I förra veckan arrangerade Stadsbyggnadskontoret i Göteborg sin återkommande Stadsbyggnadsakademi. Den här gången med temat byggemenskaper. Jag redovisade pågående byggemenskapsprojekt runt om i landet, baserat på den projektrevy Föreningen för byggemenskaper hade vid årsmötet i Stockholm föregående helg.

Jämfört med motsvarande genomgång för ett år sedan har antalet av oss kända pågående projekt nu ökat från 9 till 21 – i olika stadier av genomförande:

En hel del är alltså på gång och det rör sig framåt – trots ett generellt sett lågt byggande i landet. Men det mesta är också, måste man konstatera, ännu i väldigt tidiga skeden. Som idé och som rörelse befinner sig byggemenskaperna alltså just nu i ett läge där det finns många förhoppningar, men betydligt färre ”konkreta fakta på marken” i form av genomförda projekt.

Det är en fas fylld av möjligheter – men också risken att hela projektformen faller ihop som en sufflé när väl nyhetens behag lagt sig och projekten möter den krassa verkligheten och ett efter ett går på pumpen av olika skäl.

För stunden väcker Byggemenskaper stort intresse från många håll. Det ligger i tiden. Men entusiasm och intresse kan på egen hand bara uppnå begränsade resultat. Det är först när samhället från sin sida svarar med konkreta åtgärder för att ge byggemenskaper rätt förutsättningar som det kan bli fart, kvalitet och volym på byggemenskaperna.

En parallell till 30-talets situation kan vara aktuell. Vid den tiden rådde en omfattande bostadsbrist och en högst otillfredsställande nyproduktion av nya bostäder till rimliga priser. Flera ambitiösa initiativ togs bland byggnadsarbetare och hyresgäster till att uppföra sina egna bostäder i kooperativa former, men det var först när staten 1942 gav kooperativa företag en särskild möjlighet att få statliga tertiärlån upp till 95 % av fastighetens värde som det kooperativa byggandet tog verklig fart. Den konkreta ekonomiska reformen var nyckeln till att det kooperativa byggandet under två decennier därefter kom att dominera och leda svensk bostadsproduktion.

Motsvarande reformer behövs idag för byggemenskaperna. Men de behöver inte nödvändigtvis komma från staten. De kommuner som vill stimulera byggemenskaper kan göra mycket på egen hand. Men det förutsätter ett aktivt ställningstagande: staden måste börja se byggemenskaper som ett reellt verktyg för att klara sitt bostadsförsörjningsansvar och förverkliga stadsbyggnadspolitiska målsättningar.

I Göteborg har vi just nu den förmånliga situationen att det finns många spännande initiativ på marken kombinerat med ett intresse från stadens sida, vilket stadsbyggnadsakademin var ett exempel på. Men det räcker inte. Nu måste de frön som är sådda vattnas och få rätt näring för att kunna slå rot och växa. Det hänger på staden.

Här är fem konkreta åtgärder som Göteborgs stad kan vidta för att stötta det spirande intresset för byggemenskaper i staden:

1. Ta fram och kommunicera en vision om hur Göteborgs kommun avser att jobba med byggemenskaper.

Ta ett helhetsgrepp om frågan, sätt upp mål och en vision för vad staden vill uppnå med byggemenskaper. Här som i alla andra planeringssammanhang handlar det om att bygga förtroende. Förvaltningarna behöver ha ett tydligt uppdrag från politikerna. De enskilda tjänstemännen behöver känna en tydlig vilja från staden. Byggemenskaperna behöver veta att stadens engagemang är seriöst menat, långsiktigt samt vilket konkret stöd man kan räkna med.

2. Inrätta en funktion på Fastighetskontoret / Stadsbyggnadskontoret med uppgift att stötta byggemenskaper.

Byggemenskaper drivs av ”amatörer”. Kommunen måste förhålla sig till att det därför ställer andra krav på förvaltningarnas arbete än att jobba gentemot professionella exploatörer och fastighetsutvecklare. Kommunen behöver börja spela en annan typ av roll. Mer vägledande, mer aktiv i flera faser av projektet. Det kräver avsättning av resurser och det kan, med erfarenheter från Hamburg och Tubingen, innebära inrättandet av en särskild enhet eller en tjänst som lotsar byggemenskaper.

3. Underlätta matchmaking, ge byggemenskaper en ingång och närvaro på Boplats Göteborg

Ännu så länge är byggemenskaper fortfarande något som i första hand engagerar begränsade grupper av entusiaster. Ninni Löwgren från Tysk-svenska handelskammaren konstaterade på Stadsbyggnadsakademin att byggemenskaper i Tyskland nu har utvecklats från ”ideologi” till ”pragmatism” – main stream. Detsamma måste ske här. Kommunen kan genom olika åtgärder, som t ex en tydlig ingång på Boplats Göteborg och en egen ”tomtkö”, ge byggemenskaper både en ”legitimering” och bidra till en ”normalisering” av projektformen.

4. Korta projekttiden för byggemenskaper genom en proaktiv plan- och markstrategi.

De långa projekttiderna i svenskt byggande är ett problem för alla byggande aktörer men särskilt för mindre aktörer och särskilt för aktörer som bygger på ett ideellt och personligt engagemang. Kommunen kan själv se till att projekttiderna kan kortas utan att planprocessen behöver reformeras genom att proaktivt arbeta fram detaljplaner där byggrätter reserveras för byggemenskaper.

5. Driv mötesplats för erfarenhetsutbyte mellan aktiva byggemenskaper

För de aktiva byggemenskaperna är ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte med andra som befinner sig i samma typ av processer både ett sätt att undvika att göra misstag och ett sätt att hämta energi ur det faktum att man inte är ensam ute på havet. Genom att etablera eller stötta en regelbunden mötesplats för erfarenhetsutbyte, t ex en gång i kvartalet, mellan byggemenskaper, kan kommunen göra en viktig insats.