Okej, vi slänger oss över dagens sista seminarier. Intressanta som alla. Men det känns att det är typ nummer sju och åtta, plus rundabordsdiskussioner et al. Solen skiner över Stockholm. Känns ovant.

Curricula in context: fostering a sense of selfhood in interprofessional education – a question of place and space

Göran Lindahl, Chalmers University of Technoloy

Utgångspunkt, vi lär heltiden, överallt, spatialt (inte digitalt). Vi existerar materiellt. Även om man är uppkopplad mot 200 personer på Facebook, så är man fortfarande själv i sitt rum (om man nu var själv från början)…

Rum och plats. Hur förhåller vi oss till detta i den byggda strukturen. Vi beskriver och ger rummen en funktion och ett innehåll. Nu ska det kopplas till beskrivningar av hur vi lär eller socialt använder rummen. Betyder att vi, i förhållande till ursprungsdefinitionen av vad man ska använda rummet kan använda rummet fel. Om man lagar och serverar mat i ett bibliotek så gör man fel. Eller, nä, det gör man inte. Men det var inte så det var tänkt. Brukaren använder rummet på det sätt som det behöver det. Ger rummet en ny innebörd. Det blir en ny plats. Brukaren bestämmer självt. Göran vill studera hur man genom medvetenhet om rum och plats kan förändra miljöerna som används för undervisning. Liksom att platsen självt måste integreras i utvecklingen av läroplaner.

Utbildning sker utgående från en läroplan och innehåll. Men själva lärandet sker i samverkan, relation, till andra. På olika platser vid olika tider. Både rum och plats relaterar till kultur och användande. Hur kan vi tolka detta och implementera detta in i byggnader. Några reflektioner. Få med aktörerna i planeringen, en utmaning både i tid och organisation. Variation är bättre än flexibilitet. Försök inte detaljbeskriva platsen, det kommer när brukarna själva intar rummet och börjar använda det.

The dislocation of medical dominance: making space for interprofessional care

Alan Bleakley, Universities of Exeter & Plymouth, UK

Utgår från sin bok ”Medical Education for the Future, Identity , Power and Location”, men skulle vilja att tillägget var ”dislocation”. Okej, hur som haver. Alan menar att menar att man påverkas väldigt av den plats som är verksam i. Jämför sixtinska kapellet med byggnader från sjuttiotalet, med lysrör och ingen plats där man kan gömma sig, eller vara privat.

Alan går igenom utvecklingen av läkarpraktiken. Fram till 1800-talets slut handlade det om hembesök, sedan formades kliniken, vart man tog patienten får diagnos, vård och behandling. Nu är vi på väg att förändra läkarpraktiken igen. Sjukhus blir mer av publika platser där vården sker teambaserat, men många olika professioner inblandade.

En lång teoribildning leder fram till att miljöerna behöver förändras från ”uppstyrda” (allegorin är militärmusik) till ”mjuka” (med allegorin jazz). I planeringen brukar man säga att 10-40% av ett sjukhus är korridorer, ”ett nödvändigt ont”. Men korridorerna är bra mötesplatser, platser för diskussioner. Forskning har visat att korridorer är väldigt bra undervisningsytor (5 ggr så högt lärande i korridorer som när studenterna undervisades vid sjuksängarna). Så istället för att planera för IPE-ytor, så dra nytta av de ytor, korridorerna, som redan finns.