom bloggen via taggarna kreativa miljöer, kunskapsstäder och bibliotek. Men då kommer alla bloggposterna på en och samma gång, utan någon närmare sortering.

NORDEN & BALTIKUM

ENGLAND

HOLLAND

SCHWEIZ, ÖSTERRIKE, TJECKIEN

FRANKRIKE, TYSKLAND, ITALIEN

ASIEN & AUSTRALIEN

USA

Besök på Minerva Plaza



Minerva Plaza är en plats för aktivt lärande inom den beteende-vetenskapliga fakulteten på Helsinki University. Vi har tidigare skrivit om den här, och detta inlägg refererar det besök som gjordes i samband med NUAS-konferensen.

Det är enklast att prata om Minverva Plaza utgående från en planbild. Torget är en atriumgård och ”blev över” när fakultetsbiblioteket krympte sina ytor. Gården är mångmöblerbar och kan anpassas för olika lärandesituationer. Detta demonstreras bäst i denna film – som är rätt talande (ledsen det går inte att bädda in den, så du får snällt titta på den på dess egen sida).



Runt gården ligger grupprum, seminarierum och även ett lärarrum, där övningar kan förberedas och där material kan förvaras. I lärarrummet finns också ett lite pentry och toaletter. Granne med Minerva plaza finns biblioteket med tillhörande Learning center (skymtas på någon av bilderna nedan, en våning upp från gården).

På gården finns en stor projektionsvägg och en kateder eller snarare en kontrollpanel. Härifrån styr föreläsaren det mesta. Hen kan välja ljussättning och färg på ljuset både på gården och i grupp-/seminarierummen. Hen kan lägga ut det som visas på projektionsväggen även på projektorerna inne i grupp-/seminarierummen. Hen kan även visa det som visas på någon av projektorerna inne i grupp-/seminarierummen på projektionsväggen på gården och/eller i de andra grupp-/seminarierummen. Hen kan styra ljudet och hålla styr på den verksamhet som pågår.

Grunden för arbete i och kring Minerva plaza är ett workshop-baserat arbetssätt. Läraren håller igång och styr aktiviteterna och studenterna kan gå från gården till grupprum och tillbaka igen. Detta kräver så klart en hel del kunnande kring tekniken från pedagogen (även om tekniker finns att tillgå) och att denne är ordentligt förberedd.

Icke att förglömma. På filmerna står grupparbetsborden väldigt tajt. Det förklaras av att borden tidigare gick att ”snäppa” ihop. En lösning som höll på att kosta förståndet hos de som ska möblera om och ställa ordning gården för nya aktiviteter. Man har helt enkelt tagit bort detta, borden står stadigt ändå. Stolarna är bekväma och höj- och sänkbara och på hjul.

Tillsammans med projektorn, på motsatta väggen mot projektionsväggen, finns en kamera som automatiskt kan filma övningen, något som kontrolleras från kontrollpanelen.

Nedsidan då. De akustiska förhållandena är inte optimala. Atriet är inte dämpat, och man kan lätt föreställa sig att det blir sorligt när många (upp till 200 personer går det in) arbetar samtidigt. Från början hade man satt in enkelglas i de övre våningsplanen runt atriumet, vilket gjorde att ljud läckte in till kontor och annat som finns där. Detta är nu åtgärdat. Sen är det självklart så att det inte är gjort i en handvändning att möblera om mellan olika typer av lärandesituationer, det tar både tid och kraft. Och så här i efterhand önskar man att även grupprummen skulle vara nåbara från korridor och kunna användas då gården är upptagen (precis såsom det fungerar med seminarierummen.

Nu följer en exposé av bilder från Minerva. Mkt nöje.



Vy mot projektionsvägg



Vy mot projektionsvägg och bibliotek



Vy mot bibliotek



Vy mot grupprum



Vy mot seminarierum



Vy mot projektionsduk och atrium



Vy mot bibliotek och atrium



Vy mot grupprum och atrium



Manöverpanel



Projektionsvägg från sidan



Teknikrum



Bordskopplingen som har plockats bort



Bord och stolar. Om det inte framgår av bilden



Projektor och kamera

kaisa house


Det sista arrangerade studiebesöket på Liber LAG konferensen är Kaisa house. Universitetets nya stolthet. Konferensmaterialet pryds av bilder på den nya biblioteksbyggnaden, platsen för gruppfotot med alla konferensdetagarna är ett av byggnadens atrium och huset syns ofta i media.

Matti Huhtamies arkitekt på finska Anttinen Oiva Architects som ritat Kaisa house höll en föreläsning innan själva besöket. Inlottade som wild card vann de för sju år sedan tävlingen om Helsingfors nya universitetsbibliotek.

Byggnaden ligger centralt i Helsingfors, redan från centralstationen skymtar vi bibliotekets mörkröda tegelfasad med stora organiskt formade glaspartier. Huhtamies beskriver exteriören: Tegelfasaden för att anpassa sig till kontexten och glasets stora, svängda former för att ge biblioteket ett samtida uttryck och visa dess betydelse.

Huset ligger i universitetskvarteren, inordnat i kvartersstrukturen, med butiker i bottenplan och tunnelbanestation inunder. Biblioteket är så sammanfogat med de omkringliggande verksamheterna i byggnaden att det från huvudentrésidan är svårt att hitta in. Detta kommenterades under föreläsningen av en konferensdeltagare, Huhtamies svarar att studenterna lär sig snabbt hitta i byggnaden ändå, men handlar det kanske om att det inte ska vara alldeles för lätt att snubbla in i universitetets bibliotek?

Inför tävlingen gjordes ett genomarbetat underlag med exakt rumsprogram.  Fem våningsplan krävdes för att rymma programmet och takhöjderna blev relativt låga för få takfoten att möta de intilliggande husens och inordna sig i skalan. För att skapa rymd och få besökarna att fortsätta upp i bygganden utformades stora ovala bjälklagsöppningar som skär igenom alla våningsplan, mitt i huset och ut mot fasaderna.


Tanken är att huset ska vara livligast och mest aktivt i mitten av huset, kring bjälklagsöppningarna, och lugnare och lugnare ju längre ut i husets periferi man når. Men runt bjälklagskanten har man placerat läsplatser som uppmuntrar till enskilt arbete (man sitter på rad längs bordet och det är svårt att interagera med andra.) Här verkar studenterna också bli särskilt störda av förbipasserande. Hade man följt intentionen/konceptet och haft en möblering som stimulerade till möten i kärnan där de flesta också rör sig hade bygganden bättre kommit till sin rätt.


Men det är ingen dålig byggnad, inte alls och ett bevis på motsatsen är kanske besöksantalet som ökande med 40 % (7 000 besökare/dag) efter flytten till de nya lokalerna. Alla påstås nöjda med byggnaden, det enda studenterna klagar på är grupper av arkitekter som besöker byggnaden och stör arbetsron med sitt fotande och diskuterande…

 

Making the user really matter


Sista sessionen. Bjuder på en projektexposé. Igen. Fast med användaren i fokus. Näst sista bloggposten. Är skyldig er en beskrivning av Kaisa house (den kommer, chilla). Intressant konferens detta. Man fångar in mycket av den samtida biblioteks- och lärandediskussionen i Eruopa. Bra och nyttigt helt enkelt.

Nu kan det bli spännande. Berättelsen om hur Delfts universitetsbibliotek gick från att vara ett traditionellt bibliotek till ett Library Learning Center, presenteras av Wilma van Wezenbeek, Director, TU Delft Library. Och i Delft har vi varit många gånger, vilket ni kan läsa om här och här.

Wilma börjar med att säga att visionen är att campus ska vara en plats dit alla vill gå, vara, och verka. Där idéer och tankar kan utvecklas och där liv bidrar till ständig kunskapsutveckling. Känns det igen? Vi skulle kunna ha skrivit det själva som någon portal i någon rapport, men då ska vi börja med att få klart för oss att svenskt och nederländskt samhälls- och universitetssystem är väldigt lika. Eller i varje fall tämligen. Lika.

Hon fortsätter med tag lines, ”vi är mer än en byggnad, vi är mer än böcker”, ”jag vill att min personal ska vara glada, för är de glada gör de ett bra jobb”. För fyra år sedan på Liber-lag i Madrid så berättade Wilma om den transformation de precis genomgått (läs om det i ovannämnda bloggposter eller i omvärldsanalysen för Campus Näckrosen). Men hur har det gått därefter? Behovet av läsplatser, särskilt under tentamensperioder, är omättligt. Därför har biblioteket även annekterat lokaler utanför biblioteksbyggnaden, i den stora aulan, under tentaperioden för att skapa fler platser.

Vidare har man fortsatt att utveckla eventverksamheten och aktiviteter som gör att biblioteket känner sig kopplat till den verksamhet som pågår på campus (och vice versa). Nästa steg handlar om att inte bara ha ”the living library”, utan ”the living campus”. Hur ska man få dem att gå de extra kilometrarna till campus, allra helst nu när de nya användarna är alltmer digital natives. Tankarna finns beskrivna i följande video (kan vara på holländska – men det gör det bara lite mer intressant. Och internationellt. Vågar inte sätta på ljudet i datorn och kolla):

Ett förändrat synsätt kräver också en annan inställning till hur bibliotekets personal arbetar, var de arbetar och hur de ser på brukarna. Vilka utgångspunkter har brukarna i synen på sin arbetsvardag; flexibelt/fixt, unikt/rutin, bidrar/konsumerar. Så klart krävdes det ett projekt (sic!) för att komma åt detta på djupet, i vilken man kartlade olika typologier av campusbrukare (genom intervjuer, samtal, skalor etc), vilket resulterade i fyra huvudtyper. Detta har hjälpt biblioteket att förstå sina användare, men också förstå vilka typer av miljöer som behövs för att attrahera användarna till campus. Med ett mer användarcentrerat fokus så säger man sig vara på väg mot Library Learning Centre 2.0.

From Delft to the Library at Birmingham
Då är det dags för Francine Houben från Mecanoo Architects, ett kontor för vilket jag hyser den största respekt. Nu blir det massor med bilder på bibliotek i racerfart – kanske bättre att ni letar reda på föreläsningsanteckningarna för att se alla fina foton.

Hur som Francine inleder med att säga att varje bibliotek är unikt. Framförallt påverkas det av vilken kontext, samhällsklimat som de ska verka i. Likaledes så måste vi ha klart för oss att politiker (och andra beslutsfattare) inte har en aning om vad ett bibliotek är. De tror att det är ett hus för böcker och stolar, och då krävs det pedagogik för att förklara att det numera är en byggnad för aktivitet.

Bibliotek är inte solitära objekt, utan, i universitetsfallet, en del av en större lärmiljö. Samtidigt så kommer ett bibliotek att reflektera sin tid, och svara mot de unika krav som finns just då det byggs.

Oh ho, här kom en spännande detalj. I TU Delfts bibliotek undersöker man om arbetsrum som idag tillhör de anställda kan användas mer flexibelt, dvs. att de är kontor för personalen mellan 8-17 och att de därefter övergår till att fungera som projektrum för studenterna därefter. Spännande!

Nu vidare till Birmingham, ett projekt som vi besökt och som du kan läsa mer om här.

Många ord, fina bilder. Fortsatt den största respekt för Francine Houben.


The Hive at the University of Worchester
Hm, undrar vart Worchester ligger? Okej där precis söder om Birmingham. Projektet presenteras av Anne Hannaford, Director of Information & Learning Services, och där körde högtalarsystemet igång på rundgång. Igen. Iiiiihhhh.

Okej, vad är då the Hive. Europas första integrerade universitets- och folkbibliotek. Påstår Anne. Oemotsagd. Förutom biblioteksdelarna har man också lagt in andra funktioner i the Hive, som ett historiskt center, men även delar av socialförvaltningen och kommunens konsumentvägledning (skulle jag vilja översätta det som, de kallar denna del för the Hub). Vilket gör att man (även) har ett annat besöksklientel än vad bibliotek, och framförallt universitetsdito, har.


Det är ett intressant och fotogenique:t projekt. Kulig form, guldplåtar, beläget granne till en nybyggd del av universitetet, med utblickar över fält och kullar. Byggnaden är uppbyggd kring ett stort atrium, och det blir tystare och tystare ju högre upp man kommer. Det är uppbyggt med stor överblickbarhet, känslan när man kommer in ska vara att ”wow, det finns så mycket här inne som jag vill upptäcka”. Tanken är också att det ska svara mot vad du vill göra, inte vem du är. Det har varit det grundläggande principen för byggnadens utformning. I tävlingsprogrammet pratade de mycket om att de ville ha mer en byggnad som svarade mot deras praktiska behov, de ville ha en byggnad som bidrog till och berikade verksamheten.

Förutom formen så är det intressant att ladda en byggnad med så mycket, och tämligen diversifierad, verksamhet i en byggnad. Över 30 olika utmärkelser har den fått. Ritad av Fielden Clagg Bradley Studios. Observerar också, precis som med biblioteket i Birmingham, att det är en väldigt obrittisk inredning. Horray, de kanske äntligen är på väg att göra sina projekt ännu bättre. Eller nått. Hur som, ett projekt helt klart värt ett besök. Whenever in west midlands.

Tekniska aspekter, Bern och Paris


Det är intressant att se hur bibliotekarier definierar tekniska aspekter. Men beträffande konferenslokalen så har den stora brister i sina tekniska kvaliteter. När kan den vara byggd? Tidigt 1900-tal, ombyggd på 70-talet. Syre finns, men även ordentligt med värme, helt utan eluttag och akustiken passar vare sig mickat eller omickat tal. Och bruten engelska. Kanske inte så konstigt att man känner sig lite sliten efter några konferensdagar.

Först till Bern, Schweiz, där två av universitets bibliotek har genomgått större förändringar, både vonRoll (nybyggnad) och Centralbiblioteket (pågående ombyggna). Berns universitet är under kraftig tillväxt, gått från 10 000 studenter år 2000 till 17 000 studenter 2013. Projekten presenteras av Christian Lüthi, Head of Resources, Bern University Library. Hm, visst har vi skrivit om Schweiz tidigare? Jo, t.ex. i omvärldsanalysen för Campus Näckrosen, som ingång till landet och kanske också utbildningssystemet.

vonRoll (märklig stavning) är ett nytt campus, beläget i ett före detta industriområde – och gissa; det var familjeföretaget von Roll som hade sin produktion här tidigare, fram till 1997. Produktionen slutade, kantonen köpte marken, en masterplan-tävling avhölls och sen fick man pengar från parlamentet för att utveckla ett nytt campus, första byggnaderna stod klara 2010.



Det centrala atriumet i vonRoll-biblioteket

Därefter vidtog byggande av den byggnad som biblioteket ligger i (man förde samman fem existerande bibliotek) vilken även innehåller kontor för forskare/lärare m.fl., 300 arbetsrum, lärmiljöer, kantin (direkt från tyskan!) och ett cykelparkeringsgarage med plats för 1 000 cyklar. 7 våningar, varav 3 under mark. Merparten av bibliotekets läsesalar, samlingar, grupprum etc. ligger under mark, men ett stort glastak för ner dagsljus. Personalens arbetsrum ligger runt det ljusa atriet som utgör bibliotekets öppna ytor. Under biblioteket ligger arkiven där det finns plats för upp till 100 km böcker.

Och här kommer en av de första aspekterna (och som vi har hört om tidigare), man valde att köra på manuella kompakthyllor. Dvs att man för hand får veva hyllorna fram och tillbaka. Skälet var att den elektriska versionen behöver mer reparationer och underhåll över åren. Likaledes ökar risken för brand när man får ner elektriska komponenter som kan kortslutas. I huvud taget var det fokus på logistikflöden och de anställdas arbetssituation i och kring arkivet/bokdepån. Vilket de tycks ha löst på ett föga omskakande, men habilt sätt.



Berns centralbibliotek

Nu över till centralbiblioteket. Det är en gammal pärla och ett landmärke för universitetet. Den äldsta läsesalen dateras från 1794. Så här handlar det om att både leka konservator och innovativ modernt biblioteksutvecklare. Vilket inte är helt enkelt. Man har stora samlingar med historiska böcker och material. I den nyrenoverade byggnaden kommer det finnas arbetsrum, arkiv och så vidare, och för studenterna kommer det finnas 2 läsesalar med 300 stolar, men bara 6 grupprum! Men lounge, vilken föga kompenserar för bristen på platser för samarbete och idéutbyte.



Läsesalen i centralbiblioteket. Gammal. Typ.

Byggnaden ägs av Burgerbiblothek, dvs. stadsbiblioteket, och universitetetsbiblioteket hyr in sig i en större del av byggnaden. Detta, i kombination med att det är en historisk byggnad och miljö, gör att man måste fixa och trixa för att få in de miljöer som dagens verksamhet och besökare vill ha i ett bibliotek. Moderna läsesalar i källaren med ovanljus, att ta tidigare märkliga ytor i anspråk etc. Bygget har precis påbörjats, och man räknar med att vara klara om två år.



Paris – nationalarkivet
Okej, Pierrefitte-sur Seine ligger inte precis i Paris, utan 20 km norr om stadskärnan, här har ett nytt nationalarkiv precis tagits i bruk. Presenterar gör Jean-Luc Bichet, som är arkitekt och arbetar på Nationalarkivet med ansvar för just detta projekt. Det är det största arkivet i Europa (enligt utsago), med plats för 320 km hyllmeter böcker och dokument, och med möjlighet att växa med ytterligare 120 km under de kommande 30 åren.

Arkitektoniskt ungefär lika upphetsande som länsarkivet i Vänersborg, en låda på landet vars syfte är att härbärgera böcker (nåja, fransmännen har så klart lagt ner en hel del arbete på detaljeringen… men ändå, ni fattar). I den 85 000 kvm stora byggnaden finns 320 platser i läsesalar, konferensanläggning och 320 anställda. Med mera ska man väl säga! Och den går att bygga till så att man klarar ytterligare 30 års tillväxt.

Byggnaden är uppdelad i två delar, en för arkiven och en med kontor, konferenslokaler etc. Alla publika ytor kan nås från bottenvåningen. Och det går hand i hand med syftet med byggnaden, att förvara och bevara böcker och dokument. Det ska vara goda klimatförhållanden, så väggarna är tjocka (30 cm), men man låter temperaturen variera mellan 16-25 grader med en relativt fuktighet på högst 57% (precis som i Vänersborg!). Detta göra byggnaden mer energieffektiv än det tidigare nationalarkivet, energibesparingen är upp till 70%.

Och sen är ju brandskyddet exceptionellt gott. Brandväggar är tjocka, de automatiska släcksystemen är av senaste snitt (hann inte riktigt med i alla detaljerna där). Man har en egen brandbekämpningsstyrka på 5 man som är redo dygnet runt. Likaså har man ett gott skalskydd, med staket, inbrottsskydd, hög bevakning av särskilt hemliga dokument osv.

Även i produktionsskedet har de kommande tekniska aspekterna påverkat. Betongen har varit av en ”torrare typ”, 16-18 liter mindre vatten per kubikmeter betong, och skälet är helt enkelt att det ska torka upp snabbare. Man hade hög säkerhet mot att få in regnvatten under byggtiden, och inte minst så körde man igång ventilationssystemet 3 månader innan byggnaden togs i drift.

Även materialvalen påverkas av bevarandetanken. Man har valt bort material och produkter som emitterar ämnen som kan reagera med och förstöra böcker och dokument.

Så, konkluderande, ett väl genomtänkt tekniskt system vars syfte är att bevara böcker och dokument under lång tid. Väl utfört, bra referens!