Redan innan föredragen kommer igång kan jag konstatera att det plöjs ner en hel del pengar i att marknadsföra Nya Karolinska, utvecklingen av KI och resten av projektet kring Norra Station/Hagastaden. Framförallt fastighetsägarna och byggarna framhäver allt det fantastiska som sker. Bra eller dåligt? Kostsamt eller inte? Det syns i varje fall.
Andra delen av förmiddagen handlade om att utforma nya vårdmiljöer, anpassat för ett modernt lärande. Integration och närhet är ledorden som kommer från båda nedanstående projekt. Intressant hade varit att få lära sig mer om hur man satt in forskningen i samma system.
The new Karolinska University Hospital
Jörgen Nordenström, Karolinska Institutet, Sweden
Ledamot i styrgruppen för Nya Karolinska sjukhuset (som jag tänker kalla NKS). Börjar med frågan om man ska skapa en ”byggnad för utbildning” eller ”utbildning i byggnaden”. För, menar Jörgen, utbildning är sjukhusen tredje uppgift efter vård och forskning… Men så har det inte alltid varit. Från början (John Hopkins 1890-) var universitetssjukhusen inriktade på utbildning av läkare (sic!), från 1930 och till 1980 var fokus forskning och från 1980-talet och framåt har huvuduppgiften varit vård och omsorg.
KS utvecklades simultant KI med en profession och en byggnad. NKS ska bli något nytt och helt annat. Samtidigt är vi en föränderlig tid. Många förändringar pågår samtidigt, inom lärande, vård, intäktsstuktur, populationens sammansättning, ökade kostnader för vården, ny teknik, ökad komplexitet, mer samarbete etc. NKS ska sättas in i framtidens hälsovårdssystem i Stockholms Läns Landsting, där man har valt att sätta e-hälsa i centrum.
NKS ska stå klart 2016/2017. Fokus på forskning och högt specialiserad vård. Nära samarbete mellan akademi och sjukvård. Fokus på att byggnaden ska bidra till att förändra sjukvården i Stockholm.
Basfakta om NKS: 320 000 kvm stort, 7 000 olika rum, men bara 600 sängplatser (endast singel-rum). Sveriges första PPP-projekt, dvs den som bygger huset får också sköta om den i 25 år. Kostnad 14,5 miljarder kronor. Man ska klara av att ha tillhandahålla 14 000 studentveckor utbildning per år (ungefär 350 helårsstudenter). KI har behövt fundera igenom hur man vill förhålla sig till NKS i termer av http://www.phpaide.com/?langue=fr integration eller avstånd (valt modellen, ”vi får se hur det går – vi hänger på”).
Trender i medicinsk utbildning. Färre lektioner, mer IPE, fler småseminarier och projektarbeten, mer simulering och mer e-learning. Ska spilla över hur man gör NKS till en utbildningsmiljö. Generellt, flexibelt, samnyttjande, interaktivt, multiytor (känner ni igen det?). En stor fråga var huruvida lärandet ska ske nära patienterna eller lärande utan patienter. Man valde mellanvarianten. Dvs. om lärandet handlade om patienter, då sker det nära patienten, om lärandet var teoretiskt då kan man gå till ett speciellt studentcenter. Studentcentrat kommer att ligga på NKS-sidan, men i direkt anslutning till KI, förbundet med bro.
Royal Children’s Hospital
Julie Bines, University of Melbourne, Australia
Det nya barnsjukhuset (RCH) öppnade i november förra året. Servar stora delar av södra Australien och Tasmanien. Ligger granne till Melbournes universitet, eller nästan. I varje fall i den del av Melbourne som har är Life-science, om uttrycket tillåts.
Barnsjukhus kan vara tämligen ”jobbiga” att befinna sig i som student. Sjuka barn river upp känslor, något man måste ta med sig när man utformade RCH som lärandemiljö.
Vilka är då det som ska utbildas på RCH. Vanlig studenter så klart, IPE och PE (både kliniskt och ick-klinsiskt), men även patienter och familjer, samt andra ”icke-utbildade” som lärare och anhöriga som behöver lära sig mer om specifika sjukdomar.
Visionen har varit från början att skapa ett integrerad lärandemiljö. Har åstadkommits genom att skapa en stor uppsättning flexibla lärandemiljö. Genom att integrera nya lärandekoncept och innovationer. Maximera IPE och annan ”frivillig” utbildning. Aktiviteter som ska stödjas i den fysiska miljön. Görs genom synlighet, tillgänglighet och närhet, teknikstöd etc. Synligheten manifesteras genom att klassrummen finns synliga glasade mot ”huvudstråket” som löper genom byggnaden. Påminner en hel del strukturellt om Amsterdams universitetsmedicinska centrum (AMC) som vi tidigare borde skrivit om på bloggen, om vi hade haft en blogg då…
Med simulering övar man sina färdigheter, ”look, feel and hear”. Kan övas enskilt eller i grupper. Har simuleringsmiljöer som ligger i direkt anslutning till vårdmiljöer (tänk operationssal), vilket gör att man kan öva ingrepp och sen direkt gå över till ”den riktiga” miljön och genomföra ingreppet. Man har även portabel simuleringsutrustning, vilket gör att man kan öva på (nästan) alla platser på RCH.
Man har också satsat på att skapa ordentliga ”lounge” miljöer för studenter och lärare, som används av samtliga professioner tillsammans. Man kan se det som ett avslappnat fika- och lunchrum, dit man kan dra sig tillbaka för mer informella samtal.
Har satsat mycket på konstnärlig lekfull och färggrann utsmyckning. Man har ett gigantiskt akvarium som går hela vägen vertikalt genom byggnaden. Detta och en liten djurpark utanför sjukhuset har gjort i samarbete med Melbourne Zoo, man har också gjort en avdelning för ”lekterapi” för större barn tillsamman med Melbournes Science Centre. Sen har man ett nallebjörnssjukhus, anordnas av studenterna och har som mål att visa upp sjukhuset, verksamheten och göra barn och familjer mer bekväma med sjukhusmiljön.