I Tjeckien är kaffet svagt. Min farmor sa alltid att svagt kaffe är grunden till alla folksjukdomar. Jag tror henne. Det leder i varje fall till minskad uppmärksamhet vid dagens nionde föreläsning. Om det nationella tekniska biblioteket. Fint och bra. Blir nog mest en kavalkad av bilder.

Tävlingen om biblioteket avgjordes år 2000. Sen blev det finanskris, och man fick vänta. Och banta. Sen byggde man. Det stod klart för tre år sedan. Det som framförallt känns bra är att man inte har bantat bort konstnärlig utsmyckning, roliga skyltar och de bärande grunderna i biblioteket. För det här är riktigt riktigt bra. Ska försöka sammanfatta nedan.

1. I bottenvåningen finns det fyra entréer. Leder in till en allmän yta. Här finns konferenscenter, utställningshall, café, bokhandel, stadsdelsbibliotek och entrén till själva huvudbiblioteket (bevakad av säkerhetsvakt, larmbågar och hela faderullan). Har lyckats med att skapa en byggnad som är en aktiv del av sin omgivning. Som innehåller funktioner som är intressanta för många. Som går att röra sig igenom. Som försöker att vara både ute och inne samtidigt. Och man har lyckats väl.

2. Byggnaden utstrålar lekfullhet och tolerans. Roliga små skyltar (se inobis twitterflöde för exempel). Fin konstnärlig utsmyckning etc.

3. Det finns en stor rikedom av studie- och arbetplatser. Tysta salar, grupparbetsplatser, datorarbetsplatser för parvisa studier, “raritetssalar”, mjuka låga salar, undervisningssalar etc. Bra och väl genomarbetat.

4. Byggnaden försöker bryta mot det gamla kommunistiska hierarkiska systemet. Bibliotekarierna ska arbeta ute bland besökarna (finns i varje fall möjlighet, även om “back office är rätt stort). Alla är välkomna in och det är tillåtet att möblera om och röra sig fritt.

Sammanfattar det med att detta är en av de bästa biblioteks-/studiemiljöerna jag sett. Även om klimatet inomhus både var varmt och kvalmigt. Men så blir det väl med självdrag…. (det är f.ö. väldigt varmt överallt inomhus i Tjeckien, undrar varför?)