Blogg

Det här är Inobis gemensamma företagsblogg. Här skriver vi om arkitektur, samhällsbyggnad och våra pågående projekt. Fokus ligger på social och ekologisk hållbarhet och innovationsarbete.

Dignatives och Minerva Plaza

Facebook Twitter Pinterest


Universitetsbiblioteksarkitekturskonferens. Sug på det ordet en stund. 42 bokstäver. Inte illa hur dynamiskt man kan misshandla det svenska språket. Biblioteksnörderi. Denna gång i Finland. Helsiniki. Senast, 2012, var vi i Prag, från vilken man kan hitta avtryck på vår blogg.

 

Programmet började igår med besök på flera olika bibliotek i och runt Helsingfors, en rapport från den övning går att läsa här. Förmiddagen idag var också avsatt för studiebesök, men idag valde man ett objekt och vi gick till Musikhuset, en rapport från det besöket kommer här på bloggen. Så nu är vi insuttna i Helsingfors universitets lilla aula, på fjärde våningen i en interiört lätt sovjetstyle byggnad mitt i centrala stan (på tal om stadsintegrerade campus som vi har rapporterat om bl.a. här, så kan man absolut se detta som ytterligare ett exempel.

 

Helsingfors universitet, det är alltså universitetet till höger

 

Registrering. Hej och välkommen från Ulrich, ordföranden för Liber LAG, och universitets rektor, professor Jukka Kola (o plötsligt flyter 80-talets alla dåliga skämt om finnar upp, ni vet Hakkihällinen och Maskihallonen – men så är jag ju en väldigt enkel person). Professor Kola konkluderar i sitt öppningsanförande att, förutom det vanliga om konkurrens, globalisering, MOOC, att ur hans perspektiv så ska universitetsbiblioteket svara mot universitets behov när de försöker svara mot samhällets behov. Utmaning när man utvecklar biblioteksmiljöer handlar alltså om att förstå samhällets nuvarande och kommande behov, både ur individens och

 

Innovative interdisciplinary design for learning spaces

 

[Editors note, det blev lite mycket text, men det finns en länk till en jättespännande video längst ner, och för att förstå den så måste du liksom läsa texten dessförinnan.]

 

Okej, det här kan bli spännande. Kirsti Lonka (professor, specialiserad på lärandets psykologi) ska prata om lärmiljöer. Hennes utgångspunkt är från Lärarakademin vid Helsingfors universitet. Klipper lite från hemsidan:
”Helsingfors Universitets Lärarakademin är ett nätverk för lärare som på många sätt använt sin tid och sina resurser att utveckla undervisningen. Lärarakademin är även universitetssamfundets erkänsla för lärarens pedagogiska skicklighet. Att bil utsedd till ledamot i Lärarakademin är ett viktigt bevis på lärarens pedagogiska meriter och vetenskapliga förhållningssätt till undervisning.”

 

Och kan konkluderar att det är en klubb för lärare som är särskilt intresserad av lärandets nobla konst.

 

Okej, se det som en bakgrund till hennes nuvarande forskning, som nu även inkluderar den fysiska platsen där lärandet ska äga rum. En av de saker hon studerat i sin forskning är när, i vilken situation, universitetsstudenter upplever Flow – dvs. när de känner sig stimulerade och smarta, när de lär som bäst. Föga förvånande är det inte i den klassiska katedralsundervisningssituationen, utan det sker i smågrupper och på bibliotek! Och det är egentligen inte så konstigt. Universitetssystemet är i sin uppbyggnad väldigt individualistiskt. Detta möter dock den uppväxande generationen dåligt, eftersom lärandet alltmer är sociala distribuerade processer, man ser andra studenter som medspelare, snarare än som konkurrenter. De givna fysiska och för den delen även digitala ramverken begränsar (eller möjliggör) för oss att kommunicera och därigenom att lära.

 

Kirsti Lonka menar att vi måste minska glappet mellan de uppväxande generationen, s.k. ”digital natives” (per definition är dagens studenter dignatives, då de är födda kring 1990 (eller senare) och använder ICT som ett integrerat verktyg i vardagslivet) och lärarnas klassiska angreppssätt för att undervisa/lära ut, samt att de är Digital immigrants, dvs använder ICT bristfälligt och som externa verktyg (”för att lägga upp en film på Facebook måste jag ju kopiera bilden från kameran till datorn, men först måste jag starta den och den står ju där hemma och sen kan jag logga in på internet och sen på facebook och sen… och det orkar man ju inte”). Skolan är idag som ett flygplan; man ska spänn fast sig, stäng av alla elektroniska apparater och förhoppningsvis når man resans mål efter några år.

 

Så de frågor Lonka och hennes kollegor brottas med är hur ska vi sätta studenterna i centrum av lärprocessen, och vilken typ av social lärandeform vill vi ska äga rum? Och här krockar lärarnas klassiska synsätt med studenternas mer integrerade approach. För att slippa skriva så mycket så tror jag att nedanstående listning, som jag inte ger mig på att översätta, förklarar utmaningen tämligen bra:

 

 

Diginatives practices Educational practices
Flexible use of digimedia Traditional media
Multi tasking Linear and sequential
Intellectual ICT Pure mental performance
Internet searches Limited textbook content
Working on screen Paper and pencil
Making and sharing in groups Individual performance
Extended Networks Closed classroom community
Knowledge creation Knowledge transmission

 

 

(I parentes sagt så har Lonka träffat på studenter som fått problem, inflammationer, i axlar och händer efter att ha gjort examinationer där de får skriva för hand.)

 

Från ord till handling

 


Med ovanstående kunskap har Helsingfors universitet gjort ett fullskaleförsök kallat Minerva plaza, där man försökt att skapa en dynamisk fysisk miljö för lärande och kunskapsöverföring. Det är ett learning center där man enkelt kan omorganisera den sociala interaktionen. Lonka kallar det för en Blending learning environment som kombinerar fysiska, virtuella, sociala, mobila och mentala lärandeplatser – ett lärande som ska gå långt utanför klassrummet.

Fysiskt är Minerva plaza ett rum, flera våningar högt, med möbler som inbjuder till ommöblering. Kring det öppna rummet finns mindre grupprum, och på andra sidan korridoren ligger fakultetsbiblioteket. Denna blandade miljö utgör den fysiska plattformen för att prova nya lärmetoder, och nedanstående Time-lapse beskriver användandet på ett talande sätt (i varje fall inom vad som är synligt, dvs. hur studenterna grupperas, i vilka grupper de arbetar och att de har med sig datorer/läsplattor och använder dessa som ett tillägg till det arbete de gör på plats):

 

MINERVA PLAZA TIME-LAPSE VIDEO from Faculty of Behavioural Sciences on Vimeo.

Liber LAG 2014

Facebook Twitter Pinterest

Nya äventyr. Dags för bibliotekskonferensen Liber LAG i Helsingfors. Med stor sannolikhet kommer det att trilla in bloggrapporter från lite olika håll under konferensen. Håller därför min rapport från dag 1 med tre st Pre-seminar Visits mycket kort. Följ också @inobigbg och #liberlag på Twitter.

 

 

Aalto University and the Learning Hub at Otaniemi

 

 

Aalto University är en sammanslagning av lite olika bl a tekniska och ekonomiska högskolor i Helsingfors. Aalto University Library har också utvecklats genom en sammanslagning av de tidigare skolornas bibliotek. Utvecklingen mot modernare lärandemiljöer har man haft ett intressant angreppsätt på. Grunden är att man ser biblioteket som en del av ett Learning Centre och Learning Centret utvecklar man via Learning Hubs. Biblioteket är i hög grad digitalt och det fysiska består i ett nätverk av Learning Hubs. (Grovt förenklat.)

 

En Learning Hub är en slags distribuerad lärmiljö som utvecklas på mycket enkelt manér, med tyngdpunkt på att studenter och brukare involveras. Prisvärda studentdrivna miljöer kan utvecklas snabbt och ges en inneboende flexibilitet. Målet är att biblioteket är representerat överallt på campus, hela tiden. Så hör gör man:

 

 

  1. Hitta plats
  2. Rekrytera lokal studentbrukargrupp (grundläggande och viktigast)
  3. Planera med lokal personal
  4. Designa
  5. Kommunicera processen
  6. Bygg med lokal personal
  7. Fira öppnandet
  8. Observera, lär och utveckla (också vital del i en kontinuerlig process)

 

Greenhouse Hub är en av de första hubbarna på Otaniemi:

 

Viikki Campus Library och Meilahti Campus Library

 

 

Två projekt från slutet av 90-talet. Båda står inför att nu, 15 år senare, hantera konsekvenserna av bibliotekens digitalisering och den pedagogiska utvecklingen med problembaserat lärande och fokus på ökad samverkan i grupper. Utan att fördjupa mig för mycket är det Meilahti som är den byggnad som har bäst förutsättningar inför denna förändring. Byggnaden är generell och generös. Material och arkitektur är naturliga och tidlösa. Grundläggande tydlighet i struktur och flöden finns på plats. Stor skillnad mot Viikkis mer daterade och komplexa uppbyggnad som blir svårare att bearbeta framgångsrikt.

 

Meilahti kommer att gallra 2/3 av sina samlingar. Ytan ska bli modern och varierad studiemiljö. Man har inte kommit längre än så i planeringen men vet att man vill vara föränderlig, inspirerande och engagera brukare i processen. Dessutom vet man en hel del om sina brukares önskemål och vanor. Det är faktiskt en väldigt viktig utgångspunkt. Ska bli intressant att följa processen.

 


Western Bank Library

Facebook Twitter Pinterest

Avslutar denna tripp till Storbritannien med ett spontant besök på Western Bank Library och The Arts Tower. Western Bank Library är University of Sheffields traditionella bibliotek från 1959, ritad av Gollins, Melvin, Ward & Partners. Byggnaderna är ”listed”, alltså typ motsvarande upptagna i stadens bevarandeplan.

 

Efter att Information Commons invigdes 2007 så har Western Bank Library utvecklats till ett ännu mer traditionellt universitetsbibliotek, med huvudsakligen tysta studieplatser, fokuserade forskarstudenter och universitetets samlingar. Information Commons är ett tillägg i universitetets biblioteksstruktur, men Western Bank Library är fortfarande dess huvudenhet.

 

Värt att notera är att man har en utställningsyta i bästa skyltläge, med utställningar som innehåller material från och baseras på universitets verksamhet. Bra där!

 

Byggnadens fantastiska och varsamt återställda modernism är i sig värd ett fotobloggalleri:

 

 


The University of Sheffield Information Commons

Facebook Twitter Pinterest

Information Commons vid the University of Sheffield är en separat byggnad uppförd 2007 i närheten av universitetsbibliotekets huvudbyggnad. Organisatoriskt är det en del av biblioteket, men också av universitetets IT service-avdelning. Denna samverkan är grunden i en samtida syn på information och blandning av olika media i studenter och forskares vardag. Fokus för IC är en ”integrated learning environment”, alltså en naturlig och lättillgänglig användning av olika källor, media och verktyg i studenternas lärmiljö.

 

The University of Sheffield Information Commons

Exteriör i koppar och klinker. Obs att allmänheten inte är välkommen.
 

 

 

FAKTA: 11 500 kvm BTA. Ritad av RMJM. RIBA-award belönad. 1 350 studieplatser (inkl 70 platser i ett ”cyberkafé”). 600 PC-datorer. 70 tunna klient-datorer. 13 grupprum. 200 tysta läsplatser. 4,0-4,2 kvm/studieplats. The University of Sheffield har 25 000 studenter.

 

 

 

 

Öppet atrium håller samman byggnaden.
 

 

IC är en sjuvåningsbyggnad med en skulpterad fasad i koppar och klinker. Ett fyra-vånings centralt atrium dominerar interiören som i övrigt utgörs av flexibla och generella öppna ytor. Byggnadens konstruktion med ett 500 mm installationsgolv, som egentligen är en gigantisk ventilationskanal, bidrar till denna flexibilitet. Eluttag i golven höll dock inte för den intensiva användningen och har nu ersatts av uttag på möbler och på vägg.

 

Man menar att en nyckel till att lyckas med byggnadens öppenhet och flexibilitet har varit en genomarbetad akustik- och belysningsstrategi. Mycket naturligt ljus flödar in på rätt ställen och kraven på det artificiella ljuset har hållits ner till endast 150 lux på allmänna ytor.

 

Andra ljuskrav än i Sverige

Andra ljuskrav än i Sverige.
 

 

Den akustiska strategin baseras på behovet av både helt tysta och nya typer av friare stadsmiljöer. Man beslöt att avskärma de helt tysta platserna och ge dem en egen känsla och utseende. Övriga miljöer har ljudzonerats med enklare och mer flexibla lösningar och med lägre ljudkrav.

 

 

 

Den tysta salen är fysiskt avgränsad från övriga öppen sammanhängande miljöer.
 

 

Studiemiljöer är varierade i ett brett utbud av ”micromiljöer”. Bokhyllor har placerats glest och är endast 5 hyllor höga, vilket ger en överblick och rymd trots zoneringen i mikromiljöerna.

 

Merparten av skyltningen är digital, in- och utpassager loggas och bokning av rum och andra resurser är digital. Vilket dels ger en bra flexibilitet, men man har också möjligheten att övervaka uttnyttjandegraden på olika funktionereller i olika zoner och via digitala tavlor också kommunicera denna data. Exempelvis tillgång lediga ‘grupprum med PC på plan 3’.

 

Över 4 kvm/studieplats ger en effektivare nyttjandegrad och ger möjlighet till både enskilt och gemensamt arbete.

Över 4 kvm/studieplats ger en effektivare nyttjandegrad och ger möjlighet till både enskilt och gemensamt arbete.
 

 

I brist på dokumenterad forskning på området (man kunde förstås ha pratat med sina grannar på Sheffield Hallam LRC som typ samtidigt höll på med en snarlik process) definierade projektet i arbetet med IC 9 st typer av studieplatser:

 

 

  • Individuella studieplatser i öppen planlösning
  • Tysta individuella studieplatser
  • Grupparbetsplatser i öppen planlösning
  • Grupparbetsplatser i halvöppen planlösning
  • Informellt ”mjukt” sittande
  • Grupprum
  • ”Flexispace” med mobila möbler
  • Lärosalar
  • Cybercaféplatser

 

Senare har även tillkommit en tionde:

 

 

  • Datorutrustade tysta individuella studieplatser

 

IC har också identifierat att behovet av studieplatser varierar under det akademiska året och upplåter delar av administrationens mötesplatser till studieplatser under tentamensveckor och motsvarande toppar. Man har också identifierat ett större behov av individuella platser än man förutspådde initialt. Man prövar därför nu att flexibelt bygga om delar av studiemiljön från grupparbetsplatser till enskilda tysta läsplatser några gånger om året för att balansera efterfrågan på specifika miljöer under olika delar av året.

 

 

En (enda) entré utgör gränssnittet mot omvärlden och byggnaden är bara öppen för universitetets studenter. Ingen samverkan med allmänhet sker i denna byggnad. I bibliotekets huvudbyggnad kan alla dock ta del av samlingarna.

 

En 200 kvm ”flexispace” på femte våningen är en speciell användarstyrd yta med mobila möbler och avgränsande skärmar.

 

Flexispace

Flexispace
 

 

I byggnaden har relativt sett lite pengar spenderats på inredningen och relativt sett mycket på byggnadens material med längre livslängd. Betong, trä, glas och metall dominerar och åldras med värdighet. Man har haft en mer kortsiktig syn på den lösa inredningen, ffa studieplatserna. En riktig prioritering kan man tycka, även om den säkerligen drevs lika mycket av att budgeten inte räckte hela vägen fram.

 

I planeringsarbetet inför IC var en svår fråga hur man skulle hantera den ständigt ökande samlingen av tryckt media. Det beslutades om en 0% tillväxtstrategi (för biblioteket som helhet) och mycket material gallrades ut (företrädelsevis tidskrifter) till förmån för digital media, scannad media och digitala databastjänster. Idag rymmer IC 110 000 volymer och det utgör 6 % av bibliotekets totala tryckta samlingar.

 

PS. Planeringen inför ytterligare ett Informations Commons med ytterligare 1000 studieplatser pågår just nu. I huvudsak upprepar man på vad man bedömer vara ett vinnande koncept, med tillägg av nya high tech media- och studiomiljöer och ytterligare fokus på flexibilitet.

 

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre Refurbishment

Facebook Twitter Pinterest

Sheffield Hallam LRC är det första genomarbetade exemplet på ett LRC och det byggdes 1996. Det var universitets bibliotek som då flyttade och samtidigt fokuserade på lärmiljöer och att vara studentens arbetsplats. Många har besök det och mycket finns dokumenterat om detta projekt på andra ställen.

 

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Ombyggnaden berörde bl a öppenheten i den vertikala kommunikationen. 
 

 

Mellan 2006 och 2010 har ett upprustning- och ombyggnadsprojekt ägt rum. LRC har byggts till och interiört har det mesta avseende inredningen förändrats.

 

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Inget fokus på tryckt media i entrén.
 

 

Man genomförde en ambitiös studie av användarnas (företrädelsevis studenter inom grundutbildningen) vanor, rörelsemönster och synpunkter på det befintliga LRC. Hundratals kortintervjuer och beteendestudier gjordes av en Learning Resource Centre Redevelopment Group. Detta ledde till att man utvecklade ett antal frågeställningar vilka adresserades på olika vis:

 

 

  • Community: Den känsla av tillåtande öppenhet och samverkan som ska utstrålas.
  • Conversation: Ska inte vara tyst. Samverkan på LRC ska få brusa.
  • Identity: En yta ska helst vara så tydlig att den berättar om hur den kan användas utan skyltar och regler.
  • Destination: Naturlig layout. Placering av skrivare. Fördelning mellan olika typer av ytor.
  • Time: Fördelning bokningsbart och öppen tillgänglighet. Alla sorters miljötyper ska finnas bokningsbara.
  • Resources: Arbete med PC, laptop, smartphone och papper kräver större platser. Samverkan är något som kontinuerligt utvecklas.
  • Refreshments: Ett café her inte funnits tidigare(!)
  • Human factors: Ljus, ljud, klimat, ventilation etc.

 

 

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Tyst rum med datorer.
 

 

Vad gäller studieplatser ledde undersökningarna och analysen bl a till ett ökat fokus på studieplatser som inte är helt tysta och avskilda och inte heller är helt öppna och avsedda för grupparbeten utan på alla sorters platser däremellan. Man utvecklade ett bredare utbud av platser som med olika kvaliteter bidrar till variationen på studieplatser. Bl a delades de tidigare helt öppna ytorna in i semiavgränsade zoner, dessa zoner har fått specifika inredningar och teman avsedda för olika scenarion för samverkan. Enskilt arbete och arbete i mindre grupper sker numera ofta ”tillsammans” i den betydelsen att det sker i närheten av och parallellt med varandra, inte nödvändigtvis vid samma bord.

 

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Tidigare helt öppna miljöer har zonerats.
 

 

Ca 1/3 av platserna är på olika sätt enskilda, ca 1/3 grupprum eller mötesplatser och ca 1/3 utforskar ”working alongside” alltså enskilt eller gemensamt arbete i någon slags relation till andra men inte i arbete i grupp.

 

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Working alongside.
 

 

Ombyggnaden hanterade också en del ljudproblem. Ljusabsorberande rumsligheter och avgränsningar byggdes på strategiskt utvalda platser i den öppna vertikala kommunikationszonen. Visuellt öppnades kommunikationszonen upp med glasräcken för att utnyttja dagsljuset bättre och ge en bättre överblick i byggnaden. Arkitekt för ombyggnaden var Alexi Marmot Associates.

 

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

Sheffield Hallam University Adsett Learning Resource Centre

 

En enkel men viktig förbättring var att kraftigt förtäta eluttagen. Alla platser ska ha minst två uttag och men vill inte använda el i luckor i golvet, utan använder möbler och väggar i anslutning till studieplatserna.

 

 

 

Ett ljudabsorberande rum…
 

 

Även om LRC menar att man är öppen för allmänhet och vill vara tillgänglig så får man nog konstatera att det bara vänder sig till universitetets studenter och att entrén är mycket dold. Universitetet i övrigt har ett urbant sammanhang men detta är inget som LRC utnyttjar.

 

England

Vissa miljöer är väldigt… brittiska.
 

 

PS. Det ska också sägas att Sheffield Hallam University är stadens nya och unga universitet sprunget ur sammanslagningen av lite olika lokala högskolor på 1990-talet. University of Sheffield å andra sidan är ett av Storbrittaniens klassiska och historiska universitet. Man lever i ngn slags hyfsat fredlig samexistens men inget egentligt samarbete (exempelvis inom att diskutera, analysera eller att utveckla biblioteks- och lärmiljöer, vilka båda gör med höga ambitioner) förekommer över huvud taget. Märkligt. Eller kanske helt naturligt?