Umeå. Skinande sol. Har, nästan, inte varit här sen lumpen. Blå dragonen. Attackerad av veganer med potatis efter skorvmål på Max. Scharinska (stavas det så?) villan. Snö och kallt. Björkarna finns så klart kvar som minne av storbranden artonhundrakallt. Lärt mig ett nytt epitet idag. Vid sidan av digital bibliotekarie kan jag nu lägga digital humaniora. Stort utomlands sägs det. Men Umeå rankas som en av de 3-5 främsta i värden inom området. Konsultar åt Stanford. Det är fint serni.
Landar på Umeås flygplats. Den har säkert ett käckt namn. Inte Kallax, något annat. Björklien. Nä. Låt oss kalla den Umeå international. Tar en karta. En sån där gratis ihopvikbar variant. Öppnar. Programförklaring i vänsterspalt. Umeå är en konst- och kulturstad. Umeå är en universitetsstad. Umeå växer. Umeå har ett kreativt näringsliv. Umeå är ungt och glatt. Välkommen. Och så lite reklam för det nya konstcampuset. Mer om det senare.
Börjar nog med HUMlab. En spännande verksamhet. Etablerad för femton år sedan ungefär. I källaren under universitetsbiblioteket. Syftet, idén, var att para ny digital teknik med humanistisk forskning, att skapa en mötesplats för forskare/studenter/samhälle och att vara en autonom proaktiv aktör som kan stödja forskarna i deras vardag. Vill både tillgängliggöra forskningen på ett nytt sätt, och förändra sättet att tänka kring vad det nu är man tänker kring. Hjälpa till.
Okej, vad betyder då detta. Kanske enklast att försöka beskriva. Dels finns här en massa teknik. Datorer, skärmar, mjukvara m.m. Bemanning, tekniker, programmerare, ledning och ett 20-tal forskare som är knutna hit för att utveckla verksamheten. Sen är det en plats. Eller två. En i källaren under UB. Den andra finns på nya konstcampuset. Även här i källaren, fast öppen ut mot Umeälven. Ny och flådig. Med tillägget X. HUMlab-x. Där x:et står för att det är en mötesplats. Eller nytt och okänt. Men har inget med Bio-x att göra. Synd. Man ser de två labben som en enhet. Men på två ställen.
HUMlaben är öppna, röriga, tillåtande och myllrande. Man har gett användningssättet och skapandet av de fysiska rummen ett epitet: ”Creatorshape”. Att skapa sin miljö för att den på bästa sätt ska stödja det man håller på med. Bra. Men svårt. Överlappa glappet mellan verksamhet och byggnad.
Vid vårt besök pågick samtidigt en föreläsning, öppen om digitalisering av hällristningar för museifolk, individuella projekt, gruppstudier, en programmerares envisa hackande, en workshop och en dragning för oss om vad det är man gör och har gjort.
Sen är det själva verksamheten i labben. Byggd kring en infrastruktur som ska supporta humanistisk och kulturell verksamhet. Skapat en mängd projekt. Allt från att hjälpa lärare att utveckla moment i kurser genom att applicera nya tekniska hjälpmedel, till att bjuda in barn till TV-spelsaftnar där de bidrar till forskning om interaktion och spelande. Post-doc program där unga lovande forskare från hela världen har kommit för att bedriva sina projekt i HUMlab-miljön. Har handlat om vilken roll den interaktiva tekniken har i amerikanska megakyrkor. Eller att använda sig av Sonys Kinect-teknik i improvisationsteater. Eller de GIS och 3D modellerade hällristningarna som snart kommer vara tillgängliga på ett nät nära dig. Sånt liksom. En lek- och tummelplats. Här får man göra det man annars inte hade gjort.
Ävensom HUMlab organisatoriskt sorterar under Humanistisk fakultet är det än universitetsövergripande resurs. Ungefär hälften av användarna kommer från annat håll. Att använda sig av deras tjänster, att konsultera dem, kostar inget. Vill man däremot ha hjälp på djupet, involvera HUMlab i ett projekt krävs en finansiering. Som HUMlab kan vara behjälpliga att försöka finna. Att använda HUMlab kräver att man ansöker och har en projektidé. Blir man beviljad tillträde är det bara att köra. Dygnet runt.
Längs Umeälven har Umeå universitet etablerat ett nytt campus. Här har Designhögskolan legat ett antal år. Arkitekthögskolan tillkom 2010. Konsthögskolan har precis fått nya lokaler och den 29 maj är det dags att inviga Bildmuseet, som UmU har i uppdrag att driva med finansiering från Utbildningsdepartementet. De fyra verksamheterna finns i olika byggnadskroppar, men är sammanlänkade med en gemensam inomhuskorridor. Korridoren är suterrängplan och är glasad mot den promenadväg som följer Umeälven från centrum och ut mot, ja vad det nu kan heta som ligger i okänt väderstreck längre bort. Längs korridoren ligger även HUMlab-x , restaurangen och andra pausutrymmen.
Öppenhet präglar samtliga verksamheter. Verkstäderna i det gamla designhuset har glasats, konstnärernas ateljéer öppnar sig mot yttervärlden. Arkitekthögskolan (läs mer i arkitektur 7/2010) domineras av den öppna ”trappan” med tillhörande utrymmen som används för undervisning, modellbygge, events, föreläsningar och externa aktiviteter. Med mera ska jag lägga till. Och med det menar jag ett av campusets problem. Studenterna är av den typen som aldrig vill gå hem. Och som använder husen som om det vore deras hem. Explorerkorken vi råkade sparka till kanske kan ge en indikation om vad jag implicerar.
Just det! Bildmuséet får vi inte glömma bort. En riktig (enda?) siluett i det Umeåska stadslandskapet. Sticker upp och har ljusa härliga utställningsytor. Klädd på utsidan av trä. Precis som övriga campusbyggnader. Blev ”svindyrt” för att citera prorektorn. Men med Lars Nittve som konsult kanske det var att förvänta. Här ska man dels presentera studentarbeten, men framförallt visa samtida bildkonst och utveckla den verksamhet som tidigare funnits på Gammlia.
Campus kompletteras av den gamla konsthögskolan Sliperiet (gammal industrilokal som användes vid papperstillverkning) som nu står inför en totalrenovering. Här har universitet valt att behålla en del lokaler, öppna ytor med ännu så länge visionärt innehåll. Det ska konkretiseras och ses som ett nödvändigt tillägg som mötesplatser och samarbetsytor för verksamheterna inom de tre högskolorna på campus. In ska också en inkubator och funktioner som ska locka in andra aktörer från näringsliv och samhälle.
Lägre bort på campus, mot stan till, bygger IKSU en ny stor idrottsanläggning. Här ska även ett företagshotell byggas och på sikt kommer kommunen att bygga Kulturvävaren som ska inrymma stadsbiblioteket och musikskolan (ett projekt som har utsatts för massiva protester och demonstrationer – Googla och läs – eller använd annan valfri sökmotor såklart). Man vill ”vända staden mot älven” och att staden mellan broarna ska präglas av kulturella aktiviteter, upplevelser, mötesplatser, småskalig handel och annat som gör området befolkat, tryggt och levande året om.
Sammantaget tycker jag att den satsning som UmU gör kring sitt Konstcampus, även om det bara inrymmer 450 studenter, satt i perspektiv på stadsförnyelse och att Umeå ska bli Kulturhuvudstad 2014, är lovande. Man har en designskola i världsklass, en väl fungerande konstutbildning och en arkitektskola som försöker tänka något annorlunda (byggd på konstnärlig grund) än sina kollegor på andra platser i Sverige. Man vitaliserar centrala Umeå, bjuder in staden att delta och skapar platser för möten mellan studenter och forskare från olika ämnen och discipliner.
Befriande känns det ändå. Att besöka ett universitet som försöker att tänka nytt. Men sin starkt politiserade historia. Här finns en ledning som håller i gemensamma medel och gör universitetsövergripande satsningar. Tar och vinner diskussionen med fakulteterna. Mer lekstuga i utbildning och forskning. Mod att tänka nytt. And yet is more to come. Se om satsningarna ovan kan spela roll för att fortsatt utveckla universitetet.
