Sheffield Hallam LRC är det första genomarbetade exemplet på ett LRC och det byggdes 1996. Det var universitets bibliotek som då flyttade och samtidigt fokuserade på lärmiljöer och att vara studentens arbetsplats. Många har besök det och mycket finns dokumenterat om detta projekt på andra ställen.
Mellan 2006 och 2010 har ett upprustning- och ombyggnadsprojekt ägt rum. LRC har byggts till och interiört har det mesta avseende inredningen förändrats.
Man genomförde en ambitiös studie av användarnas (företrädelsevis studenter inom grundutbildningen) vanor, rörelsemönster och synpunkter på det befintliga LRC. Hundratals kortintervjuer och beteendestudier gjordes av en Learning Resource Centre Redevelopment Group. Detta ledde till att man utvecklade ett antal frågeställningar vilka adresserades på olika vis:
- Community: Den känsla av tillåtande öppenhet och samverkan som ska utstrålas.
- Conversation: Ska inte vara tyst. Samverkan på LRC ska få brusa.
- Identity: En yta ska helst vara så tydlig att den berättar om hur den kan användas utan skyltar och regler.
- Destination: Naturlig layout. Placering av skrivare. Fördelning mellan olika typer av ytor.
- Time: Fördelning bokningsbart och öppen tillgänglighet. Alla sorters miljötyper ska finnas bokningsbara.
- Resources: Arbete med PC, laptop, smartphone och papper kräver större platser. Samverkan är något som kontinuerligt utvecklas.
- Refreshments: Ett café her inte funnits tidigare(!)
- Human factors: Ljus, ljud, klimat, ventilation etc.
Vad gäller studieplatser ledde undersökningarna och analysen bl a till ett ökat fokus på studieplatser som inte är helt tysta och avskilda och inte heller är helt öppna och avsedda för grupparbeten utan på alla sorters platser däremellan. Man utvecklade ett bredare utbud av platser som med olika kvaliteter bidrar till variationen på studieplatser. Bl a delades de tidigare helt öppna ytorna in i semiavgränsade zoner, dessa zoner har fått specifika inredningar och teman avsedda för olika scenarion för samverkan. Enskilt arbete och arbete i mindre grupper sker numera ofta ”tillsammans” i den betydelsen att det sker i närheten av och parallellt med varandra, inte nödvändigtvis vid samma bord.
Ca 1/3 av platserna är på olika sätt enskilda, ca 1/3 grupprum eller mötesplatser och ca 1/3 utforskar ”working alongside” alltså enskilt eller gemensamt arbete i någon slags relation till andra men inte i arbete i grupp.
Ombyggnaden hanterade också en del ljudproblem. Ljusabsorberande rumsligheter och avgränsningar byggdes på strategiskt utvalda platser i den öppna vertikala kommunikationszonen. Visuellt öppnades kommunikationszonen upp med glasräcken för att utnyttja dagsljuset bättre och ge en bättre överblick i byggnaden. Arkitekt för ombyggnaden var Alexi Marmot Associates.
En enkel men viktig förbättring var att kraftigt förtäta eluttagen. Alla platser ska ha minst två uttag och men vill inte använda el i luckor i golvet, utan använder möbler och väggar i anslutning till studieplatserna.
Även om LRC menar att man är öppen för allmänhet och vill vara tillgänglig så får man nog konstatera att det bara vänder sig till universitetets studenter och att entrén är mycket dold. Universitetet i övrigt har ett urbant sammanhang men detta är inget som LRC utnyttjar.
PS. Det ska också sägas att Sheffield Hallam University är stadens nya och unga universitet sprunget ur sammanslagningen av lite olika lokala högskolor på 1990-talet. University of Sheffield å andra sidan är ett av Storbrittaniens klassiska och historiska universitet. Man lever i ngn slags hyfsat fredlig samexistens men inget egentligt samarbete (exempelvis inom att diskutera, analysera eller att utveckla biblioteks- och lärmiljöer, vilka båda gör med höga ambitioner) förekommer över huvud taget. Märkligt. Eller kanske helt naturligt?