Anna Nyborg, Author at Inobi

POSTAT October 5, 2012, AV Anna Nyborg

Columbia + Harlem = Sant

Columbia University (tidigare känt som Kings College, före det amerikanska frihetskriget vill säga), High Line och så lite turistande kring Ground Zero och Battery Park. Mitt livs första dag i NYC, det stora äpplet är avklarad. Eller snarare än ett äpple är det stan som alltid låter. Överallt och hela tiden. Blir lite lätt tokig av att aldrig hitta tystnad. Till och med AC:n på rummet låter så att flaskvattnet skvalpar. Vojne, vojne, ack dessa i-landsproblem.

Torsdagen var dag ett på den nordamerikanska turnén. Går kanske att hitta på twitter under #inobigoeswest2012. Tillgången till (icke svindyrt tack vare tele2.s usla rabatter) nät är begränsat, vilket gör kvittrande mer till ett stillsamt kutter. Tillsammans med projektledaren (a.k.a. ÖP.n) och GU:s fastighetschef (a.k.a. Per) besöker vi totalt nio olika objekt för att samla kunskap och lärdomar till Projekt Campus Näckrosen. Objekten finns sedan tidigare beskrivna i den omvärldsanalys vi gjort för projektets räkning. Dagens extensiva läsning går att finna här (Columbia) och här (New York). Kommer inte att upprepa det som redan finns skrivet, utan koncentrera mig på våra allmänna intryck och reflektioner.

Manhattanville Campus, en del av Harlem

Enkelt sagt så började Columbia att känna sig lite trångbodda. Eller, väldigt trångbodda. Man insåg också att man hade ganska mycket sämre lokaliteter än sina främsta konkurrenter (läs Harvard), med merparten minst hundraåriga kåkar som svårligen kan ges nya funktioner och innehåll. I slutet av det förra seklet gjorda man en lokalprognos för de kommande 10, 25 och 50 åren. Universitet tenderar ju att exercera i långsiktig planering. Och med denna som grund började man köpa upp mark för att kunna utveckla ett helt nytt campus. Marken bestod av gamla industribyggnader från den tid, före senaste världskriget, som New York hade fler än 1 miljon industriarbetare. Finns inte så många kvar idag.

Den gamla industrimarken gränsar till, eller kanske snarare är en del av Harlem. Huvudgatan i Harlem, 125 St., går rakt igenom området på sin väg mellan East river och Hudson dito. Det tog 10 år för Columbia att förvärva all mark, till slut behövde man även stadens hjälp med att expropriera de sista fastigheterna. Men det gjorde inte så mycket. För lika lång tid tog det att få till en ny stadsplan. Planerna överklagades hela vägen om till högsta domstolen (vi vet Supreme Court, dom som brukar prata om dödsstraff och abortlagstiftning vardagsvis). Motståndarna var allt från ”usch vad Columbias ledning var dumma 1968 när det slog ned på studentrevolten” till de som oroade sig för att hyrorna i närområdet skulle skjuta i höjden.

Under planeringsperioden deltog Columbia i ungefär 400-500 externa möten, av olika sort och storlek. Vilket i och för sig inte helt tillintetgjorde all kritik, därav överklagandena, men som resulterade i flertalet samverkansavtal kopplade till det nya campuset, kring allt från praktik för ungdomar från närområdet till avtal med konstnärsgrupper om att får göra utställningar på det nya campuset.

Att det nu till slut faktiskt blir av handlar om den uthållighet som universitetet uppvisat. Den rektor som tillträdde 2002 gjorde Manhattanville till ett av sina viktigaste projekt, och har hela tiden ställt sig bakom och propagerat för detsamma.

Illustration av det pågående bygget av Jerome L. Greene Science Center, av Renzo Piano

En annan viktig framgångsfaktor har handlat om en vilja att ge tillbaka till staden. Att alla bottenvåningar inom campus ska vara öppna och innehålla verksamheter som kan användas av de kringboende. Man uttrycker att den som passerar genom området ska inte lägga märke till att de passerar genom ett universitetscampus, medan dess studenter och lärare klart ska känna att de är på Columbia när de kommer till campus. Detta är en utmaning i sig. Man löser det genom, så klart, utåtriktad service och genom att upplåta mark till utåtriktad verksamhet. Ett exempel är marknadsstånd, likt den marknad vi såg vid Columbias Morningdale Campus.

Även i campusplanen handlar det om respekt och integration med de närboende. Gatorna ska skära genom campus och ge Harlem kontakt till vattnet (Hudson river). Trottoarerna görs breda och gatorna ska ge tydliga siktlinjer ner mot vattenbrynet. Universitetet driver denna utvecklings själva, dvs bekostar och utformar gator och allmänna ytor, främst för att det är enklast så, skulle man invänta stadens finansiering skulle det ta lång tid och troligen blir fel.

Att man inte tänker bygga lokaler för kontor och andra näringslivsbehov på campus handlar om lagstiftning. Dels hur staden bestämt att marken får användas (stadsplanens bokstavsbeteckningar) och dels hur privata universitet beskattas. Om de ska vara skattebefriade (i det närmsta) får inte mer än en viss procent av lokalerna hyras ut kommersiellt. Men idén med näringslivsaktörer på campus betecknas som ”intressant”. Frågan är om det var ett artigt svar, eller faktiskt spännande. Oh, dessa amerikaner. Vår hatkärlek är oändlig.

I övrigt följer designprinciper och drivkrafter bakom arkitekturen samma trender som vi ser hos oss. Det ska inbjuda till multidisciplinära samarbeten, bidra till det öppna universitetet, breddad rekrytering och campus ska inte planeras ad hoc.

När Manhattanville står klart kommer Columbia ha dubblerat sina ”akademiska lokaler”. Men om det tar 20, 40 eller 50 år återstår att se.

Om du vill fördjupa dig så finns som sagt mer text om Manhattanville och Columbia här, och projektets egna hemsida finns här

High Line

Efter Columbia tog vi underjordstricken hela vägen från Harlem till södra Manhattan. The High Line är den tidigare järnvägsbron som blivit en stadspark. Att järnvägen hamnade i luften beror på att när järnvägen gick på marken så kallades vägen där den gick för ”Death avenue” pga. alla fotgängare som hamnade under tågen. Vilket ledde till att man skaffade sig beridna vakter som red framför tågen för att jaga bort alla som kunde hamna i vägen. 1929 bestämde man sig för att flytta järnvägen upp i luften, och det är denna bro, nära tre kilometer lång, som nu blivit en park.

Från början skulle den rivas. Men grannar samlade ihop sig i en medborgargrupp och hindrade rivningen. Det kanske är det häftigaste av allt. Genom att formulera en tydlig idé lyckades man få till en utveckling som utvecklade något existerande till något ännu bättre och användbart.

Vi har redan skrivit om High Line här på bloggen och den finns än mer detaljerat beskriven här, men den gör sig bäst i verkligeheten. Whenever in New York, åk dig och upplev. Ett tillägg som verkligen förvandlat sin del av staden.

Denna afton har jag också införskaffat en ny kamera. Ledsnade på iPhonens begränsningar. Som vem vet, i morgon kanske bloggen är en fullkletad fotoexposé.

POSTAT October 3, 2012, AV Anna Nyborg

Kunskapsstadens byggstenar

Vi har på uppdrag av Göteborgs Universitet under året genomfört en större omvärldsanalys kring Kunskapsstäder, campus och kreativa miljöer. Vi har lyft fram en del av lärdomarna från den tidigare här, här och här. Nu har slutversionen av rapporten publicerats och vi lägger därför även upp den som PDF här på hemsidan.

Det vi belyser i omvärldsanalysen är enkelt uttryckt hur fysiska och organisatoriska strukturer kan och bör utformas för att bidra till framväxten av ett hållbart kunskapsorienterat samhälle. Vi lyfter i rapporten fram ett antal städer som ur en eller annan aspekt kan betecknas som “kunskapsstäder” eller är relevanta att uppmärksamma i relation till kultur- och kunskapsekonomi och planering för kunskapsdriven urban utveckling. Vi beskriver även ett flertal campusområden som har den gemensamma nämnaren att de är stadsintegrerade samt att de innehåller inslag av humaniora / konst / bibliotek.

Det direkta syftet med analysen är att ge inspel, planeringsstöd och beslutsunderlag till Göteborgs Universitets projekt Campus Näckrosen, där universitetet befinner sig vid viktiga vägval med stor betydelse för framtiden; hur ska framtidens campus fungera i relation till den omgivande staden? Vilken roll kan Göteborgs Universitet och campus Näckrosen, med sitt centrala läge mellan Korvägen och Götaplatsen, spela för att bygga framtidens Kunskapsstad i Göteborg?

Efter ett stimulerande utrednings- och skrivarbete kan vi i våra sammanfattande slutsatser kring de strategiska nycklarna för att bygga kunskapsstäder för alla konstatera någonting lika banalt som centralt: kunskapssamhällets drivmedel är interaktion – möten mellan människor.

Det är allt. Det är bränslet. Men för att bränslet ska kunna reagera och brinna måste det till rätt förutsättningar, rätt sammanhang – och det måste till en tändning. Vi menar att de komponenterna i framgångsrika kunskapsstäder framförallt utgörs av följande faktorer:

I de kunskapsstäder, campus och kreativa miljöer som lyfts i rapporten är rumslig närhet mellan olika verksamheter, aktörer och funktioner den egenskap som mer än någon annan definierar förutsättningarna för interaktion och möten. En ökad närhet ger fler skärningspunkter, gränssnittsytor och randzoner (korridorer, mellanrum, reseknutpunkter, parker, scener mm) – platser med strategisk betydelse för interaktion.

Synlighet och tillgänglighet är förutsättningar för att den rumsliga närheten ska kunna resultera i värde-, kultur- och kunskapande interaktion.

Många kopplingar måste finnas – för det behövs fysiska, virtuella och organisatoriska infrastrukturer, ”broar, bryggor och båtar”.

Kunskapsstäderna är öppna och tillåtande: de präglas av en mångfald av aktörer som tolererar, samverkar, stöttar och därigenom stärker varandra.

Att forma platser med egen identitet och karaktär är viktigt. Unika platser bär berättelser och etablerar sammanhang som ger människors handlingar ökad mening och betydelse.

Kunskapsstäder måste byggas på flera nivåer parallellt. Från övergripande program till campusområden, institutioner, och interstrukturer för samverkan.

Till sist behövs en stark och brett delad vision. Utan en klar idé om vilken stad som ska byggas – och varför – kan inte tillräckligt stöd uppbringas för de uthålliga och omfattande investeringar och anpassningar som krävs för att förverkliga kunskapsstaden.

Kliver vi därefter ner på campusnivå framträder ett antal uppenbara trender och strategier, kopplade till ovanstående:

I de campusmiljöer rapporten belyser är en tydlig trend strävan mot en blandning av akademiska och icke-akademiska funktioner på campus. Många universitet profilerar sig som mer än enbart utbildningsinstitutioner; man önskar framstå som intensiva mötesplatser för kultur, konst och näringsliv. Möten är ett minst lika viktigt värdeord som kunskap. Närhet till blandade stadsmiljöer framhålls som en stor kvalitet.

Öppenhet och integration med närliggande och omgivande stadsmiljöer eftersträvas i campusplanerna. Strävan mot uppblandning innebär emellertid inte att campus som rumsligt fenomen upplöses, universiteten är måna om att markera sig visuellt med framträdande byggnader, huvudentréer och centrala samlingsytor. Med ökad funktionsblandning får arkitekturen och den visuella kommunikationen en ökad betydelse för att hålla samman och synliggöra campus.

Flera universitet rör sig i två riktningar samtidigt, å ena sidan en expansion till filialer och satellitcampus. Å andra sidan en ökad täthet och koncentration inom respektive campus.

Att vara en framgångsrik utbildningsinstitution idag innebär inte att sträva efter splendid isolation utan att vara närvarande, tillgänglig och delta som en engagerad aktör i närmiljön.
På det viset kan universiteten också bidra till utveckling i vida cirklar kring campus.

Som en förutsättning i botten av kunskapssamhället ligger den konkreta utformningen av specifika samverkansmiljöer – interstrukturer – som förmår befrämja och stötta kreativa processer. Finns inte dessa platser så fungerar inte heller campus eller kunskapsstaden. Framgångsrika miljöer som befrämjar kreativitet karaktäriseras av blandning: de lyckas sammanföra olika grupper, få till en mix av discipliner och parallella aktiviteter som kan influera varandra.

De miljöer vi beskriver rapporten präglas vidare genomgående av transparens – det är möjligt att se vad som pågår i olika delar – och ”robusthet” – de är tillåtande och flexibla och uppmuntrar sina användare till att utan rädsla bruka dem som ”ett andra hem”. Trivsel är ett viktig värde. Tillgänglighet runt hela dygnet eftersträvas i lärandecenter och moderna universitetsbibliotek.

Allt detta utvecklas med större precision och fler exempel i rapporten, så om du är intresserad av kultur- och kunskapsstäder, campusutveckling och utformning av kreativa miljöer föreslår jag helt enkelt en läsning av den.

POSTAT October 3, 2012, AV Anna Nyborg

Crisis mgmt, eller varför int hitt på nått

Jag har tänkt på en sak. Allt sedan jag sprang över lite statistik. Handlar om hur mycket pengar olika svenska universitetsorter har fått i anslag från Vetenskapsrådet-medicin. En kurva utmärker sig. Den heter “Göteborg” och är röd i bilden ovan. Ändå sjungs det ständigt om att den ljusnade framtid är vår. Hur går det ihop, och är man beredd att kraftsamla i tillräcklig mängd för att vi inte ska behöva använda krisens skapande kraft?

För hallå! Vakna, det händer nu, och vi är inte med. Det är här min undran kommer in. Fattar ni inte? Eller är det bara min otåliga sida som gör att jag tycker att det går trögt? Är jag en alarmist? Om vi inte får Västsveriges kunskapsmiljöer att komma samman och utveckla varandra, att i huvudtaget ha kunskap om varandras existens, så kommer vi att hamna i stagnation och kris. Och det värsta scenariot av dem alla, om vi har Life Science-hatten på oss, är att den stora i Mölndal, som ofta nämns vid sitt namn, lämnar och lägger ner. Då blir det kris. Riktig svart eländig kris.

Men måste det då vara något negativt. Kris är ett sätt att skapa förändring. Förlusten vid slaget i Waterloo, Varvskrisen och fordonsbranschens hickningar är exempel på händelser som fått Göteborg att förändras, kanske inte i grunden. Men lite mer än bara en polish.

Ibland kan det vara bra att rikta ögonen österut. En så där 50 mil landvägen. Eller varför inte söderut. Pass 30 mil. Vad händer när något krisar? Pharmacias nedläggning i Uppsala och AstraZenecas i Lund var båda mycket upprivna när de tilldrog sig. Men inom Stockholm Life sjunger man Pharmaciadödens lov. Draken har spytt ut sig före detta medarbetare som inte tycks tveka att ta saken i egna händer och försöka att forma sin egna framtid. Och ett kontaktnät har de redan. Sedan tiden som anställda på det stora läkemedelsbolaget. Problemet är väl bara att kontaktnätet reproducerar sig inte längre. Det går snarast i pension. Tämligen snart. Men i Lund är kontaktnätet fortfarande ungt. Här kommer det hända stora saker, sanna mina ord.

Men man behöver inte locka på krisen för att utveckla en stad eller en region. Men något bör göras. För just nu är vår region vi nummer tre i ”norra Europa”, i varje fall om vi ser hur kunskapsproduktion och högre utbildning. Istället går det att skapa en plan, en samfälld idé, ett gemensamt mål, en allmänning och sen köra så det ryker. Flera har gjort det, och på så vis skapat utveckling. Exempel står att finna i vår alldeles nya omvärldsanalys om vi gjort inom ramen för Projekt Campus Näckrosen. Och det finns flera gemensamma nämnare.

Om dessa har vi skrivit flera gånger. Här, här och även här. Grunden till all innovation är interaktion. Därför tjatar vi om behovet av interstrukturer för att ge plats åt mellanmänskliga relationer som i sin tur bildar basen till nydanade kunskapsbyggande.

Ingvar Carlsson skrev en mycket uppmärksammad, men tämligen lam skrift, en genomgång, av Life Science verksamheter i Västra Sverige. Någon som kommer i håg den? Carlssonrapporten brukar den refereras till. Finns här på en i sig ganska spännande sida. För den har knappt uppdaterats sedan rapporten släpptes. Aktiviteten går i stället att finna om man klickar sig vidare till GöteborgBIO (med en mkt irriterande lite musiksnutt varje ggn man öppnar sidan…). Men vad händer egentligen? Någon som sett några synliga resultat? Något som andas framtidshopp och tillförsikt? Ett stort wooooow liksom. Vi är verkligen på gång! Okej, okej, jag är part i målet taget det arbete vi gjort och gör kring Medicinareberget och Sahlgrenska. Men ändå, vill vi synas i konkurrens från Stockholm/Uppsala och Lund/Malmö så är det dags att sätta fart.

Varit i Stockholm/Solna på länge? Tittat på gropen. Diket. Där man skapar en helt ny stadsdel, flyttar en väg, däckar över en järnväg, bygger ett nytt sjukhus och investerar runt tre miljarder enkom för Karolinska Institutets räkning. Och drar till sig forskningsanslag, direkt ur statsbudgeten som ingen annan får vara med och tävla om. Här har man fattat, sammanlänka starka kunskapsmiljöer med interstrukturer som ökar synligheten. Och man berättar berättelsen, och viftar med framgångsflaggan. Och kom nu inte dragande med att Stockholm ligger i Stockholm och det är där politikens maktcentrum finns. För det handlar inte om det. De gör kort sagt ett bra jobb.

Men vi kan väl fortsätta och befinna oss i pratvärlden i den här delen av landet. Och babbla och bubbla, och visonera, och vara fega. Å vips ska ni se, så blir vi omblåsta, månne det vara av “Fjärde storstadsregionen”, för så kallar sig Linköping/Norrköping. Inte så fyndigt. Särskilt inte när de har möjlighet till att bli nummer tre.

På onsdag bär det av mot Nordamerika för egen del. Erik har lovat att fixa en egen bildbyline till mig, snaskiga reportage blir det, från flera av de förnämsta universiteten och regionerna. Tror ni att vi har nått att lära av dem? Nått särskilt jag ska bevaka. Okej, syftet med resan är att förstå kunskapsstäder och campus för konst och humaniora. Men ändå? Kanadicker och Jänkare får väl ändå tjäna som inspiration.

POSTAT September 26, 2012, AV Anna Nyborg

Inobi får stöd till forskning om resilienskvarter

Inobi är det enda arkitektföretaget som har beviljats forskningsanslag från Delegationen för hållbara städer 2012. Vi får stödet från regeringen för att genomföra forsknings- och utvecklingsprojektet ”Resilienskvarter”. Projektet ska resultera i en öppen designplattform för hållbara – resilienta – stadskvarter.

Stödet är oerhört betydelsefullt för oss och ett erkännande av att vår konceptidé har relevans och väcker intresse. Tack vare delegationen för Hållbara städer kommer vi under 2012 och framförallt under 2013 kunna genomföra en helt unik och mycket ambitiös satsning för att utveckla nya lösningar för hållbarhet i svenska städer.

Vi har tidigare berättat om projektet i ett tidigt idéstadium här. Vår ingång är enkelt att analysera de sociala förutsättningarna för ekologisk hållbarhet på kvartersnivå. Städer bär på en mycket stor potential till hållbara lösningar, men idag förblir den potentialen till stora delar outnyttjad, eftersom det saknas sociala och institutionella arrangemang för resursdelning och lokala kretsloppslösningar. Målet med projektet är att utveckla konkreta strategier för att möta den problematiken och visa hur mycket som faktiskt går att göra inom stadens ramar.

Vi går nu vidare med att formera en tvärdisciplinär samverkan kring projektet tillsammans med tidigare och nya partners inom forskning, näringsliv och samhälle.
Projektet omfattar i detta skede cirka 1000 timmar, varav regeringens anslag täcker 30 %. Som slutresultat kommer vi bland annat publicera en öppen ”konceptplattform för resilienskvarter” som görs fritt tillgänglig som ett planeringsstöd för aktörer som därefter vill vidareutveckla konceptet eller genomföra konkreta byggprojekt baserat på resiliensplattformen.

Projektet kommer framöver att kunna följas glimtvis via vår blogg, men framförallt via projekthemsidan www.resilienskvarter.se.

KONTAKTPERSONER

Erik Berg, projektledare, tel: 031-380 20 46

e-post: [email protected]

Andreas Eklöf, VD, tel: 031-380 20 41

e-post: [email protected]

POSTAT September 18, 2012, AV Anna Nyborg

Inobi vinner pris i arkitekttävling om Vallastaden

Inobi har belönats med andra pris och 300 000 kronor för förslaget ”Publicum Bonum” i den allmänna arkitekttävlingen om Vallastaden i Linköping. Tävlingen om Vallastaden arrangerades av Linköpings kommun, Linköpings Universitet och Akademiska Hus. Totalt lämnades 27 bidrag in. Juryn tilldelade andra pris till inobis förslag med mottot ”Publicum Bonum”, vilket är latin för ”kollektiv nyttighet”.

Vi är stolta och glada att belönas i Linköpings stora stadsplanetävling eftersom Linköping med den här tävlingen så tydligt visat att man har ambitionen att fylla de ofta väldigt diffusa formuleringarna om hållbarhet med ett konkret innehåll, utveckla relationen mellan stad och land, förändra hur svenska städer ser ut och byggs och föra samman universitet med staden. Allt detta är frågor vi arbetar med och funderar omkring varje dag – därför valde vi, för första och hittills enda gången, att delta i en arkitekttävling.

I vårt förslag behandlar vi de stora utmaningar som måste lösas om städerna ska bli hållbara: hur kan vi knyta samman näringskretsloppet så lokalt som möjligt i ett urbant sammanhang? Hur kan man bo i lägenhet och ändå ha den frihet som många förknippar med hus på landet? Hur kan demokrati och delaktighet utveckla sig i moderna stadsmiljöer? Hur ser kunskapsstadens mötesplatser ut? Vi visar i förslaget hur nya typer av allmänningar och en ny syn på stadsrummet kan stärka och bygga upp lokala sociala resurser för hållbarhet och utveckling.

Vi lyfter även fram det nya byggkonceptet byggemenskaper som Linköpings kommun glädjande nog har bestämt sig för att satsa på. Vi menar dock att konceptet måste stödjas av en stadsbyggnadsinkubator inriktad mot byggemenskaper och av en aktiv kommunal marktilldelningsstrategi. Vi visar också hur en stadsdel med många byggemenskaper, små och varierade fastighetsindelningar och en integrerad stadsgårdsodling, kan se ut och fungera.

Arbetet med att ta fram tävlingsförslaget leddes av Erik Berg och Fanny Sernhede med stor medverkan av alla på inobi. I idéutvecklingen medverkade även Johannes Åsberg från YIMBY Göteborg och David Karlsson, idéhistoriker och ordförande på Nätverkstan i Göteborg i en serie workshops där de bärande tankarna mejslades fram och bearbetades. Illustratören Johan Renklint medverkade med illustrationer.

Läs inobis pressmeddelande på Mynewsdesk.

Mer text och bild på projektsidan.

Blogg

Columbia + Harlem = Sant

Kunskapsstadens byggstenar

Crisis mgmt, eller varför int hitt på nått

Inobi får stöd till forskning om resilienskvarter

KONTAKTPERSONER

Inobi vinner pris i arkitekttävling om Vallastaden

PRENUMERERA

SENASTE INLÄGGEN

KATEGORIER

MÅNADSARKIV

SÖK

Mitt Livs Val

Trädgårdsstad – går det att åstadkomma idag?