Blogg

Information Commons vid the University of Sheffield är en separat byggnad uppförd 2007 i närheten av universitetsbibliotekets huvudbyggnad. Organisatoriskt är det en del av biblioteket, men också av universitetets IT service-avdelning. Denna samverkan är grunden i en samtida syn på information och blandning av olika media i studenter och forskares vardag. Fokus för IC är en ”integrated learning environment”, alltså en naturlig och lättillgänglig användning av olika källor, media och verktyg i studenternas lärmiljö.

IC är en sjuvåningsbyggnad med en skulpterad fasad i koppar och klinker. Ett fyra-vånings centralt atrium dominerar interiören som i övrigt utgörs av flexibla och generella öppna ytor. Byggnadens konstruktion med ett 500 mm installationsgolv, som egentligen är en gigantisk ventilationskanal, bidrar till denna flexibilitet. Eluttag i golven höll dock inte för den intensiva användningen och har nu ersatts av uttag på möbler och på vägg.

Man menar att en nyckel till att lyckas med byggnadens öppenhet och flexibilitet har varit en genomarbetad akustik- och belysningsstrategi. Mycket naturligt ljus flödar in på rätt ställen och kraven på det artificiella ljuset har hållits ner till endast 150 lux på allmänna ytor.

Den akustiska strategin baseras på behovet av både helt tysta och nya typer av friare stadsmiljöer. Man beslöt att avskärma de helt tysta platserna och ge dem en egen känsla och utseende. Övriga miljöer har ljudzonerats med enklare och mer flexibla lösningar och med lägre ljudkrav.

Studiemiljöer är varierade i ett brett utbud av ”micromiljöer”. Bokhyllor har placerats glest och är endast 5 hyllor höga, vilket ger en överblick och rymd trots zoneringen i mikromiljöerna.

Merparten av skyltningen är digital, in- och utpassager loggas och bokning av rum och andra resurser är digital. Vilket dels ger en bra flexibilitet, men man har också möjligheten att övervaka uttnyttjandegraden på olika funktionereller i olika zoner och via digitala tavlor också kommunicera denna data. Exempelvis tillgång lediga ‘grupprum med PC på plan 3’.

I brist på dokumenterad forskning på området (man kunde förstås ha pratat med sina grannar på Sheffield Hallam LRC som typ samtidigt höll på med en snarlik process) definierade projektet i arbetet med IC 9 st typer av studieplatser:

• Individuella studieplatser i öppen planlösning
• Tysta individuella studieplatser
• Grupparbetsplatser i öppen planlösning
• Grupparbetsplatser i halvöppen planlösning
• Informellt ”mjukt” sittande
• Grupprum
• ”Flexispace” med mobila möbler
• Lärosalar
• Cybercaféplatser

Senare har även tillkommit en tionde:

• Datorutrustade tysta individuella studieplatser

IC har också identifierat att behovet av studieplatser varierar under det akademiska året och upplåter delar av administrationens mötesplatser till studieplatser under tentamensveckor och motsvarande toppar. Man har också identifierat ett större behov av individuella platser än man förutspådde initialt. Man prövar därför nu att flexibelt bygga om delar av studiemiljön från grupparbetsplatser till enskilda tysta läsplatser några gånger om året för att balansera efterfrågan på specifika miljöer under olika delar av året.

En (enda) entré utgör gränssnittet mot omvärlden och byggnaden är bara öppen för universitetets studenter. Ingen samverkan med allmänhet sker i denna byggnad. I bibliotekets huvudbyggnad kan alla dock ta del av samlingarna.

En 200 kvm ”flexispace” på femte våningen är en speciell användarstyrd yta med mobila möbler och avgränsande skärmar.

I byggnaden har relativt sett lite pengar spenderats på inredningen och relativt sett mycket på byggnadens material med längre livslängd. Betong, trä, glas och metall dominerar och åldras med värdighet. Man har haft en mer kortsiktig syn på den lösa inredningen, ffa studieplatserna. En riktig prioritering kan man tycka, även om den säkerligen drevs lika mycket av att budgeten inte räckte hela vägen fram.

I planeringsarbetet inför IC var en svår fråga hur man skulle hantera den ständigt ökande samlingen av tryckt media. Det beslutades om en 0% tillväxtstrategi (för biblioteket som helhet) och mycket material gallrades ut (företrädelsevis tidskrifter) till förmån för digital media, scannad media och digitala databastjänster. Idag rymmer IC 110 000 volymer och det utgör 6 % av bibliotekets totala tryckta samlingar.

PS. Planeringen inför ytterligare ett Informations Commons med ytterligare 1000 studieplatser pågår just nu. I huvudsak upprepar man på vad man bedömer vara ett vinnande koncept, med tillägg av nya high tech media- och studiomiljöer och ytterligare fokus på flexibilitet.

Sheffield Hallam LRC är det första genomarbetade exemplet på ett LRC och det byggdes 1996. Det var universitets bibliotek som då flyttade och samtidigt fokuserade på lärmiljöer och att vara studentens arbetsplats. Många har besök det och mycket finns dokumenterat om detta projekt på andra ställen.

Mellan 2006 och 2010 har ett upprustning- och ombyggnadsprojekt ägt rum. LRC har byggts till och interiört har det mesta avseende inredningen förändrats.

Man genomförde en ambitiös studie av användarnas (företrädelsevis studenter inom grundutbildningen) vanor, rörelsemönster och synpunkter på det befintliga LRC. Hundratals kortintervjuer och beteendestudier gjordes av en Learning Resource Centre Redevelopment Group. Detta ledde till att man utvecklade ett antal frågeställningar vilka adresserades på olika vis:

• Community: Den känsla av tillåtande öppenhet och samverkan som ska utstrålas.
• Conversation: Ska inte vara tyst. Samverkan på LRC ska få brusa.
• Identity: En yta ska helst vara så tydlig att den berättar om hur den kan användas utan skyltar och regler.
• Destination: Naturlig layout. Placering av skrivare. Fördelning mellan olika typer av ytor.
• Time: Fördelning bokningsbart och öppen tillgänglighet. Alla sorters miljötyper ska finnas bokningsbara.
• Resources: Arbete med PC, laptop, smartphone och papper kräver större platser. Samverkan är något som kontinuerligt utvecklas.
• Refreshments: Ett café her inte funnits tidigare(!)
• Human factors: Ljus, ljud, klimat, ventilation etc.

Vad gäller studieplatser ledde undersökningarna och analysen bl a till ett ökat fokus på studieplatser som inte är helt tysta och avskilda och inte heller är helt öppna och avsedda för grupparbeten utan på alla sorters platser däremellan. Man utvecklade ett bredare utbud av platser som med olika kvaliteter bidrar till variationen på studieplatser. Bl a delades de tidigare helt öppna ytorna in i semiavgränsade zoner, dessa zoner har fått specifika inredningar och teman avsedda för olika scenarion för samverkan. Enskilt arbete och arbete i mindre grupper sker numera ofta ”tillsammans” i den betydelsen att det sker i närheten av och parallellt med varandra, inte nödvändigtvis vid samma bord.

Ca 1/3 av platserna är på olika sätt enskilda, ca 1/3 grupprum eller mötesplatser och ca 1/3 utforskar ”working alongside” alltså enskilt eller gemensamt arbete i någon slags relation till andra men inte i arbete i grupp.

Ombyggnaden hanterade också en del ljudproblem. Ljusabsorberande rumsligheter och avgränsningar byggdes på strategiskt utvalda platser i den öppna vertikala kommunikationszonen. Visuellt öppnades kommunikationszonen upp med glasräcken för att utnyttja dagsljuset bättre och ge en bättre överblick i byggnaden. Arkitekt för ombyggnaden var Alexi Marmot Associates.

En enkel men viktig förbättring var att kraftigt förtäta eluttagen. Alla platser ska ha minst två uttag och men vill inte använda el i luckor i golvet, utan använder möbler och väggar i anslutning till studieplatserna.

Även om LRC menar att man är öppen för allmänhet och vill vara tillgänglig så får man nog konstatera att det bara vänder sig till universitetets studenter och att entrén är mycket dold. Universitetet i övrigt har ett urbant sammanhang men detta är inget som LRC utnyttjar.

PS. Det ska också sägas att Sheffield Hallam University är stadens nya och unga universitet sprunget ur sammanslagningen av lite olika lokala högskolor på 1990-talet. University of Sheffield å andra sidan är ett av Storbrittaniens klassiska och historiska universitet. Man lever i ngn slags hyfsat fredlig samexistens men inget egentligt samarbete (exempelvis inom att diskutera, analysera eller att utveckla biblioteks- och lärmiljöer, vilka båda gör med höga ambitioner) förekommer över huvud taget. Märkligt. Eller kanske helt naturligt?

Tillsammans med GU:s Universitetsbibliotek reser jag inom ramen för Projekt Campus Näckrosen till Storbritannien och närmare bestämt Birmingham och Sheffield. På agendan står besök på The Library of Birmingham, Sheffield Hallam University Learning Resource Centres och Sheffield University Information Commons. Kan bli bra.

The Library of Birmingham är ett publikt stadsbibliotek som efter en sedvanligt lång process slutligen kunde invigas 2013. Ritat av Mecanoo efter en arkitekttävling. Byggnaden har blivit den ikon och det spektakulära ”world class landmark” som den skulle bli. Investeringen i denna kulturinstitution är utan motstycke i regionen och en av bibliotekets viktigaste funktioner är att representera och kommunicera öppenhet, demokrati och mångfald.

Biblioteket har fått en placering intill ett antal teatrar och andra kulturinstitutioner. Biblioteket är också delvis sammanbyggt med och delar reception och entréfunktioner med The Repertory Theatre. Denna samverkan är något som både biblioteket, teatern och Birmingham som helhet drar nytta av. Man marknadsför varandra och samordnar viss programverksamhet. Biblioteket har blivit en populär, välbesökt och välintegrerad miljö i staden, för staden.

Interiören domineras av byggnadens öppna kärna som också är ljusschakt och vertikal kommunikation. Man rör sig i byggnaden främst med rulltrappor (vilket inte är särskilt tyst) och det ger en slags kommersiell och förtydligad urban karaktär åt byggnaden.

I många avseenden är detta ett traditionellt stadsbibliotek, visserligen modernt, tillgängligt och familjevänligt. Men man har tagit ut svängarna i en del avseenden, särskilt med musikavdelningen. En stor samling av noter och partitur har föranlett att man också erbjuder ett antal övningsrum med piano där mindre ensembler kan provspela sig igenom samlingarna.

Man erbjuder också tillgång till en topputrustad musikstudio(!). Värt att notera i övrigt är samverkan med intilliggande kulturinstitutioner, ett relativt kommersiellt konferenscenter, ett mediatek med fri tillgång till ett nationellt filmarkiv samt de utställningsytor som kan exponera värdefulla (och tidigare magasinerade) samlingar.

Utställningsytorna är avskilda säkerhets- och klimatmässigt. Känns inte så tillgängliga. Ytan är relativt museial, men är ett stort steg i rätt riktning. Och det är klart att det är en svår utmaning att både tillgängliggöra och skydda de fantastiska dyrgripar, av bl a Shakespeare och Picasso, som finns i arkiven.

I samband med flytten av biblioteket gjordes också en omorganisation i personalen. Tidigare jobbade man i egna avdelningar och specialområden utan vare sig intern eller extern samverkan. Nu är ledning, styrning och marknadsföring samordnad och endast ett fåtal experter i personalen är kopplade till olika fackområden. Merparten av personalen jobbar istället ”pool”-baserat med roterande arbetsscheman på olika funktioner. Merparten har inte heller fasta arbetsplatser.

Shakespeare har en central roll i Birmingham och ett rum från sent 1800-tal, byggt i åminne av 1700-tal, har demonterats och återskapats i ett “Shakespeare memorial room”.

Som det samtida bibliotek det är har också stor vikt lagts på digitala tjänster, digital display av innehåll, möjligheter till uppkoppling och arbetsplatser med fast datorstöd. Vid vårt besök var biblioteket välbesökt. Att hitta en ledig läs- eller studieplats eller ett grupprum var svårt, trots att detta är det “biggest regional library in Europe”.

Fakta: ca 2 500 000 besökare/år. 35 000 kvm kostade 188 000 000 pund att bygga. 175 helårsekvivalenter personal. Öppet 8-20 alla dagar.

PS. Temat i Mecanoos design är cirklar vilket återkommer i hela byggnaden på olika sätt. I fasaden representerar de stora svarta cirklarna Birminghamregionens historiska tunga tillverkningsindustri och de mindre cirklarna juvelindustrin. Nu vet ni det!