Andra dagens studiebesök gick till Musikhuset, ett nytt koncertcentrum (från 2011) med ambition att också vara en mötesplats. Här samlas tre musikinstitutioner under ett tak. Delarna består av Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkestern och Sibeliusakademin (som är en del av Helsinki University of the Arts).

Byggnaden är ett monument bland flera andra i centrala Helsingfors, granne med konstmuseet Kiasma, riksdagshuset och Finlandiahuset. Så att säga “mitt i smeten” och en ikon för Helsingfors musikscen. Huset är ritat av LPR Arkkitehdit som vann tävlingen med sitt förslag “a mezzo voce” (betyder ungefär “med halv röststyrka”). Ledorden är öppenhet och möten. Utifrån är huset sammanslagna volymer som omsluts av glas och koppar. Inifrån rätt mycket mer.

Vi fick en guidad tur i byggnaden. Mest fascinerande var den stora konsertsalen som nås från våningsplanet ovanför entréplan. Vi kom in i en mörk sal med sittplatser arrangerade runt hela scenen, efter samma princip som en amifiteater, så kallad vingårdsmodell. Liknande Henning Larsen arkitekters “Uppsala konsert och kongress” var det stora salen försedd med dagsljus.

Under repetitioner (och förhoppningsvis under fler och fler framtida föreställningar) flödar ljuset in i konsertsalen. Den som är utanför kan få en aning om vad som händer innanför skalet. Visionen var ju ett öppet hus och just detta är ett bra exempel på hur man lyckats med öppenheten.

Av två bibliotekarier fick vi en särskild guidning av Sibeliusakademins egna bibliotek. Som ju var en anledning att vi var där med biblioteksarkitekturkonferensen. Biblioteket hade fått en undanskymd plats i byggnaden, i två plan under marknivån, med begränsat dagsljus från ett stort glasparti i fasaden högt ovanför. Om byggnaden som helhet gör ett rätt bra jobb att locka allmänheten; transparensen, läget i stan, de tre entréerna och ett café med terrass i soligt läge, får biblioteket mindre uppmärksamhet. Men trotts sin plats i skuggan, hör hälften av bibliotekets besökare till allmänheten.

Och efter att ha vandrat runt bland hyllor och sittgrupper ett tag växer biblioteket lite grand i mina ögon. Kanske inte superinnovativt, men ett musikbibliotek med samlingar och studieplatser med möjligheten att lyssna innan man lånar. Operaföreställningar och andra videoproduktioner kan man sätta sig och titta på i något av de bokningsbara videorummens sköna soffor. Andra detaljer är smarta arkivlådor som rymmer mängder av cd och dvd-skivor, enheterna är dessutom inte högre än att man ser över dem, skönt med överblick trotts kompakta samlingar.

Även om det här biblioteket bara har några få år på nacken, tror de sig se ungefär samma förändring som de flesta andra bibliotek idag; digitalisering, gallring av samlingar och plats åt fler studieplatser. Sibeliusakademins bibliotek är kanske inte något learning center i framkant, men trotts det en intressant förmiddag i ett välritat hus.