Blogg

Det här är Inobis gemensamma företagsblogg. Här skriver vi om arkitektur, samhällsbyggnad och våra pågående projekt. Fokus ligger på social och ekologisk hållbarhet och innovationsarbete.

kaisa house

Facebook Twitter Pinterest


Det sista arrangerade studiebesöket på Liber LAG konferensen är Kaisa house. Universitetets nya stolthet. Konferensmaterialet pryds av bilder på den nya biblioteksbyggnaden, platsen för gruppfotot med alla konferensdetagarna är ett av byggnadens atrium och huset syns ofta i media.

 

Matti Huhtamies arkitekt på finska Anttinen Oiva Architects som ritat Kaisa house höll en föreläsning innan själva besöket. Inlottade som wild card vann de för sju år sedan tävlingen om Helsingfors nya universitetsbibliotek.

 

Byggnaden ligger centralt i Helsingfors, redan från centralstationen skymtar vi bibliotekets mörkröda tegelfasad med stora organiskt formade glaspartier. Huhtamies beskriver exteriören: Tegelfasaden för att anpassa sig till kontexten och glasets stora, svängda former för att ge biblioteket ett samtida uttryck och visa dess betydelse.

 

Huset ligger i universitetskvarteren, inordnat i kvartersstrukturen, med butiker i bottenplan och tunnelbanestation inunder. Biblioteket är så sammanfogat med de omkringliggande verksamheterna i byggnaden att det från huvudentrésidan är svårt att hitta in. Detta kommenterades under föreläsningen av en konferensdeltagare, Huhtamies svarar att studenterna lär sig snabbt hitta i byggnaden ändå, men handlar det kanske om att det inte ska vara alldeles för lätt att snubbla in i universitetets bibliotek?

 

Inför tävlingen gjordes ett genomarbetat underlag med exakt rumsprogram.  Fem våningsplan krävdes för att rymma programmet och takhöjderna blev relativt låga för få takfoten att möta de intilliggande husens och inordna sig i skalan. För att skapa rymd och få besökarna att fortsätta upp i bygganden utformades stora ovala bjälklagsöppningar som skär igenom alla våningsplan, mitt i huset och ut mot fasaderna.

 

 

Tanken är att huset ska vara livligast och mest aktivt i mitten av huset, kring bjälklagsöppningarna, och lugnare och lugnare ju längre ut i husets periferi man når. Men runt bjälklagskanten har man placerat läsplatser som uppmuntrar till enskilt arbete (man sitter på rad längs bordet och det är svårt att interagera med andra.) Här verkar studenterna också bli särskilt störda av förbipasserande. Hade man följt intentionen/konceptet och haft en möblering som stimulerade till möten i kärnan där de flesta också rör sig hade bygganden bättre kommit till sin rätt.

 

 

Men det är ingen dålig byggnad, inte alls och ett bevis på motsatsen är kanske besöksantalet som ökande med 40 % (7 000 besökare/dag) efter flytten till de nya lokalerna. Alla påstås nöjda med byggnaden, det enda studenterna klagar på är grupper av arkitekter som besöker byggnaden och stör arbetsron med sitt fotande och diskuterande…

 

Liber LAG, besök till Musikhuset

Facebook Twitter Pinterest


Andra dagens studiebesök gick till Musikhuset, ett nytt koncertcentrum (från 2011) med ambition att också vara en mötesplats. Här samlas tre musikinstitutioner under ett tak. Delarna består av Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkestern och Sibeliusakademin (som är en del av Helsinki University of the Arts).

 


Byggnaden är ett monument bland flera andra i centrala Helsingfors, granne med konstmuseet Kiasma, riksdagshuset och Finlandiahuset. Så att säga “mitt i smeten” och en ikon för Helsingfors musikscen. Huset är ritat av LPR Arkkitehdit som vann tävlingen med sitt förslag “a mezzo voce” (betyder ungefär “med halv röststyrka”). Ledorden är öppenhet och möten. Utifrån är huset sammanslagna volymer som omsluts av glas och koppar. Inifrån rätt mycket mer.

 

 

Vi fick en guidad tur i byggnaden. Mest fascinerande var den stora konsertsalen som nås från våningsplanet ovanför entréplan. Vi kom in i en mörk sal med sittplatser arrangerade runt hela scenen, efter samma princip som en amifiteater, så kallad vingårdsmodell. Liknande Henning Larsen arkitekters “Uppsala konsert och kongress” var det stora salen försedd med dagsljus.

 

 

Under repetitioner (och förhoppningsvis under fler och fler framtida föreställningar) flödar ljuset in i konsertsalen. Den som är utanför kan få en aning om vad som händer innanför skalet. Visionen var ju ett öppet hus och just detta är ett bra exempel på hur man lyckats med öppenheten.

 

Av två bibliotekarier fick vi en särskild guidning av Sibeliusakademins egna bibliotek. Som ju var en anledning att vi var där med biblioteksarkitekturkonferensen. Biblioteket hade fått en undanskymd plats i byggnaden, i två plan under marknivån, med begränsat dagsljus från ett stort glasparti i fasaden högt ovanför. Om byggnaden som helhet gör ett rätt bra jobb att locka allmänheten; transparensen, läget i stan, de tre entréerna och ett café med terrass i soligt läge, får biblioteket mindre uppmärksamhet. Men trotts sin plats i skuggan, hör hälften av bibliotekets besökare till allmänheten.

 

 

Och efter att ha vandrat runt bland hyllor och sittgrupper ett tag växer biblioteket lite grand i mina ögon. Kanske inte superinnovativt, men ett musikbibliotek med samlingar och studieplatser med möjligheten att lyssna innan man lånar. Operaföreställningar och andra videoproduktioner kan man sätta sig och titta på i något av de bokningsbara videorummens sköna soffor. Andra detaljer är smarta arkivlådor som rymmer mängder av cd och dvd-skivor, enheterna är dessutom inte högre än att man ser över dem, skönt med överblick trotts kompakta samlingar.

 

Även om det här biblioteket bara har några få år på nacken, tror de sig se ungefär samma förändring som de flesta andra bibliotek idag; digitalisering, gallring av samlingar och plats åt fler studieplatser. Sibeliusakademins bibliotek är kanske inte något learning center i framkant, men trotts det en intressant förmiddag i ett välritat hus.