”Lunch”. Råkar man bli sen till konferenslunchen har gamarna redan cirklat och resterna som finnes till populaset är föga tillräckligt för att en känsla av mättnad ska uppstå. Tur det finns kaffe och nikotin. Nåväl, åter till rubriken. Går det? Hm, jo säger jag tveksamt 🙂 Men hur ser samtalet mellan en bibliotekarie och en arkitekt ut när ett nytt bibliotek ska fram? Det är temat för eftermiddagens övningar.

Först slänger vi oss över tekniska högskolan i Tallinns nya bibliotek. Arkitekten Mattias Agabus ska beskriva tillblivelsen av biblioteket. Det började med att bibliotekarierna åkte på massa studiebesök för att se hur andra har gjort. Sedan 60-talet har boken fått kompisar i biblioteken, en hel mängd andra informationsbärare har kommit in. Samtidigt har miljöns betydelse ökat, från boktempel till kreativ hub.

Mattias ger en bildlig beskrivning av ”informationsbärarna” som delar av ett träd, som sedan kan delas upp i klossar, som i sin tur kan delas upp i träskivor som kan illustrativt utgöra varje våningsplan (tanken är inte helt olika The Bookmountain som vi såg i Rotterdam tidigare i år). Byggnaden är som en stor träkloss (men inte i trä tror jag…, utan stål glas och rastrering, japp nu berättar han, ett screentryck i trä- och bladmönster), med våningsplan som hänger samman som längs en stam som symboliseras av ett öppet atrium.

Biblioteket binder samman två av universitetets huvudbyggnader, och längs stråket genom biblioteket har man placerat universietsgemensamma funktioner (café och annan service). Entrén till biblioteket sker en våning upp, synnerligen likt både The Bookmountaion och Prags tekniska bibliotek.

Fint genomfört projekt, genomtänkt och modernt. Men inte så mycket kring dialogprocess och diskussion. Inte mer än att det har funkat bra…

Dialogprocesser i biblioteksbyggandet

Nu blir det Elif Tinaztepe från Schmidt Hammer Lassen Architects. Föredömligt kort säljsnack och nu vidare till hur man jobbar kring dialogprocesser, med Aarhus nya stadsbibliotek (a.k.a. Urban Media Space) som utgångspunkt.

Efter att SHL hade vunnit tävlingen om det nya biblioteket så inlede de både en diskussion, som brukligt är, med de kommande brukarna. Men också en omfattande reklam- och informationskampanj där man bjöd in den större gruppen brukare (skolor, grannar etc.) till diskussion om vad det nya biblioteket skulle innehålla och se ut. Man gjorde med projektgruppen studieresor och var på konferenser, där man passade på att stämma av och testa de idéer man kommit fram till.

För vi ska ha klart för oss att vi rör oss på en känslig plats, prime spot I hamnen i Aarhus. Så dialogprocessen handlade inte bara om att få in bra idéer, utan även för att förankra och övertyga Aarhus-borna om det lysande i utvecklingsförslaget. Det ska var öppet, välkomnande, utan sociala barriärer, särskilt välkomnande för barn (man har sett att ju tidigare ett barn börjar använda bibliotek, ju mer kommer de använda dessa som vuxna), och så vidare. Därtill skulle byggnaden ge Aarhus en ny signaturbyggnad, tydligt synlig från vattnet. Kring innehåll och utformning går det att läsa massor här. Just det, det ska vara klart om 9 månader. Bara att ta båten dit och kolla. Typ.

Till Halifax kan man också ta båt. Riktigt varifrån vet jag inte. Men har en romantisk föreställning om att någon form av ångbåt seglade dit. När morfar var ung. Hur som, härifrån hämtar Elif sitt andra exempel, ytterligare ett biblioteksprojekt som också bygger på en extensiv dialogprocess, om vilket man kan läsa mer här.

Och en cool virtuell tur:

Sådär, nu ska vi få en introduktion till Helsingfors univesitets nya bibliotek Kaisa house, och sen ska vi dit och titta. Så det får nog bli ett eget inlägg kring det besöket.