Oavsett om man anländer fån landsidan eller från havet kan en besökare i det landskap som tillhör Romsdalshorn, Trolltindene och Nesaksla inte undgå att vidröras av en ödmjukhet inför de krafter som format landet. Här är spåren färska och lätta att tyda: ekot från kontinentala kollisioner och planetala eruptioner som frusit fast mitt i sina stora svepningar över jord-skorpan. De oerhörda mängderna av ren materia som pressats till hårdaste granit för att därefter sakta bearbetas, skulpteras till fjordar, fjälltoppar och gröna älvdalar av de tre konstnärerna; Vatten, Väder och Tid.
Det har tagit miljoner år, men naturen är en poet med oändligt tålamod.
I Åndalsnes talar de geologiska krafterna högt och tydligt. Men de är inte längre ensamma om att göra djupa fåror i planetens yta. Sedan några tusen år har de sällskap av människan.
Människorna må se obetydliga ut, men de är skulptörer som i sina största ögonblick kan mäta sig med moder jord själv.
I det lilla samhället vid foten av den slumrande jätten Nesaksla möter de två besjälade skulptörerna varandra, står öga mot öga. Människorna har format jordbrukslandskapet vid bergets fot. Och industrimarken som hänger ut som en grå kaka i älven. De vinkelräta havskajerna mot fjorden. Skärningen där järnvägen slår en vid cirkel runt samhället, som en flodme-ander i järn. Två perfekt parallella streck i anrikat järn. En märklig syn.
Berget Nesaksla spelar oberörd av allt detta, men sneglar nog ändå ner mot sina tår då och då för att se vad som egentligen pågår.
I människornas värld har andra krafter drabbat samman med förgörande våldsamhet på just den här platsen. 1940 bombades den gamla staden sönder i ett krig som, sådana är nu slumpens nycker – råkade passera just här.
Efterkrigstidens återuppbyggda Åndalsnes bär också det på en berättelse om omständigheterna kring sin egen tillblivelse och utformning. Också den moderna staden är på så vis en form av geologisk lämning.Och resultatet blev inte dåligt, men kanske rationellt i överkant. Orten har inte riktigt samma dramatik som omgivningarna.Människan är helt enkelt inte en lika tålmodig poet som naturen. Men vi har istället förmågan att rätta till det som inte blivit bra, ta fasta på det som är vackert och välfungerande och komplettera, läka samman, fullborda. En specifikt human-geologisk process.Nesaksla sträcker på sig. Vad ska de göra härnäst nere vid vattenbrynet?
Ett problem…
Ett barn av sin tid lider Åndalsnes av samma problem som många andra moderna småstäder från efterkrigstiden. Trots en liten folkmängd breder samhället ut sig över stora arealer*. När befolkning och hus sprids ut så uppnås inte en tillräcklig täthet för att en stads- eller bykänsla ska kunna uppstå. Utglesningen är ett recept för många dåliga ting: tristess, otrygghet, identitetslöshet och frånvaro av levande gemenskap i rummet mellan husen, samt en successiv av-veckling av den lokala centrumhandeln. Så ser det ut i många småstäder.En liten stad behöver dock inte alls vara trist. Flera gånger per år, som under Fjellfestivalen och RaumaRock, skapas en tillfällig förtätning och under några dagar är Åndalsnes en mer urbant dynamisk plats än centrala Oslo.När Oslo blev Norges huvudstad 1314 hade staden bara omkring 3000 invånare. Trots det kunde också dåtidens Oslo upplevas som en levande, vital och spännande stad. Skillnaden mot dagens orter i samma storleksklass var just tätheten och de tydliga stadsgränserna.Ett levande centrum i Åndalsnes, ett centrum som blir attrak-tivt både för turister och för boende och för handelsmän, kan bara uppnås om samma grepp tillämpas här: centrum förtätas och förses med en tydlig ingång, staden definieras.
…och tre lösningar
EN STADSPORT
Ett hus utan ordentlig entré upplevs som förvirrande och otrivsamt. Samma grundläggande regler gäller utomhus: en plats utan en entré upplevs inte som så välkomnande, och inte som en plats. Förr löstes detta i och med att det fanns en tydlig behållare: staden var det som låg innanför stadsmuren. Det var bara innanför murarna som handel fick bedrivas. I muren fanns ett tullsnitt, en stadsport. Där började staden. Det var dramatiskt, poetiskt. Och praktiskt. Idag finns inga stadsmurar, men en modern stadsport kan ändå åstadkommas för alla de besökare som anländer med tåg, buss, taxi eller kryssningsfartyg. Stadsporten signalerar att det finns något att upptäcka på andra sidan, en stad att närma sig och utforska.
EN KAJPROMENAD PÅ STAMNESET
Innanför stadsporten befinner sig besökaren i centrala Åndalsnes på en vacker kajpromenad. Vyn till höger öppnar sig – svindlande – in mot Isfjordens karga månlandskap. En storslagnare utsikt från centrum är få städer förunnat. Det nuvarande torget, Vollan, gör det mesta av vyn – det är en bra plats. Runt Vollan bör Åndalsnes restaurang- och nattliv koncentreras. Men promenaden ut mot Stamnesodden störs av en tillfällig och deprimerande bebyggelse längs kajkanten som tar bort sjökontakten. De här skjulen måste flyttas, kajen öppnas upp och bli till en bred estrad, med staden på ena sidan och vattnet på den andra. De tomma butikslokalerna i det norra kvarteret får ett mer attraktivt läge med den nya utsikten och en upprustad promenad. Kvarteret byggs ihop och sluts till ett stadskvarter i enlighet med den ursprungliga stadsplanen, med nya hus som har butik-slokaler i bottenplan och bostäder på övre plan.
TÄT STAD PÅ INDUSTRIAREALEN
Den stora potentialen i framtidens Åndalsnes ligger i dagens industriarealer västerut. På lite sikt är det nödvändigt att skifta programmering av den här marken; industrierna får flytta på sig en bit. Då blir det möjligt att koppla ihop centrum med de värdefulla grönområdena på Kammen. Flera industrilokaler kan användas för nya ändamål efter små ändringar. I den nya bebyggelsen utvecklas en specifikt lokal typologi, ny men samtidigt förankrad i historien och de klimatmässiga omstän-digheterna, ett landskap av 1-4 familjshus placerade i ett tätt rutnät. En tät stad med många offent-liga platser.
Planförslag
Centrum
Nya Fjordstaden på Industriarealen
Från Stamnesodden västerut löper Strandgata som mycket fort spiller ut i ett strukturlöst landskap av industrier. Detta är vitkiga verksamheter för orten, men de ligger på helt fel plats och avslutar i effektiv mening centrala Åndalsnes just där staden behöver få sträcka sig västerut och, kanske på sikt, nå ända fram till Kammen. Denna sträcka längs fjorden har stora kvalitéer för moderna bostäder och är avgörande för att ge Åndalsnes ett nytt ansikte mot vattnet, en modern och identitetsstark sjøfrontstypologi.
De flesta av de befintliga industrilokalerna kan användas även framöver, men ges ett nytt innehåll. Några hallar rivs/flyttas och ger därigenom plats för en en ny tät stadsdel, Fjordstaden.
Den nya stadsdelen möter vattnet genomgående med höga spetsiga gavlar, och mellan husen smala offentliga fotstråk som löper vinkelrätt ner mot vattnet. Planen är enkel: ett “förskjutet rutnät” där varje byggnad (1-4 lgh) utgör ett “kvarter”. Det går att röra sig på alla sidor om husen, likt ett traditionellt svenskt fiskesamhälle.
Fjordstaden är ett vittrat geologiskt landskap; husen är de hårda bergstoppar som står kvar när de mjukare bergarterna sköljts undan.Toppar och dalar.
Stadsdelen kan byggas ut successivt under flera år och av många enskilda byggherrar. Byggrätterna definieras för att uppnå enhetlig utformning av volymerna, inom den yttre rammen kan varje byggare variera sitt uttryck.
Stadsporten
Stadsporten är en multifunktionell byggnad som definierar ingången till den centrala orten, samtidigt som den ger en rygg åt den gemensamma stadsaktitivetsscen som den öppna ytan framför stationen är. En öppen passage löper rakt genom byggnadens midja. Funktionellt inryms servicefunktioner för gästhamnen, väntsal för buss och taxi, informationscenter och restaurang. Arkitektoniskt utformas stadsporten med utgångspunkt från sitt läge för att rama in torget framför stationen och bilda fond till Isfjordskajen.
Badhuset
Ett badhus med en 50-metersbassäng placeras på Stamnesodden och ersätter den lägre bebyggelsen med den nuvarande bilhandeln som flyttas västerut. Byggnaden bildar fondmotiv för rörelser längs Isfjordskajen och intar ett av de mest synliga lägena mot vattenfronten. Huset utformas för att fungera som en typologisk fortsättning på de befintliga gavelställda vattenfronterna och den specifika typologi som föreslås i “Fjordstaden”. Tre huskroppar med sadeltak i nordsydlig riktning bär simbassängen mellan sig med underkant 3 meter ovan marken för att möjlgiggöra genomsiktligheter och passager mellan husen.
Sekundärområdet
