För två år sedan besökte jag New School senast. Då var de mitt uppe i att bygga sitt nya universitetscenter. Det invigdes i våras, och nu var vi tillbaka, inom ramen för arbetet med Chalmers mötesplatser, för att titta på resultatet. Ett litet debacle bara; två dagar innan de skulle ta byggnaden i bruk inträffade ett ledningsbrott i gatan, med tillhörande översvämning – vilket resulterade i att de två våningar som ligger under mark ännu inte kunnat tagits i drift. Vår guide Michael försöker påskina att det kanske var tur att det inträffade innan de hann flytta in – så man inte hade hunnit vänja sig, men erkänner samtidigt att de grät floder – vilket man väl kan ha viss förståelse för, ävensom den tillknäppta skandinav man är. Men trots detta följer här ett inlägg, med massor av bilder.
Okej, vad är då New School? För den som vill veta väldigt mycket mer så går det bra att läsa inlägget från den tidigare resan. Enkelt sagt är det ett lite egde:at universitet belägget nära Union Square på Manhattan. Man har aktivt arbetat med att visa upp verksamheten mot gatan, att låta universitetet bli trottoarens förlängning, man vill verkligen synas och se.
Sheila C. Johnson Design Center från ovan. Notera de vinklade glasen, allt för att öka synligheten från gatan, och på så vis göra utställningsytorna till trottoarens förlängning. Mer beskrivet här.
Deras universitetscenter är den första byggnaden som New School bygger sedan 1930-talet (alla andra byggnader som de bedriver verksamhet i har haft andra ändamål från början och anpassats till universitetsverksamheten). Tanken är att samla all undervisning i byggnaden, att designstudenter ska sitta granne med sociologistudenter som sitter granne med regiassistentsstudenter, som sitter granne med biologistudenter och så vidare. Det vill säga att i denna byggnad finns inga fasta platser för fakulteten, utan de enda som finns här är bibliotekarier, vakter, driftspersonal, IT-support och så vidare.
Formmässigt är den speciell. Den tar upp hela blocket (kvarteret) med sina nedersta sju våningar, och sedan ligger en studentbostadskloss, med plats för 600 studenter i dormatories, förskjuten ovanpå. Längst upp finns det teknikutrymmen. Fasaden är i en legering mellan koppar och mässing, och panelerna har böjts och skjuvats för att maximera möjligheten för ljus att ta sig in i byggnaden (så säger i varje fall arkitekterna SOM, och det är som vanligt svårt att avgöra om det är bullshitbingo och en förskönande efterhandskonstruktion, eller på något sätt förankrat i verkligheten).
Universitetscentret från norr. Notera fasaden, fönstren, brandtrappornas synlighet i fasaden och den tillbakadragna studentbostadskuben.
Som vanligt går jag inte loss på form – och tänker inte ha någon ambition att beskriva detaljerade element, det gör andra så mycket bättre, utan det som får igång mig är funktion och hur väl man lyckats att transkibera visionen till en byggnad. Och, för att gå händelserna i förväg så tycker jag nog att de har lyckats rätt väl. Men jag återkommer till grunderna i det påståendet.
Vad man ville, förutom att samla undervisning och studenter till en plats, var att skapa en ”quad” – ni vet den aktiva kvadratiska gräsmattan som är så vanlig i amerikanska colleges och universitet, fast på höjden. Så trapporna fick stå i fokus. Det är här som rörelserna ska ske och det kring trapphusen som aktivitetsskapande funktioner har placerats. I byggnadens kärna ligger undervisningssalar och studios. Även utrymningstrapporna har en funktion – de ska vara ”genvägen”, ”motorvägen” för desom har bråttom och inte vill riskera att träffa någon när de tar sig mellan punkt A och B. Men, säger Michel, de används mindre än de förväntat. Brandtrapporna ligger ”under” den vanliga trappan, men är synlig både inåt och utåt genom att man använt sig av mycket brandglas (borgmäster Bloomberg tycker att detta är toppen, han har dragit igång ett initiativ för att aktivera New Yorks brandtrappor). Detta är liksom gundkoncenptet, Fler detaljer hittar ni i bilderna nedan.
Här syns brandtrappornas uppglasning och dess påverkan på fasaden ännu tydligare.
För New School har universitetscentrat inneburit att de samlat sin verksamhet inom fem kvarter. Tidigare låg de utspridda över hela Manhattan. Men en annan, tämligen pekuniär tilldragelse påverkar också byggnaden. Den tidigare rektorn hade stora expansionsplaner – studentantalet skulle öka med 50% till 15 000 studenter inom fem år. Men den nya rektorn, som tillträdde under bygget, satte stopp för planerna – och nu ska man behålla de 10 000 studenterna under ”överskådlig framtid”. Vilket gör att universitetscentrat är något överdimensionerat, och man har fått flytta in verksamheter som inte skulle in från början – ett verkligt test på byggnadens flexibilitet. Samtidigt har de kunnat släppa andra förhyrningar och därigenom fortsatt ha en ekonomi i balans (Googla Cooper Union så kan ni läsa om hur det kan gå om ens framtidsvisioner saknar verklighetsförankring).
Huvudentrén i dag. Rakt fram ha ni quad-trappans början. Tänk dig ett tvåvånings atrium till vänster, i skarp blå kontrastfärg, med ”sitt-trappor”, vetenskapskafé och gym (för de som bor i studenbostäderna). Idag: en vit gipsvägg. Rätt trist faktiskt.
Miljömässigt är byggnaden Leed Gold Leed har gjort om sina kriterier, vilket betyder att de hade fått Leed Platinum för några år sedan. Stackars stackars. Några av de mer notabla åtgärderna är:
– Ration mellan fönster och solid vägg är 40/60, vilket ska vara optimalt för att få maximalt med dagsljus och minimalt med värmeförluster/-laster.
– Dagvattnet samlas upp och återanvänds för toalettspolning
– Även brunvattnet tas om hand, och fekalierna sorteras från vätskan, och efter rening återanvänds även detta till toalettspolning.
– Men än mer notabelt är att man fryser ”isblock” på natten som sedan kan användas för att kyla luft dagtid (vi debatterade en del varför denna åtgärd krävs – och landade i att det nog både handlar om att eltillgången i New York är högre på natten än på dagen och att det är lättare att kyla något när det lägre temperaturer ute – men att frysa? Känns lite korkat…)
– Man växlar också värme mellan bostäderna (som får överskott på nätterna) och undervisningslokalerna (som får överskott på dagarna).
– Byggnaden är fullproppad med givare och teknik, mer än vad driftsavdelningen klarar av att hantera… bland annat styr man luftflödet med både närvarogivare och luftkvalitetsdito.
– Man har ett (för) avancerat styrsystem för belysningen som känner av hur mycket dagsljus som strålar in och anpassar belysningen därefter
– Sammantaget använder man 25-30% mindre energi än motsvarande konventionella nybyggen.
Här syns relationen mellan quad-trappan och snabb-trappan (brandtrappan) tydligt. Den senare hänger under den förra.
Man ska väl vara noga med att säga att det inte bara finns en quad-trappa, utan tre. För att i huvud taget kunna orientera i denna ganska biffiga fyrkantiga byggnad ges möjlighet till utblickar, en tämligen distinkt färgsättning och skyltprogram ska också hjälpa till.
Kring quad-trappan har man placerat utrymmen för studier och möten, för att maximera möjligheten till möten och aktivitet
Studentutrymmen ges också rollen som fond-element i quad-trappan
Ytterligare exempel på mötesmiljö nära trappan
Och ett exempel till
För att göra snabb-trappan attraktiv dekoreras den just nu, här med namnen på notabla (gäst-)lärare och namnet på deras kurser.
Skyltprogrammet är snillrikt (men funktionellt?). Ju högre upp i byggnaden, ju längre skugga kastar bokstäverna. Lutningen på de mindre bokstäverna skvallrar också åt vilket håll ”det skyltade” är placerat.
Starka färger ska hjälpa orienterbarheten. Till höger i bilden syns skåp som kan hyras av lärare (eller snarare avdelningar) för förvaring av undervisningsmaterial – så de inte ska behöva släpa dessa från kontoren till universitetscentret
Kanske inte så stark färg, men monokromt. Skåpen hyrs av studenterna terminsvis, räcker inte till alla utan är dedicerade till studenter med mycket eget material, såsom design- och biologistudenterna.
Ytterligare ett färgexempel, detta är entrén direkt från studentbostäderna in i universitetscentret på sjätte våningen.
Ett undervisningslabb för biologi får påvisa hur New School arbetar med att integrera ICT i undervisningen. Först kan vi se en gul tub högt till vänster i bilden. Det har inget att göra med labbet i sig, utan är en konstinstallation som finns överallt i byggnaden. I denna går rör som används för att trycksätta brandtrapphusen, övertrycket ska hindra rök att ta sig in i händelse av evakuering. I mitten finns en projektor och till höger uppe på väggen sitter en kamera…
… projektorn kan projicera på en duk längst fram i salen, och längst fram till höger finns en dator, med kontrollpanelen för rummet. Här kan man styra väggkameran och på så vis filma, eller strömma, lektioner. Längst fram till vänster (syns lite dåligt) hänger det ner en mikrofon som fångar allt som sägs i rummet (läraren kan också vara mickad för att det ska höras ännu bättre)
Själva kontrollpanelen kan, som sagt, styra kameran, inspelningen och annan teknik (såsom ljuset). Det går också att bestämma vilken/-a bilder som ska visas på filmen/utsändningen – bara vad kameran fångar eller även vad som visas på projektorn.
Skärmen är en touchscreen, vilket gör att läraren kan skriva direkt på bilden, eller direkt ovanpå en power-point. Dessa ”skärmanteckningar” sparas också om lektionen spelas in
På motstående vägg mot kameran finns whiteboards för mer traditionell undervisning/genomgångar. Kameran kan, som sagt, styras och även filma vad som på denna vägg.
Denna teknik för inspelning och lärarstöd har New School rullat ut i alla sina klassrum och studios. Allt för att stärka. Innan har man gjort vissa försök, och bl.a. förenklat kontrollpanelen för att göra den så enkel som möjligt att använda. Okej, är detta då framtiden? Nja, det ska bli spännande att följa. Det är ju ingen ny pedagogisk metod som tekniken stödjer, utan bara ett sätt att dokumentera lektioner. Samtidigt är det på gränsen dumdristigt kan jag tycka att rulla ut så mycket och så avancerad teknik i alla undervisningslokaler. Och som Michael sa, det är ju stor risk att tekniken är utdaterad om två år…
En annan typ av ny lärmiljö är den distansundervisningssal som man har byggt upp. Denna gång bara i ett exemplar för att testa. Egentligen är det en liten gradängsal som försetts med teknik för distansundervisning.
Studenterna kan koppla in sig i distansundervisningen med sin egen dator, och på bordet finns en knapp med vilken man kan aktivera sin mikrofon.
Föreläsaren kan också styra vad som ska visas på skärmen. Antingen en bild från salen eller den sal som man är uppkopplat mot, (som vid vanlig videokonferens) eller bilder från en presentation eller något från en av deltagarnas laptops.
Egentligen inget märkvärdigt, lite elegant att ha en gradäng med lösa stolar, gör att man kan bruka salen på ett annat sätt, i samband med distansundervisning, än att bara sitta rakt upp och ner. Man kan t.ex. sitta bredvid sin kompis. Nära. Och bara det är ju en nyhet… Men samtidigt berättar Michael att salen inte, mest, används för sitt syfte, utan för att visa bilder och prata kring dessa på de tre skärmarna…
Så över till sorgebarnet. En fin kåk. Men så en sådan miss. En stor aula. Expanderbar gör att den kan rymma upp till 350 personer. Ett scengolv som kan göras om från catwalks till orkestrering relativt enkelt. Men sen har någon tänkt för långt. Stolarna har olika bredd, för att passa med en algoritm som ger maximala siktvinklar. Ingen ska skymmas. Ibland är bredden smal – vilket har fått vissa av de mer välvuxna att reagera. De fastnar liksom i stolen. Men det är inte det värsta.
Det värsta är benutrymmet. Hur i helsefyr kan man bygga en ny konsertsal (eller vad man nu ska kalla den – aula skrev jag visst förut) men inte anpassa benutrymmet efter välvuxna. Ska vi skicka ett exemplar av byggnadsstyrelsens projekteringsriktlinjer till SOM? För så här får man inte göra igen. Skämmes alla gubbarna!
Så, över till avdelningen, små bra saker. De har, i alla mindre klassrum, bord på jul, som enkelt kan fällas ihop och ställas undan.
Det här är bibliotekariernas hela miljö. Bara några kraschdown platser och ett mötesbord. Mer behövs inte som back-office.
Lärarrummet. De behöver en plats att sitta ”mellan lektioner”. Här finns några kraschdownplatser (skymtas till höger), fyra telefonhytter/platser för enskilda samtal med studenter, två mötesrum och ett pentry med kyl och microugnar.
29 På informationstavlorna, digitala – finns överallt, har de information om vart det finns lediga datorer – ett enkelt sätt att styra studenterna till platser de kanske aldrig har varit förrut.
Och slutligen – en vattenpåfyllningsautomat med både kallt och varmt vatten.
