Stockholm/Solna. Solen skiner. Finns inget som en slamrig byggplats en härlig sommarmorgon. Ska bli kul och se har det gått nästa gång jag kommer hit. Men markförsäljningen går trögt. Marken som ska innehålla bostadskvarteren. Marken som ska finansiera resten av utbyggnaden. Med en prislapp på 10-11 000 kr/kvm (markkostnad) så är det svårt att få ihop kalkylen. Särskilt med en väldigt styrande plan. Hög exploatering och små lägenheter. Men tydligen arbetar de en del med att tolka om och förändra planen. Nu när den ledande planarkitekten gått i pension…

 

Sista dagen. Idag ska det bli exempel Ska försöka fånga dem, och kanske bjuda på några slutsatser på slutet. Håll till godo.

 

Knowing that we are doing the right thing: assessing decisions about learning environments

 

Thomas Kvan, University of Melbourne, Australia

 

Thomas med LEaRN presenterar den kunskap som finns kring hur man kan utvärdera de miljöer som man bygger. För de är lite märkligt menar han, att man spenderar stora pengar i nya lärandemiljöer, men inte tar reda på vare sig om de fungerar eller tar med lärdomar in i projekten som andra har dragit. Detta skulle vara helt otänkbart i andra, kommersiella, branscher.

 

Han utgick från vårdmiljöer, och den ”evidence based” utveckling som används när man formar dessa som numera är legio. Eller borde vara. Att ta reda på hur andra har gjort, vad som har fungerat och bygga vidare på denna kunskap. T.ex. har man sett att det finns korrelation mellan vissa fysiska egenskaper och hur vården fungerar, såsom att enkelrum förbättrar läkprocessen, gör arbetsmiljön och logistiken bättre etc.

 

En annan studie som han hänvisar till (Shared workspace experiences) är att delade arbetsplatser (landskap för att tala klartext) är en bättre plattform för kreativitet, samverkan och överföring av det som kallas tacit knowledge (tyst kunskap – som är branschspecifik och mer eller mindre medärvd) än de klassiska cellkontoren.

 

Om man antar att lärande är en social aktivitet, så behöver miljöerna stödja denna sociala samvaro, snarare än att göra det enkelt att överföra tacit knowledge. Men det finns mångt färre studier kring utvärdering av utbildningsmiljöer. Vissa ansatser har gjorts i bl.a. Australien t.ex. Post-occupancy evaluation (hur brukarna använder och upplever sina miljöer), vilka säger att det är komplext, och att man måste veta mycket om bl.a. användandet, de sociala grupperna och tidsfaktorn. Däremot görs en del för att fånga in tidigare goda exempel, applicera dem och bygga vidare. Men mer ”by heart” än ”vetenskapligt”.

 

Det är lättare att utvärdera ”upplevelsen” av miljöerna än hur de ”faktiskt” bidrar till bättre till resultat. The impact of school environments har tittat på miljövariabler, dvs. hur ljud, ljus och luft påverkar lärandet. Sociala faktorer är mycket svårare att ”mäta”, man kan se att de påverkar (hur engagerad läraren) vilket gör bruset stort när det gäller att utvärdera något så isolerat som den fysiska miljön.

 

Man kan dock inte studera miljön som endast en produktionsplats för utbildning. Eller forskning. Utbildningsmiljöer är också en innovationsmiljö. Och en rekryteringsfaktor. Och… Men, säger Tom, så finns det en framtid i att utvärdera och dra lärdom från varandras projekt utgående från ett antal variabler. Och det är dessa variabler som vi borde hitta. Och i någon mening en samstämmighet om vad dessa variabler innehåller och betyder. Men de kvantitativa mätetalen är svåra, om inte omöjliga att hitta.

 

Sen verkar det som om att Macquarie bank i London är värt ett besök. Hälften av föreläsarna har visat den som ett exempel på något bra.

 

Challenges and potentials in strategic planning of future learning environments

 

Catherine Schmidt, The Danish Ministry of Science, Technology and Innovation, Denmark

 

Danska fastighetsverket! Med en spretig portfölj. Nästan som det var här en gång i tiden. Vill se sig om del i ett nätverk som skapar fysiska förutsättningar för kunskapsproduktionen i samhället.

 

Vad är det man ska skapa utbildningsmiljöer för? Jo, för ett ökat antal studenter, bättre koppling högre utbildning – samhälle, förbereda studenterna för samarbeten i arbetslivet, innovation och entreprenörsskap, rörlighet – attraktivt för studenter från andra länder.

 

Catherine menar att närhet är viktigt i lärprocessen. Arkitekturen måste utgå från detta. Liksom att virtuella nätverk kan skapa närhet. Och att staden kommer in, att man får intryck och influenser utifrån.

 

Sen kommer casen;

 

– ETH Hönggerberg. Skapat funktioner för att bjuda in allmänheten.

 

– Rolex learning centre, Lausanne, där man skapat ett lärande landskap, både inne och ute.

 

– Aalborg university, E-learningLab, en plats där studenterna bjuds in att sitta på institutionen och studera. Ger studenterna en inblick i vad det är att forska (och vice versa)

 

– IT-university, Köpenhamn, försökt att bryta ner bilden av vad ett klassrum är

 

– Området runt Rigshospitalet i Köpenhamn, nya lärandemiljöer, Science Park etc.

 

– Aalborg igen, att öka närheten mellan universitet och sjukhuset. I mellanrummet, platserna mellan de två organisationerna, ser man de bästa miljöerna för att skapa bra lärandemiljöer (här ska man bygga en bro, vilken man redan har byggt – får vi veta vid frågestunden, i Toronto för att koppla sjukhus till universitet)

 

– Testbäddar. Dels IT-stöd för att arbeta med oerfarna grupper i programskeden, dels fysiska strukturer där man kan uppnå flexibilitet (läs flyttbara möbler)

 

(undrar om hela världen har samma referensdatabas och utvecklingsidéer, eller om det är så dåligt med exempel på nya, moderna lärandemiljöer)

 

Catherine lyfter frågan om förmågan att kommunicera intentionerna i en utvecklingsplan. Att beskriva vad man vill och vad man vill uppnå. För kan man inte vara övertygande, att få allmänhet och beslutsfattare att förstå, så kan man lägga ner.