Residential campus, ligger inte direkt i linje med vår svenska tradition. Ett campus där man bor, äter och umgås. Egentligen utan behov av att lämna området. Påminner om de brittiska boarding schools, även om de boende här är något äldre. ”Som en lekskola för ett lite äldre klientel” som en av våra värdar uttryckte det. Mer om Williams kan du hitta här.

En fantastisk resa genom ett Massachusetts skrudat i höstens alla vackraste färger. Otroliga vyer med lövskogsbevuxna kullar. Smutskastningskampanjen från det amerikanska valet på radion. Det tar ungefär tre timmar att köra från Boston till det nordvästra hörnet av delstaten. Williams ligger där Massachusetts möter Vermont och staten New York. I ödemarken skulle man kunna säga, som att lägga en privatskola i det inre av Medelpad och hoppas på att det skulle funka.

Omgivningarna är helt otroliga. En strålande dag och höstens vackra färger bidrar så klart, bäddar in de historiska byggnaderna och skapar en sagokänsla. Studenterna bor allesammans på campus, utom en litet antal som deltagit i ett lotteri där vinnarna ges möjlighet att bo utanför området. Alla studenter är med i ”21 meal plan”, vilket innebär att de äter frukost, lunch och middag på campus. Även merparten av lärarna bor på eller kring campus. Ovanstående är i och för sig inte unikt när det gäller undergraduate studier i USA, men det brukar för det mesta endast gälla förstaårsstudenterna och inte inkludera lärarna.

Årsavgiften (”tuition fee”) ligger på i runda slängar $30 000, hälften av studenterna får någon form av bistånd i form av stipendier från Williams. Vilket delvis ligger i deras princip om att anta utan att först undersöka de sökandes ekonomiska status.

Rektorsbostaden

Men de $30 000 räcker inte långt. De faktiska kostnaderna uppgår till $82 000/student, och det är avkastningen från donerade medel (”endowment”) som täcker upp för underskottet. Merparten av de donerade medlen kommer från före detta studenter vid Williams, alumner, som vill ge något tillbaka till sin alma mater.

Innan vi går över till skrönorna, för de finns det gott om, så kan vi börja med att konkludera att detta med donationer, endowment och alumni är en av hörnstenarna i amerikanska universitets verksamhet. Studenter blir alumner, som kan bli bidragsgivare, varför det är väldigt väldigt viktigt att skapa en vi-känsla och tillhörighet under studieåren. Det här är något som Williams, med sitt residential-system, är duktiga på.

Bidrag från alumner är viktigt både för privata och delstatliga universitet, även om det så klart är viktigare för de privata. Gamla studenter bjuds in, bidrar och lägger sig verksamheten. Ibland är det bra, ibland mindre bra. Ibland blir man erbjuden donationer som man inte vill ha, och ibland tenderar alumnerna att verka konserverande. Eller lägga sig i detaljerna kring sin donation. T.ex. vilken arkitekt som ska rita vilket hus.

En sådan berättelse stötte vi på igår då vi gick en guidad historisk tur på Harvard. Deras stora fina bibliotek (Widener Memorial Library) tillkom genom en donation från hans mamma. Sonen drunknade nämligen när Titanic gick under 1912, efter att han varit i Europa för att hitta kronjuvelen till sin boksamling, titel och författare har jag förträngt. Börjar bli lite fullt i skallen nu. I vart fall så satte den sörjande mamman som villkor att Harvard i biblioteket skulle ha en exakt replika på sonens arbetsrum innehållande hans fantastiska boksamling och att det skulle få nya färska blommor varje vecka. Därtill fick inte en enda detalj, tegelsten eller annat, i fasaden förändras efter dess uppförande. Exteriört skulle det konserveras. Vilket resulterat i att Harvard byggt till biblioteket under marken för att få plats med sina samlingar, som växer med ungefär 50 000 titlar per år.

“Who put that ugly fucking door on that fine building” sa Frank Lloyd Wright när han hälsade på Williams på -20-talet.

Det kom en liten skröna i vägen, men nu tillbaka till slutsatserna från Williams. Detta är den undergraduate-institution i Amerika som rankas högst beträffande kvaliteten i utbildningen. Den stora hemligheten tycks ligga i att man skapat en stolthet kring undervisning. Det ses inte som en belöning att inte behöva undervisa, och den (lilla) forskning som lärarna bedriver sker i huvudsak utanför terminstid. Klasserna är huvudsak små med omkring 20 studenter i varje, och lärarna får ett personligt förhållande till studenterna.

Insatserna kring pedagogisk utveckling är betydande. Det finns flera kommittéer som håller på med pedagogiska spörsmål och lärarna hjälper varandra och sitter med på varandras lektioner för att ge tips och råd om vad som kan förändras/förbättras. Men några särskilt nya rön i kopplingen pedagogik fysisk miljö såg vi inte.

Ett nytt bibliotek är under uppförande (boken är fortfarande betydelsefull för den akademiska personalen på Williams) där det ska finnas mängder av studieplatser för studenter och något vi lite slängigt kan kalla ett mediatek. Däremot pratar man sig varm för formella och informella mötesplatser inomhus, då klimatet är ungefär lika uselt som det är i Göteborg under vinterhalvåret. I nischer och korridorer ställer man i ordning platser där man kan sitta ner och samtala.

Nya biblioteket under uppförande. Spana in i kullarna i bakgrunden. Bedårande utsikt.

Extensiv läsning
Vi blev guidade runt campus av den fantastiska professorn i arkitekturhistoria EJ Johnson. 75 år och lika aktiv som alltid. Inspirerad av en kollega från tidigt i sin karriär som var aktiv ända till han fyllde nittio. EJ är själv en alumn från Williams, och på den tiden var det en ”all male school” och man bodde och levde i ett ”fratt-house”, förhållanden som förändrades på sextiotalet. Fratt:sen ständes och kvinnor släpptes in. Eftersom kvinnornas prestationer var högre än männens så lyfte nivån i utbildningen flera nivåer. Idag är det ungefär lika många kvinnor som män i undervisningen.

Eugene J Johnson

Det första byggnaden på campus uppfördes 1792 och innehöll alla de lokaler som det nygrundade colleget behövde inom sina väggar. Sovsalar för studenterna, lektionssalar, bibliotek (enligt legenden nådde bibliotekarien alla böcker från sitt skrivbord), matsal och ett kapell. Eftersom skolan från början var protestantisk var eleverna tvungna att delta i gudstjänst två gånger per dag. Numera är Williams icke konfessionellt.

Kapten Williams, som testamenterade grundplåten till colleget, dog redan på 1750-talet i ett av alla fransk-engelska krig. Men det kom att ta 40 år innan verksamheten kom igång på grund av att Harvard höll emot. De tyckte att det absolut räckte med en institution för högre utbildning i den nya världen. Och övertygade delstatsledningen om att så skulle det vara. När Williams sen kom till så placerades det så långt bort från all sans och redighet som det var möjligt. Dessutom i indianterritorium där det vid flera tillfällen hade förekommit överfall och till och med massakrer på nybyggare. Så kanske hoppades Harvard att Williams skulle ta en ända med förskräckelse.

Fratt-house bakom träd. Stort. Från tiden då studenterna brukade ha med egen butler till skolan.

Sent 1800-tal så krisade det ordentligt. I protest mot den trångsynta och instängda staden Williams stormade en majoritet av lärarna och studenterna iväg och bildade det som kom att bli Amhurst college, Williams ärkerival. Men Williams överlevde och har idag en fantastisk verksamhet och campus. Ganska långt ifrån grundtankarna i vårt Näckrosen-projekt, men ändå tar vi med oss tankarna och vi-känsla och den stolthet de uttrycker för sin undervisande verksamhet.

Imorgon MIT, ser om jag hinner blogga om detta innan Internet tar slut.