Det verkar som om varenda överbibliotekarie som gått i pension blir “library consultant” för att få hänga i ett tag till. Inget fel med det. De bibliotekskonsulter jag hört tala har haft mycket klokskap att komma med. Så även den italienske herren med böljande hår. Slängig halsduk inomhus. Känns trygg. Fnittrar åt sina egna skämt. Men visar en väldigt spännande utveckling.
Bakgrund. Modena. Italien. Eftersom jag aldrig varit i Italien är Modena en blind fläck. Kan inte ens kolla på en karta vart det ligger. Men någonstans. I Italien. Här finns ett gammalt sjukhus. Etablerat på 1700-talet. 1753 säger anteckningarna. Del av den gamla stadskärnan. Ombyggt i omgångar. Moderniserat. Men inte så farligt. 2005 flyttade sjukhuset ut. Nybygge någon annanstans. Kan anta 1000 gånger funktionellare. Så stan har ett sjukhus över. Vad göra? Högskola? Inkubator? Eller nått annat.
Det blev nått annat. I Santagostino, som byggnaden kallas, ska etableras ett kulturhus. Det är nu det blir intressant. Här ska man:
1. Lyfta samman två bibliotek, ett, även det, från 1700 talet och ett från mitten av artonhundra, till att samsas under ett tag. Det äldsta har fokus på humaniora, den yngre konst och arkitektur.
2. Sen ska man få en ny plats för utställningar. Konst och annat. Både aktivt och passivt. Event och konserter. Allt.
3. Hit ska också universitetets center för foto och film flytta. Liksom centret för utländska språk (här var det lite oklart om det rörde sig om kunskap i utländska språk, som Modarnesarna (eller vad de nu kan heta) ska lära sig. Eller om det rör sig om utomitalienska studenter som vill lära sig italienska. Vet inte. Utländska var det i varje fall.
4. Man fyller oxå upp på med konstundervisningen och boende för gästforskare.
5. Slutligen slänger man in en del kommersiella och service ytor. Vet inte exakt vad de tänkt att de ska innehålla för typ av verksamhet. Ska försöka hugga Alessandro under kvällens bankett. Eller så får min vapenbroder göra det. Han undrade oxå något. Undrar vad det var.
Summa summarum får man en väldigt spännande kvarter. Tänk vad intressant med två bibliotek fyllda med gamla handskrifter och bilderböcker om hus. Och så parar man detta med centret för film och foto. Och har konstisarna nära. Och har en utställningsyta. Och, nej det hade man inte, lite digital kompetens. Aaaahhh, men det har jag ju lärt mig att sånt finns inom biblioteken. Så då var det klart.
När kulturcentret står klart om 3-4 år (det är en historisk byggnad, skrev jag det? Gör det hela lite besvärligt) kanske det kan vara dags för mig att åka till Italien. Om inte förr.
Kan oxå konkludera att förmiddagens föreläsningar om hållbart byggande – fokus på energi – gav två lärdommar:
1. I resten av Europa är man ungefär på den nivå som vi var i Skandinavien på 70-talet. Nästan. Kanske inte rörande frågor om systemtänkande, energiproduktion och kyla. Men det var fint sammanfattat och tillvänt en auditorium fyllt av bibliotekarier (fördomar!)
2. Ett fördrag på tjeckiska, tolkat till engelska och med obegripliga slajdar, även de på tjeckiska, och som avhandlar renoveringen och värmesystemet på Nationalteatern inte bara var spirituellt upplyftande. Ungefär lika begripligt och underhållande som spex på finska.
