Uncategorized

I Tjeckien är kaffet svagt. Min farmor sa alltid att svagt kaffe är grunden till alla folksjukdomar. Jag tror henne. Det leder i varje fall till minskad uppmärksamhet vid dagens nionde föreläsning. Om det nationella tekniska biblioteket. Fint och bra. Blir nog mest en kavalkad av bilder.

Tävlingen om biblioteket avgjordes år 2000. Sen blev det finanskris, och man fick vänta. Och banta. Sen byggde man. Det stod klart för tre år sedan. Det som framförallt känns bra är att man inte har bantat bort konstnärlig utsmyckning, roliga skyltar och de bärande grunderna i biblioteket. För det här är riktigt riktigt bra. Ska försöka sammanfatta nedan.

1. I bottenvåningen finns det fyra entréer. Leder in till en allmän yta. Här finns konferenscenter, utställningshall, café, bokhandel, stadsdelsbibliotek och entrén till själva huvudbiblioteket (bevakad av säkerhetsvakt, larmbågar och hela faderullan). Har lyckats med att skapa en byggnad som är en aktiv del av sin omgivning. Som innehåller funktioner som är intressanta för många. Som går att röra sig igenom. Som försöker att vara både ute och inne samtidigt. Och man har lyckats väl.

2. Byggnaden utstrålar lekfullhet och tolerans. Roliga små skyltar (se inobis twitterflöde för exempel). Fin konstnärlig utsmyckning etc.

3. Det finns en stor rikedom av studie- och arbetplatser. Tysta salar, grupparbetsplatser, datorarbetsplatser för parvisa studier, “raritetssalar”, mjuka låga salar, undervisningssalar etc. Bra och väl genomarbetat.

4. Byggnaden försöker bryta mot det gamla kommunistiska hierarkiska systemet. Bibliotekarierna ska arbeta ute bland besökarna (finns i varje fall möjlighet, även om “back office är rätt stort). Alla är välkomna in och det är tillåtet att möblera om och röra sig fritt.

Sammanfattar det med att detta är en av de bästa biblioteks-/studiemiljöerna jag sett. Även om klimatet inomhus både var varmt och kvalmigt. Men så blir det väl med självdrag…. (det är f.ö. väldigt varmt överallt inomhus i Tjeckien, undrar varför?)

Freiburg är intressant. Min värderade kollega Erik Berg kan säkert producera ett inlägg om denna sydtyska stad vid tillfälle. Den är intressant ur många bemärkelser. Framförallt med sin tydliga miljöprägel. Freiburg var första stad i Tyskland med fler än 100 000 invånare (230 000 idag) att få en borgmästare från Die Grüne. Skedde i början av 90-talet. Därefter har man gjort en hel del för att bli den “grönaste” kunskapsstaden i landet. Bl.a. fattade man beslut 1992 om att inte ge bygglov till några projekt som inte är “lågenergi”-byggnader. Och från 2015 ska centrala Freiburg bara vara tillgängligt för fotgängare. Och cyklister. Och bussar. Och ambulanser. Kanske Taxi. Ja, ni fattar vad jag menar.

Hur som haver. I stan finns ett universitet. Bildat 1457 med 23 000 studenter och 6 500 anställda. Har ett stort bibliotek, ett av de största i Tyskland, men man befann sig i en byggnad från 1978. Kass. Fasaden trillade av. Energikostnader var mer än 10 miljoner Euro per år. För få arbetsplatser. Byggd efter dåtidens krav etc. Dags att tänka nytt.

Det gör man. Sonika klär man in den gamla byggnaden i ett nytt skal. Källarvåningarna (med boklagren) och de nedre våningarna behålls. Förändras, men rivs inte. Det gör man med de övre. Och ny fasad. Fast det skrev jag visst. Man har fyra tydliga mål med projektet:

1. Reducera energiförbrukningen med 65% visavi den tidigare byggnaden

2. Öppet 24/7, mer självservice.

3. Mångfald av lärandemiljöer

4. Modern ICT-infrastruktur.

Det man visade upp verkar kunna motsvara dessa krav. 1 200 indivudella arbetsplatser. 500 grupparbetsplatser. Större del “privata” platser än vad vi kanske tänker oss i Sverige. Å sen ska bibliotekspersonalen sitta i öppet landskap. På översta våningen. Det kanske vi kan tänka oss i Sverige. Översta våningen alltså, men inte landskap… Byggnaden ska stå klar 2014

I Strasbourg gör man tvärtom. Behåller skalet och blåser ur innanmätet. Biblioteket har en spännande historia. Grundades i slutet av 1800-talet. Var då tyskt, ett kejserligt bibliotek. Blev franskt som ett resultat av första världskrigets slut. Men fortfarande är denna bikulturella identitet viktig (föredragaren kallar det för “multikulturelt” men multi implicerar fler än två för mig).

Strunt samma. Kåken är från 1895. På 1950-talet blåste man bort det gamla tyska arvet. Stuckaturer, vägmålningar, ornamentik. Rubbet. Kan inte säga att det tyska arbet stod så högt i kurs just då. När man nu stod inför en modernisering fanns det inte så mycket av det gamla att bevara. Istället sopar man ut innanmätet. Fasaden och kupolen är skyddade “by law”. Men resten.

Via en gyllene bur tar man sig in i det nya biblioteket där tanken är att allt ska vara öppet och att aktiviteten ska synar för alla. Kan nog bli bra. När det är klart. 2014. Då har det kostat 61 miljoner Euro. Men då finns det nya bjälklag. Och sprinklers. Kommer ta längre tid än den två minuter man beräknat att byggnaden skulle bli övertänd på idag.

För att kunna genomföra projektet har man flyttat på 50 km böcker. Snart ska man flytta tillbaka dem igen. Plötsligt känns den tråkigaste PRAO jag haft, slipa bort limrester från skor på AGE, rolig.

Slutligen kort om den svarta diamanten i Köpenhamn. Samma år som tävlingen utlystes, 1993, föddes Internet. Kanske. Eller, beror på vem man frågar. Men typ det året. Man byggde alltså ett nytt kungligt bibliotek utan att kunna överblicka konsekvenserna av den digitala revolutionen. Men det skulle finnas en biblioteksdel öppen 9-21, och en kulturell del öppen 8-23. Och så skulle det vara flexibelt.

Ävensom biblioteket är tämligen traditionellt även idag, så har man förändrat det en hel del under de gångna åren. De digitala samlingarna och det digitala stödet har ökat. Brutalt. Forskningsplatserna har reducerats till förmån för studentarbetsplatser. Och studenterna har kommit. Även om de har intagit tämligen tysta enskilda platser, så är de här. Och det är bra. Betyder att man kunnat omvandla en struktur till något som kan vara fortsatt nyttigt.

En sak till är viktig att nämna. Initiativet StudentsOnly! En “klubb” för studenter där man bjuds in till gratis, eller kraftigt rabatterade arrangemang i regi av Det Kongelige Bibliotek. Kan vara föreläsningar, föreställningar eller andra arrangemang. En gång om året ordnar man ett kalas, där 2 500 studenter bjuds på en helafton på biblioteket. Brukar bli slutsålt på nolltid. Och kul. Enligt bibliotekschefen.

Fokus på bibliotek. Man lär sig en massa. Till exempel att det saknas digitala bibliotekarier. Eller att den brittiska regeringen vill öppna “högre utbildnings marknaden” för externa aktörer. Och att man kan heta Bulpitt i efternamn utan att någon endaste i auditoriet skrattar åt en. Eller kanske en som smålog. Nedan följer högt och lågt, intressant och ointressant, en massa som jag plitat ner. Osorterat.

På Stanford utvecklade man en kurs i Artificiell Intelligens med stöd av Google Foundation. Kursen gavs på nätet. Första vändan lockade 200 000 studenter, av vilka 35 000 fullföljde och klarade examen. Fick diplom. Stödjer trenden att studenter själva vill välja när och hur de studerar. Fast det gäller inte fullt ut i Korea, där de från 2015 avser att ersätta alla böcker i hela skolsystemet med e-böcker och läsplattor.

Nästa steg i utvecklingen från det klassiska universitetsbiblioteket via Learning Centret går nu mot Super convergence, där man skapar en plats som ger studenten all service som den behöver under sina studier. Flexibel och lokalt anpassad, men med fokus på informationsspridning och -värdering. Det senare fullständigt nödvändigt för den uppväxande Google-generationen. Eller digital natives om man så vill.

Hela e-boksdiskussionen är het. Förlagen håller emot. TJänar mer pengar än någonsin. Biblioteken tycker att de borde vara billigare. Särskilt om man betänker att alla böcker idag börjar i digital form (undantaget Guillous alster)

I Storbritannien har man mätt sambandet mellan höga betyg och användande av bibliotek och deras resurser. Föga förvånande fann man att de som ofta loggade in på bibliotekssystemen och lånade böcker ofta hade höga betyg. Eller så betyder det att aktiva studenter får höga betyg. Man är något konfunderad själva. Kan man säga att så är fallet eller inte. Här på konferensen verkar de flesta tycka att det nog är så. Inte heller så förvånande.

Det finns idag 25 400 vetenskapliga peer-reviwed tidskrifter. Tryckta alltså. Därtill finns 7 311 Open Access (bara tillgängliga on-line) tidskrifter, men de har inte lika hög status. Än. Sen verkar lösningen finnas i Bryssel. Inte på att öka statusen. Utan genom att säga att den forskning som finansieras av EU-medborgarnas skattemedel ska föras tillbaka till dem utan kostnad. Open Access alltså. Tro’t när man ser det. Just det. I gammel media, de tryckta, publiceras årligen 1,5 miljoner artiklar. Det är jättemånga om någon undrade.