Vi har på uppdrag av Göteborgs Universitet under året genomfört en större omvärldsanalys kring Kunskapsstäder, campus och kreativa miljöer. Vi har lyft fram en del av lärdomarna från den tidigare här, här och här. Nu har slutversionen av rapporten publicerats och vi lägger därför även upp den som PDF här på hemsidan.
Det vi belyser i omvärldsanalysen är enkelt uttryckt hur fysiska och organisatoriska strukturer kan och bör utformas för att bidra till framväxten av ett hållbart kunskapsorienterat samhälle. Vi lyfter i rapporten fram ett antal städer som ur en eller annan aspekt kan betecknas som “kunskapsstäder” eller är relevanta att uppmärksamma i relation till kultur- och kunskapsekonomi och planering för kunskapsdriven urban utveckling. Vi beskriver även ett flertal campusområden som har den gemensamma nämnaren att de är stadsintegrerade samt att de innehåller inslag av humaniora / konst / bibliotek.
Det direkta syftet med analysen är att ge inspel, planeringsstöd och beslutsunderlag till Göteborgs Universitets projekt Campus Näckrosen, där universitetet befinner sig vid viktiga vägval med stor betydelse för framtiden; hur ska framtidens campus fungera i relation till den omgivande staden? Vilken roll kan Göteborgs Universitet och campus Näckrosen, med sitt centrala läge mellan Korvägen och Götaplatsen, spela för att bygga framtidens Kunskapsstad i Göteborg?
Efter ett stimulerande utrednings- och skrivarbete kan vi i våra sammanfattande slutsatser kring de strategiska nycklarna för att bygga kunskapsstäder för alla konstatera någonting lika banalt som centralt: kunskapssamhällets drivmedel är interaktion – möten mellan människor.
Det är allt. Det är bränslet. Men för att bränslet ska kunna reagera och brinna måste det till rätt förutsättningar, rätt sammanhang – och det måste till en tändning. Vi menar att de komponenterna i framgångsrika kunskapsstäder framförallt utgörs av följande faktorer:
- I de kunskapsstäder, campus och kreativa miljöer som lyfts i rapporten är rumslig närhet mellan olika verksamheter, aktörer och funktioner den egenskap som mer än någon annan definierar förutsättningarna för interaktion och möten. En ökad närhet ger fler skärningspunkter, gränssnittsytor och randzoner (korridorer, mellanrum, reseknutpunkter, parker, scener mm) – platser med strategisk betydelse för interaktion.
- Synlighet och tillgänglighet är förutsättningar för att den rumsliga närheten ska kunna resultera i värde-, kultur- och kunskapande interaktion.
- Många kopplingar måste finnas – för det behövs fysiska, virtuella och organisatoriska infrastrukturer, ”broar, bryggor och båtar”.
- Kunskapsstäderna är öppna och tillåtande: de präglas av en mångfald av aktörer som tolererar, samverkar, stöttar och därigenom stärker varandra.
- Att forma platser med egen identitet och karaktär är viktigt. Unika platser bär berättelser och etablerar sammanhang som ger människors handlingar ökad mening och betydelse.
- Kunskapsstäder måste byggas på flera nivåer parallellt. Från övergripande program till campusområden, institutioner, och interstrukturer för samverkan.
- Till sist behövs en stark och brett delad vision. Utan en klar idé om vilken stad som ska byggas – och varför – kan inte tillräckligt stöd uppbringas för de uthålliga och omfattande investeringar och anpassningar som krävs för att förverkliga kunskapsstaden.
Kliver vi därefter ner på campusnivå framträder ett antal uppenbara trender och strategier, kopplade till ovanstående:
- I de campusmiljöer rapporten belyser är en tydlig trend strävan mot en blandning av akademiska och icke-akademiska funktioner på campus. Många universitet profilerar sig som mer än enbart utbildningsinstitutioner; man önskar framstå som intensiva mötesplatser för kultur, konst och näringsliv. Möten är ett minst lika viktigt värdeord som kunskap. Närhet till blandade stadsmiljöer framhålls som en stor kvalitet.
- Öppenhet och integration med närliggande och omgivande stadsmiljöer eftersträvas i campusplanerna. Strävan mot uppblandning innebär emellertid inte att campus som rumsligt fenomen upplöses, universiteten är måna om att markera sig visuellt med framträdande byggnader, huvudentréer och centrala samlingsytor. Med ökad funktionsblandning får arkitekturen och den visuella kommunikationen en ökad betydelse för att hålla samman och synliggöra campus.
- Flera universitet rör sig i två riktningar samtidigt, å ena sidan en expansion till filialer och satellitcampus. Å andra sidan en ökad täthet och koncentration inom respektive campus.
- Att vara en framgångsrik utbildningsinstitution idag innebär inte att sträva efter splendid isolation utan att vara närvarande, tillgänglig och delta som en engagerad aktör i närmiljön.
På det viset kan universiteten också bidra till utveckling i vida cirklar kring campus.
Som en förutsättning i botten av kunskapssamhället ligger den konkreta utformningen av specifika samverkansmiljöer – interstrukturer – som förmår befrämja och stötta kreativa processer. Finns inte dessa platser så fungerar inte heller campus eller kunskapsstaden. Framgångsrika miljöer som befrämjar kreativitet karaktäriseras av blandning: de lyckas sammanföra olika grupper, få till en mix av discipliner och parallella aktiviteter som kan influera varandra.
De miljöer vi beskriver rapporten präglas vidare genomgående av transparens – det är möjligt att se vad som pågår i olika delar – och ”robusthet” – de är tillåtande och flexibla och uppmuntrar sina användare till att utan rädsla bruka dem som ”ett andra hem”. Trivsel är ett viktig värde. Tillgänglighet runt hela dygnet eftersträvas i lärandecenter och moderna universitetsbibliotek.
Allt detta utvecklas med större precision och fler exempel i rapporten, så om du är intresserad av kultur- och kunskapsstäder, campusutveckling och utformning av kreativa miljöer föreslår jag helt enkelt en läsning av den.
