Sista blogginlägget från USA resan. Besök på omsjungna Googleplex i Mountain view. Inte så omtumlande som man skulle kunnat trott. Inte så mycket mer. Hoppas ni haft nöje av att läsa om PPS och High Line, New School, Bryant Park, Media Lab och Koch, MIT, Seattle Public Library och Microsoft, Bio-X och AMP-lab, samt Stanford University. Alltsammans en sammanställning av den resa i Amerika inom ramen för arbetet med mötesplatser åt Chalmers och Chalmersfastigheter. Jag gör ingen ansats på att de vare sig är kompletta, fullt ut korrekta eller underhållande. Och är det något du inte förstår så fråga.

Googleplex ligger i Mountain view en del av Bay Area och därigenom också en del av Silicon Valley, som numera ska utläsas som ett konceptuellt begrepp snarare än något fysiskt. Här arbetar NN NNN Googlers (eller Noodlers som nybörjarna kallas, eller Greylers för de som är över 45). Området är stort, och det finns massor med cyklar som gör att man enkelt kan ta sig runt. En gratisbuss tar de anställda till hem som kan ligga både norr och söder om Bay-area. På bussen finns wi-fi, så det är bara att knega på under resan. Ungefär hälften av de anställda tar sig till arbetet på andra sätt än med egen bil, vilket i amerikanska mått mätt är helt gigantiskt. Egentligen är det sjukt hur stort Google har blivit på 15 år (är det så länge?).

Och den fråga som jag ställer mig är vad de är bäst på. Att ha en schysst avskalad sökmotor som faktiskt ger en svar på de frågor man ställer. Eller på att ha en affärsmodell som gör att de fyller sina valv likt Joakim von Ankas. Eller om det är deras inställning till sin personal. Eller om det är deras drivna marknadsföring, där vi är många som ser Google där när de klara färgerna i gult, rött, grönt och blått är närvarande.

Utomhusrestaurangen, här har man stormöte varje torsdag. Streamas till resten av världen.

För efter att ha varit där och kollat runt så vet i tusan om det inte är det sista. Googles campus är en rätt go marknadsföringsinsats, i vilken de vill bygga sitt varumärke. Man kan karaktärisera det som ett kårhus utan alkohol. Och där studierna har ersatts av arbete.

Campuset är beläget i Silicon Graphics (eller om det var Sun Microsystems) gamla lokaler. Det är stora, tämligen ordinära kontorslådor. Sen har man adderat kul. Och färg. I kärnan finns tämligen traditionella kontorsmiljöer med typiskt 12-20 personer i varje rum. Bra hårdvara, feta linor och stor frihet i arbetsuppgifterna lockar. Det finns inga veckorapporter, hårda dead-lines (förutom ibland) och strikt management som styr. I stället är man fri att arbeta som man vill, bara man presterar. Ingen tid loggas, och saker blir klara när de blir klara.

Ett mellanrum. Mellan arbetsplatserna finns mer avslappnade ytor. Här finns fåtöljer, biljardbord, stort öppet seminarierum, mindre grupplatser och konferensrum med videokonferensutrustning

Kring kontorsmiljöerna har man adderat det nyttiga och det roliga. Det nyttiga i form av mötesrum (som alla är utrustade med telekonferensutrustning) och andra miljöer för samtal och interaktion. Det roliga i form av arkadspel, biljardbord, pooler med bollhavsbollar, pianon och beachvolleybollplan. Mitt mellan nyttigt och roligt ligger mikroköken (man ska aldrig ha längre än 50 feet till ett mikrokök) och restaurangerna. Där allt är gratis. Och här kommer allegorin med kårhuset in igen. Man vill att de anställda ska hänga på campus. Både för att skapa, åstadkomma resultat, och för att ha kul och lägga sin sociala tid med kollegorna på campus. Någon i vår besöksgrupp uttryckte att det är ett lite cyniskt förhållningssätt till sin personal – att vilja att de ska alliera sig så till den milda grad med företaget och arbetsplatsen att de spenderar stor del av sin vakna tid här. Något av den nya tidens brukssamhälle, allt man gör kopplas på endera sättet till den dominerande arbetsgivaren, som nästan är omöjlig att lämna.

Ingen ska någonsin har längre än 50 feet till ett Mikrokök – en av de designprinciper som format Googles anläggningar

Google är en attraktiv arbetsgivare. De betalar bra, de ger alla anställda aktier, de har bra trygghetssystem, de har en mycket hög servicenivå som alla kan åtnjuta och framförallt ger de alla anställda en hög grad av frihet. Medelåldern är låg, och de anställer ett par hundra personer i veckan (globalt, men alla går en grundläggande utbildning på Googleplex). Den omtalade 20%-tiden, den tid de anställda har att utveckla sina egna idéer, kallas allmänt för 120%-tid, dvs. projekt som sällan hinns med under ordinarie arbetstid.

Beachvolleyplanen ligger mitt på campus, precis bredvid besöksentrén, den enda vägen in för besökare.

Jag besökte för fem år sedan Google i Zürich som är specialbyggd för Googles räkning enligt samma principer som gäller på Googleplex. Och jag måste säga att jag blev mer imponerad av den miljön än vad jag blev av Googleplex, eftersom den senare är en existerande anläggning anpassad för Googles behov i efterhand. Och det börjar nu märkas att det gått några år sedan Google flyttade hit. Det börjar slita på lokaler och funktioner, ”roligheterna” ser inte lika roliga ut längre. Samtidigt växer ju Google så att det knakar (jfr Microsofts expansion i Seattle).

Temperaturkarta över aktivietszoner på Googleplex. Känns mer genomtänkta än vad de egetnligen är…

Så tillbaks till hur man egentligen ska läsa Googleplex. Trots Wilkinsons snygga och lättbegripliga scheman så är jag benägen att tycka att Google handlar om att living the brand. Man har skapat ett enfakultetsuniversitet, i ett stort kårhus med mängder av sociala aktiveter. Tydliga är principerna med individuella arbetsplatser, och som zoneras för att småningom lösas upp i tillrättalagd frihet i gym eller restaurang. Men känslan är god, det verkar vara en bra arbetsplats där det stora flertalet trivs och mår bra.

Klart att ett kårhus av rang behöver en tvättstuga som alla medlemmar kan använda sig av.

Kul detalj; inne i alla toalettbås hänger A4.or med Learning on the Loo – en lysande idé som alla borde ta efter