Campus i Norden, idag och i morgon

Facebook Twitter Pinterest

Nåväl. Någon gång igen ska jag få komma till Helsingfors i soligt väder. Men skam den som ger sig. I våras var det universitetsbiblioteksarkitekturskonferens (42 bokstäver). I regn. Och nu över till en konferens om campus- och stadsplanering i regi av Nordiska Universitetsadministratörssamarbetet (26 bokstäver). I regn. Senast jag var på en NUAS-konferens, typ år 2000, så var arbetsspråket nordiska – men finnarnas protester har varit framgångsrika, och det har justerats till engelska. 1809 är ganska länge sedan, svenskoket ska väl slängas någon gång, men lite trist finner jag det ändå vara. Den reaktionära ådran i mig bubblar fram igen.

 

Första dagens första pass ska ge en översikt över campusplanering i norden just nu. Lund, Reykjavik, Köpenhamn, Helsingfors och Uleåborg står på agendan. Därefter trender och scenarios. Det här blir nog livat. Först en historisk introduktion till Helsingfors universitet, mest notabelt är att det faktiskt flyttades från Åbo efter den stora branden där på 1820-talet. Ryssarna tyckte att det kunde vara bra att ha ett universitet i det nya storhertigdömets huvudstad. Nästa år firar Helsingfors universitet 175 år, vilket betyder att det då har varit längre tid i Helsingfors än det var i Åbo. Fantastiskt eller hur…

 

Summation

 

För att göra det enkel för er som läsare så sammanfattar jag dagen först. Och sen kan den som så önskar få en fördjupning av vad som egentligen sas under dagens alla föreläsningar.

 

Det första som är slående är att alla springer åt samma håll. Samma mål (täthet, flexibilitet, nya lärandeformer, mer attraktivt etc.) och i stort sett samma strategier (bättre kommunikationer, större öppenhet mot den omgivande staden etc.). Nästan alla vill växa (förutom Helsingfors universitet som krymper) och alla ska bli internationellt erkända. Sen kan detta ta olika form, mycket är kontextberoende, en del är kulturellt beroende.

 

Några som presenterades var dock nyheter såsom att

 

 

        1. Islands universitets finansierar sina byggnader genom ett

nationellt lotteri

 

 

 

        2. Det finns en egen

klubb för arktiska universitet

    • (vari bl.a. Uleåborg, Luleå och Tromsö ingår)

 

 

 

        3. I Boston (med referens till Boston Innovation District) har man

skippat masterplanen

    • . Den är ointressant, det viktiga handlar i

 

    stället om ledarskap och beslutsprocess – vilket kan få den lilla demokraten i mig att oroa sig lite, men samtidigt så hoppar den lilla otåliga pragmatikern upp och ned av lycka att saker kanske från pratvärden faktiskt kanske kan ske.

 

 

Så fortsätt nu bara om du verkligen vill veta mer.

 

 

Lunds universitets campusplan

Grundat 1666, 48 000 studenter och 7 500 anställda. Säger säg vara det största universitetet i Sverige (Uppsala nickar bifallande, så det stämmer säkert).

 

Drivkraften bakom Lunds campusplan är etableringen av Max IV och ESS, som ska ske nordost om staden. Det är inte bara en plan för den nyetableringen utan även, och kanske inte minst, de existerande delarna av universitet i centrala Lund. I samarbete mellan universitetet, staden, Akademiska Hus m.fl. togs grunderna för planen fram, och två arkitektkontor, White och Juul+Frost, bjöds in för att studera möjligheterna till att förtäta centrala Lund. Båda kunde, med helt olika angreppssätt, visa att universitetet nästan kan fördubbla sin lokalyta inom den centrala staden. Båda kontorens idéer har legat till grund för det vidare arbetet med campusplanen.

 

Planen innehåller sex strategier. Universitetet som en integrerad del av staden, fokus på ett huvudstråk, en grön identitet, ett hållbart campus, koncentration och intimitet och inte minst skapa noder och mötesplatser.

 

Och vi känner igen dem alla. Skulle kunna vara hämtad från, eller användas i, hart när varje universitets campusplan (och vi har skrivit ner samma begrepp i många av våra planer, t.ex. här, här och här). Som popkollo ungefär. Eller en spegel. Eller en vind som blåser att samma håll. Men gör vi rätt? Eller springer vi bara dit alla andra springer?

 

Klart är att varje omgivning kräver sina unika angreppssätt. Eller i varje fall förhållningssätt till existerande miljöer. De kräver också en uttolkning av begreppen och en koppling till universitetets och stadens ambitioner och behov. I Lund ges detta utrymme i form av mer bostäder, men även tankar kring platser utomhus som kan användas för festivaler och andra publika event.

 

Vad Lund påvisar är hur en förtätning av en existerande stad kan göras, samtidigt som kollektivtrafiken byggs ut och en stor satsning görs i ett mer perifert läge. Men precis som andra så staplas referenserna och superlativen på varandra. Behöver nog upplevas, men helt klart är att det satsas en hel del i Lund, och att planen gjordes som en konsekvens av, för att möta, dessa satsningar. Inte för att förbereda för kommande okända dito. Och det är Lundaangreppet som är det brukliga, och enklare. Men kanske inte det mest intressanta.

 

 

University of Iceland

 



Inte varje dag man får isländska referenser presenterade för sig. Universitet grundades 1911 och är det enda universitetet i landet, 15 000 studenter varav 1 300 utländska studenter från 80 länder, 1 400 anställda. Starkt fokus på det som är unikt med Island och då framförallt seismologi och förnyelsebar energi.

 

Från början inhystes universitetet i Alltingets källare. Det krävdes en del lurande att komma på hur universitets första byggnad skulle finansieras. 1933 kom Alltinget fram till att det bästa sättet var gav universitetet tillstånd att driva ett nationellt lotteri – och med hjälp av överskottet bygga upp sina första byggnader. Lotteriet finns fortfarande kvar (universitetlotteriet) och intäkterna från detta gör att den isländska staten inte har behövt spendera en enda krona på universitetslokaler. En never heard of lösning på det finansiella dilemmat.

 

Reklamfilm för universitetslotteriet

 

Sigurlaug Lövdahl utgår från universitets historiska planering och landar i dagens campus. Det är ungefär 60 hektar stort och ligger 10 minuter promenad från Reykjaviks centrum, granne med en, ur biologisk mångfald, viktig våtmark. Genom campuset går en fyrfilig väg som delar upp det i en nordlig och en sydlig del. Drygt 50% av lärare och studenter tar sig till campus med egen bil.

 

Reykjavik är en relativt ung stad som domineras av låg villabebyggelse och små lägenhetshus. Det finns viss bostadsbrist, varför universitetet nu bygger studentbostäder, men det pågår också en satsning på en ny science park, som ska bidra till att transformera, eller utveckla, isländskt näringsliv efter den stora finanskraschen och hotet om statsbankrutt.

 

Sen blir det ”det vanliga” om förtätning, att få ihop universitetet och att skapa möjlighet att röra sig mellan olika universitetsdelar inomhus. Detta ges uttryck i det nya universitetscentret som samlar många av de sociala funktionerna på campus till en byggnad.

 

Universitet har också under våren genomfört en campusplaneringstävling för att få in goda idéer till den framtida utvecklingen. Men det blev en stor besvikelse, man fick bara in 5 bidrag, och inget av dem fick första pris! Och sen var Siguralugs tid slut och hon han bara retoriskt fråga varför det är så? Inte rörande tiden som stod till hennes förfogande, utan rörande varför de fick så få bidrag. Är denna typ av idétävlingar inte längre intressanta?

 

Å snabbt snabbt om en gammal amerikansk militärflygplats som skulle kunna vara nästa del i utvecklingen av Reykjavik, men det var tydligen en politiskt het potatis.

 

 

Copenhagen Science City

 

Med en referens bak till ingressen om att det tidigare arbetsspråket i NUAS var nordiska, så kan det vara lite vilsamt när danskar pratar engelska i stället för sitt modersmål. För det är lite ansträngande att hänga med.

 

Nåväl. Nu ska det bli varför, var, partners, företag och projekt om Copenhagen Science City, CSC.

 

Varför? CSC ska skapa värde, tillväxt och jobb inom ICT, Life o Health Sciences och Clean-Tech. Man menar att man har mycket goda förutsättningar för att lyckas då nya byggnader, ny infrastruktur finns på plats, det finns tusentals studenter och forskare och det finns många företag inom relevanta branscher.

 

CSC befinner sig fysiskt i och kring Rigshospitalet och universitetsparken, en kvarts promenad från Köpenhamns absoluta centrum. Universitetet (UCPH), sjukhuset, fastighetsägare och ett antal fonder (m.fl.) ingår som partners i projektet. De företag som finns inom CSC är små (mindre än 5 personer), hälften är verksamma inom målsektorerna och 1/3 av företagen använder sig av CSC.

 

Tre stora projekt på gång just nu:

 

 

    • – Maersk Building, finansierad av rederiets forskningsfond, ska användas av universitetets hälsovetenskapliga- och medicinska fakultet, en investering på 200 mn €.

 

 

 

    • – Niels Bohr Building – ska användas av naturvetenskapliga fakulteten, fysik och datavetenskap, och är en investering på 180 mn €

 

 

 

    – University Hospital – vårdbyggnad, patienthotell , parkering m.m. 250 mn €, ökar sjukhusets yta med 40% och därigenom möjliggöra helt ny verksamhet

 

 

Hans Halvorsen från UCPH fortsätter med att utveckla universitets ingång till CSC-projekt. Han menar att innovationslandskapet håller på att förändras. I Boston finns ingen masterplan, här satsar man på ledarskap och att ”bring the light toghether”, dvs. ju högre täthet, ju större sannolikhet att människor möts och hittar på nya saker tillsammans.

 

Och detta ska ses som en utveckling från, och skillnad i, hur det har gått till hittills. Innovationslandskapet håller på att förändras. Under de senaste 50 åren har innovationsföretagen förlagts utanför städernas center, i egna byggnader och i en ny byggnad för varje ny idé. Men ny är riktningen inåt. Hans avslutar och rekommenderar en artikels från Brookings om The Rise of Innovation Districts, som belyser hur det poppar upp inovationsdistrikt i var stad med lite självaktning.

 

 

Helsingfors

 


En hel del av det som sägs här har vi tidigare skrivit om här och här. Men en del av detta är nytt. Helsingfors universitet äger sina egna fastigheter (helt eller delvis), det gör även Aalto universitetet, och sen finns det ett bolag (SYK) som äger fastigheterna för resterande universitetet i Finland. Man har ett hyressystem och varje fakultet (motsv.) ser sin egen hyra.

 

I Helsingfors gjordes en campusvision 1972 (uppdaterad 1991) och den var fullt ut genomförd kring 2005. Man skapade 4 campus, centrum, Vikki (här vill man skapa ett innovationsdistrikt), Meilahti (inkl. universitetssjukhuset) och Kumpula (naturvetenskap). Traditionella byggnader och verksamheter i centrum och det laborativa längre ut. Målet var att koppla samma olika institutioner inom ett campus, att centralisera viss service (bibliotek, lektionssalar etc.) etc.

 

Vad är då nästa steg? Ja, i huvudsak vill man förädla det bestånd man har. Renoverat, utveckla och förfina. Det är portalen i deras campusutvecklingsstrategi. Inte en massa nya byggnader (som i Lund och Köpenhamn), utan snarare förbättra och förtäta och på så sätt minska den lokalyta som universitetet använder sig av (från 530 tkvm till 380 tkvm på tio år). Man pratar om delade arbetsytor och även öppna kontorslandskap (sic!).

 

Som bas i Helsingfors campusutveckling ligger ett antal trender som man sedan har (delvis) omformulerat till mål:

 

 

    • – Lärandesituationen förändras för att tillåta aktivt lärande

 

 

 

    • – Biblioteken förändras, färre böcker, mer plats för lärande

 

 

 

    • – Använda och vara sparsam med de resurser som finns (ekonomiska, personella, energimässiga etc.)

 

 

 

    • – Historiskt bevarande av de äldsta universitetsbyggnader

 

 

 

    – Och ett stärkt behov av att erbjuda god service på campus, studentbostäder och att integrera sig med staden

 

 

Som slutsats presenterades ett antal punkter (campusutveckling är ett långsiktigt arbete, hållbarhetsfrågorna allt viktigare, attraktivitet viktigt etc.) och den kanske mest överraskande var att man menar att de mål som universitetet satte för sina lokaler på 1970-talet fortfarande är giltiga (och här väcktes min nyfikenhet, vad menar de, hur tänker de, men icke – raskt vidare till nästa talare).

 

 

Universitetet i Uleåborg

 


Ville Niskasaari från Linja Architects presenterade den nya masterplanen för Universitet i Uleåborg. Den var klar 2013, första etappen ska vara färdigställd 2018 och helt genomförd till 2040, om man inte har gjort någon ny plan innan dess… Universitetet grundades 1958, 15 000 studenter och 3 000 anställda.

 

Jaha, man har tagit fram en plan som handlar om att det ska bli ett attraktivt campus, kopplat till staden och med god kommunikation. Man vill också få in andra verksamheter på campus såsom företag och andra organisationer.

 

Linnamaa campuset är ett externcampus (more or less), 10 km från stadscentret. Man ligger mellan två sjöar och är omgiven av bostäder och en företagsby. Det är byggt som ett ”arktiskt universitet” dvs. alla verksamheter finns under samma tak, och är utbyggt i flera faser från 70-talet och framåt.

 

Idén för att åstadkomma något mer levande är att låta grannskapet, bostäder och näringsliv, komma närmare universitetet och riva ner både synliga och osynliga murar, och inte minst att skapa nya tydliga entréer till universitetet (vilket saknas idag).

 

Hastig avslutande som går ut på att strategin är att man ska gå från ett funktionsseparerat campus till ett univerCITY. Man kan ju tro att killen är från Göteborg. Han var också rolig när han visade vad de har gjort med tråkkorridorer från sjuttiotalet (cellkontor), där de rivit väggar, men varit tvungna att behålla några kontor för ”high rank people”. Och sen det krassa konstaterandet att ”alla kan ju inte vara med och bestämma”.

 

 

NTNU – Visions for Campus development

 


Norska måste vara dyslektikernas förlovade språk ”Visjoner for campusutvickling, NTNU 2060” – som kommer i två versioner, en på 10 sidor och som är engelskspråkig och en på 250 sidor på norska. Undrar bara om det är fler ord i norska än i engelska, eller om den faktiskt fördjupar innehållet.

 

Bakgrund till rapporten är resultatet av en intraakademisk intensiv diskussion under ett halvår, med 40-50 möten innan det fanns en rapport att presentera, och oändligt många fler möten för att presentera resultatet. Den är skriven för de som arbetar eller studerar på campus, den ska med andra ord vara av god akademisk kvalitet, och tåla kritik och reflektion.

 

Bakgrund; NTNU har totalt 300 tkvm lokalyta, utspritt på 12-13 olika platser runt staden. NTNU/Dragvoll campus ligger ungefär 5 km från Trondheims centrum. 1969 gjordes en plan av Henning Larsen som klarade upp till 500 000 kvm, men bara 80 000 av dessa är byggda. Man upplevde (2013) att det saknades yta, att det var överbefolkat och att det var svårt att anpassa det till dagens behov och krav.

 

När man har tagit fram den nya campusplanen har man inte bara tittat på hur byggnaderna ska slängas ut, utan även hur universitetet ska utvecklas och koppla detta till den fysiska utvecklingen. Rektorn gav utredningen ett antal målsättningar, däribland att Trondheim ska bli den främsta universitetsstaden i Norge, genom att vara attraktivt både för studenter och anställda.

 

Under arbetet har det funnits ett bra utbyte av information mellan NTNU och Trondheims kommun, men bara på en informell nivå. Visionen baserar sig på NTNUs vision och strategi, vilka faktorer som kan/kommer påverka universitetet och med detta som bas utvecklat fyra utvecklingsperspektiv. I rapporten gås omvärldsfaktorer och trender igenom och man drar fram vad de i sin tur betyder för universitetets verksamhet och campusutvecklingen.

 

De fyra utvecklingsperspektiven/-scenariorna :

 

 

Tillväxt:

    • fördubblat antalet studenter, flera campus behöver utvecklas, scenariot kan kombineras med Topp 50/Elit nedan.

 

 

Topp 50/Elit:

    • fokus på masterstudenter och forskning

Digitalt:

    • mer kurser och material på nätet, färre studenter på campus

Urbant:

 

 

    utveckla universitetet i centrum, fokus på informella platser för studenter utanför universitetet, färre studenter på campus

 

 

Nu har man tagit ställning för att utveckla Tillväxt och Elit, att det är den vägen man ska försöka ta i framtiden. Fysiskt betyder det att man nu satsar mer på de informella platserna, ”mellanrommet”, och att hitta högre kvalitet i dessa platser (exempel från bl.a. Newcastle, Au, och Brisbane, hur man har ökat sittplatserna för studenter etc.). Men inte minst hur olika situationer (individuellt/i grupp) ska kunna samsas på samma campus.

 

Det var det hela, bumsenbumsen gruppdiskussioner (om drivkrafter och hinder för campusplanering) och därefter besök på Minerva Square. Och det tänker jag skriva om senare.