Idag (och, om jag orkar, även imorgon) kommer det att trilla in lite bloggrapporter från en konferens om framtidens kliniska studier som jag deltar på. Befinner mig i Stockholm, inne i den stora aulan i Aula Medica, på gränsen mellan Karolinska Institutet och Nya Karolinska Solna. Fint ställe. Jag var här på studiebesök även i våras, samtidigt som det var examinationsceremoni och vimlade av unga, vackra blivande vårdprofessionella och deras anhöriga, jättegamla och jätteunga. Även då sken solen från molnfri himmel. Gör den alltid det här?
Måste, lite motvilligt, erkänna att Aula Medica är en mycket fin byggnad. Detta är en miljö som andas framtidstro och manifesterar ett nytt självförtroende för svensk forskning och högre utbildning. Fast wifi-uppkopplingen lämnar en del i övrigt att önska. Hallå. Utan WiFi, ingen framtid! Trodde vi var överens om det.
Varför är jag på den här konferensen kan man undra. Jo, det är kopplat till det arbete vi bedriver med att stötta Sahlgrenska Akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset med flera att formera sig kring en gemensam satsning på ny stor forskningsinfrastruktur och överbryggande mötesplatser, i dagligt tal Sahlgrenska Life. Det projektet kommer vi berätta mer om längre fram under hösten. Man kan ta en titt på den omvärldsanalys vi gjort åt projektet här.
Men nu fokus på dagens konferens och dess mycket intressanta tema. Kliniska studier är en av de strategiska nycklarna till att förbättra den svenska hälso- och sjukvården. Dagens forskning är den väg vi bygger som leder till framtidens vård. De kliniska studierna är, som en av inledningstalarna, Jan-Inge Henter, har hunnit säga medan jag skrivit detta, “den medicinska forskningens grand finale” – då får vi reda på om tankarna i den experimentella grundforskningen verkligen stämmer. Det är därför det är så viktigt kliniska studier görs på rätt sätt, med rätt verktyg och med rätt metoder.
Jan-Inge Henter är i grunden barncancerläkare och han berättar att på barnonkologen på NKS inkluderar alla patienter man har under behandling i kliniska studier. På det sättet, menar han, kan man förfina sin behandlinghela tiden. Att synliggöra och följa hur det går för patienterna är nödvändigt för att förbättra vården. Men det kan också vara ett sätt att öka vårdkvalitén här och nu, det finns forskning som visar att kliniker som bedriver forskning ökar arbetstillfredsställelsen och det finns även forskning som pekar mot sambandet att bara genom att som patient delta i kliniska studier minskar dödligheten, kanske för att noggrannheten ökar, kanske för att man känner sig mer uppmärksammad, viktig och omhändertagen.
Nå. Fokus för den här konferensen är alltså FRAMTIDEN (“the Future”). Närmare bestämt fem frågeställningar:
- Framtidens kliniska forskarteam
- Framtidens forkningsmetoder
- Framtidens verktyg
- Framtidens forskningspatienter
- Framtidens terapiområden
Årets konferens är den tredje i ordningen och denna gång har den samlat totalt 670 deltagare från akademi, vård och industri, som lotsas genom de två dagarna av den skickliga Heidi Avellan, som simultant hanterar att publiken sms:ar frågor till hennes telefon. Mitt huvud skulle sprängas.
Tittar jag på deltagarlistan ser det ut som en bra representation av olika verksamhetsinriktningar, sektorer, geografiska områden och även av olika beslutsnivåer inom organisationerna. Politiker och myndighetsföreträdare? En del där också, men kunde säkert varit fler. Bredden av deltagare är helt i anda med nyckelordet i regeringens forskningspolitik och, ja, i samtiden i stort: SAMVERKAN. För samverka ska vi, det kommer upprepas många gånger idag, var så säkra. Inget fel med det. Det är ju inte hållbart att vi sitter i varsin gyllene bur av disciplinära och sektoriella gränser. Bara man klär på samverkan med lite konkretion också, så att det inte bara är ännu en floskel. Ska hålla utkik efter det.
Nu kör vi. (Om jag bara får uppkopplingen att funka)
Blogginlägg från konferensen:
