Det är intressant att se hur bibliotekarier definierar tekniska aspekter. Men beträffande konferenslokalen så har den stora brister i sina tekniska kvaliteter. När kan den vara byggd? Tidigt 1900-tal, ombyggd på 70-talet. Syre finns, men även ordentligt med värme, helt utan eluttag och akustiken passar vare sig mickat eller omickat tal. Och bruten engelska. Kanske inte så konstigt att man känner sig lite sliten efter några konferensdagar.

Först till Bern, Schweiz, där två av universitets bibliotek har genomgått större förändringar, både vonRoll (nybyggnad) och Centralbiblioteket (pågående ombyggna). Berns universitet är under kraftig tillväxt, gått från 10 000 studenter år 2000 till 17 000 studenter 2013. Projekten presenteras av Christian Lüthi, Head of Resources, Bern University Library. Hm, visst har vi skrivit om Schweiz tidigare? Jo, t.ex. i omvärldsanalysen för Campus Näckrosen, som ingång till landet och kanske också utbildningssystemet.

vonRoll (märklig stavning) är ett nytt campus, beläget i ett före detta industriområde – och gissa; det var familjeföretaget von Roll som hade sin produktion här tidigare, fram till 1997. Produktionen slutade, kantonen köpte marken, en masterplan-tävling avhölls och sen fick man pengar från parlamentet för att utveckla ett nytt campus, första byggnaderna stod klara 2010.

Det centrala atriumet i vonRoll-biblioteket

Därefter vidtog byggande av den byggnad som biblioteket ligger i (man förde samman fem existerande bibliotek) vilken även innehåller kontor för forskare/lärare m.fl., 300 arbetsrum, lärmiljöer, kantin (direkt från tyskan!) och ett cykelparkeringsgarage med plats för 1 000 cyklar. 7 våningar, varav 3 under mark. Merparten av bibliotekets läsesalar, samlingar, grupprum etc. ligger under mark, men ett stort glastak för ner dagsljus. Personalens arbetsrum ligger runt det ljusa atriet som utgör bibliotekets öppna ytor. Under biblioteket ligger arkiven där det finns plats för upp till 100 km böcker.

Och här kommer en av de första aspekterna (och som vi har hört om tidigare), man valde att köra på manuella kompakthyllor. Dvs att man för hand får veva hyllorna fram och tillbaka. Skälet var att den elektriska versionen behöver mer reparationer och underhåll över åren. Likaledes ökar risken för brand när man får ner elektriska komponenter som kan kortslutas. I huvud taget var det fokus på logistikflöden och de anställdas arbetssituation i och kring arkivet/bokdepån. Vilket de tycks ha löst på ett föga omskakande, men habilt sätt.

Berns centralbibliotek

Nu över till centralbiblioteket. Det är en gammal pärla och ett landmärke för universitetet. Den äldsta läsesalen dateras från 1794. Så här handlar det om att både leka konservator och innovativ modernt biblioteksutvecklare. Vilket inte är helt enkelt. Man har stora samlingar med historiska böcker och material. I den nyrenoverade byggnaden kommer det finnas arbetsrum, arkiv och så vidare, och för studenterna kommer det finnas 2 läsesalar med 300 stolar, men bara 6 grupprum! Men lounge, vilken föga kompenserar för bristen på platser för samarbete och idéutbyte.

Läsesalen i centralbiblioteket. Gammal. Typ.

Byggnaden ägs av Burgerbiblothek, dvs. stadsbiblioteket, och universitetetsbiblioteket hyr in sig i en större del av byggnaden. Detta, i kombination med att det är en historisk byggnad och miljö, gör att man måste fixa och trixa för att få in de miljöer som dagens verksamhet och besökare vill ha i ett bibliotek. Moderna läsesalar i källaren med ovanljus, att ta tidigare märkliga ytor i anspråk etc. Bygget har precis påbörjats, och man räknar med att vara klara om två år.

Paris – nationalarkivet

Okej, Pierrefitte-sur Seine ligger inte precis i Paris, utan 20 km norr om stadskärnan, här har ett nytt nationalarkiv precis tagits i bruk. Presenterar gör Jean-Luc Bichet, som är arkitekt och arbetar på Nationalarkivet med ansvar för just detta projekt. Det är det största arkivet i Europa (enligt utsago), med plats för 320 km hyllmeter böcker och dokument, och med möjlighet att växa med ytterligare 120 km under de kommande 30 åren.

Arkitektoniskt ungefär lika upphetsande som länsarkivet i Vänersborg, en låda på landet vars syfte är att härbärgera böcker (nåja, fransmännen har så klart lagt ner en hel del arbete på detaljeringen… men ändå, ni fattar). I den 85 000 kvm stora byggnaden finns 320 platser i läsesalar, konferensanläggning och 320 anställda. Med mera ska man väl säga! Och den går att bygga till så att man klarar ytterligare 30 års tillväxt.

Byggnaden är uppdelad i två delar, en för arkiven och en med kontor, konferenslokaler etc. Alla publika ytor kan nås från bottenvåningen. Och det går hand i hand med syftet med byggnaden, att förvara och bevara böcker och dokument. Det ska vara goda klimatförhållanden, så väggarna är tjocka (30 cm), men man låter temperaturen variera mellan 16-25 grader med en relativt fuktighet på högst 57% (precis som i Vänersborg!). Detta göra byggnaden mer energieffektiv än det tidigare nationalarkivet, energibesparingen är upp till 70%.

Och sen är ju brandskyddet exceptionellt gott. Brandväggar är tjocka, de automatiska släcksystemen är av senaste snitt (hann inte riktigt med i alla detaljerna där). Man har en egen brandbekämpningsstyrka på 5 man som är redo dygnet runt. Likaså har man ett gott skalskydd, med staket, inbrottsskydd, hög bevakning av särskilt hemliga dokument osv.

Även i produktionsskedet har de kommande tekniska aspekterna påverkat. Betongen har varit av en ”torrare typ”, 16-18 liter mindre vatten per kubikmeter betong, och skälet är helt enkelt att det ska torka upp snabbare. Man hade hög säkerhet mot att få in regnvatten under byggtiden, och inte minst så körde man igång ventilationssystemet 3 månader innan byggnaden togs i drift.

Även materialvalen påverkas av bevarandetanken. Man har valt bort material och produkter som emitterar ämnen som kan reagera med och förstöra böcker och dokument.

Så, konkluderande, ett väl genomtänkt tekniskt system vars syfte är att bevara böcker och dokument under lång tid. Väl utfört, bra referens!