Blogg

Nu blir det forskningspolitik! Karin Röding är statssekreterare hos forskningsminister Helen Knutsson. Hon börjar med att konstatera att klinisk och medicinsk forskning är något som både den nuvarande och den förra regeringen värdesätter högt.  Det finns överlag en bred tilltro i vårt land till att forskning är vägen framåt, även från befolkningen i stort. Det finns också ett stort stöd för att satsa mycket pengar på medicinsk forskning. Så därför satsas det nu mer på medicinsk forskning än någonsin tidigare. Det är bra.

Förra regeringen initierade det samarbete som gör att den här konferensen äger rum idag. En nationell infrastruktur för att samla resurser och kunskaper kring kliniska studier. Idén bakom Kliniska Studier Sverige är att en samordnad process för studieförfrågningar och andra stödfunktioner kan öka antalet kliniska studier som förläggs till Sverige i samarbete mellan företag och akademin. Vetenskapsrådet som tillsammans med sjukvårdsregionerna är huvudman, är en myndighet som sorterar under Utbildningsdepartementet.

Bioteknikutvecklingen går idag väldigt fort konstaterar Karin Röding (kolla exv. framtidsspaningen i vår omvärldsanalys för Sahlgrenska Life). Men om vi inte ser till att omsätta kunskapsutvecklingen i att vården tar till sig de allt bättre möjliga diagnostiska metoderna, medicinska teknik och nya behandlingar, då kommer de nya rönen inte komma patienterna till godo. Detta är ett stort problem. Translationen, hur ska den bli av?

Regeringens mål med den medicinska forskningen är att den ska bidra till att förändra hälso- och sjukvården. En av nycklarna till att åstadkomma det är samverkan (tjoho! eller bingo! eller vad det heter, jag förutspådde att det skulle nämnas otaliga gånger under dagen). Genom att upprätta nya kontaktytor mellan sektorerna kan vi se till att nya forskningsresultaten kommer hälso- sjukvården till del och genom nationell samverkan kan vi på bästa sätt utnyttja den samlade kompetens som landet besitter för att möta framtidens forskningsutmaningar.

I april tidigare i år antog riksdagen den forskningsproposition som regeringen lade fram hösten 2016: “Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft. Om det vore en militär operation skulle den heta Operation Tvärdisciplinär samverkan. För detta är vad forskningspolitiken kretsar kring. Tvärdisciplinär. Samverkan.

Forskningspropositionen identifierade tre centrala globala utmaningar som riksdagen ställt sig bakom, det finns alltså bred politisk enighet kring att kraftsamla Sveriges forskningsansträngningar alldeles extra kring dessa områden:

• Klimat
• Digitalisering
• Hälsa / lifescience

I området som omfattar hälsa och life science ingår satsningar på klinisk behandlingsforskning och åtgärder för att stötta ökad samverkan, såsom diagnoskopplade samverkansnätverk mellan hälso-och sjukvården, högskolor och näringsliv för att stimulera till samarbeten. Utöver detta nämner Karin Röding att kliniska studier behöver ett ändamålsenligt ramverk att verka inom. En översyn av etikprövningsorganisationen har också aviserats av regeringen.

Regeringen lobbar nu hårt för att få hit den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA (se föregående bloggpost) och har goda förhoppningar. Chanserna är goda. Svenska läkemedelsverket är det mest anlitade dito vid sidan av Storbritannien.

Jan Andersson är forskningsdirektör på SLL.  Han börjar med att konstatera att Sverige har en både stolt och lång tradition av att vara duktiga på kliniska studier och klinisk forskning. Men i början på 2000-talet talades det om att den kliniska forskningen var i kris, det fanns stora problem. Under de senaste två regeringarna har detta börjat vändas. Resurserna har ökats dramatiskt och nya mycket kraftfulla infrastrukturer för forskning har byggts ut för att stärka både kliniska studier och annan klinisk forskning i Sverige. 

Vad innebär då det i praktiken?

Jan Andersson lyfter fram nio olika infrastrukturer. Let’s walk through dem!

Först ut är svenska läkemedelsverket. Ett praktexempel på de värden som genereras av en välfungerande byråkrati. Svenska läkemedelsverket hör till Europas absolut främsta. Nu är förhoppningarna stora att detta tillsammans med andra fördelar med Stockholm ska leda till att Europeiska läkemdelsmyndigheten, EMA, flyttas hit, när de nu lämnar London (pågrund av Brexit). Får Sverige EMA till Stockholm har vi dragit en rejäl vinstlott som får Nordeas nyss aviserade flytt till Finland att framstå som en liten kuriositet. Den regulatoriska myndigheten är en verklig magnet för läkemedelsbolag, konferenser och medicinsk kompetens och genererar hundratusentals gästnätter på hotell.  (Hm. Jag (bloggtextförfattaren) som är gammal EU-motståndare blir lite kluven. Ju fler tunga EU-institutioner vi lockar till Sverige desto svårare blir det ju att lämna EU 🙁 Vilket jag fortfarande tycker att vi borde göra. Men det är ju faktiskt en helt annan fråga, låt oss lämna den ute i skuggorna för nu.)

Vidare. Och detta är spännande: nu byggs det upp en gemensam biobank för hela Sverige. De sju sjukvårdsregionerna går samman och bildar en gemensam biobank. Ska vara öppen för vård, akademi och industri på lika villkor. Den vägen ska det vara möjligt att gå in och få ut genotyp exv. för alla diabetespatienter som varit i kontakt med vården. Stora möjligheter öppnas när detta är på plats, för det gäller hela tiden att få tillräckligt stora patientgrupper att beforska.

En annan infrastruktur för den kliniska forskningen är Enheten för Kliniska Studier (arrangörer av dagens konferens) som bildades för tre år sedan. Med säte i Göteborg. Alltid något.

Kommitten för klinisk behandlingsforskning – ska efter nationell prioritering ge stöd åt stora kliniska studier av “hög vetenskaplig kvalitet”.  Klinisk behandlingsforskning handlar om att optimera befintliga behandlingsrutiner, läkemedel och medicinsk teknik eller att utveckla och utvärdera nya sådana. Det vill säga både “kosnsumtion” av forskning och “produktion” av forskning. Här kan man söka medel för att genomföra studier.

SciLifeLab måste nämnas. Detta är en “världsunik” infrastruktur enligt Jan Andersson. Där finns världens enda proteinatlas, där finns också en plattform för läkemedelsutveckling (drug discovery development) som alla sektorer har möjlighet att använda sig av.

Vårdguiden 1177 är en gemensam informationsinfrastruktur som når patienterna. Men det är också en forskningsresurs. Där kan information från kliniska studier publiceras och även inbjudningar till pågående kliniska studier, det kan alltså vara ett verktyg för att rekrytera patienter.

De 106 nationella kvalitetsregistren är fint instrument för att knyta ihop data. Också det är ett flaggskepp för svensk ordning och reda.

SP Processdevelopment i Södertälje är en lite anonym och bortglömd men viktig infrastruktur som kan hjälpa till med att bereda för nya läkemedel, placebotabletter osv.

Max IV och ESS i Lund gör strukturbestämningar. ESS ännu under uppbyggnad.

Nu gäller det för forskare i hela landet att utnyttja de infrastrukturer som byggts ut av de senaste regeringarna. Infrastrukturerna är “språngbrädor” men hur ska vi använda oss av dom?

Avslutningsvis en förutspåelse: Medicinteknik och läkemedel kommer allt mer att gå ihop – allt blir ett.