Motesplatser

Hedersomnämnande i Trondheim

Facebook Twitter Pinterest

Proposal overiew NTNU University Extension at Gløshaugen in Trondheim, 2017 - Inobi

 

Inobis förslag “Learning Gardens” tilldelades juryns hedersomnämnande i den allmänna arkitekttävlingen om utveckling av NTNU:s campus i Trondheim. Totalt 36 förslag inkom i tävlingen.

 

Juryn berömmer Inobis starka analys och strategier för att åstadkomma nya mötesplatser mellan akademi, näringsliv och samhälle. Juryn menar vidare att förslaget är “konsekvent inom sin egen logik” och “etablerar nya uppenbart kvalitativa platsrum”, samtidigt menar juryn att förslaget innebär “ingrepp i fredade parkanläggningar” och förslaget ingår därmed inte bland de fyra utvalda som går vidare till steg två.

 

Förslaget genererades med mötesplatsanalys

Inobis förslag för utveckling av NTNU:s stadscampus baserades på ett omfattande utredningsarbete och en mötesplatsanalys som genererade en plan med starkt fokus på att skapa tydliga och logiska axlar och stadsmässiga kopplingar mellan Universitetsjukhuset på Öya och Campus Glöshaugen, respektive Elgesetergate och Glöshaugen. I förslaget etablerades nya torg och en ny central universitetsplats, samt kvarter i varierad skala längs Klaebuveien som därmed omvandlas från baksida till en stads- och campusgata som i sin förlängning blir ett av Trondheims viktigaste rörelsestråk.

 

– Förslaget tillför den nödvändiga strukturen och den kritiska massan av universitetsfunktioner, lokaler för näringsliv och bostäder som behövs för att fullt ut förverkliga önskemålet om att föra ihop campus och staden till en sammanhängande urban helhet. Skulle vårt förslag genomförts hade Trondheim etablerat Nordens mest attraktiva sammanhängande universitetsområde, säger Erik Berg, arkitekt på inobi.

Innovativ geoteknisk strategi

Efter geotekniska samråd föreslog inobi en innovativ lösning för att möjliggöra ny bebyggelse på själva Glöshaugen trots områdets mycket osäkra markförhållanden, genom att motfylla “Dödens Dal” öster om campus. Därmed kunde ett helt nytt studentbostadsområde etableras ovanpå den tidigare sänkan, som bidrar till att ytterligare generera aktivitet och rörelser genom campus Glöshaugen.

 

NTNU Glöshaugen Perspektiv från väster

 

Förtätning för kritisk massa

– Utöver programmets efterfrågade 120 000 kvadratmeter ytor för NTNU:s behov tillför förslaget totalt 1000-1500 nya student- och forskarbostäder inom campusstadsdelen, 26 000 kvadratmeter nya ytor för samverkan, studentliv och näringsliv och 50 000 kvadratmeter i en tillgänglig utbyggnadsreserv. Allt detta är avgörande för att uppnå den kritiska massan av aktivitet och rörelser som behövs för ett levande och dynamiskt stadscampus, säger Martin Livian, arkitekt på inobi.

Learning Garden / Learning Center NTNU Trondheim

 

Learning Gardens utarbetades av Martin Livian, Erik Berg och Therese Wallström, arkitekter på Inobi. Professor emeritus Göran Sällfors medverkade som expertrådgivare avseende geoteknik. Referensgrupp på Inobi var Andreas Eklöf, Fredrik Rosenhall och Mattias Karlsson.

Byggplatsbesök: Kuggen Learning Commons

Facebook Twitter Pinterest

unadjustednonraw_thumb_2e

 

Vissa uppdrag erbjuder mer direkt visuell feed back till oss som arkitekter än andra uppdrag. I vårt uppdrag för Chalmers bibliotek (fast och lös inredning) och Chalmersfastigheter (bygg) med omvandlingen av tre våningar i Kuggen på Chalmers Lindholmen till ett Learning Commons ligger merparten av våra insatser nära ytan och ger en omedelbar och taktil återkoppling.

 

Vi ser fram emot att få redovisa det färdigställda projektet om ett par månader, men redan nu vill vi gärna visa några bilder från byggplatsen. PEAB:s byggåtgärder är i stort sett klara, Bröderna Perssons Specialsnickeri håller på med montage av fast inredning. Lös inredning återstår.

 

Inobi har, utöver ombyggnaden av huset (originalarkitekt: Wingårdhs), ritat all ny fast inredning och även stora delar av den kommande lösa inredningen. Även om det naturligtvis fortfarande krävs en hel del fantasi, så är det tydligt att Chalmers biblioteks satsning på ett Learning Commons på Campus Lindholmen kommer att få lokaler som motsvarar de höga och väl formulerade ambitionerna i den vision som låg till grund för projektet. Chalmers bibliotek har tillsammans med Chalmersfastigheter, Chalmers tekniska högskola, inobi m fl lyckats driva projektet till ett resultat att vara stolt över (vågar vi redan nu påstå). För inobi var detta projekt också det första i samverkan med Independent Interior, som har styrt upphandlingen av inredningen.

 

unadjustednonraw_thumb_2dI den nedre bottenvåningen (ja, det är alltså en källare vi pratar om) skapar vi soffnischer i en kombinerad utställningsvägg och förvaringshylla. Tre kulörzoner med soffor, fåtöljer och matta i monokrom färgställning. I hyllan belyses utställningsfacken med LED-belysning och i vissa fack finns möjlighet att placera digitala exposkärmar.

 

unadjustednonraw_thumb_2funadjustednonraw_thumb_31
En av flera muntra medarbetare!

 

unadjustednonraw_thumb_30unadjustednonraw_thumb_32

unadjustednonraw_thumb_2b
Entréplanets pendlade undertak över den blivande cirkulära infodisken. (Stor vikt har lagts på hur mötet med personal ska ske i denna kombinerade infozon och byggnadsreception. Men det kan vi orda mer om när det finns en färdig disk att orda om.)

 

unadjustednonraw_thumb_2cVäggfast bänk för sökdatorer.

 

unadjustednonraw_thumb_27En fast gradäng med sittkuddar ser vi här under färdigställande, i vad vi kallar “Arena”. Tappra inredningssnickare sliter med motspänstiga vinklar, provocerande pelarplaceringar och detaljerade ritningar.

 

unadjustednonraw_thumb_29Så här nätt kan man komplettera med ett ljudavskärmat kopieringsrum. Arbetsbänk i gul lackad Valchromat. (Ja, det är en hel del Vachromat i det här projektet…)

 

unadjustednonraw_thumb_39
På den övre våningen skapar vi en ombonad och dämpad miljö. Om man tänker bort den blå skyddsplasten så framträder en grön och en lila zon i den i övrigt mörka textilmattan. Zonerna har förtydligats och stärkts akustiskt av undertaksnedbyggnader. Här skall inredas med ett generöst utbud av varierade miljöer både för samverkan och enskilt arbete. Kommer bli toppen!

 

unadjustednonraw_thumb_34unadjustednonraw_thumb_38Så kul har vi det på jobbet! Om några veckor är ni och resten av världen välkomna att beskåda underverket. Vi ses!

 

Crowdsourcing Urban Planning

Facebook Twitter Pinterest

magasinsgatan

 

För typ ett år sedan gjorde Robin och Adam sitt exjobb här hos oss på inobi. Efter lite, öhh, betänketid kommer nu äntligen ett blogginlägg som beskriver vad det egentligen var de utforskade. Annat än att snylta kaffe, bidra till allmän trevnad och fnissa hysteriskt åt Laban-strippar (vi vet, viss form av komik hoppar en generation. eller två). Håll till godo, här kommer inlägget.

 

Våren 2015 fick min gode vän Robin Gabre och jag, Adam Szakal, nöjet att göra vårt examensarbete hos de goda människorna hos inobi. Robin och jag var båda två Chalmersstudenter på programmet Interaction Design and Technologies ute på Lindholmen och nu låter detta som början på en romantisk berättelse men där måste jag tyvärr göra er besvikna(?) för detta minst sagt försenade blogginlägg ska ta er med på den resan som var examensrapport 2015:152 – Crowdsourcing Urban Planning.

Tesen hade som mål att undersöka huruvida kunskaper och insikter kring interaktionsdesign kan användas för att bidra till utvecklingen av fysiska möteplatser. Fysiska möten är som bekant väldans viktiga vektorer för acceptansbildning och förståelse kulturer sinsemellan och skapar mången tillfälle för samarbete. Med andra ord så är mänskliga möten en absolut grund för ett välfungerande samhälle. Tesen bygger på inobis egna teoretiska ramverk kring hur dessa möten skapas och fortplantas, där dynamiken kring dessa möten benämns som interstrukturer. I urbana miljöer är dessa interstrukturer tyvärr sällan ändamålsenligt byggda för att aktiv generera socialt gränsöverskridande möten, utan råkar oftast vara (o)lyckliga sammanträffanden. Dessutom så saknas det kontemporära metoder och verktyg för att effektivt skapa interstrukturanalyser. Det var främst här, i utvecklingen av metod och verktyg, denna tesen siktade på att bidra i form av riktlinjer för framtida analyser.

 

Inobis aktuella metod för att utföra en interstrukturanalys var att skicka ut en anställd med en GIS-utrustad* surfplatta till det område som man önskade analysera. Väl på plats så hade en förberedande kartläggning identifierat ett gäng särskilt viktiga platser dit den utsände skulle befinna sig och notera statusen på en rad faktorer på just den platsen. Kråksången i operetten fanns i kvantiteten – ett större område har ofta över hundratalet identifierade nyckelplatser med cirka sextiotalet faktorer att notera på vart enda en av dessa. Detta ledde till att mötesplatsanalyser kunde bli en tidskrävande och ineffektiv process, och vars frågor dessutom riskerade att bli besvarade subjektivt. Lösningen på detta, tänktes det, var att via en app eller annan fiffig lösning dela upp och outsourca denna datainsamling till en större mängd användare och på så sätt sopa två datakvalitetsflugor i en smäll.

 

* Geographic Information System, en kraftfull mjukvaruplattform för att hantera geografiska kartläggningar.

 

Designarbetet började med att utreda plattformsalternativen för en sådan här lösning. Föga förvånande så trumfade smartphoneapplikationen andra alternativ som RFID-taggar och specialutvecklade kameror med hästlängder, både vad gäller effektivitet och tillgänglighet. Ibland så är första också det bästa. Med det avklarat så började arbetet med att faktiskt utforska problem och möjligheter som riktlinjerna skulle manövrera via, genom att iterativt utveckla prototyper och sedan utvärdera dessa. Under trycket från en väletablerad och effektiv men måttligt akademisk process av “Otaliga timmar diskussioner, hätskt resonemang och rent tjafs” så jämnades bulorna i ett eventuellt användarflödet ut allt mer, för att till slut mynna ut i någon slags konsensus. Denna har formulerats nedan i form av två riktlinjer vid utformning av en applösning för crowdsourcing av interstrukturanalyser:

 

1. Ha i åtanke vilken kvantitet och typ av data som behöver samlas in.

 

En interstrukturanalys som adresserar alla de teoretiska aspekterna av området innehåller flera olika typer av data: subjektiv, objektiv, kvantitativt och kvalitativ. Inte alla former av data bör samlas in genom en användares manuella interaktion. Först det första – är datamängden för stor för att kunna hanteras av en människa? Ett typiskt exempel på detta är loggning av rutter, som genererar en osalig mängd koordinater, långt mer än vad en genomsnittlig människa orkar hantera, ens efter 10:15-kaffet.

 

För det andra – är det troligt för användarna att tolka sitt beteende mer effektivt eller precis än vad en automatiserad användning hade kunnat göra? Här kan både brist på ordentlig översikt eller möjlighet till kvantifikation av ens handlingar vara käppar i hjulet. Exempelvis så kan ens position uttryckas både subjektivt (“utanför 7-11 vid Grönsakstorget”) eller objektivt (40°43’06.6″N, 73°56’54.2”W). Den första formen är såklart mindre geografiskt exakt men innefattar en massa annan tolkningsbar data, så som vilka landmärken en användare kan väntas använda sig av i en viss kontext.

 

2. Kombinera inneboende eller yttre motivation för att få en bättre spridning på användarnas engagemang.

 

Studier har visat att att inneboende motivation, såsom nyfikenhet, kan få användare från alla typer av sociala sektorer att delta men att långvarigt deltagande i väldigt stor utsträckning motiveras av yttre motivation, i form av pengar eller annat för att kompensera för ens tid. (Kaufmann et al. 2011) (Ross et al. 2010) Inneboende motivation kan dock komma ifrån ett sympatiserande med projektets mål vilket gör det oerhört viktigt att kommunicera dessa på ett tydligt och attraktivt sätt.

 

För att knyta ihop denna textsäck med några klyschor så var det var ett gäng väldigt lärorika månader vi hade på inobi. Självklart var det inte utan lite sveda och värk som vi var så gröna – projektets uppstartsfas blev nog lite i längsta laget, då vi skulle sätta oss in i (läs: skrapa på ytan av) teorierna kring samhällsplanering, sociologi och hur arkitekturens roll i dessa – ett oerhört intressant område dock! (Tack för lånet av boken om Corbusier, Fredrik!)

 

Vi skulle vilja tacka alla på inobi-kontoret för att timmarna ni lagt ner på diskussioner och att svara på våra dumma frågor. Också en en eloge för det godaste automatkaffet jag druckit.

 

– Adam Szakal

Transition hub

Facebook Twitter Pinterest

 

Under hösten 2015 gjorde Amanda Stehn sitt examensarbete (Chalmers Arkitektur – Design for Sustainable Development) här på inobi. Titeln på arbetet “Transition Hub – En mötesplats för omställning till ett hållbart samhälle” spinner vidare på och konkretiserar vår teori om mötesplatser. Nedanstående blogginlägg har legat färdigt en tid men av, ska vi kalla det, redaktionella karaktär (hrm) kommer det upp först nu. Men håll till godo. För detta är intressant! Och redan här kan du hitta hela hela arbetet – om du redan nu känner att du inte kan hålla till godo med kortversionen.

 

Så har det kommit till sitt slut. Mitt examensarbete och min tid här på inobi. Det låter klyschigt att säga att det varit en resa, men det har det.

I september påbörjade jag mitt arbete att undersöka hur en mötesplats för olika initiativ kring hållbar utveckling skulle kunna se ut, som slutligen har blivit det koncept jag kallar Transition Hub. Boken ”att bygga mötesplatser” som inobi, i samarbete med Chalmers fastigheter gett ut, har varit min bibel. Där pratar man om att attraktiva mötesplatser handlar om att attrahera rätt aktörer och generera önskvärda möten. I mitt fall har det handlat om att attrahera en bredd av aktörer som arbetar för hållbar utveckling och att generera möten som bidrar till omställning till en hållbar framtid. Jag har velat skapa en aktiv byggnad, en byggnad som åstadkommer någonting, som ger upphov till ett hållbarare samhälle.

 

Genom systemanalys, intervjuer och studiebesök har jag försökt förstå vilka de aktörer som ska verka i byggnaden är. Jag har kommit att benämna dem hållbarhetsaktörer. Jag har använt aktörsmodellen Quadruple Helix som utgångspunkt för mina analyser.

 

Genom att anta Quadruple Helix som aktörsmodell, säkerställs att olika gruppers perspektiv blir tillgodoses.

 

Jag har också studerat på vilka platser hållbarhetsaktörerna möts idag, för att se vad jag kan lära mig av det. Detta har skett i en mötesplatsanalys ur tre perspektiv; Vem är mötesplatsen till för? Av vem är den möjliggjord?, samt vilken typ av mötesplats är det? Då de enskilt studerade objekten läggs samman i en serie, ges möjlighet att se mönster som uppstår.

 

Mötesplatsanalys ur tre perspektiv. Serien av enskilda typologier ger möjlighet att se mönster.

 

 

Analyser och studier utvecklas slutligen till ett koncept för Transition Hub, bestående av ett program och placeringsprinciper, som tar hänsyn relationer mellan de olika aktörerna, vilka behov som kan tillgodoses inom byggnaden och nya aktiviteter som har potentialen att stärka redan pågående initiativ.

 

Transition Hub består av åtta rumstypologier som stödjer aktiviteter för hållbar utveckling.

 

 

Ett examensarbete är så mycket mer än det som lämnas efter. Det är utvecklingen som sker inom en, i samtalen, i mötena. Nya tankar som väcks, som prövas. Jag vill tacka mina kollegor på inobi för spännande samtal. En bättre miljö att utveckla dessa tankar i, skulle jag inte hitta någon annan stans.

 

Arbetet i sin helhet finns på denna länk.

 

/Amanda

Första spadtag, Chalmers kårhus på landet

Facebook Twitter Pinterest


Hösten 2012 fick inobi en fråga om vi kunde hjälpa Chalmers Studentkår med en idé om hur deras fritidsanläggning invid Sandsjön i Härryda kunde utvecklas. Eftersom både Chalmers och kåren ligger oss varmt om hjärtat var det något vi med entusiasm gav oss i kast med.

 

En svinkall decemberdag började vi skissandet på plats ute i en utkyld Sportstuga. Skissandet resulterade i en gåva till Chalmers studenter: en vision om ett kårhus på landet. Tre år senare har första spadtaget tagits för att förverkliga visionen, och till midsommar 2016 ska anläggning vara öppen för hopp och lek igen.