Fokus på bibliotek. Man lär sig en massa. Till exempel att det saknas digitala bibliotekarier. Eller att den brittiska regeringen vill öppna “högre utbildnings marknaden” för externa aktörer. Och att man kan heta Bulpitt i efternamn utan att någon endaste i auditoriet skrattar åt en. Eller kanske en som smålog. Nedan följer högt och lågt, intressant och ointressant, en massa som jag plitat ner. Osorterat.

På Stanford utvecklade man en kurs i Artificiell Intelligens med stöd av Google Foundation. Kursen gavs på nätet. Första vändan lockade 200 000 studenter, av vilka 35 000 fullföljde och klarade examen. Fick diplom. Stödjer trenden att studenter själva vill välja när och hur de studerar. Fast det gäller inte fullt ut i Korea, där de från 2015 avser att ersätta alla böcker i hela skolsystemet med e-böcker och läsplattor.

Nästa steg i utvecklingen från det klassiska universitetsbiblioteket via Learning Centret går nu mot Super convergence, där man skapar en plats som ger studenten all service som den behöver under sina studier. Flexibel och lokalt anpassad, men med fokus på informationsspridning och -värdering. Det senare fullständigt nödvändigt för den uppväxande Google-generationen. Eller digital natives om man så vill.

Hela e-boksdiskussionen är het. Förlagen håller emot. TJänar mer pengar än någonsin. Biblioteken tycker att de borde vara billigare. Särskilt om man betänker att alla böcker idag börjar i digital form (undantaget Guillous alster)

I Storbritannien har man mätt sambandet mellan höga betyg och användande av bibliotek och deras resurser. Föga förvånande fann man att de som ofta loggade in på bibliotekssystemen och lånade böcker ofta hade höga betyg. Eller så betyder det att aktiva studenter får höga betyg. Man är något konfunderad själva. Kan man säga att så är fallet eller inte. Här på konferensen verkar de flesta tycka att det nog är så. Inte heller så förvånande.

Det finns idag 25 400 vetenskapliga peer-reviwed tidskrifter. Tryckta alltså. Därtill finns 7 311 Open Access (bara tillgängliga on-line) tidskrifter, men de har inte lika hög status. Än. Sen verkar lösningen finnas i Bryssel. Inte på att öka statusen. Utan genom att säga att den forskning som finansieras av EU-medborgarnas skattemedel ska föras tillbaka till dem utan kostnad. Open Access alltså. Tro’t när man ser det. Just det. I gammel media, de tryckta, publiceras årligen 1,5 miljoner artiklar. Det är jättemånga om någon undrade.