Nederländerna är tätt, knappt 17 miljoner på en yta stort som Småland. Det bor 400 personer per kvadratkilometer (att jämföra med Sveriges typ 19). Det är som om vi skulle ha typ 190 miljoner invånare. Inlägget från igår, och även dagens, är lättare att sätta i sammanhang om man vet det. För närheten, de korta transporterna och det gemensamma utnyttjandet av begränsade resurser genomsyrar samhälle och planeringsstrategier.

Idag gick besöket till Eneco, vilket är ett energibolag inriktat på energiproduktion från förnyelsebara källor (vet inte riktigt hur de definierar dessa… men troligtvis inte på samma sätt som Vattenfall). Så har det inte alltid varit, utan detta är en strategi som växte fram under 2000-talets första år, här fanns en nisch att ta. När strategin togs fram fann man också att hållbar energiproduktion måste ske lokalt (och relativt småskaligt) i samverkan med de som berörs av och är avnämare till produktionen. Strategin skrevs till två ord ”Sustainable” och ”Together”, vilket därefter har hamrats in i organisationen in i varje detalj.

Okej, Eneco fanns fram till för snart tre år sedan på åtta olika platser i Rotterdam. Detta skapade distans mellan avdelningar och bolagsdelar. Varje byggnad fungerade på sitt sätt och samverkan var låg. Väldigt lite ”Together” kort sagt. Insikten från ledningen var att man behövde samla verksamheten och få mer samverkan och utbyte mellan bolagets olika delar. Den nya byggnaden (utformad av Hofman Dujardin Architects och Fokkema & Partners läs mer här) är därför baserad på visionens ledord.

Grundtankarna i kontors och samlingsmiljöerna är långt ifrån unika, har sett dem både hos IBM och Google i Zürich, eller för den delen hos Telia i Gårda, eller hos Icon Medialab under det glada 90-talet.

Genom att stapla arbetsytorna på höjden kring ett väl tilltaget centralt atrium optimeras tillförseln av naturligt dagsljus i hela huset. Reflekterande vita ytor dominerar och tillsammans med möblering och detaljer av hög kvalitet åstadkoms en hälsosam och tilltalande arbetsmiljö. Exteriört förstärker vegetationsväggar och stora partier med solpaneler den gröna profilen ytterligare. Mer intressant ur ett mötesplatsperspektiv är då kanske de grepp som tagits för att också skapa en inbjudande atmosfär inne i byggnaden. Istället för en traditionell receptionsdisk hälsas besökare välkomna av värdar redan på golvet i entrén. Dessa visar sedan vidare till den espressobar och lounge som står strategiskt placerad mitt i det tidigare nämnda atrium runt vilket all verksamhet i huset kretsar. Espressobaren blir en självklar mittpunkt och träffyta, väl synlig från de flesta rum i byggnaden. Ett annat sätt att visa upp de människor som befinner sig i byggnaden för varandra är placeringen av vertikala kommunikationsvägar. Hissarna har fått stå tillbaka till förmån för tydligt markerade trappor som blir det självklara valet för att ta sig runt i byggnaden.

Espressobaren av massivt trä är också den ett inslaghelt i linje med byggnadens utformningskoncept som bygger på en idé om unikt designade öar i det vita hav som utgör husets grundstommen. Detta är dels tänkt att underlätta orienterbarheten i den stora byggnade, men bidrar också till att erbjuda en stor variation av möjliga mötes- och arbetsmiljöer för de anställda att röra sig mellan under arbetsdagen. De som jobbar i huset ska kunna välja just den typ av miljö som bäst lämpar sig för deras arbetssätt. Mötesmiljöerna, formella och informella, är i huvudsak placerade på första och andra våningen. Övriga våningar inrymmer kontor – med tillhörande små obokningsbara mötesrum.

Det nya huvudkontoret är arbetsplats för 2100 personer, men eftersom hela arbetsstyrkan aldrig är i huset på samma gång har man anpassat antalet
arbetsstationer efter detta. Det finns stolar för alla 2100, men bara 1500 arbetsbord av olika typ, vilket räcker gott och väl för att möta behovet. Varje avdelning har sin egen ”del” av byggnaden, så helt utströsslad blir inte organisationen. Vissa medarbetare (såsom callcenter-medarbetarna) sitter mer eller mindre på samma plats varje dag, medan andra är mer rörliga. Inte ens ledningen har personliga arbetsplatser, och vid arbetsdagens slut (eller då man inte längre ska använda platsen för dagen) städar man av sin plats och lägger sina eventuella papper i sitt personliga förvaringsskåp (något som alla anställda har).

Eneco säger sig vara helt digitalt – all information, dokument osv ska finnas digitalt, även om det inte är förbjudet att skriva ut sina filer… I samband med flytten tog man in hjälp, rationaliseringskonsulter, för att hjälpa de anställda att sortera och digitalisera. Och hela processen i samband med flytten är värd att nämna. Man började två år i förväg med ett speciellt team som gick igenom alla krav och behov in för flytten, och som arbetade utåtriktat med ”change agents” för att förbereda alla anställda på det nya kommande arbetssättet (och självfallet fanns det motstånd och synpunkter). Alla anställda fick vistas en dag i den nya byggnaden för att bekanta sig med den och vad den erbjuder innan inflytten. Man byggde flera testmiljöer och lät alla prova de nya möblerna och rumstyperna innan man gjorde färdigt allt inför flytten.

Så sammanfattar man besöket kan man säg att det är två saker som är särskilt intressant, det ena att strategin ”Sustainable” och ”Together” har satt sådana spår i hela byggnaden. Uttolkningen av vad som behövs i fysiska termer har varit god och stringent. Det andra är processen med att styra mot visionen och processen att implementera densamma (inklusive flytt och nytt arbetssätt), och att tro på sin idé och inte vika från densamma. Detta är ett intressant exempel då vision, innehåll och arkitektur har samverkat på ett fenomenalt sätt. Men icke att förglömma, detta är en byggnad för Enecos anställda och de personer som de väljer att bjuda in som gäster. Det är inte en publik mötesplats, utan en klubb, men som sådan fungerar den utmärkt!

Glasade möteskuber. Elegant lösning med presentationsskärm på massiv trävägg som döljer teknik och kopplingar.

Även varningsmarkeringarna som ska förhindra att man vandrar in i glasväggarna går i hållbarhetens tecken.

En rolig detalj; när man ska anropa hissen så måste man ange vilken våning man ska till (och om man är en grupp) så att styrsystemet kan räkna ut vilken hiss som energioptimalt ska stanna och plocka upp just dig!

Första gången jag sett ett bönerum på ett privat företag.