Uncategorized

Härlig morgon. Regn och grått. Välkomsttalet på konferensens andra dag har undertonen ”misströsta icke”, nån gång i framtiden kanske det kan vara er tur att bygga ett nytt bibliotek. För nu ska det bli projektpresentation av koncept och tävlingsvinnare.

Helsinki Central Library Project

Helsingfors ska bygga ett nytt stadsbibliotek, vilket ska ligga precis bredvid Musikhuset som vi hälsade på igår, granne till Kiasma och Helsingen Sanomat, nära parlamentet och med vy över Tölö sjön/bukten. Finfint liksom.

Bibliotek är populära i Finland, någonstans mellan 72-80% av invånarna använder biblioteket regelbundet på något sätt, vilket är mycket högt internationellt sett (undrar vad det är i Sverige?). Denna popularitet har sina rötter i den nationella rörelse som under 1800-talet byggde upp folkskolor och –bibliotek, och gjorde dessa till självklara platser i samhällslivet.

För att få fram basen, programmet, för det nya biblioteket har man arbetat på flera olika sätt. Inte minst har medborgardialogen och -inflytande varit stort. Mängder av seminarier och andra öppna tillställningar har anordnats, ”förslagslådor” (vilka kan komma i mängder av olika fysiska former) har ställts ut etc. Fler än 2 600 idéer har inkommit från allmänheten. Men man har även gjort ett extensivt eget arbete. Grunden presenteras i skriften Central library – The Heart of Metropolis, 2008 (sammanställd av Mikko Keisti). Flera av de koncept man vill bygga in i sitt nya bibliotek övar man i sitt nuvarande bibliotek (blev inte beskrivet mer än så). Men övergripande har man formulerat sitt uppdrag som ”The goal of public libraries is to serve citizenship”, vilket ringar in intrycken från gårdagen tämligen väl, och inkluderar också den osäkra framtiden.

I det nya biblioteket räknar man med 2,5 miljoner besökare per år (betänk att det finns 600 000 invånare i Helsingfors) eller nedbrutet upp till 10 000 besökare/dag. En siffra de själva knappt trodde på, men en benchmark visade till exempel att Åbos nya stadsbibliotek har 5 000 besökare per dag. Eller för den delen universitetets Kaisa library (mer om det i eftermiddag), med sina 6 5000 besökare per dag.

Efter att ha satt koncept och program bjöds det in till en stor inernationell arkitekttävling. 544 bidrag lämnades in och själva tävlingsprocessen tog 1,5 år. Slutligen stod ALA Architects med förslaget Käännös som vinnare. I stället för att jag skriver spaltmeter så finns det mängder av information på nätet, börja hos ALA och googla dig vidare.

Bygget beräknas påbörjas under november 2016, och den stora invigning ska ske på självständighetsdagen den 8 december 2018. För det nya biblioteket har utsetts som ett av de projekt som ska fira Finlands hundra år som självständig nation.

From Lille 1 University Library to the LILLIAD Innovation Learning Center,

Då slänger vi oss över till nästa, Lilliad. Först lite basfakta; Lille är en stad med 1,2 miljoner invånare, 100 000 av dem är studenter, och största utbildningsinstitution är den tekniska högskolan Université Lille 1.

I Lille har byggarbetet precis startat, Julian Roche (överbibliotekarie) kallar det för ett slagfält just nu. Och det är väl en lämplig liknelse för hur det känns och ser ut när byggen drar igång.

Projektet finansieras av universitetet och regionen Nord-Pas de Calais, och ingår i ett nätverk av Learning Centers i hela regionen (både inom och utom universitetssfären). Och det speglar av sig i vem man tänker sig ska använda faciliteterna, man vänder sig (förutom mot universitetets anställda och studenter) utåt mot gymnasier, näringsliv och ”allmänhet”. Och utgångspunkten är att skapa en plats som stödjer en kultur av innovation. Det svåra tycks vara (och är) vad detta betyder i praktiken. Men ambitionen kan man inte klaga på.

Grunden för att stötta en kultur av innovation är att vara en attraktor och inspiratör, att skapa en plats till vilken ”man” vill gå och uppehållas sig (utläs ”man” som en massa olika brukargrupper). Kopplat till detta ska man ha supportfunktioner, mötesplatser, seminarieverksamhet, utställningar, expo etc. Event- och konferensverksamhet är inte helt obetydliga inslag. Kort sagt, ”det gamla vanliga”, men förpackat och med en tydlig verksamhetsbärare i biblioteksorganisationen.

Det nya Learning centret är en utbyggnad till det existerande biblioteket (som byggs om och behåller sin nuvarande funktion – men med adderade funktioner för att än bättre passa och stötta lärprocessen) och det ligger mitt på campus med de akademiska byggnaderna som ekrar ut från denna mitt.

Även här finns projektets arkitektur beskrivet på andra platser. Börja hos arkitekten Auer Weber. Men lite kort… Det existerande bilbioteket är en rund byggnad, tillbyggnaden (”learning centret”) görs i ett plan (inspiration från Rolex Learning Center i Lausanne) med grönt tak, som samtidigt ska fungera som en park för universitetet. Det kommer finnas 1 500 arbetsplatser för besökare, 50 grupprum och ytor för event upp till 400 personer. Men det kommer bara finnas en ingång till byggnaden (sic! why?)

Fräscht, fint, men inte särskilt unikt. Ska ändå bli spännande att se när det står klart. Å den finns som video oxå!

Vienna Learning Resource Center

Risken när man tar in konsulter, som arkitekter, på en konferens av denna typ är att de blir lite för benägna att sälja sina tjänster och berätta om sitt bolag, i stället för att försöka bidra till konferensens tema och samtal. Men Cornelius Schlotthauer från Zaha Hadid Architects sköter sig okej, Först lite sälj och självförhärligande, men sen över till själva projektet, ett LRC för det ekonomiska universitetet i Wien. Och det är precis inflyttat och klart.

LRCt är resultatet av en tävling (så klart!). Denna tävling föregicks av en masterplan-tävling som hade definierat platsen, stråk och förutsättningar. Hur som tävlingen hade ett tydligt program, och uppgiften var att distribuera detta på bästa sätt i en byggnadskropp. Och som arkitekt är det detta som Cornelius tycker är roligast att prata om., men brukarperspektiv bryr han sig inte riktigt om… Och igen, detta finns beskrivet på nätet på mängder av platser. Inte minst hos universitetet i Wien, hos Zaha Hadid men även på andra platser. Och som video:

Vienna University Library and Learning Centre by Zaha Hadid Architects · Neutral from Neutral Digital on Vimeo.

Universitetsbiblioteksarkitekturskonferens. Sug på det ordet en stund. 42 bokstäver. Inte illa hur dynamiskt man kan misshandla det svenska språket. Biblioteksnörderi. Denna gång i Finland. Helsiniki. Senast, 2012, var vi i Prag, från vilken man kan hitta avtryck på vår blogg.

Programmet började igår med besök på flera olika bibliotek i och runt Helsingfors, en rapport från den övning går att läsa här. Förmiddagen idag var också avsatt för studiebesök, men idag valde man ett objekt och vi gick till Musikhuset, en rapport från det besöket kommer här på bloggen. Så nu är vi insuttna i Helsingfors universitets lilla aula, på fjärde våningen i en interiört lätt sovjetstyle byggnad mitt i centrala stan (på tal om stadsintegrerade campus som vi har rapporterat om bl.a. här, så kan man absolut se detta som ytterligare ett exempel.

Helsingfors universitet, det är alltså universitetet till höger

Registrering. Hej och välkommen från Ulrich, ordföranden för Liber LAG, och universitets rektor, professor Jukka Kola (o plötsligt flyter 80-talets alla dåliga skämt om finnar upp, ni vet Hakkihällinen och Maskihallonen – men så är jag ju en väldigt enkel person). Professor Kola konkluderar i sitt öppningsanförande att, förutom det vanliga om konkurrens, globalisering, MOOC, att ur hans perspektiv så ska universitetsbiblioteket svara mot universitets behov när de försöker svara mot samhällets behov. Utmaning när man utvecklar biblioteksmiljöer handlar alltså om att förstå samhällets nuvarande och kommande behov, både ur individens och

Innovative interdisciplinary design for learning spaces

[Editors note, det blev lite mycket text, men det finns en länk till en jättespännande video längst ner, och för att förstå den så måste du liksom läsa texten dessförinnan.]

Okej, det här kan bli spännande. Kirsti Lonka (professor, specialiserad på lärandets psykologi) ska prata om lärmiljöer. Hennes utgångspunkt är från Lärarakademin vid Helsingfors universitet. Klipper lite från hemsidan:
”Helsingfors Universitets Lärarakademin är ett nätverk för lärare som på många sätt använt sin tid och sina resurser att utveckla undervisningen. Lärarakademin är även universitetssamfundets erkänsla för lärarens pedagogiska skicklighet. Att bil utsedd till ledamot i Lärarakademin är ett viktigt bevis på lärarens pedagogiska meriter och vetenskapliga förhållningssätt till undervisning.”

Och kan konkluderar att det är en klubb för lärare som är särskilt intresserad av lärandets nobla konst.

Okej, se det som en bakgrund till hennes nuvarande forskning, som nu även inkluderar den fysiska platsen där lärandet ska äga rum. En av de saker hon studerat i sin forskning är när, i vilken situation, universitetsstudenter upplever Flow – dvs. när de känner sig stimulerade och smarta, när de lär som bäst. Föga förvånande är det inte i den klassiska katedralsundervisningssituationen, utan det sker i smågrupper och på bibliotek! Och det är egentligen inte så konstigt. Universitetssystemet är i sin uppbyggnad väldigt individualistiskt. Detta möter dock den uppväxande generationen dåligt, eftersom lärandet alltmer är sociala distribuerade processer, man ser andra studenter som medspelare, snarare än som konkurrenter. De givna fysiska och för den delen även digitala ramverken begränsar (eller möjliggör) för oss att kommunicera och därigenom att lära.

Kirsti Lonka menar att vi måste minska glappet mellan de uppväxande generationen, s.k. ”digital natives” (per definition är dagens studenter dignatives, då de är födda kring 1990 (eller senare) och använder ICT som ett integrerat verktyg i vardagslivet) och lärarnas klassiska angreppssätt för att undervisa/lära ut, samt att de är Digital immigrants, dvs använder ICT bristfälligt och som externa verktyg (”för att lägga upp en film på Facebook måste jag ju kopiera bilden från kameran till datorn, men först måste jag starta den och den står ju där hemma och sen kan jag logga in på internet och sen på facebook och sen… och det orkar man ju inte”). Skolan är idag som ett flygplan; man ska spänn fast sig, stäng av alla elektroniska apparater och förhoppningsvis når man resans mål efter några år.

Så de frågor Lonka och hennes kollegor brottas med är hur ska vi sätta studenterna i centrum av lärprocessen, och vilken typ av social lärandeform vill vi ska äga rum? Och här krockar lärarnas klassiska synsätt med studenternas mer integrerade approach. För att slippa skriva så mycket så tror jag att nedanstående listning, som jag inte ger mig på att översätta, förklarar utmaningen tämligen bra:

(I parentes sagt så har Lonka träffat på studenter som fått problem, inflammationer, i axlar och händer efter att ha gjort examinationer där de får skriva för hand.)

Från ord till handling

Med ovanstående kunskap har Helsingfors universitet gjort ett fullskaleförsök kallat Minerva plaza, där man försökt att skapa en dynamisk fysisk miljö för lärande och kunskapsöverföring. Det är ett learning center där man enkelt kan omorganisera den sociala interaktionen. Lonka kallar det för en Blending learning environment som kombinerar fysiska, virtuella, sociala, mobila och mentala lärandeplatser – ett lärande som ska gå långt utanför klassrummet.

Fysiskt är Minerva plaza ett rum, flera våningar högt, med möbler som inbjuder till ommöblering. Kring det öppna rummet finns mindre grupprum, och på andra sidan korridoren ligger fakultetsbiblioteket. Denna blandade miljö utgör den fysiska plattformen för att prova nya lärmetoder, och nedanstående Time-lapse beskriver användandet på ett talande sätt (i varje fall inom vad som är synligt, dvs. hur studenterna grupperas, i vilka grupper de arbetar och att de har med sig datorer/läsplattor och använder dessa som ett tillägg till det arbete de gör på plats):

MINERVA PLAZA TIME-LAPSE VIDEO from Faculty of Behavioural Sciences on Vimeo.