Jan Andersson är forskningsdirektör på SLL. Han börjar med att konstatera att Sverige har en både stolt och lång tradition av att vara duktiga på kliniska studier och klinisk forskning. Men i början på 2000-talet talades det om att den kliniska forskningen var i kris, det fanns stora problem. Under de senaste två regeringarna har detta börjat vändas. Resurserna har ökats dramatiskt och nya mycket kraftfulla infrastrukturer för forskning har byggts ut för att stärka både kliniska studier och annan klinisk forskning i Sverige.
Vad innebär då det i praktiken?
Jan Andersson lyfter fram nio olika infrastrukturer. Let’s walk through dem!
Först ut är svenska läkemedelsverket. Ett praktexempel på de värden som genereras av en välfungerande byråkrati. Svenska läkemedelsverket hör till Europas absolut främsta. Nu är förhoppningarna stora att detta tillsammans med andra fördelar med Stockholm ska leda till att Europeiska läkemdelsmyndigheten, EMA, flyttas hit, när de nu lämnar London (pågrund av Brexit). Får Sverige EMA till Stockholm har vi dragit en rejäl vinstlott som får Nordeas nyss aviserade flytt till Finland att framstå som en liten kuriositet. Den regulatoriska myndigheten är en verklig magnet för läkemedelsbolag, konferenser och medicinsk kompetens och genererar hundratusentals gästnätter på hotell. (Hm. Jag (bloggtextförfattaren) som är gammal EU-motståndare blir lite kluven. Ju fler tunga EU-institutioner vi lockar till Sverige desto svårare blir det ju att lämna EU 🙁 Vilket jag fortfarande tycker att vi borde göra. Men det är ju faktiskt en helt annan fråga, låt oss lämna den ute i skuggorna för nu.)
Vidare. Och detta är spännande: nu byggs det upp en gemensam biobank för hela Sverige. De sju sjukvårdsregionerna går samman och bildar en gemensam biobank. Ska vara öppen för vård, akademi och industri på lika villkor. Den vägen ska det vara möjligt att gå in och få ut genotyp exv. för alla diabetespatienter som varit i kontakt med vården. Stora möjligheter öppnas när detta är på plats, för det gäller hela tiden att få tillräckligt stora patientgrupper att beforska.
En annan infrastruktur för den kliniska forskningen är Enheten för Kliniska Studier (arrangörer av dagens konferens) som bildades för tre år sedan. Med säte i Göteborg. Alltid något.
Kommitten för klinisk behandlingsforskning – ska efter nationell prioritering ge stöd åt stora kliniska studier av “hög vetenskaplig kvalitet”. Klinisk behandlingsforskning handlar om att optimera befintliga behandlingsrutiner, läkemedel och medicinsk teknik eller att utveckla och utvärdera nya sådana. Det vill säga både “kosnsumtion” av forskning och “produktion” av forskning. Här kan man söka medel för att genomföra studier.
SciLifeLab måste nämnas. Detta är en “världsunik” infrastruktur enligt Jan Andersson. Där finns världens enda proteinatlas, där finns också en plattform för läkemedelsutveckling (drug discovery development) som alla sektorer har möjlighet att använda sig av.
Vårdguiden 1177 är en gemensam informationsinfrastruktur som når patienterna. Men det är också en forskningsresurs. Där kan information från kliniska studier publiceras och även inbjudningar till pågående kliniska studier, det kan alltså vara ett verktyg för att rekrytera patienter.
De 106 nationella kvalitetsregistren är fint instrument för att knyta ihop data. Också det är ett flaggskepp för svensk ordning och reda.
SP Processdevelopment i Södertälje är en lite anonym och bortglömd men viktig infrastruktur som kan hjälpa till med att bereda för nya läkemedel, placebotabletter osv.
Max IV och ESS i Lund gör strukturbestämningar. ESS ännu under uppbyggnad.
Nu gäller det för forskare i hela landet att utnyttja de infrastrukturer som byggts ut av de senaste regeringarna. Infrastrukturerna är “språngbrädor” men hur ska vi använda oss av dom?
Avslutningsvis en förutspåelse: Medicinteknik och läkemedel kommer allt mer att gå ihop – allt blir ett.
