Även på Stanford, liksom på MIT, försöker man tänka nytt kring pedagogik och utlärning. Tydligast kommer detta till uttryck inom d.school, eller Hasso Platter Institute for Design. Ett samarbete mellan Stanford och Hasso Platterinstitutet vid Universität Potsdam i Berlin. Detta är det sjunde bloggposten från den studieresa vi genomfört inom ramen för vårt arbete med mötesplatser på Chalmers campus. Och jag vet att det blev lite långt, men jag lovar, det är väl värt en läsning.

Skrev lite mer allmänt om Stanford skrev jag om i inlägget om Bio-X, så det hoppar vi nu. Vi fick då lite mer kött på benen under vårt avslutande möte hos Vinnova (som skedde två dagar efter mötet på d.school). Stanford drog 2012 in över en miljard USD i donationer, pengarna kom från 79 000 individuella personer/organisationer. Det är ganska imponerande. Eller ganska… ska nog utläsas sjuttijäkla.

d.school

d.school grundades 2002 och ger en av de mest eftertraktade tvärvetenskapliga utbildningsprogrammen (”classes) vid Stanford. Detta mycket tack vare att man har lyckats integrera affärs- och ledarskapstänkande i en traditionell produktdesignutbildning.

När man kommer in genom den anonyma entrén till d.school så möts man av en lobby i vilken det finns foton på alla studenter som finns på d.school just nu. Rakt fram ligger den gård/öppna aula man delar med designskolan och till vänster ligger lärarrummen.

För att gå en kurs vid d.school så får man, som Stanfordstudent, ansöka om en plats och man antar för att få en stor spridning på studenterna (vilket irriterar många med goda betyg och meriter, läs antagna på business school). Normalt består en kurs av 20-80 personer och arbetet sker i mindre grupper. Grupperna är tvärsammansatta med högst en student från varje ”school”. Varje år genomgår 800-900 studenter en utbildning på d.school. Genom att studenterna byts ut så genomgår d.school varje år, eller till med varje läsperiod (”quarter”), en evolution och fungerar olika beroende på vilka brukarna just för stunden är.

d.school finns på två våningar, total har de 1 000 kvm. Här en bild från första våningens lärarutrymmen – hit in kommer inga studenter, utan är en plats för mer koncentrerat enskilt arbete. På d.school finns det ett 20-tal fast anställda, men i kursverksamheten är ytterligare 30-50 personer engagerade som lärare

Det som vi besökte är den fjärde inkarnationen av d.school. Tämligen flärdfritt inrymt i en tidigare labbyggnad. De många flyttarna har gjort att man kunnat förfina och utveckla konceptet till det som det är idag. Den ene av de två Scott som vi träffade har skrivit en bok om miljön och det pedagogiska konceptet – heter typ Make space. Ska försöka få fatt i den. Ger säkert en djupare förståelse för konceptet, innehåller en hel del tankar om hur man ska använda sig av d.school.

Vy över den gård/öppna aula d.school delar med designskolan. Lobbyn och entrén ligger snett bort till höger i bilden. Observera budskapsskylten till vänster i bild. Ett av flera motsvarande som man försöker hamra in i studenterna.

Arbetet i kurserna sker problem-baserat. Studenterna ges uppgifter som ska lösas och som lärare handlar det mycket om att försöka knuffa studenterna i rätt riktning. Vid betygssättningen så är det effort och inte outcome som bedöms. Dvs. det är viktigare att arbeta hårt och följa den metod som lärs ut, och inte vad man faktiskt kommer fram till. Ett exempel på en uppgift kan vara att arbeta med hur man kan uppmana, uppnå, ett hållbarare mer grönt agerande när man handlar mat.

En våning upp möts man av ett stort rum som rymmer många möjliga figurationer

Till vänster i det stora rummet, avskilt av snillrika skärmar – mer om dessa i senare bilder, finns enkla arbetsplatser för de lärare som är direkt involverade i kurserna. Dvs. de finns nära studenterna, men inte direkt i miljön

På andra sidan det stora rummet finns, i baskonfigurationen, möjlighet för arbete i grupp. Hela rummet kan i och för sig manipuleras och ordningställas för att bara inrymma gruppernas arbete, eller annat. Även här finns de snillrika skärmarna.

De skärmar som skiljer av lärardelen från studentdelen, och som också finns och kan användas för att dela upp det stora rummet i mindre delar, är av en synnerligen enkel karaktär. Skrivbara plexiskivor med foam-skivor emellan. Upphängda på hjul i taket, därmed flyttbara, men också nedplockbara så man kan flytta runt dem som man vill.

Detalj på skärmväggen

En noga utarbetad “kartongark” används som bas i många av grupparbetena. De hängs upp på stolpar som är spända mellan golv och tak, och kan, efter avslutad arbetssejour plockas ned och läggas på de förvaringsplatser som varje grupp har.

Utformningen av studentborden är väl uttänkta. Förvaring under. Ståhöga, och skivor som är för små för att man ska kunna ställa upp fler än en laptop i taget. För arbetet är fokuserat på det analoga, på diskussionen.

Längst in i lokalen finns en liten verkstad, utrustad med olika härligheter.

I andra ändan av det stora rummet, dvs. där man kommer upp med trappan från entrén, finns den ena av d.schools studios/klassrum. Här är allt på hjul och kan manipuleras för olika lärande situationer. Lärarna hjälps åt att ställa i ordning inför varje klass. Det har naturligtvis utvecklats et antal grundkonfigurationer som man i huvudsak använder sig av

Om vi sveper ett varv runt lokalen. De röda sofforna på hjul syntes på denna förra bilden. En projektor, med duk finns också. Liksom små sittkuddar för mer fritt sitttande.

Fortsätter runt. Här finns samma skärmväggar som i den stora lokalen utanför, liksom höga samarbetsbord, stolar och whiteboards.

Vidare finns höga barstolar och glasvägg ut mot den stora lokalen

På den sista bilden, inte mycket nytt, utom lite materialförvaring och vrider man näsan lite till åt vänster så…

Finns instruktionen för hur lokalen ska lämnas efter genomförd lektion. Denna vänder sig också till studenterna. d.school är öppet 24/7 och studenterna kan fritt använda lokalerna efter eget tycke, när de inte är planerade för undervisning

Under vårt besök möblades lokalen om till lektion, och detta är då en av baskonfigurationerna. Först biosittning, därefter stående grupparbete, där varje grupp kan använda en dubbelsidig whiteboard var.

d.school har ytterligare en studio, med något annorlunda konfiguration. De röda sofforna känns igen, men här finns det låga bord och stolar (ses i mitten) och ingen projektor, utan behöver man visa bilder får man rulla in en storbildsskärm som står undanskuffad

Det som ytterligare skiljer är de t-formade väggmodulerna där baksidan är en plats att nåla upp bilder…

… och de andra är whitboardväggar, där man också kan hänga upp sina stora papp-ark som vi såg på bilderna från det stora rummet.

d.shool var en intressant upplevelse, där en pedagogisk modell har fått styra utformningen av miljön. Man ska inte lura sig att tro att den är helt fri. Det är snarare så att den tillåter en stor uppsättning konfigurationer – där ett samarbetande arbetssätt står i fokus.

Andra studiemiljöer på Stanford

Det är viktigt att komma ihåg när vi pratar Stanford att man här prioriterar utbildningen väldigt högt. Alla professorer, med några få undantag, undervisar. Innan man fastanställs som lärare genomgår man en rigorös urvalsprocess, där ens pedagogiska kvaliteter (m.m.) bedöms ingående. På samma sätt bedöms studenterna vid antagning. Det räcker inte bara med att goda betyg, man måste även ha utmärkt sig på annat sätt, såsom inom idrott eller musik.

Fokus på utbildning bottnar i främst två saker. Dels så ser man detta som den mest effektiva tech-transfer-metod (dvs. sättet att få ut den kunskap som finns på Stanford till samhället) och dels så stimuleras professorerna av mötet med studenter på ett sätt att de får nya frågeställningar till sin forskning. En anställd professor på Stanford kan lägga upp till en dag i veckan på annan verksamhet än den akademiska, såsom att sitta i bolagsstyrelser eller bedriva konsultverksamhet. Även detta ses som tech-transfer och ett sätt att få nys på nya frågeställningar att inkorporera i forskningen.

Vi har tidigare skrivit om MOOC (Massive Open Online Courses) som ett, kanske inte hot men snarare ett komplement till det traditionella platsbundna universitetsutbildningen. På Stanford experimenterar man en del med detta inom vad som kan kallas hybrid-MOOC, dvs på nätet föreläsningar kombinerat med klassrumsundervisning/fördjupningar. Eller så testar man med att köpa in bra kurser från andra utbildningsanordnare, men även detta i kombination med lärareledda fördjupningsstudier.

Med denna intorduktion så kommer några korta bilder på salar som vi såg eller som vi hörde talas om på Stanford.

Okej. Jag trodde att jag skulle kunna googla det här. Men icke. Hittar inget, dock en intressant artikel om Active Learning Classrooms, men det kanske inte är alla som tycker som jag. Det en bild ska visa är motsvarigheten till MIT:s runda bord, fast i en sal med plats för 80-studenter arbetar man med ett dynamiskt ljudssystem som går att ställa in på olika sätt. I en situation kan man störa ut alla andra än den egna gruppens samtal så att man kan sitta ostört fastän man är många som diskuterar vilt. I en annan situation kan läraren välja att ha en genomgång som hörs av alla i hela salen – vare sig de vill eller ej. Eftersom vi inte fått den förevisad kan jag inte säga mer än så. Men lite coolt och high-tech låter det allt.

Precis som överallt annars så försöker man använda mellanrummen, och skärningspunkterna mellan byggnaders stråk till platser för studier.

Här är ett annat exempel, där det intressanta egentligen är hur öppen relationen är från labbet till korridoren och studiemiljön. I närheten ligger också ett lunchrum för studenter.

En hörsal till. Precis som flera av de tidigare exemplen så nöjer sig amerikanerna med brickor för antecknande

En sista bild. Denna är från Berkeley’s Soda Hall, man skulle väl kunna säga att här har vi identifierat en plats som med tämligen små åtgärder skulle kunna bli många spår bättre…