Glömde det i går. Och en sak till. Men först det första. Efter konferensen kommer alla anteckningar att läggas ut på konferensens hemsida, om det är så att det är något som du särskilt blir intresserad av. Det andra som jag glömde var att nämna att konferensbesöket är en del av det arbete som vi gör för Göteborgs universitet inom ramen för projekt Campus Näckrosen, och om det kan du läsa mer här.

 

Så, gårdagskvällen innehöll ett obligatoriskt besök på Hotelli Torni för att beundra utsikten, särskilt från bekvämlighetsinrättningarna (har du inte gjort det tidigare, så se till att ta dig dit nästa gång du är i Helsingfors). Idag så fick man ta bussen från Kamppi hela vägen förbi f.d. jättebolaget Nokia innan man framme i Utnäs.

 

 

Aaltos campusutveckling

 

Otaniemi-campuset är speciellt. Det är ritat i huvudsak av Alvar Aalto, och uppfördes i huvudsak under 1960-talet. Området domineras av ”hus i park”, rött tegel och boende/service i en sådan omfattning som behövs för att ett externcampus ska fungera.

 

Aalto universitet är en sammanslagning av tekniska högskolan, konstindustriella högskolan och handelshögskolan år 2010. Deras huvudcampus ligger i Otaniemi (Utnäs), men man har campus på flera andra ställen – men en koncentration är på gång (bl.a. ska man lämna Arabia 2017, ett campus vi har beskrivit i omvärldsanalysen här). Man har 20 000 studenter, 5 000 anställda, tre officiella campus, en årlig budget 400 mn € och 380 000 tkvm lokalyta. Är en stiftelsehögskola.

 

Kari Kontturi är en bekanting. Han har varit i Göteborg och tittat på hur Chalmers och GU arbetar innan man drog igång utvecklingen inom Aalto universitetsfastigheter AB. Bolaget ägs till 2/3 av universitetet och 1/3 av finska staten genom Senatsfastigheter, och man äger alla universitetets lokaler med undantag för nämnda Arabia-campuset. Kommande året kommer att vara fyllda av nyinvestering, som ett resultatet av den strävan man har att samla sig till Otaniemi, vilket har testats i den öppna arkitekttävling man genomförde förra året, mer information om denna här.

 

Campuset begränsas av två större vägar och vatten, man ligger egentligen på en halvö. Kärncampuset är omgivet av bostäder och näringsliv. Totalt har man närmare 50 ha markresurser i Otaniemi.

 

Ävensom universitetet ska expandera och koncentrera sig till Otaniemi, så ökar vakanserna genom att universitetet tränger ihop sig. Kring 2023 räknar man med att ha vakanser på 45-50 000 kvm. Sett till huvudstadsområdet är vakansgraden inte hög, men för Aalto fastigheter är det är alldeles för mycket. Så något måste göras.

 

Idén är att skapa innovationshubbar, där små nystartade bolag bereds plats och där tanken är att de ska växa till sig och bumsen bumsen så har man inte några vakanser. Men riktigt så enkelt är det inte. Otaniemi är inte det mest attraktiva området för finskt näringsliv i termer av vart de vill befinna sig. Andra studier man gjort (intrycket är att de arbetar synnerligen strukturerat) visar att andra delar, såsom närhet till forskning, kommunikationer – tunnelbanan är på väg till Utnäs, finns på plats. Så nu ska man göra olika åtgärder för att öka attraktiviteten – fler boende, bättre företagsstöd och mer service. Och sen ska man bli självförsörjande på energi.

 

Det handlar också om bygga varumärke, och det arbetet ska sjösättas under slutet av detta året. Bygger på mängder av trender, varav inga är nya – indidualism, co-working, förändringshastigheten ökar, tiden för pendling ska vara noll etc. Och sen hittar man sin plats i landskapet, som en del av en triangel som också innefattar centrala Helsingfors och Airpolis – dvs området runt flygplatsen. Man ska skapa en plats för arbete och ”lifestyle” där flera olika områden förbättras för att det ska vara och upplevas som attraktivt; såsom design, transport, naturen, mötesplatser, service etc.

 

Nordic Sustainable Campus Network

 

NSCN är ett nätverk för att skapa hållbara campus i Norden (okej, det kanske gick att förstå utan att jag förklarade det). Presentation inleds med att påvisa att internationella deklarationer/överenskommelser inom hållbarhetsområdet är en tradition sedan 1970-talet. NSCN lutar sig mot Rio+20-överenskommelsen, som inom universitetsområdet handlar om transparens, integrerad hållbarhet i all undervisning, attitydförändring och utveckling och användning av ny teknik. Så kokar det ner till effektiv trafikplanering, fastigheternas energiförbrukning, effektivt utnyttjande av resurser etc.

 

NSCNs målsättning är att hjälpa till att implementera Rio+20-överenskommelsen i norden, mycket baserar sig i Nordiska Ministerrådets ”Ett gott liv i ett hållbart Norden”. Erfarenhetsutbyte och draghjälp är andra självklara inslag. Och sen vill man ha fler medelemmar…

 

Nästa steg var en presentation av Aaltos hållbarhetsarbete, och om detta kan ni läsa mer här.

 

 

Co-designing/Learning HUBs/restauranger

 

Tre dragningar med konkret verklighet. Buntar ihop dem under en rubrik.

 

Co-designing är melodin då man skapar nya lokaler och miljöer för Aalto universitetet. En metod för hur man arbetar med användarna för att åstadkomma nya miljöer för (fa. studenter). Detta har vi (delvis) redan beskrivit här. I samma inlägg är även Learning Hubsen beskrivna, men det finns mer här. Learning Hubsen är egentligen en tillämpning av co-designing-konceptet.

 

Okej, slutsatsen är att grunder i att åstadkomma nya miljöer är att man bryter det klassiska sättet att programskriva, utan att man arbetar i öppen dialog med användare och flera olika experter (arkitekter, inredare, ”serviceutformare” etc.) innan man skapar en design som sedan går vidare till projektering.

 

Sedan staplas exemplen, och vi blir utlovade besök under eftermiddagen. Men det går att läsa mer här och här.

 

Måste ändå konkludera med den goa inställning som Learning HUB-projektet har burit med sig. Man söker efter döda ytor och sedan funderar man på hur man skulle kunna använda denna i stället, och sen omvandlar med dessa med enkla medel till samarbets-/studieytor. Enkelt, och effektivt. Säger de.

 

Sista dragningen i detta sjok behandlade hur man kan använda restauranger för studier när det inte är lunch-rusning. Ain’t rocket science, men ger goda exempel på hur man kan tänka för att nyttogöra tomma restauranger när ytan inte behövs för födointag.

 

 

Future Learning Environment

 

University Properties of Finland (UPoF) driver ett forskningsprogram kring framtidens lärandemiljöer. Startade 2011 och ska avlevereras 2015. Man kan läsa mer om det här (UPoF ägar alla universitetsfastigheter utom dem i huvudstadsregionen).

 

Olli Niemi har en skön attityd. Målsättningen är att UPoF ska vara den mest respekterade campusutvecklaren i Europa nästa år. Och det menar Olli är nästan ett löjeväckande. Men inte desto mindre ett faktum. Sen blir det en bakgrund

 

Forskningsprogrammet handlar en hel del om att beskriva best practice och dra slutsatser från dessa. Olli ställer den retoriska frågan (utgående från exvis Design Factory på Aalto) om det verkligen ska vara de professionella som bygger miljöer åt användarna, eller om man ska lämna skapandet av miljöerna åt användarna – för det verkar på ytan som om de gör det bättre än de professionella. Och utgående från denna fråga så sprutar frågeställningarna ur Olli.

 

Och konklusionen? ”Vi har lärt oss att designa ny miljöer”… resten får vi nog vänta på till nästa år. Sen följer en räcka av case studies, själva underlaget till forskningen.

 

 

From top to bottom and back again

 

Uppmaning: se campus som en plattform för att åstadkomma universitetets vision! Se gamla byggnader (med referens till Design Factory) som möjligheter att låta verksamheter fritt åstadkomma en miljö som passar för de mål och behov de har – och programmerar/designa inte ihjäl den!

 

Eller fyll gamla byggnader med nytt innehåll. Här med referens om att man bygger om tekniska högskolans ikoniska huvudbyggnad till en intra-disciplinär miljö för alla kandidat-program.

 

Huvudpoängen är att nya miljöer kan göras både genom underifrån-initiativ (Factory igen), eller genom uppifrån-beslut (Startup Sauna), men utmaningen är att få med ”mellancheferna”. Och utvärdera gamla sätt att åstadkomma nya miljöer.

 

 

Kampusareena – hub of science, research and technology.

 

Kampusareena är en byggnad hos tekniska högskolan i Tammerfors. Mitt på campus har man skapat ett kontorshus – för att få in näringsliv mitt på campus (60% av ytan kommer att hyras av tekniska högskolan). Men man vet inte vilka företag som ska in och man har heller ingen aning om vad som kommer hända med campus/universitetet när det väl är på plats. Ser det som ett fullskaleexperiment – med utmaningen är att hitta rätt hyresgäster, sådana som vill verka i ett öppet system och samarbeta med högskolan på olika sätt. Projektet ska stå klart i mars nästa år (idémässigt påminner det om initiativ som det som pågår på Chalmers Campus Johanneberg, och utseendemässigt så påminner det rätt mkt om biblioteket i Delft).

 

 

Co-creation – how to do it, what to learn

 

Olli kommer tillbaka och slänger ur sig exempel. De flesta finns i den här presentationen, och här, för den här killen (farbrorn) måste man lyssna på. Hinner inte skriva. Men han har en del att säga. Går ut på testatestatesta.

 

Vidare till Tampere och ett nytt begrepp kommer in Social Learning Space. Här har man skapat en informell plats kallade Oasis. Öppen, informell och lekfull.
Bilder instagram.com/oasisutafi från Oasis.

 

Nästa presentation var från University of Jyväskylä, där man har arbetat med co-creation för att åstadkomma nya miljöer för lärarhögskolan och en lär-hub, finns mer att läsa här.

 

Nästa, och sista, caset är Minerva Square som vi redan har beskrivit här.

 

Slutsatser

 

Så, då var det dags för slutsatser och summering. Jag slås av den förbluffande likheten i planeringsideal över Norden, det skrev jag om igår. Sen är det som vanligt den stora mängden exempel som är det intressanta. Och den finska forskningsansatsen är intressant. Vi tenderar i Sverige att blicka utåt mot andra länder så fort vi ska hitta goda exempel, men här tycker jag att finnarna gör en bra sak och lyfter vad som finns inom landets gränser. För det är oftast mycket bättre med exempel som går att relatera till kontextuellt, likartade situationer och kultur, annars finns risken att det blir väl mycket rymdskepp.

 

Strax dags att guidas på Design Factory. Får se om jag hinner skriva om det senare idag.