Mark Isitt gör i GP en lång och intressant recension av SKF:s och Geelys respektive nya huvudkontor i Göteborg. Det är ett fascinerande, och inte så uppmärksammat, faktum att de stora företagen väljer att lägga stora delar av sin lednings- och kontorsverksamhet i mycket stadsnära lägen.

I Geelys fall är etableringen en av de största och viktigaste investeringarna som gjorts i staden. De kinesiska ägarna pumpar in åtskilliga miljarder i att göra Göteborg till ett globalt nav för framtidens mobilitet. Då känns det logiskt att man inte gömmer huvudkontor och designavdelning i ett industriområde utan öppnar upp dem och lägger dem mitt i staden.

Det Geely och andra ledande bilföretag arbetar med just nu kommer att revolutionera sätter vi rör oss i och använder städer. I framtiden delar vi kanske fordon, så att gränsen mellan privatbilism och kollektivtrafik blir flytande. Vill du åka tyst och bekvämt till jobbet – beställ en självkörande pod. Vill du passa på att ha videokonferens – se till att fordonet är utrustat med den teknik som behövs. När man väl släpper tanken på att bilar ska framföras av den människa som transporterar sig öppnar sig remarkabla möjligheter. Då kanske det knappt behövs stadsmotorvägar och externhandel. Parkeringsplatser kan byggas om till parker. Sociala möten ske på helt nya sätt.

Jag skrev om detta i GP härom året och underströk då att stadsplaneringen och bilindustrins innovationsavdelningar måste närma sig varandra. Vi måste styra mot en realistisk bild av hur staden kan fungera optimalt i en framtid med automatiserade och elektrifierade transporter. Det kommer krävas samordning av dessa helt olika kulturer, så att inte fordonen utvecklas åt ett håll och staden åt ett annat. Framsynt planering kan ge stora synergier.

Att betrakta Geelys halvbyggda centrum, på en av Göteborgs bästa tomter mitt i den framtida Älvstaden, får mig att tänka att bilindustrin kanske inte insett denna potential fullt ut. Med sitt läge och innehåll hade byggnaden kunnat få ett stort symbolvärde för den förändring som stundar. Istället är den utformad enligt le Corbusiers snart 100 år gamla visioner om att byggnader ska betraktas i hög hastighet från bilfönstret på en motorväg. Den vision som stadsplaneringen under flera decennier försökt röra sig ifrån. De långa glasfasaderna är skarpt utformade, men skapar inga särskilda upplevelser för fotgängare och långsamma fordon längs gatorna utanför. Hade byggnaden varit mer uppbruten och signalerat starkare släktskap med den levande staden på andra sidan älven hade dess innovativa innehåll kommunicerats bättre.

Förvisso är komplexet inte färdigbyggt, både hotellet och designcentret skall invigas 2021. Det senare är ritat av Cobe och har mycket höga ambitioner. De första etapperna vittnar ändå om att den snara korsbefruktningen mellan innovativ bilindustri och innovativ stadsutveckling är helt nödvändig för att framtidens städer kunna optimera kopplingarna mellan mobilitet, handel, estetik och möten.

Vision från tidigt 1900-tal av en trafik- och funktionsseparerad stad där storskaliga byggnader betraktas från snabbt körande bilar.