Blogg

Det här är Inobis gemensamma företagsblogg. Här skriver vi om arkitektur, samhällsbyggnad och våra pågående projekt. Fokus ligger på social och ekologisk hållbarhet och innovationsarbete.

Inobi stöttar cancerfonden i kampen mot cancer

Facebook Twitter Pinterest


Inobi stöttar även julen 2018 cancerfonden med en gåva. Här kan man läsa mer om de projekt Cancerfonden finansierar i arbetet mot cancer. Sedan Cancerfonden grundades 1951 har fonden delat ut drygt 10 miljarder kronor till svensk cancerforskning.
 

Vår egen insats är betydligt mindre, men vi tror oss bidra på åtminstone ett litet hörn till att bekämpa cancer och andra sjukdomar, genom vårt arbete med produktionsmiljöer för läkemedelsproducenter och tillsammans med Göteborgs Universitet och Sahlgrenska Universitetsjukhuset kring framtidens forsknings- och utbildningsmiljöer för livsvetenskapen.
 

Läs mer om det här:

Uddevalla arkitekturpris 2018 till Fritidshus Ranneberg

Facebook Twitter Pinterest

Fritidshus Ranneberg (Ranneberg 1:48) har tilldelats Uddevalla kommuns arkitekturpris för 2018. Huset ritades av Inobi 2016 på uppdrag av ägarna Per och Hans Brattberg och uppfördes under 2017-2018 av Sunningens Bygg. Involverade på Inobi var Fredrik Rosenhall (ansvarig) och Therese Wallström (handläggande).

 

I detta projekt skapade vi förutsättningarna från början. Den initiala utmaningen handlade om att stycka av en ny tomt från en strandfastighet belägen på en udde med havet på tre sidor. För att möjliggöra detta presenterade vi ett skisskoncept på ett lågmält enplanshus, som vann kommunens gillande och fick en strandskyddsdispens. Relationen mellan fastighetens befintliga sekelskifteshus och det nya huset underströks genom att skapa en gårdsbildning mot vägen mellan huvudbyggnad, förrådsbyggnad och terrasser. Vi lade stor vikt vid höjdsättning och anpassning av de utfyllnader som krävdes för ett fungerande översvämningsskydd så att dessa harmonierade och anslöt väl till tomtens naturliga höjdpartier.

 

 

Själva byggnaden är utformad för ett sammanboende mellan två familjer under sommaren, med avskilda sovavdelningar, gemensamt kök-vardagsrum samt ett i en sinnrik form med utblickar åt flera håll.

 

Samhällsbyggnadsnämndens motivering lyder:

 

”Utblickar och rumsligheter med en i det närmaste poetisk känsla och ödmjukhet inför den plats man valt präglar detta naturnära fritidshus. Byggnaden håller låg profil i landskapet men är uppseendeväckande väl uttänkt i sina sammansatta volymer som bildar vackra rum både ute och inne. Här blickar man inte bara ut över havet och naturen, man är en del av den.”

Inobi gör Backaplans Kulturhus till en gränsöverskridande mötesplats

Facebook Twitter Pinterest

Inobi har fått uppdraget att genomföra en fördjupad förstudie för det planerade Kulturhus Backaplan. Uppdraget innebär att vi omsätter mötesplatsanalys och interstrukturkartläggning som verktyg för att påvisa hur den fysiska miljön i och runt det blivande kulturhuset bör utformas för att främja möten mellan människor.

– Vi är extra glada att ha fått det här uppdraget eftersom beställaren anlitar oss med anledning av vår metod för att analysera och bygga starka mötesplatser. Vi har stor erfarenhet av att bedriva förstudier och genomföra utredningar inför program på uppdrag av akademi, vård och näringsliv. I detta uppdraget förenar vi den erfarenheten med vår metod för mötesplatsanalys, för att lägga en stabil grund till ett kulturhus där sociala värden och brukarbehov står i centrum, det säger Erik Berg, arkitekt och mötesplatsexpert på Inobi.

– Kultursektorn ska bära många olika funktioner idag och kulturens arenor ska göra det möjligt för olika grupper att mötas i vardagen. Förväntningarna på Kulturhus Backaplan från staden är höga. När kulturhuset är färdig kommer detta vara Göteborgs mest centrala öppna kulturarena i ett komplext sammanhang där enormt många andra byggprojekt ska ske samtidigt när hela Backaplan omvandlas från handelsområde till kvartersstad. Just därför är det angeläget att tidigt i arbetet förmå lyfta in brukarperspektivet, från alla olika grupper, så att byggnaden och dess omgivning motsvarar de behov som finns både på kort och längre sikt , det säger Pernilla Ottosson, projektledare på Inobi.

Projektledare är Pernilla Ottosson och mötesplatsexpert är Erik Berg. Medverkande i uppdraget är även Veronica Aspvall, Tove Wennberg, Martin Livian, Fredrik Rosenhall och Andreas Eklöf. Uppdragsgivare är Göteborgs stad, Sektor Samhälle och Kultur i Lundby SDF.

Uppdragets genomförande kommer att kunna följas på bloggen https://kulturhus.inobi.se/

– Detta med öppna projektbloggar är något vi börjat använda i allt fler projekt och vi märker att våra kunder uppskattar möjligheten att både följa pågående arbete och att även spela in synpunkter den vägen, det säger Andreas Eklöf, Inobis vd.

IKEA in city context – adding social value to urban interstructures

Facebook Twitter Pinterest

I takt med att världens storstäder blickar bortom funktionsseparering och massbilism ställs nya krav på handeln. IKEA vill spela en progressiv roll i den urbana omställningen och börjar alltmer frångå externa etableringar till förmån för centrala lägen. För att öka kunskapen om vilka sociala värden detta kan skapa bjöd man in inobi att hålla i 2018 års interna arkitekturdag. Det blev en mycket intressant workshop, där vi tillsammans analyserade IKEAs nuläge och framtid utifrån vår mötesplatsmetod.

Nya Karolinska: En planerad katastrof (som kunde ha undvikits)

Facebook Twitter Pinterest

Egentligen är det en katastrof av sådana proportioner att den är svår att riktigt få grepp om – och då har vi dessvärre ännu bara sett början. Specialistsjukhuset Nya Karolinska har redan blivit omskrivet för sina många problem och skenande kostnader. Nu har även Läkarföreningen lämnat in en anmälan om svåra arbetsmiljöbrister. Till anmälan bifogas 9000 namnunderskrifter som kräver att försäljningen av sjukhusets gamla lokaler skall avbrytas.

 

Läkarnas lista över allvarliga arbetsmiljöproblem återges i DN idag och det är tyvärr ingen nådig läsning – till lika delar skräckinjagande och tragisk.

 

Men vid sidan av den akuta tragedi som detta innebär för alla Stockholmare är detta ett fall som borde kunna tjäna som ett pedagogiskt instuderingsexempel för systemförvaltare och beslutsfattare på varför man aldrig ska genomföra ett systembyte eller en systemutveckling i ett enda stort gigantiskt kliv. Detta gäller egentligen för alla system, men betydelsen av principen växer med kvadraten på systemets komplexitet. Och ett mer komplext system än ett avancerat specialistsjukhus finns knappast att uppbringa.

 

De arkitekter, projektledare, inredare, byggare och andra yrkesgrupper som arbetat med Nya Karolinska är nog varken några dumhuvuden eller slarvers. Jag tror inte att de har gjort ett dåligt jobb. Tvärtom har nog de flesta, precis som alltid, gjort så väl de har kunnat, utifrån den information, kunskap och erfarenhet de haft tillgång till. Problemet är att deras uppgift har varit omöjlig redan från början.

 

Vi kan ta några exempel från de många synpunkterna på brister i operationssalarna:

 

  • El- och gasuttag sitter så högt att korta personer inte når och sladdar hänger i vägen.
  • Stora specialbeställda 85-tumsskärmar är felplacerade så att kirurger och anestesipersonal har svårt att se. De har fel klassificering för att klara fuktighet i operationssal. Fördröjning i bilden ger också medicinsk osäkerhet. De samlar damm och alstrar för mycket värme.
  • Sängväntrum saknas, vilket försvårar planering och patientflöden.

 

Det här är en typ av problem som dyker upp i alla nya lokaler eftersom det, hur mycket man än anstränger sig, inte går att förutse alla behov eller på förhand göra avvägningar mellan motstridiga målsättningar. Problemet för dem som arbetat med att utforma Nya Karolinska är att de inte haft någon egentligen feedback längs vägen från verkliga användare som har givit dem möjligheten att justera utformningen innan det är i skarpt läge och alla problem dyker upp på en och samma gång. Det har medfört att samma fel har hunnit upprepas flera hundra gånger om istället för att uppenbaras i ett tidigt skede och kunna åtgärdas innan de blivit för stora.

 

Utopin om det blanka pappret

För sanningen är att NKS är feltänkt från början till slut. Det är förverkligandet av en naiv utopisk idé om sjukhuset som en maskin som kan centralplaneras och “designas” fram. Det är den gamla revolutionära fantasin att det skulle vara möjligt att börja om, mitt i den stökiga och motsägelsefulla verkligheten, med ett “rent papper”.

 

Men sjukhus är inga maskiner. Sjukhus är levande komplexa system som ständigt balanserar på gränsen till kaos. Sjukhus fungerar från dag till dag endast tack vare “evolutionärt” framvuxna mönster av beteenden, informella sociala relationer, i hög grad traderade yrkespraktiker och över tid anpassade lokaler som genomgått injusteringar till vardagliga verksamhetsbehov som inte syns i några relationsritningar.

 

 

Om det är något som utopikerna i toppen på NKS borde ligga sömnlösa över så är det det faktum att deras sjukhus – liksom alla sjukhus – dagligen räddas från kollaps av personal som löser uppgifter på ett sätt som inte var tanken. Det är alla dessa tusentals oförutsedda och oförutsebara beslut hos kunnig och ansvarstagande personal som ger sjukhusverksamheten dess resiliens, det vill säga dess förmåga att faktiskt – allt som oftast – fungera hyfsat väl, trots ständigt skiftande utmaningar.

 

En stor tillgång i historiska sjukhus, med alla deras brister och begränsningar och bristande utbud av moderna glasfasader, har varit att det funnits en viss resiliens i lokalerna. När läkarföreningen på NKS anmärker att det inte går att vädra ut obehagliga odörer därför att det inte går att öppna några vädringsfönster i sjukhuset så är detta ett exempel på exakt hur svårt det kommer vara för personalen att anpassa detta monster till att fungera i verkligheten. Den lågteknologiska historiska lösningen på problemet är att en sjuksköterska ställer upp ett fönster under en halv minut. En “fullösning” ja, men icke desto mindre en fungerande framvuxen praktik, som varit möjlig att tillgripa i en “imperfekt” fysisk miljö. På NKS jobbar nu istället en särskild “odör-grupp” med att försöka hitta högteknologiska och dyra lösningar som kan överkomma husets begränsningar. Den lösning som just nu diskuteras innebär att ett team ska dyka upp med utrustning och sanera odörer från avföring mm med UV-ljus. Tidsåtgång och säkerhetsaspekter för detta är dock oklara, enligt Läkarföreningen.

 

Idén om det blanka pappret och den perfekta maskinen har betingat ett högt pris under 1900-talet i form av ödeläggelse av framvuxna strukturer, förintande av tyst kunskap, utplåning av kulturmiljöer och miljontals människoliv. Nu har Stockholms 10-tal fått sin motsvarighet till 60- och 70-talets Norrmalmsreglering. Vi borde vetat bättre vid det här laget.

 

En lång rad av dåliga beslut

Den katastrof som understryks i Läkarföreningens skrivelse har egentligen varit beseglad ända sedan det ödesdigra politiska beslutet att i sin helhet ersätta Verklighetens Existerande Karolinska – organiskt framvuxet under mycket lång tid – med ett helt nytt storsjukhus. Längs väg har det därefter fattats en lång serie av beslut i samma naiva utopiska anda som ytterligare förvärrat situationen:

 

  • Att samla hela sjukhuset i en enda gigantisk volym var ett sådant beslut.
  • Att repetera en och samma ”flexibla” utformning genom hela programmet var ett annat.
  • Att bakbinda verksamhetens förmåga till lokala justeringar genom ett OPS-avtal som gör alla lokalanpassningar dyra och krångliga var ett tredje katastrofalt beslut.

 

Allihop har dessa beslut gemensamt att de har begränsat sjukhusets och personalens möjligheter till vardaglig anpassningsförmåga och allihop har de bidragit till att slå sönder etablerade fungerande strukturer istället för att bygga vidare utfrån dessa strukturers inneboende ackumulerade intelligens och resiliens.

 

Hela tragedin hade kunnat undvikas om man istället lärt av historien, reflekterat över sjukvårdens systemkaraktär eller sneglat bara litegrann åt sidan och exempelvis tagit intryck av hur programvaruutveckling sedan många år har övergivit den så kallade vattenfallsmodellen – som i NKS har tillämpats fullt ut – till förmån för inkrementella och iterativa modeller med många tidiga betareleaser och öppen källkod.

 

Avslutningsvis vill jag passa på att rekommendera den som är intresserad av dessa frågor att bekanta sig med psykologiprofessorn Erik Hollnagels forskning om resiliens i hälso- och sjukvården specifikt och i komplexa system i allmänhet. Hemsida här. Obligatorisk läsning för alla som är involverade i utvecklingen av framtidens sjukvård.