Nu så serni att det blir spännande. Två giganter. Mot varandra. Eller, nä, inte alls. Utan en beskrivning av två väldigt speciella laborativa miljöer, som både har likheter och avgörande skillnader. Den ena har provrör. Den andra inte. Tror jag. Den ena nybyggd. Den andra inte. Men båda är såna däringa världsklasspjutsspetsmiljöer som vi bara brukar använda som epitet i Sverige. Inte skapa på riktigt. Detta är det sjunde inlägget från vår resa från New York via Boston och Seattle till San Fransisco inom ramen för det arbete med mötesplatser som vi gör åt Chalmers och Chalmersfastigheter. Kolla högermarginalen så hittar du de tidigare.

 

Stanford Bio-X

 

Först lite kort om Stanford. Det är ett privat universitet grundat 1891 med en donation för att åminna Leland Stanfords son. Har anseende att vara ett av världens främsta (å andra sidan, taget denna resa, vilket av Columbia, Harvard, MIT, Berkeley och Stanford kan inte sägas tillhöra ”världens främsta” på något sätt?). Campuset är låglänt och utspritt, med tydlig ”design guideline”, gula sandstensfasader, röda tegeltak och röda detaljer på utsidan. Det är ett residential-campus, dvs studenter och lärare bor, i stor utsträckning, på campus. Detta påverkar så klart upplevelsen av miljön. Omvittnat är också den kultur av entreprenörskap, och självklarheten i att ett misslyckande är också ett viktigt resultat – det viktigaste är att man försökt.

 

Bio-X är en laborativ forskningsanläggning inom i huvudsak biologi och kemi. Egentligen är det inte byggnaden som är ”da thing”. Eller, det är det också såklart. Utan det är den organisation och synsätt som genomsyrat skapandet av byggnaden. För det handlar om en idé om att få samman forskare från olika delar av Stanford för att skapa nya saker tillsammans. Man ser det som ett socialt experiment. Vilket kanske är överord, men det krävs visst mod att våga blanda forskare från olika bakgrunder och forskningskultur.

 

Vy från Bio-X bort mot stamcellsforskningscentrat, School of Medicine och sjukhuset.

 

James H. Clark center, som är det officiella namnet på kåken, stod färdigt 2003 och ligger strategiskt mitt på det stråk som går från Stanfords sjukhus och bort till de centrala delarna på campus. Inom en femhundrametersradie ligger även Medicin-, Kemi- och Ingenjörsskolorna. I direkt anslutning finns det nybyggda stamcellscentret. Clark center är ritat av Foster and partners, och lite mer infor finns i denna filmsnutt.

 

På tal om stamceller så satte denna frågan vissa käppar i hjulet på projektet. Det byggdes under den tid då Kalifornien införde ett förbud mot stamcellsforskning, vilket gjorde att James H. Clark (entreprenör och tidigare Stanford-professor) drog tillbaka delar av sin generösa donation. Konsekvensen blev besparingar under byggtid, varför fläktarna på taket blev enklare och mycket bullriga (generellt kan sägas att amerikanska ljudmiljöer är rätt usla). Märks inte minst om man går ut på balkongerna på översta våningen – lite lätt psykotiskt och omysigt måste man säga.

 

Vy över Bio-X centralplats, längs huvudstråket från campus centrala delar bort mot sjukhuset m.m. (jfr även bild 1)

 

Bio-X är alltså mer en organisation än en byggnad. Verksamheten skär på tvärs genom Stanford och engagerar fler än 400 forskare (faculty) från ett 60-tal forskargrupper (från 26 olika institutioner). Kopplat till organisationen finns en hel del forskningsmedel, som man kan få del av genom att föreslå goda forskningsprojekt. Och forskningsprojekten genomför man med byggnaden och dess labb som bas. Även näringslivet kan hyra in sig och genomföra projekt på Bio-X. Klart?

 

Planbild över Bio-X

 

Exteriört ansluter byggnaden till Stanfords design guidlines. Gult, rött, kvadratiskt. Interiört så är formerna mjukare. Egentligen är det tre separata trevåningsbyggnader samlade kring en gemensam utomhusgård (exteriört atrium som någon uttryckte det…), kopplade till varandra med spänger och loftgångar. Formen, den ovala, har givits av att dels låta ett huvudstråk gå genom byggnaden, och dels för att fånga in rörelser från andra stråk. Alla byggnadsdelar är kopplade till varandra under mark. Under mark ligger även djurförsöksanläggningen som sträcker sig hela vägen bort till stamcellsforskningscentrat.

 

Vy över Bio-X centralplats, längs huvudstråket från sjukhuset m.m. bort mot campus centrala delar

 

Vy över Bio-X centralplats mot den bakre byggnaden som innehåller restaurang, Bio-X kansli, hörsalar, mötesrum och några lab.

 

Grundläggande i byggnaden är att den är ett forskningslaboratorium. Visst sker doktorand-utbildning, och undergraduates kan få extraknäcka här, men forskningen står i centrum. Alla lab är helglasade mot gård eller loftgångar, ävensom gardinerna är nedfällda allt emellanåt för att stänga ute den kaliforniska solen. Men idén är att det ska vara öppet och transparent.

 

Laboratorerna är trånga, stökiga och ommöblerbara. All mediaförsörjning sker rätt rufft från taket, alla möbler är på hjul för att underlätta omflyttningar och omorganisationer (och små spratt, då man över natt kan flytta en kollegas hela skrivbord och uppställning). I ett stort rum mot gårdssidan har alla forskare ett skrivbord och en labbänk för ”enklare” försök (inga andra arbetsrum finns). I bakkant, mot Bio-X utsida, ligger mer fasta installationer, kylrum, förråd och rum med gemensamma dragskåp.

 

Del av labbmiljön. I förgrunden en labbänk, mot fasaden finns skrivborden.

 

Attityden är öppen och inkluderande. Inga labbriggar eller instrument ses som personliga (ävensom att ansvaret för utrustningen ligger på någon forskare) och man lånar ut dessa till varandra – det finns en utrustningslista och ett gemnsat bokningssystem. Vissa utrustningar är inköpt av enskilda forskare/grupper, vissa är inköpta av Bio-X som en strategisk satsning.

 

Alla bord och all utrustning är på hjul för att det ska vara enkelt att flytta om inne i labben.

 

Mediaförsörjningen sker från taket, rufft men effektivt.

 

Det är dock viktigt att påpeka att miljön i Bio-X inte är ”för alla”. Alla passar inte in – utan man måste ha en social fallenhet och en önskan att arbeta diskuterande i team för att vara här. Det finns andra miljöer på Stanford för de som vill fokusera på koncentrerad (enskild) grundforskning. Även om miljön är social så är ljudmiljön dämpad och hänsynstagande. Om man ska ha möte fler än två personer går man ut från labbet, till loftgångarna/gården eller till ett mötesrum. Även telefonsamtal sköter man utanför labben.

 

Ett annat viktigt inslag i Bio-X är restaurangen. Den är av bricklunchskaraktär, men med många val och omvittnat bra mat. Öppen för alla, även besökare lockar den till sig gäster från hela Stanford med omnejd.

 

I restaurangen har man medvetet endast långbord, detta för att man ska ”tvingas” sätta sig bredvid någon man inte känner eller halvkänner och ”tvinga” fram ett samtal

 

 

AMP-lab

 

Från Stanford, som ligger i södra Bay-area, tog vi oss nordöst om San Fransisco. Här ligger UC Berkeley, en del av det delstatliga University of California systemet. Är en förnämlig institution, lite radikal men ändå moder till ett 70-tal nobelpristagare.

 

Det lab vi besökte, AMP-lab, forskar kring hantering av stora datormängder, s.k. Big Data. AMP ska utläsas algoritmer, maskiner och människor (people) och indikerar vad det egentligen handlar om. AMP är den tredje eller fjärde evolutionen av labbet, tidigare lab har haft annat fokus, men det är samma lednings-kvartett som skapat både detta och tidigare lab. Det unika är och har varit att man samlat spetskompetens från matematik och flera av datalogins olika grenar (AI, databaser, hårdvara etc.) för att tillsammans försöka lösa komplexa problem.

 

Att försöka hitta trender eller fakta ur stora mängder data (och nu pratar vi storlekar som fyra miljarder textdokument) är lite trassligt, allra helst om man inte vill att svarstiderna ska bli alltför långa. Här är samverkan fullständigt nödvändigt. Och samverkan sker inte bara inom det egna labbet, utan kontakterna utåt är stora (mer om det längre ner).

 

Här sitter fyra outstanding professors. Fast inte just nu. För du vore de yttepyttesmå. Och det är det inte. De är snarare som vanliga människor. Typ.

 

Den fysiska miljön är något helt annat än Bio-X. Även detta en världsledande miljö, med synnerligen kompetenta professorer (faculty) som forskningsledare. Men de sitter i ett fuktskadat hus, Soda Hall, som anses som ett av Berkeleys fulaste. Den interna miljön, med låga cubicals, mötesrum och gratis kaffe känns lite, hrm, sunkiga. Men samtidigt är det inte det intressanta.

 

Mötesrum, en väggen är en enda stor white-board

 

Det är en uppblandad miljö. Faculty sitter tillsammans med alla andra anställda (i huvudsak doktorander) och det finns tydliga sociala regler. Hörlurar på, så vill man inte bli störd, fråga kan man göra, men diskussioner tar man i något av det flertal konferensrum som ligger runt landskapet. Det är socialt, på gränsen att det påverkar arbetet, passar (liksom på Bio-X) inte alla, men ger ett samarbetsklimat där alla är med och bidrar. Och det är fokus på resultat, det är vad man presterar som räknas. Presterar man inte, så kanske man inte ska vara här.

 

Forskningen är synnerligen tillämpad. Den verkliga hårdvalutan för att kunna bedriva forskningen är set med stora datamängder (ex.vis många textfiler), och för att komma åt sådana set samarbetar man med näringsliv och amerikanska ”myndigheter”. För näringslivet betyder det att man får betala en inträdesbiljett på ett anta hundratusen dollar per år. Därigenom ges de möjlighet att få komma till labbet ett par gånger per året och göra presentationer och resonera om vilka problem man har och skulle vilja få lösta. Då hummar professorerna lite och går sedan in i säljrollen, för de är inte bara begåvade forskare, de är rätt bra på att dra in pengar. Företagen vars problem kan komma att resultera i projekt får också låna ut datasets. Forskarna gör sina projekt, och publicerar sina forskningsresultat öppet, dock utan att ta med information ur dataseten.

 

Det viktigaste i AMP-lab är naturligtvis kompetensen hos medarbetarna, det gemensamma, sociala och öppna klimatet och tillgången till datasets, datorkraft och feta linor. Hur det fysiskt ser ut är lite strunt samma.

 

Roliga detaljer

 

Assorted details from Stanford and Berkeley

 

No fuzz. Inga massa jäkla pappersdiagram och trender. Här är det en lampa som berättar hur energieffektiv byggnaden är för tillfället. Befriande enkelt liksom.

 

En svängd whiteboard. Har jag aldrig sett förut. Måste dokumenteras.

 

Ja, jo, liksom. Klart man kan ta med sig sin cykel i labbet. Bara man hänger den på väggen så blir det nog bra.

 

Ingen jäkel ska komma här och komma och stjäla med sig adaptern till min Mac!